Hur når vi delaktighet?

Nationella Riktlinjer

Ett samtal med Ann-Sofie Nordenberg om dom Nationella Riktlinjerna. Det är viktigt att de riktlinjer som finns bygger på fakta och att det underlag som används har sin utgångspunkt i vad som fungerat bra.

Vad är dom nationella riktlinjerna för något?
Det är en sammanställning som ett antal forskargrupper har kommit fram till när det gäller några områden inom missbruksvård och beroende, och det är riktlinjer som gäller både Kommuner och Landsting. Det är lite svårt att sammanfatta det på en mening säger Ann-Sofie, för det är enormt mycket material som ligger bakom riktlinjerna. Riktlinjerna berör flera olika områden inom missbruk och beroendeproblematik.

Hur upptäcker man att någon har har missbruk och beroendeproblematik. Vad gör man om man upptäcker att någon har ett riskbruk eller missbruk, och vad använder man för bedömningsinstrument. Det finns några kapitel som berör behandling, där man delat upp alkohol och narkotika då det skiljer sig en del. Sen finns det ett väldigt kort kapitel som handlar om samsjuklighet, där man kan ha både en fysisk och/eller psykisk samt beroende problematik. Det finns två saker som jag tycker är viktigt för dom här riktlinjerna, det är att dom vänder sig till både Kommuner och Lansting. Så det står med vad både Kommuner och Lansting bör göra.

Sen är det också speciellt för missbruk och beroende, för det har varit så mycket ideologi och tyckande inom det området. Det är viktigt att de riktlinjer som finns bygger på fakta och att det underlag som använts har sin utgångspunkt i vad som fungerat bra. Så att få ett stort antal forskare att enas om minsta gemensamma nämnare för till exempel definitioner av begrepp, är en ren bedrift att ha kunnat genomföra, det tog flera år att göra.

Vart kommer materialet som riktlinjerna bygger på ifrån?
Undersökningar och rapporter både från Sverige och andra länder kring vad som fungerat för olika grupper av klienter/patienter. Sen har det varit olika forskargrupper för olika kapitel. En grupp har jobbat med som exempel, gravida kvinnor med missbruksproblematik och då har man bett om dom forskare som varit mest uppdaterade inom området.

Sen sammanställdes en grupp som tittade igenom dom nyaste fakta som fanns inom området, för att sammanställa vad som var viktigast.

Vänder riktlinjerna till personalen i första hand?
Egentligen så tycker jag att dom kan vända sig till alla säger Ann-Sofie. Jag tror att där vi befinner oss i Sverige i dag, så visst är det viktigt att i personalen i första hand har klart för sig vad som står där, och sen kan presentera det på ett klokt sätt inför människor som söker hjälp. Det som är viktigt att förklara för människan som söker hjälp, är ju att dom rådena och hjälpen som personalen kan erbjuda, bygger på mycket forskning och mycket arbete av forskarlag som studerat resultat och dom olika hjälpinsatserna som finns på ett grundligt sätt.

Det är ju viktigt att personalens tyckande inte blandas in i den här biten. Vården behöver bygga på vad forskningen visar har bra effekt, vad den som söker själv har för uppfattning, erfarenheter och behov samt vet vad som arbetar inom missbruks och beroendevården har för erfarenhet. I den första delen behöver personalen vara uppdaterad på riktlinjerna.

Vad får klienterna för positiva följder tack vare riktlinjerna?
Man får mycket bättre och mer kvalitet på dom insatserna som erbjuds. Oavsett om det handlar om vilket skede man är i missbruket eller oavsett vilken behandling det handlar om. Det är viktigt att människor får den bästa vården och kvalitet och dom nationella riktlinjerna hör väldigt mycket ihop med det.

Det är ju faktiskt den färskaste formen av sammanställd information som finns för beroende och missbruksvärlden. Den bygger ju på material om hur just vi som har eller har haft beroende och missbruksproblem har kunnat tillgodose oss vården som erbjudits, så det lär ju finnas en hel del material att gå på.

Finns det något konkret exempel på hur det arbetas efter riktlinjerna?
Det finns flera exempel i Karlstad säger Ann-Sofie. Det finns rekommendationer kring bedömningsinstrument och dokumentation, där vi till exempel använder AUDIT och ASI som man föreslår att man kan göra. Att ha bedömningsinstrument som är lika för alla, man ska ha samma frågor att gå efter. När det gäller ASI så är det viktigt att frågorna vidrör flera livs områden så inga problem missas.

Riktlinjerna säger även att man ska jobba med motiverande samtal och att ställa frågan, hur det ser ut med ex alkoholvanor, alltså ställa frågan innan det gått för långt. Viktigt att man lyckas fånga upp människor innan det går för långt och då eskalerar i missbruk eller beroende. Detta använder vi oss av i Värmland i dag.

Det finns ett projekt som heter Riskbruksprojektet som använder sig av detta. Man utbildar i hur man kan ställa frågor kring alkohol vanor på vårdcentraler som exempel, och vilket sätt man kan prata med människor om detta. Motiverande samtal används också inom missbruk och beroendevården som ett sätt att samtala med människor om förändringar i livet. Det är lite olika saker det handlar om när det gäller alkohol och behandling och narkotika och behandling, även om mycket är lika så skiljer det sig lite.

Öppenvården har arbetat jättemycket med att följa riktlinjerna för att kunna erbjuda den typ av behandling som rekommenderas, till exempel tolvstegs behandling, kognitiv terapi och familjebehandling. Men det är viktigt att vi inte erbjuder någonting som inte har vetenskapligt stöd. Det gemensamma för behandlingar som har god effekt är tydlig och klar struktur och fokus på missbruket.
När det gäller gravida kvinnor så har vi haft en arbetsgrupp som jobbar med att ta fram en handlingsplan som överensstämmer med riktlinjerna. I den arbetsgruppen har Kommunen (ANA) och Familjeavdelningen och Landstinget (Kvinnokliniken, MVC) arbetat. Så vi har tydliga riktlinjer att följa då det gäller gravida kvinnor som har ett riskbruk, missbruk eller beroende.
Är dom nationella riktlinjerna något som utvecklas hela tiden?
Tyvärr så finns det ingen som jobbar aktivt med dom nu, många kommer och frågar om just det, när en nyare version kommer. Men för dagen finns det inget som tyder på att en uppföljning är på väg.

Det som var en bra bekräftelse för oss när riktlinjerna kom var att vi kunde bocka av en hel del punkter som vi redan hade utvecklat inom Kommunen, även om mycket fortfarande återstår att göra säger Ann-Sofie.

Sen har Värmland i dagens läge blivit ett av länen där bidrag ges från, SKL (Sveriges Kommuner och Lansting) för att riktlinjerna skall följas, så det finns möjligheter till att utveckla hela området och framförallt där det behövs, både i olika delar av Värmland men också inom olika områden som man inte har arbetat lika mycket med i Karlstad

Text: Thomas Andersson  Foto: Robert Olsson

Vår nya avdelning socialpsykiatri, alkohol och narkotika börjar ta form!

Hej alla läsare av ASP-bladet! Vi genomför nu de lokalmässiga omflyttningar som krävs för att vi ska kunna arbeta tillsammans i nya enheter. Vi har god hjälp av Solajobb som rent fysiskt kånkar och bär, och våra ”flyttgeneraler” Johan och Bengt håller i samordningen. Det är mycket som ska klaffa, med telefoner och datorer, med möbler och städning mm.

Våning tre på Köpmannagatan används nu av chefer och administrativ grupp, och till våning ett flyttar successivt socialsekreterare och behandlingskonsulenter till enheten Utredning, stöd och behandling.

Den första avdelningskonferensen för år 2009 genomfördes under veckan som gick, med teman som Stödcenter för våldsutsatta och Självhjälpsgrupper. Jag gick igenom det omfattande arbete som görs på alla nivåer inom avdelningen och förvaltningen, för att försöka tillgodose våra målgruppers behov av boende och bostäder. Årets ekonomiska reduceringar inom bl.a. utbildning, handledning mm presenterade med krav på månadsvisa uppföljningar inom varje enhet.

Sigge Säll presenterade arbetet inom Fält- och uppsökarteamet, som snart flyttar in med fyra medarbetare på Tingvallagatan. Även Media- och Kulturgruppen kommer att ha sina lokaler på Tingvallagatan framöver. Det kommer att bli ett hus för utåtriktat arbete i friare former, där det finns förutsättningar för ett ännu mer av delaktighet, sysselsättning och arbetsrehabilitering.

Nu ser jag fram emot Inflytandedagen den 11 mars, där brukarrådet och inflytandesamordnarna håller i arrangemanget. Hoppas på ett stort deltagande från både anställda, brukare, föreningar och gärna också politiker från vår nämnd!

I förra numret av ASP-bladet skrev jag om fågelkvitter och tidiga blommor. Efter det har vi haft tre veckors kyla och snö, så just vårtecknen låter vänta på sig. Men ljuset börjar ju återvända i alla fall, och snön ligger kvar till glädje för alla barn och unga som har sportlov. Och vi andra kan också njuta av sol och snö – och kanske av tulpanerna inomhus – kanske av små tidigsådda frön som börjar gro i fönstret – och kanske av att fåglarnas kvitter faktiskt ökar i styrka.

Inger Granhagen

Avd. Chef

Månadens Tips – Sparzanza’s nya album & boken ”Bitterfittan”

SPARZANZA – IN VOODO VERITAS

Genre: Hårdrock/Metal

Detta är Sparzanza´s fjärde fullängdare och framtiden bådar gott för Karlstadgrabbarna.

Den innehåller 12 låtar och är inspelad i två omgångar 2008, Januari till Mars och Augusti till Oktober på Kabuki Records och kom ut i handeln nu i Februari i år.

På bl a. YouTube kan man se deras video till första singelsläppet Methadream som är gjord av Ola Paulakoski, en mycket skickligt gjord video med stjärnstatus.

Trots avhoppet av gitarristen David Johannesson som gick till Göteborgsbandet Mustasch, så hann de få med hans gitarrspel. Ersättare är Magnus Eronen som spelat med bandet ett flertal gånger innan, enligt grabbarna är han en grym gitarrist.

Skivan blir bara bättre och bättre, ju mer man lyssnar på den.

De bästa låtarna tycker jag är: öppningsspåret The blind will lead the blind men även My world of sin, Red dead revolver och The poison är vassa spår.

Jag ger In Voodoo Veritas tre plus av fem, helheten är mycket bra. Med denna skiva tror jag att det stora genombrottet är nära.

Text: Stefan Gustafsson

BITTERFITTAN

Kärnfrågan i Maria Svelands debutbok finner jag redan på omslaget.

”Hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar?”

Boken, en hybrid mellan roman, reportage och självbiografi, handlar om Sara som av moderskap och gifermål förvandlats till, som hon själv uttrycker det, en bitterfitta. Drömmarna om att leva ett vuxet liv i stil med de hon läser om i Suzanne Brøggers och Erica Jongs böcker stämmer inte riktigt överens med den verklighet hon befinner sig i. Hennes, och de flesta andra kvinnors liv, består istället av att axla det största ansvaret för hem, barn och familj.

Det här är dock inte en bok om att kärlek inte finns och att män är ondsinta förhandlare. Det är istället en historia som belyser ensamheten som en ekande grotta inom den som ser orättvisor som förnekas. Om vi såg kärlek som handling mer än känsla, skulle förpliktelserna kanske följa med den, hoppas Sara.  Människor födda i överklassen fönekar klasskillnader, män förnekar oftast orättvisa könsskillnader. Det är svårt att definiera vad kärlek är när den ständigt döljs i ursäkter och drömmar om rosor.

Text: Kajsa Jansson

Avdelningen för socialpsykatri, alkohol och narkotika medverkar vid European Social Networks konferens i Prag

I juni kommer vi  att vara representerade vid en konferens i Prag. Konferensen hålls inom ramen för Tjeckiens ordförandeskap i EU.  Tema för konferensen är “Quality and Performance in social services in Europe – better outcomes for people”

Vi skickade ett förslag till work-shop som rörde brukarinflytande, egenmakt, kognitiva hjälpmedel och vikten av självständighet, delaktighet och inflytande över sitt eget liv.

I januari kom en bekräftelse att vi var antagna att medverka. Tillsammans med en verksamhet i Danmark som heter ”Specialisterne” ska vi leda en work-shop med temat ”Supporting a normal lifestyle for people with invisible disabilities”.

Vi som medverkar är Inger Granhagen och Inger Olsson.

För den som är intresserad, på http://www.esn-eu.org/prague/eng/index.html finns det mer att läsa om konferensen och under rubriken ”Programme” finns samtliga Workshops 2009 registrerade. Där finns även information om vårt program och diskussionsfrågor för workshopen.