Vad är schizoaffektivt syndrom?

schizoaffektivMBLEnkelt förklarat kan man säga att de schizoaffektiva står med en fot i schizofrenin och den andra foten i det bipolära spektrat.

Man har både psykotiska och affektiva symtom. Man växlar mellan de två, ofta kan man ha typiska snabba växlingar mellan depression och mani inom en och samma episod, och därtill har man psykotiska symtom.

Jakob Kasanin skapade diagnosen schizoaffektivt syndrom år 1933. Schizoaffektivt syndrom, eller sjukdom, finns i två versioner; en depressiv och en bipolär. Därutöver har man vanföreställningar och hallucinationer som vid schizofreni. Synhallucinationer ter sig vanligare vid schizoaffektiv än vid schizofreni.

Med en fot i varje
Som illustrationen visar finns det ett spektra. Ena extremen är schizofreni, den andra bipolär, däremellan finns schizoaffektiv. Vissa med diagnosen är mer mot den schizofrena sidan av spektrat, andra lutar mer mot bipolär, andra är i mitten, andra ter sig ha både schizofreni och bipolär samtidigt. Detta gör att det finns oenighet i hur man skall klassificera syndromet, men, i DSM-IV står det under det schizofrena spektrumet.

Den affektiva delen humörsvängningar saknas i stort sett helt hos personer med enbart schizofreni. Den affektiva delen av schizoaffektiv sjukdom kan antingen vara av bipolär typ (med manier och depressioner) eller istället av den andra typen: med enbart återkommande djupa depressioner.

Svår diagnos att ställa
Med psykos menas att man har vanföreställningar och en förvrängd verklighetsuppfattning där bland annat hallucinationer ingår. Om man både har återkommande depressioner och/eller manier, och samtidigt har episoder om minst två veckor har psykos utan affektiva symtom, så har man en så kallad schizoaffektiv sjukdom. Ofta förekommer både affektiva och psykotiska symtom samtidigt, därför är det en svårställd diagnos. Det kan ta flera år innan man diagnosticeras rätt.

Text: Maria Lundby Bohlin

Publicerat i Reportage | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

En efterlängtad invigning

32453452542Nu har äntligen Solatassen flyttat in i nya lokaler på Våxnäs. Det har varit en snårig resa som startade med den förödande branden för snart två år sedan. Lördagen tredje maj 2014 var det stor invigning för allmänheten och inbjudna politiker samt företrädare från Karlstads kommun.

I vårvarmt solsken invigdes Solatassens nya lokaler av Arbetsmarknads och socialnämndens ordförande Johanna Larsson.

– Jag har fått äran att klippa bandet till Solatassens nya lokaler. Jag måste säga det, att när jag träffade det här gänget första gången, blev jag jätteimponerad av vilken kraft och engagemang som finns. Sedan dess har jag varit en förespråkare för Solatassen, säger Johanna Larsson.

Med de orden klipptes bandet, som dagen till ära utgjordes av hopknutna hundbajspåsar, dörrarna öppnades till de stora och fina lokalerna. Snart fylldes de ljusa rummen med människor och ivriga hundar som ville utforska allt det nya.

Karlstads kommun representerades av socialdirektör Monica Persson som lovordade Solatassens kooperatörer för en fantastisk prestation.

– Jag är väldigt imponerad av kooperatörerna och hur de fått till det här. Helt otroligt! Det är nog väldigt många människor som hade gett upp för länge sedan, menar hon.

Arbetsmarknads och socialförvaltningen har brottas med många svåra frågor sedan branden i augusti 2012.

– Vi på förvaltningen måste ju ställa upp, men den kunskap vi hade räckte inte till. Det var alla möjliga frågor som plan- och byggfrågor, tekniska och juridiska frågor. Det var mycket som hände på samma gång. Om man ska få ihop allt det här, måste man ha tillgång till all den kunskapen, förklarar Monica.

För Solatassen har tiden sedan branden till invigningen varit en berg och dalbana. Men nu finns det chans till en nystart och en mer stabil tillvaro för kooperativet.

– Nu känns det otroligt skönt och en jättelättnad. Det känns nästan overkligt, säger Rebecca Johansson, kooperativet Solatassens ordförande.

Rebecca menar att lokalerna är ypperliga för verksamheten. När alla hundbås är klara, kommer det finnas plats för över trettio hundar. Det kan jämföras med Solatassens temporära lokaler i Råtorp där 19 hundar kunde tas emot.

Det stora utrymmena kommer att bli ett lyft för Solatassen som nu kan se ljust på framtiden.

– De här lokalerna är på 400 kvadratmeter och har tidigare varit kontor, berättar Rebecca Johansson, Solatassens ordförande.

Hon berättar vidare att de hittade den gamla kontorslokalen på den privata marknaden. Det krävdes en omfattande uppfräschning eftersom lokalerna hade stått orörda i nio år. Exempelvis fanns det inget kök och ventilationen var i dåligt skick. Ett lokalt byggföretag anlitades för den omfattande ombyggnationen.

– Allt båsbyggande och målande har vi gjort själva. Vi har lagt in mycket pengar till iordningställandet men vi ser det verkligen som en investering, avslutar Rebecca.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Per Rhönnstad

Publicerat i Reportage | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Månadens Boktips: Min mormor hälsar och säger förlåt.

1Efter succéboken En man som heter Ove, är nu Fredrik Backman här med sin uppföljare. Det är en bok fylld av svart humor och bitande ironi, men även en bok som på ett vackert sätt för oss till sagovärlden.

Mormor är den viktigaste personen i Elsas liv, en helvild gumma som hänger calzone i julgranen, kastar bajs på polisen och retar gallfeber på alla i sin omgivning. Men inte Elsa. Mormor gör nämligen precis allt för Elsa. Inte minst spinner hon en väv av sagor kring landet Miamas, allegorier om livet och människorna runt omkring Elsa. En ovärderlig tröst när mobbningen i skolan blir tuff och Elsa oroar sig för om kärleken kommer att räcka till henne när hennes mamma får barn med sin nya kille.

När mormor dör i cancer efterlämnar hon ett antal brev som ska överlämnas av Elsa som blir kurir, till olika personer mormor vill be om ursäkt. Efterhand inser Elsa att de sagor mormor berättat korresponderar med verkligheten.

Min mormor hälsar och säger förlåt är en ovanlig vardagssaga om dysfunktionella superhjältar. Med enastående komisk träffsäkerhet och ett stort bankande hjärta berättar författaren om en mormors kompromisslösa kärlek till sitt barnbarn, och om grannarna i ett hyreshus som alla på sitt sätt slåss för en av de viktigaste mänskliga rättigheter som finns. Rätten att få vara annorlunda.

Text: Kajsa Jansson

Publicerat i Månadens Tips | Märkt , , , | 1 kommentar

Var beredd på att ta alla hundjobb

1Dennis Johansson Hall är journalist på Länstidningen Värmlandsbygden. För en tid sedan besökte han ASP Bladet för att berätta om sitt yrkesliv. I sitt bagage har han erfarenheter från både nationella och lokala tidningar.

– Man får vara bered på att ta hundjobben i början, de uppdrag som andra inte vill ha, det är viktigt att få chansen att visa vad man kan och vem man är, berättar Dennis.

Journalistyrket är traditionstyngt och inte alltid så lätt att få jobb inom. Dennis Johansson är ett levande bevis på att det med mycket vilja och kämpaglöd går att finna arbete. För åhörarna berättade han på ett rakt och ärligt sätt hur man tar sig fram i branschen. Till hjälp att ta sig fram i branschen har han studier på journalistlinjen vid Molkoms folkhögskola i sin ryggsäck, samt ytterligare en tilläggskurs i webbjournalistik.

– Jag hade tur när jag ringde till Värmlands Folkblad för att söka jobb. Jag var väldigt ”på” och berättade för dem vem jag var och att jag gillade sport, att det var det här jag ville jobba med. Jag ringde antagligen vid rätt tillfälle, tidningen behövde folk så jag fick prova på att skriva. Sedan blev jag kvar där några år, säger Dennis.

Genom att ta alla de jobb som efterfrågades visade Dennis sin goda vilja, han fick mer uppdrag av Värmlands Folkblad, och fler artiklar att skriva. Jobbet bestod till att börja med bland annat av att ringa in resultaten från olika matcher till resultattjänst. Med tiden började han också få de jobb han ville ha och frågade efter. Han frilansade även för andra tidningar under flera år.

Resa i jobbet
För några år sedan fick han ett fast jobb på Värmlandsbygden. Han började på tidningen efter att den blivit uppköpt av en annan tidning som ligger i Motala.

– Jag reser runt mycket i Värmland, för att göra olika reportage om vad som händer på landsbygden. Det är ett spännande jobb, säger Dennis.

Idag jobbar det två personer på redaktionen i Karlstad och han är ensam som fast reporter. Dennis reser runt på landsbygden och fotograferar själv till sina uppdrag. Han trivs bra med jobbet, men han tycker det skulle vara skönt med en kollega att bolla uppdragen med.

Dennis ger råd
– Ge aldrig upp om du om du får ”nej” då du lämnat in en artikel. Kanske får du ”ja” hos någon annan. Mitt råd är att aldrig ge upp, vilket mottagande du än får. Lämna inte in dina verk till flera uppdragsgivare på en och samma gång, utan lämna till en i taget. Många vill ha ensamrätt på en nyhet, tipsar Dennis.

Text: Lotta Tammi
Foto: Per Rhönnstad

Publicerat i Reportage | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar