5 års Jubileum – Gökhöjdens Rehabcenter

Rehabcenter på gökhöjden firar 5års jubileum i Maj. Vi passade på att intervjua Morgan Lindström, behandlingsassistent för att ta reda på vad Gökhöjdens Rehabcenter är för något, hur de skall fira femårsdagen och vad de gör för deras klienter.
Vad är Gökhöjdens Rehab Center för något? GRC är ett boende för människor med beroendeproblematik – där klienten vill förändra sin situation, bli rehabiliterad och återgå till samhället, nykter och drogfri. Här har klienten möjlighet till eget boende med social färdighetsträning. Varje klient har en kontaktperson här på GRC som stöttar och följer klienten i sitt förändringsarbete. På GRC ser vi till den enskildes behov och förmåga – utifrån det skapar vi en ”Genomförandeplan” tillsammans med klienten – som på sikt leder till – eget boende – arbete/försörjning och nykterhet/drogfrihet. För att återta en plats i samhället och ett liv med livskvalitet.

Har ni särskilda program för era klienter? Ja gemensamt för alla som ingår i GRC, är regelverket, bl a:
att – inga droger/alkohol får förekomma i verksamheten eller lägenheterna
att – sköta och vårda sitt boende
att – följa den genomförandeplan som klienten själv varit med och upprättat
att – lämna kontinuerliga alkohol/drogtester
att – inte ta emot/inhysa påverkade personer i boendet

Detta är lite övergripande regelverk som godkänts av varje klient på GRC.

Rent ”programmässigt” så har vi ett schema för veckan som innehåller bl a:
-    Friskvård, såsom promenader, simning, bollspel, gympa m.m
-    Massage och avslappning
-    Tema, diskussioner i grupp, kring ämnen som berör oss i vardagen
-    Social färdighetsträning såsom hjälp med vardagsbestyr m.m
-    Återfallsprevention – Kurs, där klienten lär sig hitta nya strategier att förbli
nykter och drogfri.
-    Kulturella aktiviteter såsom museer, teater, musik, studiecirklar m.m
-    Motiverande samtal

Hur många hus/lägenheter har ni på GRC? Vi har 20 lägenheter.

Hur många klienter har ni? Vi har 15 eller 16 inskrivna för dagen.

Hur kollar ni så att klienterna håller sig ifrån missbruket? Vi tar kontinuerliga drogtester eller vid misstanke om påverkan. I övrigt så måste klienten själv ta huvudansvaret för att avhålla sig från alkohol/droger. Beslutet om att förändra sin
livssituation kan bara ske om klienten själv är ”motorn” i arbetet.  Vi ”servar och trimmar – motorn”. Självklart behöver vi som personal på GRC, stötta och vara ledsagare i tunga svackor. Förändringsarbetet som våra klienter vill genomföra är inget som går på räls – det pendlar mellan hopp o förtvivlan. Dessbättre vet vi av erfarenhet att i många fall leder det till – succé – klienten lyckas i sin målsättning.

Ni fyller fem år – hur ska ni fira det? Vi har rådfrågat våra klienter – och kommit fram till att – ”Öppet Hus” i mindre skala vore
ett bra sätt att fira 5-års jubileum.Kanske en tipspromenad i området…en enklare förtäring. Eftersom vi alltid har vackert väder på GRC…kan gästerna mingla runt på 9:an och dess trädgård (9:an vår huvudbyggnad). Vi hoppas kunna bjuda in våra ”gamla” klienter som
klarat att återgå till ett fungerande samhällsliv.

Vad är steget efter, för de som bor här? Målet är egen lägenhet och försörjning – nykter/drogfri givetvis.

Har du jobbat här sedan början? Ja. Jag hade förmånen att planera blivande GRC – innan vi startade.

Hur har verksamheten förändrats genom åren? Idag bygger vi mycket mer på individuella lösningar – efter behov och förmåga – som jag nämnde inledningsvis. Vi har dragit ner personaltätheten från 10 till 6 personer.  Trots det gör vi ett fantastiskt jobb – tillsammans med våra klienter, (sa jag ödmjukt)!! GRC har hittat sin nisch och fyller en mycket viktig del – för de människor som vill gå från beroende/missbruk till ett nytt liv, där droger inte upptar vardagen.

Så det har blivit en förbättring sedan förr? Ja! Definitivt! Vi har skaffat erfarenhet och vågat förändra det som varit mindre bra.

Har ni haft många klienter under åren? Ja … nu efterfrågar du statistik som jag inte kan svara på men mellan tummen och pekfingret lär det nog var uppemot 80-100 personer.

Kan det vara så att de vill vara kvar och inte vilja flytta härifrån? Visst – i vissa fall trivs man väldigt bra på GRC och vill bo kvar. Samtidigt ska ny plats beredas för nya klienter – samtidigt som de färdigrehabiliterade ska gå vidare.

Är det några som flyttat till egen lägenhet? Javisst – väldigt många. Det är de ”gamla” som vi hoppas få återse på vårt ”Öppet Hus”.

”Öppet Hus” Gökhöjdens Rehab Center – 27 Maj kl 12.00 – 15.00.
För de som önskar komma, hoppas vi att de ringer 54 25 41 och meddelar, så förtäringen räcker till alla.

”Nu kan jag komma hit och säga: ”vad jag mår bra idag”, men ett tag sprang jag här och sa: ”fy vad jag mår dåligt”. Men jag fick det ur mig, och det var alltid någon som lyssnade, jag har fått hjälp.” – Britta Vikström

Hur trivs du att bo här? Jag trivs jättebra här. Har varit här i två år.

Under vilka omständigheter kom du hit? Jag kom direkt ifrån sjukhuset, hade ramlat och…krossat skallen. Jag har provat på att bo i egen lägenhet, men det funkar inte. Så jag kom hit. Och jag trivs jättebra här, har fått jobba mycket med mig själv.

Vad har du för aktiviteter, vad gör du om dagarna? Jag har en tomt som jag sysslar med, så nu är det att ta hand om den, i första hand. Sen har jag i fyra år jobbat frivilligt på Gengåvan, tre dagar i veckan, i Karlstad, på Våxnäs. Men att jag har struktur så att jag har något att göra, jag orkar ju inte jobba varenda dag, men det är väldigt viktigt att jag får komma ut, träffa folk, och vara del i ett sammanhang. Det är ju så att jag har fått så enormt mycket hjälp här, sedan jag har hjälpt mig att be om hjälp. Så jag har jobbat mycket med mig själv, och jag har fått mycket uppbackning och mycket stöd här. Men det gäller att vara ärlig helt och hållet, och stänger alla bakdörrar. Bara jag ber om hjälp, så finns all hjälp här. Personalen är inga tankeläsare, utan man måste tala om.

Är du engagerad i det kommande femårsjubileet? Ja, lite grand. Såklart man kommer med förslag och kanske hjälper till att ställa i ordning lite, och sådär… För att jag har ju varit här i snart tre och ett halvt år. I tid räknat. Men, jag har varit med om en så intressant resa nu, det här sista året. I fjol var den bästa sommaren jag har haft på tio år. Jag har mått så bra.

Hände det något speciellt? Nej, men jag mådde bra alltså. Jag åkte och badade, ja, bara det där att må bra, så att man känner att man vill leva livet. Det är en gåva.

Kommer du flytta, eller stanna kvar? Ja, så småningom, jag har ingen brådska. En sak jag har lärt mig det är att låta tiden gå, inte stressa, inte jäkta iväg. Och, än så länge, jag vill inte flytta här ifrån än. Jag vill först vara ett hundra procent säker på mig själv. Den som är mest osäker på mig, det är jag själv. För jag har misslyckats så många gånger, man blir väldigt rädd om det här måendet, som jag känner nu. Men det måste få sätta sig, jag måste nöta in och nöta in, låta tiden gå, och se att det fortfarande håller.

Hur är det att vara med andra personer, som har samma problematik som du? Ja, det är ju lite såhär att jag försöker klara mig själv, och ta del av livet som pågår utöver det som sker i våra kretsar. Det finns ett liv utanför det här stället också som jag ska tillbaka till, och inte bara gå som jag brukade.

Deltar du i de aktiviteter som anordnas här? Nej, jag har inte varit på så många aktiviteter här numera, men ett halvår gick jag på avslappningen, två gånger i veckan, och det hjälpte mig mycket, att ta itu med stress och andning, ja, en mental avslappning. Så jag kan plocka fram de bilderna som jag fått på avslappningen, när som helst för att gå ned i varv. Till exempel när jag sitter bussen, så kan jag komma på mig själv att sitta och ta djupa andetag, och få fram bilder som fick mig att må bra just då, och då känner jag att jag varvar ned direkt.

Gengåvan, är det något som du kommer fortsätta med framöver? Ja, eftersom jag är ju där frivilligt, det är ju i första hand för mitt eget välmående. Men sen är jag ju en del av ett sammanhang, och gör något som är bra, all vinst går ju till välgörande ändamål. Det finns ju olika projekt i flera länder, Sudan, och… ja, nu har det byggts ett barnhem till exempel. Så det känns som man gör nytta, och så samtidigt får man träffa människor, ett givande och ett tagande. Det är jättebra. Jag trivs.

Nu har jag haft regelbundna samtal här då. Nu har jag ju kanske inte särskilt mycket här då, men jag vet ju att här finns det folk som jag kan haka tag i, när jag känner att jag behöver det. Nu kan jag komma hit och säga: ”vad jag mår bra idag”, men ett tag sprang jag här och sa: ”fy vad jag mår dåligt”. Men jag fick det ur mig, och det var alltid någon som lyssnade, jag har fått hjälp. Och då vill jag ju dela med mig när jag mår bra också. Jag mår enormt bra, i kontrast till det mörker man har varit i. Det går att jobba med sig själv. Man får jobba med sina tankar, man kan tänka sig till ett bättre mående. Man bestämmer själv. Men det kräver att man går in, och låter tankarna komma, tänka färdigt, och sedan lägga det åt sidan.

Så du tycker det är bra att man själv får jobba, ta sitt eget ansvar? Ja, och att det är individuellt, vi är alla olika personer här och var och en får arbeta efter sina behov. Så det fungerar jättebra.

Våren är en intensiv tid, mycket händer och det händer snabbt.

Vi har haft en fantastisk aprilmånad, med sol och värme och just nu en explosion av tillväxt i naturen. Men det motsvaras tyvärr inte av någon motsvarande tillväxt i samhällsekonomin, utan istället står Sverige nu i ett svårt ekonomiskt läge. Bortsett från alla förklaringar (eller bortförklaringar) till varför, så betyder det att Karlstads kommun och vår förvaltning måste reducera det ekonomiska utrymmet.

”I nöden prövas vännen” – undrar vad det betyder idag? För mig betyder det att nu ställs solidariteten med de svaga på prov, nu visar det sig om reduceringarna ska tas ut på människor som redan har det svårt. – På ledningsnivå arbetar vi för högtryck med ekonomiska redovisningar och kommande internbudget, för att kunna ge vår nämnd det underlag som behövs.

Samtidigt är det mycket som händer inom vår verksamhet: Vi fortsätter aktivt arbeta för nya och fler bostäder och boenden, fält- och uppsökargruppen har formerat sitt arbete och är i nya lokaler på Tingvallagatan, vi anordnar en nationell nätverksträff för CRA den 7 maj, chefer och skyddsombud har haft en tvådagarsutbildning om arbetsmiljö mm.

På nationell nivå händer också mycket:
•    Länsstyrelserna genomför nu två nationella tillsyner, både inom missbruksvården och inom socialpsykiatrin, och Karlstad tillsynas inom bägge områden.
•    Riktlinjer för psykosociala insatser för psykiskt funktionshindrade håller på att utarbetas, och ska gälla för både kommun och landsting
•    Lagändringar föreslås med krav på överenskommelser mellan kommun och landsting, dels på generell nivå och dels i form av gemensam individuella planer. Gäller från 1 januari 2010.
•    Gemensam kompetensutveckling för baspersonal innebär att Värmland får statliga pengar för att anordna utbildning för boendestödjare, skötare mf inom både kommun och landsting. Region Värmland ansvarar för satsningen och verksamhetsutvecklare Inger Olsson är projektadministratör.
•    Hjälpmedelsinstitutet har fått 45 miljoner för att fortsätta stödja utvecklingen av hjälpmedel till psykiskt funktionshindrade, och eftersom HumanTeknik i Karlstad gjort pionjärarbetet så kommer erfarenheter och kunskaper från oss att användas aktivt i denna satsning.

Vårhälsningar från Inger Granhagen

Ett tillgängligt Karlstad vinner alla på

Lina Helgerud,
Folkhälsoutvecklare och handikappskonsulent.

Att Karlstad kommun arbetar för att verkliggöra att Karlstad blir en ny svensk storregion, har väl knappast undgått någon. För att möjliggöra detta krävs stora satsningar inom en rad olika områden. Men är det inte lätt att kvantiteten går före kvaliteten? Att man glömmer bort en stor del av befolkningen? Bland annat med detta arbetar handikappskonsulenten och folkhälsoutvecklaren Lina Helgerud. Att göra ”nya” Karlstad tillgängligt. För alla. Asp-bladet har gjort en intervju.

Vad gör en handikapps-konsulent? Mitt uppdrag handlar bland annat om att jobba övergripande med handikappfrågor, att vara ett stöd åt förvaltningar och att tillsammans utveckla arbetet inom perspektivet. Många gånger handlar det om att lyfta de handikappolitiska frågorna så att det blir en naturlig del i verksamheterna. Det kan handla om bemötande, tillgänglighet och utbildningar som på olika sätt berör perspektivet. Jag jobbar också en del med att ge synpunkter på ritningar, komma med tips och råd för hur man kan förbättra tillgängligheten. Då handlar det mycket om den fysiska tillgängligheten, att man ska kunna komma in och ut och att man ska kunna använda lokalen, byggnader eller utemiljöer.

Gäller det kommunala byggnader? Ja, det kan både vara i kommunala byggnader men också vara i andra byggnader, där man vill ha lite råd och tips. Sen är det inte helt självklart att få det helt tillgängligt eftersom det ofta är det många intressen som man måste ta hänsyn till vid om- eller nybyggnation.

Vilka organisationer har ni samarbete med? Jag har samarbete med många av handikapporganisationer som är aktiva här i Karlstad. I kommunen har vi ett råd som heter ”Rådet för personer med funktionsnedsättning” som är ett forum där det sitter representanter från handikapporganisationer i Karlstad och politiker från de flesta av kommunens nämnder. Syftet med rådet är att informera och diskutera frågor, eller ämnesområden som är berör målgruppen. Det kan vara nyheter inom olika verksamheter, satsningar som är på gång eller andra frågor som man vill diskutera. Ordförande i rådet är Linda Larsson (S), från kommunstyrelsen och jag som handikappkonsulent är sekreterare.

Jag antar att det även kommer upp många klagomål. Vad är det man klagar på? Ja, många gånger handlar det om att man tycker att det inte händer så mycket, att man inte upplever att tillgängligheten blir bättre. Man har också funderingar kring hur kommunen jobbar med att lyfta handikappsperspektivet, målgruppen, personer med funktionsnedsättning, och med att integrera målgruppen i samhället. Det har också kommit en del klagomål eller funderingar kring kommunens styrdokument ”Plan för full delaktighet” och hur vi jobbar för att genomföra det åtgärder som är beslutade i den. Sen är det mycket som är positivt och många som hör av sig kring verksamheter eller satsningar som har genomförts som är väldigt nöjda med det.

Är du involverad i projektet ”Karlstad 100 000”? Ja, men det är vi nog alla.  Vi jobbar bland annat med att planera och för att skapa förutsättningar för att det ska vara möjligt att uppnå det visionen, Livskvalitet Karlstad 100 000.  I mitt uppdrag ingår också att jobba med styrning och verksamhetsuppföljning. Vi samlar årligen in och redovisar till politikerna hur vi i kommunen arbetat med bland annat det handikappolitiska perspektivet och folkhälsoperspektivet och vilka satsningar som planeras att för kommande år. Den här redovisningen är kopplad till den ekonomiska redovisningen.

Det kommer väl bli väldigt kärvt för att prioritera dina arbetsområden? Det ska bli väldigt intressant att se, jag hoppas verkligen att man inte kommer att dra ned på de satsningar, och de verksamheter som är görs idag, som är jättebra. Men det finns ju alltid en risk, nu när det är kärvare tider, att förvaltningarna måste drar ned lite gran och att det påverkar verksamheten. Just nu håller vi på att revidera ”Plan för full delaktighet” och det är en ambitionshöjning, där vi vill bredda handikappsperspektivet, så att det inte bara handlar om fysisk tillgänglighet, utan att det också handlar om att kommunens verksamheter ska vara öppna och tillgängliga för alla, oavsett funktionsnedsättning.

Hur långt har ni kommit i Karlstad inom handikapps-frågan, om man jämför med riksnivån? Hmm… det är mycket svårt att svara på… Inom vissa områden har vi kommit ganska långt medan det finns andra kommuner som kommit längre inom andra områden. Det är svårt att säga totalt sätt, men det är klart att vi har fortfarande mycket kvar att göra och många utmaningar att ta oss an. Det här är ett område som hela tiden utvecklas så det gäller att följa med i utvecklingen och se möjligheterna som finns.

På vilka områden ligger ni före? Ja… Humanteknik är ett område att lyfta fram. Vi har kommit ganska långt när det gäller utemiljön, hur man på ett bra sätt ska utforma den. Där är också ett område som vi lagt ganska mycket tid och energi på för att hitta lösningar som är varaktiga. Teknik- och fastighetsförvaltningen har också jobbat mycket med skolor och förskolor, för att de ska vara tillgängliga.

Kan du ge exempel på områden som Karlstad ligger efter i? Ja, det finns väldigt mycket kvar att göra när det gäller utemiljön. För även om vi tycker att vi lagt mycket tid på det, så måste vi jobba vidare med frågorna. Andra områden som vi måste jobba mycket med är bemötande,utbildning och, ja kunskaper inom området i sin helhet.
Men det finns många verksamheter som är bra, som olika förvaltningar har satsat på och utvecklat. Och det är väldigt bra. Jag tycker att det är viktigt att vi jobbar med att skapa förutsättningar för full delaktighet och livskvalitet, för alla.

Jobbar du ensam med de här frågorna? Nej, många gånger så jobbar jag tillsammans med personer inom olika förvaltningar och/eller med representanter från handikapporganisationerna. Det är ju förvaltningarna, eller nämnderna, som äger frågorna, och som genomför satsningarna. Jag kan finnas med som ett stöd, eller bollplank, och komma med lite tips och idéer. När det gäller styrning och uppföljning av kommunens verksamhet så är vi flera på enheten där jag sitter som jobbar tillsammans.

Vad har du för vision? Visionen är att det skapa förutsättningar för delaktighet och livskvalitet och att Karlstad ska vara en stad, tillgänglig för alla.

Är vi långt ifrån visionen? Ja… det är svårt att säga, men det är ju klart att det finns mycket kvar att göra.

Rent statistiskt sett: Var finns de största behoven för en handikappsanpassning? Generellt sett kan man säga att ju äldre befolkning vi får i Karlstad, ju mer krav och behov finns det på att den fysiska tillgängligheten är bra. Att det bland annat finns tillgängliga bostäder och att det är lätt att ta sig fram i sin närmiljö. Det är ju sådana behov som ökar mer och mer. Andra områden som också är viktiga att vi fortsätter att jobba med är möjligheter till sysselsättning/ arbete och en meningsfull fritid.

Folkhälsoutvecklare, vad betyder det? Ja, att jag har i uppdrag att jobba med övergripande folkhälsofrågor. Det finns beslutat om 11 nationella målområden som vi i kommunen ska jobba med. Jag jobbar tillsammans med förvaltningar i frågorna och med hur vi kan få in perspektivet i vår verksamhet och genomföra de folkhälsosatsningar som regeringen har sagt att kommunerna ska göra.  Så det är ungefär som att jobba med övergripande handikappfrågor. Mycket handlar om att skapa förutsättningar för att alla ska kunna ha hälsa och livskvalitet.

Vad menar du med hälsa? Ja, att alla medborgare ska må bra. Vi jobbar med att skapa förutsättningar så att alla medborgare kan känna att jag trivs, att de har en meningsfull sysselsättning och fritid och att de känner sig trygga. …jobbar med att skapa förutsättningar för livskvalitet.

Det är alltså utifrån folkhälso-målen som ni jobbar mest? Ja, med att skapa förutsättningar för hälsa. Sen kan det se väldigt olika ut, mellan män och kvinnor, och mellan målgrupper, olika åldersgrupper. Och förutsättningarna kan också skilja sig mycket mellan geografiska områden. Men det handlar mycket om att stärka det som är bra och att utveckla det.

Vad händer inom en snar framtid? Jag hoppas väldigt mycket med den nya handikappolitiskaplanen, som vi jobbar med nu, som förhoppningsvis kommer vara helt klar till hösten.

Och den innebär? Ja, det blir en liten nystart för det handikappolitiska perspektivet. Att vi får lite ny energi i arbetet med frågorna och att vi fortsätter att jobba in perspektivet i de ordinarie verksamheterna. Kanske också att vi kan få en lite ny vinkling på arbetet… Och så planerar vi för en kampanj i höst där vi bland annat ska marknadsföra planen, lyfta målgrupper personer med funktionsnedsättning och förhoppningsvis genom olika aktiviteter göra avtryck hos medborgarna.

Vad har du för personliga mål i ditt arbete? Ja, ett mål är ju att ta fram en ny bra plan, och att vara med och skapar goda förutsättningar för att jobba vidare med frågorna och göra det på ett positivt sätt. Sen vill jag ju förstås att det ska hända mycket i kommunen, att man ska kunna se och märka av de satsningarna som görs. Ett annat mål är att öka medvetenheten kring frågorna, visa att det är något som berör oss alla och där det finns så mycket att vinna.  Att lyfta frågan och göra den mer positiv.

Hur länge har det funnits en handikappskonsulent i Karlstad? Det har funnits en tjänst som handikappkonsulent i Karlstads kommun sedan 1999.

Är det du som har gjort att Karlstad börjar fokusera mer på handikappsanpassning? Nej, den äran kan jag inte ta till mig. Anna-Carin, som hade tjänsten innan jobbade väldigt mycket med frågorna och gjorde mycket för att öka tillgängligheten. Jag har kommit in ganska sent, så det var mycket som redan var ganska välplanerat.

Jobbar ni och tar efter handikappsorganisationer för att hitta nya tankar och nya tekniska lösningar? Ja, delvis kan jag säga att vi gör det. Sen finns det olika företag och konsulter som också jobbar mycket med att utveckla nya hjälpmedel och nya material. I kommunen handlar det om att när vi genomför satsningar eller anpassningar att vi vågar testa nya redskap och lösningar, som ofta också blir till förbättringar.Ibland kan det ta lång tid som tillexempel med entrén till stadshuset. Det var en fråga som man diskuterade i många år innan den genomfördes. Men nu när den finns, är det många som får nytta av den och uppskattar den och det är en liten belöning i sig.

Det är väl ganska mycket osynligt arbete också, som kanske inte vi lägger märke till direkt, men som är otroligt viktigt. Teknisk apparatur som måste fungera, jag tänker på ljudsignalerna vid trafikkorsningar. Precis, så är det med de här frågorna. Har ingen funktionsnedsättning är det mycket som man inte ser eller inte lägger märke till. Men får man prova på att sitta i rullstol, att ha en synnedsättning, eller någon annan form av funktionsnedsättning – då får man helt andra perspektiv. Då blir det lättare att upptäcka de här små detaljerna som är så avgörande för många i vardagen. Och det är en ”morot” för mig, att kunna lyfta de här vardagsdetaljerna som betyder mycket för målgruppen, men som många andra inte lägger märke till. När det gäller den fysiska tillgängligheten så kan man ta småbarnsföräldrar som ett ganska bra exempel att jämföra med. Är det lätt att ta sig fram med en barnvagn, utan att stöta på hinder eller andra svårigheter så är det ofta också ganska lätt att ta sig fram med rullstol.

Hur gör ni för att observera de brister som finns? Ja, många tips och synpunkter kommer från medborgarna, via handikapp organisationerna eller via ”Rådet för personer med funktionsnedsättning”. Sen är nog verksamheterna ganska väl medvetna om vilka brister som finns. Det är också mycket som gäller generellt i Sverige, som många kommuner och organisationer jobbar med.

Text: Håkan Kristensson, Foto: Robert Olsson

Nygamla ansikten på stan

”Kanske någon behöver hjälp med att träffa doktorn, någon annan som behöver kontakt med en förening. Vi är länken till rätt hjälpinsats.”FÄLT & UPPSÖKARTEAMET är ett resultat av sammanslagningen mellan ASP och ANA. Vi söker upp folk i deras hem men även ute på fältet, ute på stan. Dom vi söker upp är personer med psykisk ohälsa och/eller missbruk, och har varit verksamma sedan 1:a Februari i år. Vi intervjuade teamet i deras nya lokal på Tingvallagatan. Gruppen består av Pär Johansson, Margareta Sandeback, Jan-Olof Ekström och Linda Lantz.

Vad är Fält & Uppsökarteamet för slags verksamhet? Det är en verksamhet som bygger på en vidareutveckling av ett projekt i fjol som hette ”Möt upp-Sök upp”, samt ”Fältverksamheten” som Margareta Sandeback har jobbat mycket för tidigare. Det är också ett resultat av sammanslagningen mellan ASP och ANA. Vi söker upp folk i deras hem men även ute på fältet, ute på stan. Dom vi söker upp är personer med psykisk ohälsa och/eller missbruk. Vi har varit verksamma sedan 1:a Februari i år, berättar Pär Johansson.

Vad är syftet med det ni gör? Syftet är att upptäcka om någon har problem och att finnas till för dom mest utsatta, dom som ofta rör sej på stan. Vi vill försöka upptäcka problemen i ett tidigt skede, det kan gälla bostaden tillexempel att man riskerar vräkning. Om man har stora behov av stöd så skall vi kunna finnas på plats, och vi vill nå dom som inte söker hjälp på egen hand. Det är själva grundtanken egentligen.

Vad har ni för arbetstider då ni finns tillgängliga? Nu i början så utgår vi från dagtid, 08.00-17.00, men det är sagt så att om vi ser att det finns behov av andra tider som kvällar och helger så får vi ändra oss efter det. Som det ser ut i nuläget så tycker vi att dagtid är bra.

Vilken kategori människor är verksamheten riktad till? Det är personer med psykisk ohälsa och missbruk, men också en speciell grupp som har en samordnad vårdplan med Landstinget och Kommunen. Personer som är dömda enligt LRV och LPT. Den gruppen skall vi finnas särskilt till för eftersom vi är delvis finansierade av socialstyrelsen.

Hur ser fördelningen av klienter ut gällande kvinnor, män och ungdomar? Det har vi egentligen ingen specifik statistik över, men det är nog ganska jämt fördelat, med någon övervikt för män. Sen är det ju så att vi enbart vänder oss till vuxna över 18 år, inte ungdomar. Vad gäller Fältdelen så är det nog större övervikt av män. Det är ju dom som syns mest ute på stan.

Har ni några tankar om vad det beror på? Det är det traditionella beteendet att kvinnor håller sej mera i bakgrunden och missbrukar i det fördolda, säger Margareta Sandeback. Kvinnorna är därmed betydligt svårare att upptäcka.

Finns det mer behov i vissa områden? När det gäller Fältarbetet så handlar det mycket om själva centrum, men det finns planer på att vi ska vidga vårt arbete och försöka hitta dom människorna som finns i sk. problemområden. När det gäller hem och uppsök så är det jämt fördelat överlag i Karlstad. Vi åker även ut till de yttersta områdena som Vålberg, Molkom osv. Vi har ärenden i alla stadsdelar.

Vilken hjälp kan ni erbjuda rent konkret? Vi kan vara en länk till rätt stöd för någon som har problem. Vi tar inte några formella beslut, vi gör inga utredningar utan  är enbart till för att träffa människor och se till att dom får rätt hjälp. Det kan vara hjälp och stöd inom Kommunens ramar, eller Landstinget. Kanske någon behöver hjälp med att träffa doktorn, någon annan som behöver kontakt med en förening. Vi är länken till rätt hjälpinsats. Vår främsta uppgift är att försöka motivera personen att själv söka hjälp, antingen att göra det helt själv eller tillsammans med oss.  Ibland är motivationsarbetet mycket långt, en annan gång kan det räcka med ett samtal. Det där varierar stort från individ till individ.

Sen kan vi också göra snabba flexibla lösningar om det finns någon som har ett konkret behov och man kanske inte kan vänta på att få saken utredd som exempelvis att få insatser med boendestöd och liknande eller någon kanske blir vräkt i ett visst läge om inget görs snabbt. Då har vi möjligheten att gå in och göra snabba korta insatser. Det kan också gälla att transportera folk dit dom ska i de fall de inte tar sej dit själva. Man kanske har en kontakt på psykiatrin och inte tar sej dit, då finns vi till hands och kan hjälpa till och se till att personen kommer dit den ska.

Text: Helena Båtman

Hjälpmedel till psykiskt funktionshindrade

Catarina Brun, Monica Rydén och Annie Persson träffade Inger Olsson och Gunilla Barse-Persson som är HumanTeknik i Karlstad för att prata om hur dem ska kunna samarbeta.

45 miljoner kronor anslås från regeringen till Hjälpmedelsinstitutet, med uppdrag att sprida kunskap om och utveckla hjälpmedel till personer med psykisk funktionsnedsättning.

Vad är det ni gör här idag? Vi har fått ett uppdrag från regeringen att jobba med samma frågor som HumanTeknik gjorde, rörande hjälpmedel för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Det finns stor erfarenhet här, till exempel hos Gunilla och Inger som jobbat i projektet, samt alla deltagare som var med. Vi är här för att prata om hur vi ska kunna samarbeta. Det här projektet kommer att innehålla mycket information till brukare, anhöriga och berörda myndigheter.

Det ingår också utbildning till alla berörda personalgrupper för det är viktigt att de ska kunna det här. Slutligen har vi fått medel för att utveckla bättre hjälpmedel, metoder och tjänster. Vi tycker att det finns för få hjälpmedel och vissa kan behöva lite annan funktion och dessutom se snyggare ut. Funktion och design för olika hjälpmedel samt metoder för hur man använder dem, men också metoder för att hitta rätt hjälpmedel. Tjänster kan tillexempel handla om att söka på internet, att hantera sin ekonomi, påminnelsetjänster är en del av detta.

Hur mycket pengar kommer att fördelas till Karlstad? Det kan vi inte riktigt svara på idag för det måste först och främst göras en ordentlig plan, och det är också en del av det vi gör här idag. Naturligtvis så kommer en del av de avsatta medlen att gå till Karlstad för vi behöver verkligen ha den här kompetensen.

Vilken typ av hjälpmedel är det som avses? Detta projekt gäller bara för personer med psykisk funktionsnedsättning, men det kan ju vara så att just dessa hjälpmedel faktiskt passar till fler grupper men själva syftet, uppdraget från regeringen, gäller personer med psykisk funktionsnedsättning. Det är det som är roligt med just detta projektet, att själva fokus ligger på personer med psykiska funktionshinder.

Hur mycket fokus ligger på att utbilda personal? Det är en tredjedel av hela projektet och vad de här medlen ska gå till. Det är viktigt att de som berörs verkligen kan det här och vet hur de ska göra.

Det finns en del hjälpmedel redan nu, som ni vill utveckla, har ni hittat några nya behov hos andra grupper? Man brukar säga att den här typen av hjälpmedel, som är kognitiva, handlar om Tid, Planering och Påminnelse. Man kan behöva hjälp med att räkna ut hur lång tid en viss sak tar att göra, planera för veckan vad som ska göras och sen bli påmind.  Det här måste göras och det här vill jag göra och att man sen blir påmind om det. Det är mycket det som är grunden för den här typen av hjälpmedel. Det kan röra sig om allt från en äggklocka till att hantera en handdator. En hel del av dessa hjälpmedel är riktigt fula och en del, som är framtagna av de särskilda hjälpmedelsföretagen, kan också behöva medel för att utveckla och anpassa funktionerna. Om man tänker i nya banor vad gäller hjälpmedel så är ekonomi en sådan del. Hur ska man betala sina räkningar och hur kommer man ihåg att göra det? Hur får man in rutinerna och ser till att jag har pengar till det?

Det vore bra om man kunde hitta någon bra struktur för det som kan fungera för våra klienter. Då kanske några som idag har ”gode man” kan klara av det själva. En annan sådan sak är medicinhantering, där det redan finns en variant av påminnelsedosett som behöver utvecklas och förbättras.

Dessa dosetter är både stora och klumpiga och kan vara svårhanterliga för många. Majoriteten av våra klienter äter ju medicin så där finns det ett stort arbete att göra. Produktmässigt finns det säkert saker som inte finns i dag, men som behövs, och den kunskapen sitter egentligen brukarna själva på. Det är ju först och främst de som kan tala om vad de själva behöver.

Innebär det att ni kommer att fråga brukarna om vilka behov de har? Ja, det kommer vi att göra. Jag tror det är en förutsättning för att det överhuvudtaget ska bli ett bra arbete av det här, att vi tar reda på vad individen behöver. Det ligger en utmaning i att få dessa människor att berätta. Det kommer ju inte fram om vi inte frågar dem det faktiskt berör. Det kan vara det mest enkla saker som förbises och sådant kan vara svårt för brukaren själv att uttrycka.

Kommer ni att anlita speciella företag för att ta fram dessa produkter? Nej, men vi kommer att informera om utvecklingsmedlen på ett antal platser i Sverige och hoppas då att företagen vill komma dit och lyssna, kanske bli inspirerade och söka pengar till nya produkter eller till utveckling och förbättring av redan befintliga produkter.

De platser där information skall hållas är Malmö, Örebro, Umeå och Stockholm under maj månad. Vi håller som bäst på att skicka ut inbjudningar, till bland annat universiteten, kommuner, landsting samt företagarföreningar.

Hur ska brukare/klienter få reda på att det finns sådana här hjälpmedel? Det är min uppgift i projektet att ordna fram den informationen, och jag skulle verkligen vilja ha bra förslag på hur det ska gå till, säger Catarina Brun. Vart någonstans kan man träffa människor som INTE är anslutna till någon brukarförening eller annan organisation. De människor som är anslutna når man ju ändå ganska enkelt via deras organisation…men de andra då? Det behöver jag verkligen hjälp med! Hur ska jag nå dessa människor? Det är min stora utmaning och min huvudvärk just nu, att ta reda på hur det ska gå till.

Hur långt är detta projektet och vad vill ni komma fram till? Projektet löper på 3 år. Vi vill att alla som har behov av hjälpmedel verkligen får det utan att behöva kämpa som ”en tiger” för att få tillgång till något som bör vara en självklarhet.  Jag vill att myndigheter, brukare, anhöriga, och personal är välinformerade i de här frågorna. Kanske kommer det att ta åtskilliga år att nå dit, men vi har i alla fall börjat resan här.

Text: Lena Båtman