Barn- och ungdomspsykiatrin bjöd in till forskningsdag

Tisdagen den 21 oktober bjöd Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) in till en forskningsdag på Karlstads Universitet. Man ville med denna dag förmedla var forskningen står i dagsläget. ASP bladet åkte till universitetet och besökte en av dagens två föreläsningar.

Föreläsningen hölls av utifrån frågeställningen:

”Vad betyder behandlingsrelationen för resultatet i psykoterapi och hur kan vi dra större nytta av den i det praktiska arbetet?”

I sin föreläsning visade Rolf Holmqvist, professor i klinisk psykologi, på sambandet mellan allians (behandlingsrelation) och utfall (resultat).

Holmqvist beskrev olika faktorer av betydelse för sammanhanget (kontexten), såsom patientens och terapeutens. Ett exempel hos patienten är dennes sociala kompetens och hos terapeuten olika förmågor när det gäller dennes egenskaper och behandlingsteknik.

Vi fick därefter ta del av olika studier som handlade om utfallet i samband med behandlingsrelationen.

Det har i dessa visat sig att en avvikelse i alliansen inte behöver vara av ondo. Inte heller under terapins gång, utan resultatet blir snarare bättre. En sådan variation uppstår ofta efter några samtal. En avvikelse i alliansen brukar kallas alliansbrott och kan ske genom tillbakadragande eller konfrontation. Om terapeuten tar itu med ett sådant alliansbrott genom bearbetning och förståelse, blir resultatet bättre.

Utifrån detta kan två olika terapimål formuleras:
• Att använda alliansbrotten för att känna igen dysfunktionella relationsmönster.
• Att utveckla förståelse för samspelet i relationen

Sammanfattningsvis kan man säga att aktivt arbete med alliansen är av godo i det praktiska arbetet.

Frågor
Efter föreläsningen frågade jag Rolf Holmqvist om denna kunskap kunde appliceras på behandlingsrelationen mellan exempelvis skötare och patient.
Han menade att det mycket väl kunde det och att det inte hängde på utbildningsnivå.

Jag frågade också Annika Lindell, en av forskningsdagens arrangörer, om dagen blev som man hade hoppats på. – Absolut, det tycker jag. Vår ambition var just att förmedla forskningsläget och det har vi lyckats med.

Båtbussen i Karlstad

Ola från Mediagruppen intervjuar Lena Dyberg ang Båtbuss projektet som har varit en del av sommaren i Karlstad i år.

Här kan du läsa vad andra skriver om ”Båtbussarna i Karlstad”: NWT, Operation Karlstads Stadsmiljöblog, Karlstad.se, VF, Nyhetskanalen.se, SVT, Expressen

ASP Bladet’s intervju med Kent Parling

Karl-Peter har mött upp med Kent Parling för att prata mer om rättspsykiatrin i Värmland

EN RAPPORT FRÅN BISAM’S FÖRSTA NATIONELLA NÄTVERKSMÖTE

För två år sedan valde vissa kommuner och landsting i Sverige att delta i ett projekt som handlade om brukarinflytande. Under 8 månaders tid gick de personer som anställdes en distansutbildning, som handlade om att utveckla brukarinflytande för människor med psykiska funktionshinder. I Värmland var det Karlstads kommun, Avd. för Socialpsykiatri som deltog i projektet.

På morgonen den 10 september ankom 20 brukarinflytandesamordnare från olika delar av landet till Karlstad för det första nationella BISAM-nätverksmöte. Det var BISAM ASP som bjöd in till en möjlighet att utbyta erfarenheter och få inspiration av varandra. Övernattningen var på Le Mat B&B som drivs av Solakoop.

Något alla brukarinflytandesamordnare hade gemensamt var att de hållit i olika kurser, från kursboken Ta makten över ditt liv till personalutbildningsdagar, och de har alla brukarråd regelbundet.

På en del platser har brukarna sagt ifrån att de inte vill kallas Brukarråd utan har bytt namn till Inflytanderåd, Kontaktråd och Referensgrupp.

Ny chef och omorganisationer har lett till att några har fått det svårare att utföra inflytandearbete. Vilket är något som BISAM i Karlstad har haft turen med eftersom avdelningschefen Inger Granhagen är mycket angelägen om brukarinflytande.

Under första dagen berättade alla om sina erfarenheter som var både positiva och negativa. Därefter delade de upp sig i mindre grupper för diskussion om det som varit, nutid och framtiden. Alla hade mycket att prata om och intressanta frågeställningar kom upp exempelvis angående hur svårt det kan vara att möta motstånd från personal, som man kanske även arbetar tillsammans med utöver sitt uppdrag som BISAM. Även att det är viktigt att ha med personer med egen erfarenhet och personal i arbetet.

På kvällen samlades alla deltagare på Ristorante Alfie i centrala Karlstad för att, förutom god mat, fortsätta samtalen på ett mer improviserat sätt och nya BISAM fick möjlighet att lära känna alla. Diskussionerna såväl som glada skratt var i full gång hela kvällen tills tröttheten till slut tog överhanden.

Andra dagen fortsatte idéerna att hagla och det kändes självklart att fortsätta med nationella träffar en gång om året. Varje stad ska turas om att anordna träffen, och står för lokal och mat. Resa och logi får de andra Bisamrespresentanterna själva lägga ut för. Som en deltagare uttryckte det: ”Det är svårt att överträffa Karlstads helpension.” Nästa möte kommer att ske i februari/mars 2009.

Vid slutet av dag två var arbetsgrupper utformade som ska arbeta med varsitt uppdrag. Det första är att arbeta fram ett utkast till en gemensam grundstruktur för BISAM. Ett nätforum ska skapas som ska agera som kunskapsbank, informationsutbyte, dokumentation m.m. En vecka senare hade Vasti Ekholm, BISAM Karlstad, sammanställt utvärderingarna som alla deltagare fick fylla i. Alla var jättenöjda och gav i genomsnitt betyget 9 av 10.

Man måste ha en egen vilja till förändring

Mikael Persson var delägare i ett småföretag. Han kom till Karlstad år 2000 och började på Frykmalms där han arbetade med att demontera bilar. Där arbetade han i två år. Mikael fick högre krav på sig på arbetet att prestera mera och han fick mera ansvar. Detta ledde till att han blev utbränd på grund av för mycket stress och han drabbades av en psykos.

År 2002 blev han inlagd på psyket i Karlstad där han fick stanna i tre veckor. Behandlingen bestod av medicinering. Efter utskrivningen tog psykosteamet över behandlingen.

Kontakten med dem har varit väldigt bra, det var via dem Mikael kom till Klaragården. Där bedrev man dag terapi där Mikael fick samtalsterapi och arbetsterapi. Efter två år blev han utskriven och Mikael började då att fundera över vad han skulle sysselsätta sig med.

Genom en arbetsterapeut på Klaragården fick han tips på att Solakoop höll på att starta ett café. Dom två var där när invigningen skulle ske av caféet. Där träffade han Veronika och frågade henne om han fick börja arbeta i kooperativet han kände att det var något han ville göra så han fick börja 2005 på Solakoop. Nu är han kooperatör och är en av dom som har varit med längst.

Han har varit med om kooperativets utveckling från café till bed and breakfast verksamhet. Han har även varit på två kurser som Värmlandskooperativ anordnade. En kooperatörs kurs, samt en hotellkurs. Kooperativet drivs på ett demokratiskt sätt där varje medlem har en röst och det är medlemmarna som styr verksamheten.

Man växer som person när man hittar en sysselsättning som man trivs med säger han. Man får sin sociala samvaro tillbaka det blir som att gå till ett vanligt jobb. Steg för steg kommer man tillbaka till livet och får självförtroendet tillbaka. Handledarnas stöd har betytt mycket dom puffar på så till slut tar man mera ansvar man tar tillbaka makten över sitt liv säger han.

Kooperativet har gjort att han är friskare och har fått livslusten tillbaka. Han medicinerar mindre och träffar läkaren mera sällan.

Text: Olle Stagnér