ASI är en engelsk förkortning för ”addiction severity index”, och är ett verktyg som personer inom social psykiatri använder för personer som behöver hjälp med sitt missbruk. ASP-Bladet har pratat med Ann-Sofie Nordenberg för ASP-ANA för att ta reda på exakt vad denna intervju går ut på.
Samverkan är ett ord som ständigt är på tapeten. ”Vi måste ha bättre samverkan”, kan en politiker säga angående ett område som kommun och landsting har gemensamt. Vad innebär detta i praktiken? ASP-Bladet besökte ett snörikt Molkom för att se en utbildning som syftar till att låta samverkan lämna skisstadiet och bli verklighet.
Den 16 november öppnades en Second hand-butik som drivs av Brillianten på Drottninggatan 41b. För den som inte vet så ligger det vid busscentralen. I deras Second hand-butik säljs kläder, smycken, möbler, glas, porslin och diverse saker.
”Det som är lyckat är att vi startade med ett bord är nu två lokaler.” – Lena Merayo, handledare
Hur får ni in grejer till verksamheten? Ofta är det folk som är snälla som skänker kläder och möbler till oss. Men vi får även in lite nya kläder från Boutique Unique.
Vad gör ni med vinsten? Brillianten är ett socialarbetskooperativ, vilket innebär att företaget drivs som ekonomisk förening. Med det menas att vi betalar hyra för pengarna vi får in och blir det något över så skänker vi bort en del av vinsten. Vi är med och lägger pengar till ett biståndsarbete som för tillfället bygger en skola i Afrika. Vi har också ett fadderbarn i Afrika.
De som vill skänka kläder, möbler eller annat, är välkomna att ringa på 054-21 57 87 eller gå in på brillianten.se
Skam – den oförlösta rädslan
Oförlöst skam är oförlösta känslor. Att känna skam är att vara fjättrad vid ett smärtsamt minne som präglats in i själen med gravyrnål. Det är att bli nedstirrad av något som bränt oss och skrämmer oss. Vi till och med skäms för att vi skäms. Enligt Bibeln var skam den första känsla människan upplevde på jorden, när hon drevs ut ur Paradiset av en vredgad Gud. Det kan vi tro vad vi vill om, men skam är en primär känsla som påverkar oss betydligt mer än vi kanske är medvetna om. När vi inte vill konfrontera dessa jobbiga känslor, utan är beredda att ta omvägar för att undvika smärtan, fortsätter vi domineras av skammen. Effekten blir att våra liv begränsas.
Skammens ansikte
Skam är känslan av att inte duga, inte vara sedd eller älskad. Att känna sig skamsen är att känna sig blottad och sårbar för andras nedlåtande hån. Eftersom skam är så svårt att komma till tals med, att verbalisera, försöker den skamfyllda människan finna sätt att leva utan att ta itu med den. Detta innebär allt som oftast att man låter skammen helt ta makten och ger upp möjligheten till självförverkligande och självständiga val. Istället kommer självtvivel och självförakt att styra livet.
Exempel på skamsymtom människor kan uppleva är olust, känslor av maktlöshet, att känna sig otillräcklig och nedstämd. Detta tar på självkänslan och livslusten, det skapar stress och hotar i det långa loppet både liv och hälsa.
Skam och skuld: syskon – inte tvillingar
Att känna skam ska inte förväxlas med att känna skuld. Skamkänslan är djupt personlig och handlar om ditt värde som själsvarelse (det värde man tror sig ha i både sina egna och andras ögon), medan skuld är individens känsloreaktion när man brutit mot en högt hållen samhällsnorm (en norm man själv anammar). Skuldkänslor är oftast lättare att hantera eftersom vi kan gottgöra det vi känner skuld för. Skammen är mer komplex. Den är en svärta som fastnat intill vårt innersta och som vi felaktigt tror definierar oss som individer.
Skam- och skuldkänslor fyller dock en viktig funktion i upprätthållandet av social ordning i ett samhälle, då de inympar etik och moral i människor. I lagom dos leder de till insikt om att vi gått över gränsen, vi korrigeras och lär oss om vikten av goda handlingar – men utsätts vi för stark skam kan den göra stor skada.
Skam och rädslan att ”avslöjas”
Skam är en känslomässig reaktion som visar sig i kroppsliga fenomen: man börjar stamma, slår undan blicken, rodnar och dylikt, vilket är typiska rädslobeteenden. Människor som lider av skam känner rädsla för att bli ”avslöjade”, att stå nakna med sin skam. Många bär på trauman från barndomen, där de utsatts för djupt skamfyllda upplevelser som påverkar dem ända upp i vuxen ålder. Dessa upplevelser präglas in i själens svarta låda, där de blir kvar trots försök till förträngning, därav de psykofysiska reaktionerna.
Skamfyllda människor vill inte gärna prata om dessa jobbiga upplevelser, ofta på grund av rädsla för att omgivningen ska se på dem med nya, skeptiska ögon. Detta skambesvär leder till att man utvecklar diverse försvarsbeteenden, vilka innebär att man sätter på sig en ”mask” som ett försvar mot outhärdliga skamkänslor.
För att slippa beröra plågsamma och skamfyllda händelser i sina liv utvecklar många en strategi där de i samtal försöker styra konversationen bort från för dem alltför laddade områden. När man inte lyckas, försöker man undanhålla sina jobbiga erfarenheter och lägger stort fokus på mindre farliga detaljer, så att samtalspartnern får en skenbart ärlig bild av det den skamfyllde beskrivit. Det sociala livet blir lätt ett minfält där man kryssar fram efter bästa förmåga, i hopp om att undvika skamupplevelser.
Skamlöshet – en destruktiv reaktion
För vissa känns hanterandet av den egna skammen så övermäktig att de reagerar med skamlöshet. Genom ett skamlöst beteende mot andra försöker de skärma sin skam bort från sig själva, detta genom att uppträda med utåtagerande provokationer, allt med syftet att antingen vinna andras beundran eller injaga rädsla. På sikt leder dock beteendet endast till att komplexet förvärras, då personer med olöst skamlöshetsproblematik löper risken att utvecklas till missbrukare.
Att lösa upp skammens knut
Människor som levt länge i skam behöver hjälp att finna en väg ut. Man behöver en lyssnande, icke-dömande medmänniska som tar sig tid. Att få upp skammen på bordet, att sätta ord på den – hur jobbigt det än må vara – måste till för att få den ur kroppen. Ont ska med ord fördrivas.
Detta är inte enkelt, och det krävs ett visst mod att våga beträda dessa mörklagda områden – och det tar tid. Nyckeln till att kunna lösa upp skamknuten ligger i samhörigheten. Att bli hörd och sedd leder till en väg ut ur återvändsgränden.
Stigma – skammens konsekvens
I dag finns en ökad medvetenhet om skammens inverkan på våra liv. Inom forskningsområdet har man tagit fram instrument för mätning av skam och skuld. Man har insett att skam måste räknas som en faktor i moderna sociala problem som exempelvis familjevåld, social utslagning, arbetslöshet och självmord.
En av skammens tragiska konsekvenser är att den kan stigmatisera både individer och grupper (ordet stigma kommer från grekiskan och betyder bland annat just skam). Många människor som inte klarar av att leva upp till samhällets normativa idealbild är medvetna om sitt annorlundaskap och är inga främlingar för stigmats effekter. Ett område som fått en stigmastämpel är psykiatrin. Media har under åratal beskrivit dess svårigheter och kliver emellanåt över gränsen när de ger allmänheten intrycket av att alla psykpatienter är potentiella mördare. Denna onyanserade bild av psykvården – som länge varit kraftigt underfinansierad – har skapat ett stigma runt hela verksamheten, där inte bara patienter känt sig utpekade, utan också drabbat vårdpersonalen. Detta stigma är sannolikt orsaken till att så få personer idag vill utbilda sig till psykiatriker, för vem vill arbeta i en verksamhet som ständigt hängs ut i media?
En av de saker som utsätter många för skamgörande erfarenheter i vår tid är ekonomisk stress. I dagens Sverige uppgår antalet överskuldsatta till minst 400 000 personer, varav många är så kallade evighetsgäldenärer (personer med skulder de inte kan betala av under överskådlig tid). Människor som inte klarar av sin ekonomi ses ofta som oansvariga och opålitliga och får bära ett skamkors. Den som har det dåligt ställt kan känna sig skamsen över att de inte orkar leva upp till konsumtionssamhällets krav och förväntningar . Oprivilegierade grupper är medvetna om sin lägre status vilket leder till stress och skamgörande upplevelser.
Skammen har många ansikten och dess inverkan på våra liv kan inte överskattas. Den skadar vår självkänsla och stjäl vår energi. Paradoxen för skamfyllda människor är att skam får dem att känna sig sårbara, medan lösningen är att ta tjuren vid hornen och våga vara just sårbar.
Text: Christer Jansson
I ASP bladets serie om kognitiva hjälpmedel för personer med psykiska funktionshinder presenterar vi i detta nummer medicincareouselen.
Så fungerar Careousel
Careousel är en datorstyrd, programmerbar medicindoserare som innehåller 28 doseringsfack. Vid inställda tidpunkter, 1 till 28 gånger per dag, vrids medicinkassetten och nästa fack blir tillgängligt under en öppning i medicindoserarens lock och en påminnelsesignal ljuder. Medicinen i de övriga facken är inte tillgänglig. Tas inte medicinen påminner Careousel under inställd tid. Doserad medicin räcker en vecka vid medicinering fyra gånger per dag, och fyra veckor vid medicinering en gång per dag
Så här kan den användas
En brukares röst om Careousel.
Jag fick en Careousel för att jag skötte mina medicinrutiner dåligt, tog ej medicinerna på regelbundna tider eller rent av glömde bort att ta dem.
Det som är bra med den är att jag nu fått bra medicinrutiner, jag tar dem på samma tider och det blir en jämn dosering. Jag missar inte att ta mina mediciner.
Nackdelen med den kan vara om jag ej är på plats då den piper, eller om jag av någon anledning skulle behöva ta medicinerna tidigare vid något tillfälle.
Överlag är jag dock mycket nöjd med den.
Text: Kajsa Jansson
Orsaken till att man stressar kan vara att man känner sig trängd, försover sig, har dåliga minnen, jäktar på arbetet, dricker kaffe, röker tobak eller dricker alkohol. Alla dessa faktorer spelar roll i vår vardagsmiljö. Vill det sig illa kan man utveckla en infarkt! Hur stresstålig är då människan? Det är olika från person till person, vissa hanterar stressade situationer galant medans andra totalt rasar samman.
Hantering av stress, Genom att i vardagen ta en paus – andas lugnt, få harmoni med kropp och själ kommer man en bra bit mot en friskare vardag. Hur många gånger har man inte lugnat nerverna och använt stressfaktorer som att ta en kopp kaffe och en cigarett?
Tänk dig en varm kopp te! Psykologin spelar stor roll i vår mentala hälsa och bara genom att tänka harmoniskt blir man lugnare.
Kontakt med läkare? Innan man söker läkare bör man tänka efter två gånger. Lugnande tabeletter lägger bara minnen/stress i dvala som genast vaknar till liv när man slutat med medicinen. Istället bör man ta kontakt med en samtalsterapeft ett antal gånger per månad. Här följer några punkter, vilka kan hjälpa till att få det inre lugn man i själva verket har.
Det är bra att bryta vardagen med:
Meditation, Akupunktur, Yoga, Varmt bad, Massage, Lägga ett tidsschema över dygnet, Ej ta arbeten jag ej klarar av
Om du följer ovanstående tips kommer din inre balans märkas mer och de yttre faktorerna spelar mindre roll, ett lugnt och harmonisk liv växer fram. Då kommer du även att kunna hantera krissituationer mycket lättare.
För att undvika sjukdomar såväl psykiska som fysiska är det viktigt med en god natts sömn. Vi behöver mellan 6-9 timmars sömn varje dygn. Sover man ej ordentligt kommer troligtvis koncentrationssvårigheter uppstå, hormonerna kommer i obalans och man blir retlig. Vid långvarig sömnbrist kan detta leda till ett psykotisk tillstånd och man utvecklar Schizofreni.
Denna psykos varar i minst 6 månader och kan i vissa fall vara hela livet. De typiska dragen är att man blir inåtvänd, drar sig undan vänner och familj, man får hallucinationer, kraftiga vanföreställningar om att man är övervakad eller förföljd. Oro, sömnsvårigheter samt plötsliga vredesutbrott hör också till.
Det behöver ej vara sömnbrist att man utvecklar schizofreni man kan även ha en genetisk känslighet eller varit utsatt för svåra upplevelser i barndomen/uppväxten.
Text: Jane Alsing
Att skapa sig en meningsfull vardag och vikten av att ha något att göra när man blir drogfri tror jag är en väldigt stor del av att tillnyktringen. Det gäller att hitta något man tycker om, något man känner sig delaktig i, något man mår bra av. Har man hållit på med narkotika stora delar av sitt vuxna liv är det lätt att man lagt stora delar av sina intressen åt sidan och bara ägnat sig åt narkotika.
Själv har jag aldrig gått ifrån mina intressen eller min stora passion, som är fotboll. Även när jag höll på som mest med narkotika så hade jag ändå ett ben kvar i fotbollens värld. Jag tränade och jag reste på mina matcher.
Jag har följt Svenska fotbollslandslag på plats sedan dom spelade VM i Italien 1990. Därefter har jag varit på EM i Sverige -92, jag var även och såg dom i det lyckade världsmästerskapet i USA -94, där dom fick brons. 1996 var jag på EM i Holland/Belgien. VM i Japan/Korea är det enda som jag missat. Sedan har jag varit på allt som Sverige kvalificerat sig till.
Det jag vill säga är att jag är väldigt glad för min egen skull, att jag har ett sådant stort fotbollsintresse. Det har gett mig många häftiga resor och många nya vänner. Så, ni som försöker eller har slutat med droger, rekommenderar jag att skaffa intressen.
Jag vet av egen erfarenhet att det är lätt att isolera sig. Det kan vara jobbigt att höra av sig till gamla vänner som inte hållit på med narkotika. I många fall har dom ju ordnat sig familj med barn, och dom har säkert, fast jobb. Då kan känslan av misslyckande dyka upp.
Man tycker man kommit så långt efter alla andra att det inte är värt att umgås med äldre vänner. Många av mina vänner som försöker sluta med droger, eller går i program där de får medicinsk hjälp utskrivet av en läkare, gör inte så mycket annat än att få sin medicin.
Det är få som har några intressen eller hobbys. Det blir mycket TV-tittande. Jag kan erkänna att jag själv tittar alldeles för mycket. Men jag försöker träna något nästan varje dag. Två gånger i veckan blir det innebandy. Då träffar man den stora gruppen, så då blir det även social träning.
Ett par gånger i veckan blir det gym. Sedan gör jag så att när jag känner mig lite nere eller tycker livet suger så försöker jag gå ut och springa. Många orkar aldrig dra på sig träningskläderna för att ta det första steget. Men jag kan lova att man mår ruskigt bra under tiden man springer, och en lång stund efteråt. Visst, det är lite kämpigt första gången, och flåset är inte vad man önskar, men det får man ta, för belöningen under och efter träningen är mödan värd. Så, vad väntar du på? Ut och spring! Få mediciner går att jämföra med det här. Sedan slipper du en massa biverkningar, kanske får du lite träningsvärk, men den är bara skön. Då vet du att du lever.
Du som mår lite dåligt psykiskt och funderar på att be om hjälp, kanske väntar du på att få hjälp av en läkare, men tycker att du inte får den hjälp som du hade hoppats på. Kanske får du fel mediciner, eller kanske inte några mediciner alls. Istället för att inte göra något alls under tiden du väntar på förändring, gör dig själv en tjänst och tvinga ut dig själv åtminstone en gång och pröva löpning. Min erfarenhet är att man får valuta direkt. Det funkar bättre än många mediciner. En del mediciner har ju den funktionen att
man måste äta in sig, då kan det ta upp till 14 dagar innan man märker någon effekt. Mår jag dåligt vill jag ha hjälp omgående, vilket är ju sällan man får.
Det är då det är så enkelt att dra på sig löparskorna och ge sig ut. Man får belöning redan efter ett par steg, och känner att man mår bättre. Stäng inte in dig själv på grund av rädsla eller oro för nya erfarenheter. Visst kan det vara lite jobbigt med nya saker, men du överlever. Jag tror folk oroar sig för mycket för det som är nytt. Folk oroar sig för mycket för att misslyckas. Att misslyckas är ofta en nyttig lärdom. Det gör att jag lättare kan undvika nya misstag. Börja våga.
Text: Christer Adrian
Nyheter från Vård guiden Utförsäkrad – människor berättar om sina erfarenheter och kampen med Försäkringskassans sjukskrivningsregler Omsorgsbloggen
Karlstad.se
Senaste kommentarer