Bok: Sammanhangen

Använd denna bild!2Vad har städerna Salvador (Brasilien), Philadelphia (USA), Nairobi (Kenya) och Stockholm (Sverige) gemensamt? Det är att författaren och journalisten Lennart Kjörling har rest runt där, vilket han rapporterar om i sin bok ”Sammanhangen”, utgiven på Heidruns bokförlag.

Jo, de är alla populära turistmål, med hotell som har en hög standard, flotta butiker och restauranger med gott rykte internationellt. Men, det är bara framsidan. Baksidan syns så snart resenären kommer en bit utanför stadskärnan. Kåkstäder, förfall, stor fattigdom, hög kriminalitet, mycket droger, många arbetslösa och annat elände.

Hus som tidigare varit övergivna ockuperas, mark som legat i träda bebyggs med skjul i korrugerad plåt och kojor i trä. Lennart Kjörling har rest runt på dessa platser och rapporterar om att de som är allra fattigast försöker hitta en väg ut ur misären. De startar kooperativ som sysslar med musik, tillverkar kläder, startar jordbruk och andra verksamheter.

Dessvärre finns det alltid de som vill sko sig på andras elände, så när en verksamhet kommit i gång, ”övertas” verksamheten av kriminella som stoppar den blygsamma vinsten i egen ficka. De som kanske sett en smula ljus, tappar lust, intresse och motivation att fortsätta och verksamheten tynar bort eller för-svinner helt. Lokala makthavare får pengar för att hjälpa de som har det allra sämst, men stoppar hellre pengarna i sin egen ficka.

”Spotta på en sten tillräckligt länge, så spottar den tillbaka”
– Kinesiskt ordspråk.

Nu har många fått nog, och runt om i världen startar uppror mot överheten och makthavare som står med armarna i kors. Tyvärr går makt och pengar hand i hand, dessutom styr de över medierapporteringen och utmålar motståndsgrupperna som terrorister och/eller med skjutvapen, vilket de inte har. Vid en demonstration greps en av deltagarna och hon åtalades för våld mot tjänsteman.

Eftersom media inte fick filma, saknades bevis och flera poliser vittnade mot henne. Men, det var någon som filmade händelsen och den filmen visades upp i rätten och visade snarare på motsatsen.

Följden blir att när möten ska hållas, vågar ingen komma och lyssna. Men, nu börjar det som tidigare var små, isolerade öar söka samarbete. Både nationellt och internationellt. Alla kan lära alla någonting. Nyckelordet här heter sammanhållning! Tillsammans blir de starkare! Det har till och med hållits fotbolls-VM för hemlösa.

Undertecknad tycker att det var en bra bok som väckte många tankar, både
privat och på det yrkesmässiga planet. Vad får/bör en skribent/fotograf/journalist göra? Ska hon eller han stå passiv, eller aktivt ingripa? Går det att skriva om och fotografera ett förlopp eller en händelse helt objektivt?

Lennart Kjörling säger att viljan att vara aktiv beror på hur väl han känner de han skildrar. Det behövs fler böcker av detta slag, som rör om i hjärnans grå kompott.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Ellen Berner

Publicerat i Recensioner | Märkt , , | Lämna en kommentar

På väg till Kroatien

SONY DSCDen sista juni 2014 börjar min nedräkning inför min semester. Vädret är kallt och grått som det har varit i stort sett hela juni. Min ledighet börjar först tredje veckan in i juli, då bär det av mot varmare breddgrader och mycket sol. Jag längtar så.

Äntligen börjar den långa färden
Målet med vår resa är Kroatien. Vi bilar genom Danmark och Tyskland, där vi gör olika besök i kulturstäder. En av dem är den vackra staden Würzburg som finns på UNESCOs världsarvslista. Där kan de stoltsera med sitt vackra residens som omges av en stor park på ena sidan och ett stort kullerstenstorg på andra sidan. När vi känner oss mättade på kultur, reser vi vidare mot Österrike och Tyrolen.

2Där sover vi en natt på ett gasthaus. På morgonen när vi kliver ut på joddlarbalkongen infinner sig en mäktig och underbar känsla, när man ser de stora bergen bada i det tidiga solljuset och den mjuka vinden dra susande ner för bergen. Man ryser i hela kroppen av välbehag.

Efter den goda hotellfrukosten går färden mot Italien och Passo dello Stelvio som är en serpentinväg som stiger rätt upp i höjden, till hela 2758 meter över havet. Passet ligger inklämt mellan Schweiz och Italien.

De 48 hårnålskurvorna upp mot toppen är så skarpa att man nästan möter bilens egen bakände i dem. När vi kommer högst upp på berget finns det rader av restauranger och souvenirshopar. Vi tar en kopp kaffe för att lugna ner oss efter den omtumlande resan upp. Sedan är det dags för nedfärd på andra sidan berget.

När vi åker nedför bergsluttningen Lombard är det ”bara” 36 kurvor som vi ska ta oss igenom innan vi är nere på fast mark. Kurvorna är förvisso inte lika skarpa som de som var på vägen upp till toppen men här saknas det räcken på vägens sidor. Det kittlar i fötterna och jag vågar inte titta över stupet på min sida.

4Till vackra Venedig
Som tur är får vi inte så många möten på resan ned för berget, men det kändes tillräckligt rysligt iallafall. Väl i Italien besöker vi det sköna Venedig, en stad som ligger i nordöstra delen av Italien, vackert belägen i en lagun i Adriatiska havet. Staden är bokstavligt talat byggd på vattnet på miljontals träpålar av ek och alm som slogs ner i den sandiga och leriga jorden.

Venedig grundades redan under senare delen av antiken då små orter bildades på de många öarna. De flesta som bosatte sig där var flyktingar från norra Italien. Människorna som flydde hit sökte skydd från hunnernas invasion år 452.

Vi vandrade hela dagen kors och tvärs över broar och kanaler med alla sina gondoljärer, vi promenerar i de smala gränderna som är så smala att man knappt kan mötas i dem. Det är mycket imponerande med alla stora gamla byggnader.

Venedig har över fyrahundra broar och hundrafemtio kanaler. Det är lätt att gå vilse i alla prång och skrymslen. Man blir ganska sliten efter en hel dag, och man orkar inte gå igenom allt på en och samma gång.

6Olmen som bor i grottan
Efter besöket i Venedig är det dags att åka vidare mot Slovenien och Postojnagrottan, en av Europas största och längsta grottor som är öppna för allmänheten. Den är cirka 20 kilometer lång, mycket av grottan ligger under vatten och är fortfarande outforskad. Floden Pivka har format gångarna och har varit i centrum för forskning sedan 1700-
talet.

Grottan är känd för det blinda stjärtgroddjuret olmen. Den blir mellan 24–30 centimeter lång och andas med yttre gälar. Olmen kan bli upp till 100 år. Föda äter den endast vart tionde år.

Grottan har droppstensstalaktiter och stalagmiter. De bildas genom att det droppar kalkhaltigt vatten från taket eller sipprar upp kalkhaltigt vatten från sprickor i golvet. Vackra figurer har därför bildats under tusentals år av droppande.

5Besöket i grottan tar en och en halv-timme. Den del av grottan som är öppen för allmänheten är över 5 kilo-meter lång. Den första kilometern tar man tåget ner i grottsystemet. Tåget far med hög hastighet in i gångarna, väl framme guidas vi till fots genom grottan.

Ena stunden befinner vi oss hundra meter under marknivå för att i nästa stund vara på fyrtio meters höjd över grottans ingångsnivå. Vid slutet av vandringen är det dags att ta tåget tillbaka ut ur grottan. Luften i grottan är sval och lätt att andas, man fascineras av de många konstverken som har bildats av evigt droppande under lång tid. Känslan var magisk när man vandrade i grottans gångar och labyrinter.

Det turkosa havet
Snart är vi vid resans mål, Kroatien. Vi åker utmed den Adriatiska kustremsan så mycket som är möjligt. Havet har en härlig turkos färg. Vattnet ser rent och inbjudande ut men är ganska kallt så det blir bara ett snabbt dopp.

8Vi åker ut på en av öarna som har broförbindelse med fastlandet. Krk är den näst största ön i Adriatiska havet och har en yta på 405,22 kvadratkilometer. Invånarantalet är 19 286 personer.

Där besökte vi en fin gammal stad som bär samma namn som själva ön. Staden grundades första århundradet efter Kristus av liburnerna och illyrerna. Krk har även dominerats av venetianer i flera hundra år, vilket man också kan se på arkitekturen på flera ställen.

Den mysiga marknaden
Vi åker över till fastlandet där vi besöker olika städer längs vägen som Senj, Zadar, Biograd, Sibenik och Trogir. I Split, som är Kroatiens näst största stad, vänder vi för att åka tillbaka till Trogir.

Staden grundades redan 300 år före Kristus och finns med på UNESCOs världsarvslista, vacker med sina många smala gränder och mysiga restauranger.

9Vi passar på att gå på den populära marknaden där de säljer allt från; olivoljor, frukt, grönsaker, korvar, ost till kläder och souvenirer. Stämningen som råder på marknaden är glad och livlig. Det är mysigt att gå där och fylla sina sinnen med färger och dofter.

Kurorten med det läkande badet
Vi styr nu färden mot Ungern. Där gör vi ett besök vid Balatonsjön som ligger i sydvästra delen av Ungern och är landets största sjö. Den ligger där mycket vackert med sina lummiga parker och bördiga omgivningar.

Ungrarna kan även stoltsera med den populära kur-orten Héviz, där vattnets läkande mineraler och behagliga temperatur har varit populär sedan badkulturen utvecklades på 1700-talet.

10Vi gör också ett besök i Veszprém, som enligt legenden grundades på sju kullar precis som Rom. Vi passar också på att göra en avstickare till den fina staden Györ med alla sina vackra barockbyggnader.

Staden har anor från tiden före Kristus födelse. Nu börjar det bli dags att börja tänka på hemfärden. Vi tar motorvägen A3 genom Österrike för att sakta ta oss tillbaka till vardagen.

Text och foto: Lotta Tammi

Publicerat i Reportage | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Yee-haa – grab your gal and swing her

1Square up, folks, here we are on the dance floor! Tonight we have Barry Wonson from New South Wales in Australia as caller. Give him a big hand!

Jag brukar säga: ”squaredans ser kul ut att titta på, men att det är ännu roligare att dansa”. Jag har dansat i åtta år, så det om något visar hur pass biten jag är. Upp till Plus, är det unika turer, eller calls som det heter på squaredansspråk.

Från A1 och uppåt bygger callen på sammansatta calls från lägre nivåer. Att det heter square, fyrkant, beror på att det är fyra par som dansar ihop och utgångsställningen är att de står i en fyrkant.

Det som är unikt är att ingen dans är förutbestämd, förutom av callern, som talar om vad som ska dansas. I tango, vals, schottis och så vidare, är det redan klart hur det ska dansas. Men så är alltså inte fallet i squaredans. Varje dans, så kallat tip, består av två set. Det första dansas med samma partner och i det andra byter damerna partner, medan dansen pågår. Så alla får dansa med alla.

Första dansen kallas Hash Call, där turerna sägs, och den andra heter Singing Call, där callern sjunger sångtexten och blandar in de olika callen i texten. Före varje dans bugar dansarna mot sin partner och sin corner, dansaren som står närmast. Efter varje tip applåderar dansarna callern och sina meddansare.

Förutom kurser, anordnas många danser runt om i Sverige. Undertecknad har dansat i Sala Silvergruva, Uppsala Folkets Park, Furuviksparken, Sigmatorget i Västerås, Blåsutdepåns matsal, Astra i Södertälje, Sturehallen i Katrineholm och många andra platser runt om i Sverige.

3Det finns också danser med ett tema, till exempel Mexikodansen i Mariestad, där dansarna blir serverade chili con carne i pausen. Dessutom arrangeras convention, där det dansas fredag till söndag på samtliga nivåer.

Detta arrangemang ordnas i olika städer runt om i Sverige. Även Karlstad har varit värd ett år, och samma år fick de även ansvar för Europe convention.

En annan speciell sak är kläderna. Många damer har blus och en kjol som går till knäna med en ordentlig underkjol som gör att kjolen ofta står rakt ut och dessutom ofta ett strumpeband, som syns när hon twirlar/snurrar.

Killarna bär ofta vilda västernkläder; boots, en snygg långärmad skjorta, stetsonhatt och oftast ett cowboysnöre istället för slips. Par som går på dans har ofta kläder i samma stil, så att det syns att de är ett par.

Det finns också olika sedvänjor i olika länder, även om callen är internationella. I USA, squaredansens hemland, går du på dans med en partner, som du sedan dansar med hela dagen/kvällen.

I Sverige kan du gå på dans med en partner, men ändå dansa med andra. I Danmark gick de inte runt i squaren, när dansen kom till Danmark, utan hoppade istället jämfota.

Text och foto: Liselotte Frejdig

Publicerat i Reportage | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Stava rätt!

stavStavgången, eller Nordic Walking på engelska, användes i Finland från mitten av 90-talet och kom till Sverige i slutet av 90-talet. Det är en allsidig motionsform som passar både unga och gamla, tränade som otränade, friska och sjuka. Alla borde få uppleva kicken av ett riktigt stavgångspass!

Det finns inga genvägar. Ät rätt och motionera, det är enda sättet att hålla sig smal. Man måste ändra livsstilen permanent. Ett sätt att nå dit kan stavas stavgång.

Det viktigaste är att ha 90 graders vinkel i armbågen när spetsen på staven står vid din häl, då har man rätt längd på stavarna. Det finns både fasta och teleskopstavar, själv har jag teleskop sedan många år och de håller än, och stavar behöver inte vara de dyraste för att fungera bra. De normala är fasta stavar utan svaj, sen finns det stavar med gung i, om man vill ha extra belastning.

Många är ute och promenerar eller stöttar sig med stavar. Många som har svårt att gå stöttar sig hellre med stavar än med käpp. Detta kallas stavgång. Man förbränner mer och använder fler muskler vid stavgång än vid vanliga promenader. Går man snabbt för-bränner man ännu mer, ändå känns det jobbigare att gå utan stavar!

VILKA STAVAR?
Man behöver inte ha sviktande stavar, eller dyra tredelade stavar i lättviktsmaterial för att få ut något av träningen, vanliga stavar fungerar lika bra för normalpersonen. Viktigast är att ha rätt längd på stavarna och att ha rätt stavteknik. Man ska ställa stavarna lite bakom sig när man ska skjuta ifrån, för att få effekt kan man inte bara ”gå och dutta” med stavarna. ”Dutta” kan dock hjälpa personer med dålig balans.

Varför lägger löpare en tusenlapp på skor, i stället för att köpa Converse eller joggingskor för 49 kr på Shell? Jo, för att då slipper de ont i fötterna och stukningar. Samma med stavar, stabilare och mindre belastning på lederna, plus att det är en allroundträning. Man ska ta i och inte bara vifta med stavarna för att få effekt.

Man förbränner mer med stavar än att bara gå. Om man skjuter ifrån med armarna så tränas de och inte bara benen, man går snabbare och bränner mer, utan att det känns jobbigare. Undertecknad fick sina som blodgivare, jag tror de hade kostat 70 kr i handeln. Det behöver inte vara så dyrt att prova på stavgång.

RÖSTER
Via ett populärt webbforum, frågade ASP Bladet en rad personer hur de tänker kring stavgång. Signaturen Geta brukar gå med sina stavar på asfalterade trottoarer, med typisk klädsel för var årstid. På vintern använder hon piggar på stavarna, för att motverka halka. Hon har teleskopstavar, där det går att ändra på längden. Nackdelen är att de rasar ihop ibland. Det ska vara 90 grader i armbågen, när det är rätt längd på stavarna, säger hon.

– Jag vet funktionshindrade som hellre går med stavar än käppar.

Alias Nibor tycker att folk som går med stavar nästan ser lite aggressiva ut, som om de har ett viktigt mål med sin gång och man bara är i vägen, Maggi kontrar snabbt att det känns lite pinsamt och onaturligt att gå med stavar. Att det är jobbigare än det ser ut, och att folk tittar mycket på en när man är ute och går.

Dasunbedingte går inte med stavar regelbundet, men han fick ett par stavar i julklapp av sin tidigare arbetsplats. Han använde dem ett fåtal gånger, men gav dem sedan till sin mor. På senare tid har han tagit upp stavar igen och säger att de helt klart ger mer utbyte än vanliga promenader.

”Jag rör på armarna som en springer när jag går; det hjälper också till.”

”Jag har testat tidigare men tycker att det är mest krångel med stavar”, tycker Kevlarsoul. Han visste inte hur man skulle göra.

Moggy provade stavar några gånger då han brukar gå ut på långpromenader. Det gav i och för sig effekt och rejält med träningsvärk i armar och bröst, men det var krångligt att gå med dem, säger han.

”De blev lätt i vägen. De hade till exempel en förmåga att göra så hörlurskabeln fastande och rev ur plupparna ur öronen. Grymt irriterande när det händer och jag fick aldrig till det så att det inte hände.”

Sen försöker han jogga en del, åtminstone i nedförsbackar och det funkade inte riktigt att jogga med stavar, så då blev de begränsande. Han har en vattenflaska i en liten ryggsäck som han lätt vill nå och så kan man ju vilja titta på mobilen när den blippar till.
”Det är nog riktigt bra träning att gå med stavar och göra det rätt men jag upplevde det som besvärligt med stavar.”

Admin1 på Viska har alltid fakta till hands:
”Stavgång ökar förbränningen med 15 %. Bra träning för armar. Tror att armrörelserna kan minska handdarrningar som kan fås som antipsykotika biverkningar.”

Han går både på vägen och i skogen beroende på årstid, iklädd vanliga kläder och lågskor. Han tycker inte om joggingskor då de slits snabbare än lågskor. På vintern tycker han stavar är bra då de minskar halkrisken.

Vad ska man tänka på första gången man ska köpa nya stavar?

”Rätt längd är viktigast. Jag föredrar att inte använda teleskopstavar utan vanliga gångstavar. Köpte mina på COOP för 120 kr.”

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Per Rhönnstad

Publicerat i Reportage | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar