Mikael Persson var delägare i ett småföretag. Han kom till Karlstad år 2000 och började på Frykmalms där han arbetade med att demontera bilar. Där arbetade han i två år. Mikael fick högre krav på sig på arbetet att prestera mera och han fick mera ansvar. Detta ledde till att han blev utbränd på grund av för mycket stress och han drabbades av en psykos.
År 2002 blev han inlagd på psyket i Karlstad där han fick stanna i tre veckor. Behandlingen bestod av medicinering. Efter utskrivningen tog psykosteamet över behandlingen.
Kontakten med dem har varit väldigt bra, det var via dem Mikael kom till Klaragården. Där bedrev man dag terapi där Mikael fick samtalsterapi och arbetsterapi. Efter två år blev han utskriven och Mikael började då att fundera över vad han skulle sysselsätta sig med.
Genom en arbetsterapeut på Klaragården fick han tips på att Solakoop höll på att starta ett café. Dom två var där när invigningen skulle ske av caféet. Där träffade han Veronika och frågade henne om han fick börja arbeta i kooperativet han kände att det var något han ville göra så han fick börja 2005 på Solakoop. Nu är han kooperatör och är en av dom som har varit med längst.
Han har varit med om kooperativets utveckling från café till bed and breakfast verksamhet. Han har även varit på två kurser som Värmlandskooperativ anordnade. En kooperatörs kurs, samt en hotellkurs. Kooperativet drivs på ett demokratiskt sätt där varje medlem har en röst och det är medlemmarna som styr verksamheten.
Man växer som person när man hittar en sysselsättning som man trivs med säger han. Man får sin sociala samvaro tillbaka det blir som att gå till ett vanligt jobb. Steg för steg kommer man tillbaka till livet och får självförtroendet tillbaka. Handledarnas stöd har betytt mycket dom puffar på så till slut tar man mera ansvar man tar tillbaka makten över sitt liv säger han.
Kooperativet har gjort att han är friskare och har fått livslusten tillbaka. Han medicinerar mindre och träffar läkaren mera sällan.
Text: Olle Stagnér
Karlstad.se