banner

Bild | Posted on by | Lämna en kommentar

Lottas resa ute i Europa

Jag delar här med mig lite av mina bilder från min Europaresa som jag och min man genomförde under sommaren med många fantastiska möten och upplevelser. Minnen att bära med sig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Publicerat i Nyheter | Lämna en kommentar

Nervös? Nej!

23424324Sven Arvidsson är en av föreläsarna på Vuxenhabiliteringens ”Öppet hus”. Han märks i rummet med sin utstrålning, starka stämma och ögonen plirar av humor. Sven har också en utvecklingsstörning.

Sven tycker själv att hans utvecklingsstörning framför allt yttrar sig i motoriken. Att knyta, sy och skruva är svårt. Han kan läsa och räkna, men behärskar inte multiplikation, division, vikt och procent. Det tar längre tid att lära sig dessa saker och att genomföra dem.

Sven växte upp i Deje och gick i särskolan på Ulleberg.
– Det var svårt, alla visste vem jag var och mobbade mig för skolan jag gick i.

Han gick i särskolan för att han hade svårt att hänga med i en vanlig klass. Nu fyller han snart 50 år och bor i en egen lägenhet. Detta har han gjort sedan han flyttade hemifrån vid 25 års ålder. Sven tycker det är bra och han trivs att bo själv. Han får hjälp med städning och tvätt. Nu går han på Ikaros dagcenter där han tycker om att läsa och att hålla på med datorer. På tisdagar har de avslappning:
– Det är gott att sova! utbrister Sven, och tillägger spontant att han har en del kompisar och att ingen är dum mot honom längre.

Tidigare hade han sysselsättning på Gräsdalen där han gjorde utomhussysslor. Han har även varit hos Moderaterna där han sorterade brev och kuvert, men deras verksamhet flyttade till Örsholmen och sysslorna övertogs av ”datorer och robotar” berättar han.

STÖDSAMTAL
Sven har varit med Vuxenhabiliteringen i hela 25 år och sett hur den har utvecklats. I början hjälpte kuratorn Lena till att samtala kring bråk och konflikter som Sven har haft. För 25 år sedan fick man direkt efter särskolan en kontakt ”inom omsorgen” som det hette då, nu sker ingen sådan automatisk kontakt. Tidigare var det kuratorns uppgift att hitta gode män och kontaktpersoner, nu sköts sådant via Överförmyndarnämnden och LSS. Det var lättare förr att få stöd.

I sina samtal med en kurator ventilerar han sina bekymmer, så kallade stödsamtal.
– Utan samtalen skulle jag vara mer nere och ha ont i magen och personalen skulle få mer jobb, menar Sven.

KOST OCH MOTION
Sven har även kontakt med en sjukgymnast för hjälp med kost och motion. Han säger att han inte tog det till sig att han behövde motionera, innan han kom till doktorn som gav honom beskedet att han hade fått diabetes. Nu är han motiverad att sköta sig; nu motionerar han och kör styrketräning en gång i veckan med kontaktpersonen. Det är lättare att träna när man är motiverad. Han har bland annat ställt upp i omsorgs-VM på Tingvalla, där han deltog i längdhopp, kula och han gick även Stadsloppet i fjol.
Arbetsterapeuten Susanne hjälper honom med planering, att skriva ner vad han ska göra och hjälpa till med ordning och reda. Sven tycker det har blivit någorlunda bättre. Han fick en dator, men det blev för dyrt med Internet, så den har han kastat.

IDROTT OCH FÖRELÄSNINGAR
Vuxenhabiliteringen är inte så dum, säger han, även om de inte kan hjälpa honom att hitta ”ett fruntimmer”. Han skulle också vilja ha hjälp med kontakt med advokat, testamente och kontakter med polisen, något han i viss mån fått hjälp med.

På fritiden tycker han till exempel om att gå på föredrag, titta på hockey och gå på konserter. Han gillar Tomas Ledin, Christer Sjögren och Magnus Uggla.
– Jag lyssnar på det mesta förutom hårdrock och opera.

Sven är även intresserad av politik, konst och historia, samt Gustaf Fröding. På frågan om han var nervös inför att själv hålla föredrag på Vuxenhabiliteringen är svaret givet:
– Jag är mer nervös för hockeyn!

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Lotta Tammi

Publicerat i Reportage | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Ett bra liv med utvecklingsstörning

234Har man en IQ under 70 har man en utvecklingsstörning. Detta gör att man kan få svårt att lära sig saker och komma ihåg och förstå. Det finns inget botemedel mot utvecklingsstörning, men med rätt hjälp och stöd kan påverkade människor leva ett bra liv.

Har man en utvecklingsstörning har man en nedsatt intelligens, men man har också svårigheter med teoretisk förmåga, såsom att läsa, skriva och räkna. Man kan ha svårigheter med hur man umgås med andra och praktiska svårigheter såsom att äta, tvätta sig, klä sig och städa. Det går inte att bota en utvecklingsstörning, men man kan få träning och hjälp som gör vardagen enklare.

Att ha en utvecklingsstörning påverkar hela tillvaron, det blir svårt att lära sig vissa saker. Man kan ha en lindrig, måttlig eller svår utvecklingsstörning. Hos de lindrigt drabbade märks funktionshindret ibland inte förrän i skolåldern, medan de måttliga eller svåra kan märkas hos ett spädbarn. Det finns många orsaker till utvecklingsstörning. Det kan vara ett kromosomfel, en skada under tidig graviditet eller förlossning eller ske den första tiden efter födseln.

EN PROCENT DRABBAS
En person med en utvecklingsstörning kan ha svårt att tänka abstrakt och att komma ihåg saker. Det tar längre tid att lära sig och förstå saker. Den vanligaste diagnosen bland kromosomavvikelserna är Downs syndrom. De som drabbas har ofta en måttlig utvecklingsstörning och ett karakteristiskt utseende som dock kan variera mellan olika personer. Ungefär en procent av befolkningen har en utvecklingsstörning, där ungefär en tredjedel har en måttlig eller svår utvecklingsstörning.

STORA VARIATIONER
En del med lindrigare svårigheter kan i vissa fall klara sig helt själva, medan de med svårare störning oftast behöver personligt utformad hjälp resten av livet. Det är viktigt att stötta framåt utan att ställa för höga krav. Man ska acceptera barnet som det är. Förälderns viktigaste uppgift är att hjälpa barnet till en så självständig framtid som möjligt; barnet ska träna på att klä av och på sig, äta och sköta sin personliga hygien.

SAMSJUKLIGHET
Det är vanligt att personer med utvecklingsstörning dessutom har andra funktionsnedsättningar, till exempel epilepsi, CP (cerebral pares), autism eller nedsatt syn. En svår utvecklingsstörning i kombination med ett svårt rörelsehinder brukar kallas flerfunktionshinder.

VÄXA UPP
Barn med utvecklingsstörning kan utvecklas på ett liknande sätt som andra unga utan funktionshindret, men de kanske tar färre trappsteg och spenderar längre tid på varje steg. Skillnaden mot ”vanliga” barn syns alltmer ju äldre barnen blir, de har samma behov och känslor som andra men kan uttrycka sig annorlunda, till exempel mer direkt eller långsammare. De kan behöva direkta upplevelser och konkreta saker för att förstå, uppmuntran är mycket viktigt.

Hur man fungerar som vuxen beror på hur svår utvecklingsstörningen är. Vid svåra tillstånd visar personen vad han eller hon vill med kroppen, rösten och ansiktsuttrycket. Vid måttlig utvecklingsstörning kan personen förstå enklare saker, men behöver hjälp med mat, kläder, tider och pengar. Vid lindrig utvecklingsstörning kan personen bo själv i en lägenhet, läsa lättare texter och kan använda pengar även om de kan ha svårt att förstå pengarnas värde. Trots det behöver en del av dessa människor hjälp och stöd.

Text: Maria Lundby Bohlin

Publicerat i Reportage | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar