Att resa med funktionsnedsättning

En vecka i juli månad var jag i Turkiet på semester. Erfarenheter från den resan, och allmänna tankar kring funktionsnedsättning och resande, delar jag med mig av i den här artikeln.

Förberedelser
En resa börjar med själva planeringen. Först behöver man se ut ett resmål, i mitt fall blev det Turkiet. I Turkiet såg jag ut Kusadasi. Anledningen till detta var att Kusadasi ligger nära Efesos som jag gärna ville besöka.

Men när man har en funktionsnedsättning, som jag har, räcker det inte med att se ut ett resmål. Fler saker behöver kollas upp:

Är passet giltigt?

Får jag föra in mina mediciner?

Krävs visum?

Hur ser mitt försäkringsskydd ut?

Behöver jag samordna förberedelserna?

Nu har jag inte någon så kallad social kontaktperson, men det är en viktig fråga om man kan genomföra en utlandsresa tillsammans med sin sociala kontaktperson?

Pass
Ifall giltighetstiden har gått ut, är det bra om man ansöker om ett nytt pass i god tid före resan. En del länder kräver att passet är giltigt sex månader efter inresa, så det är värt att kolla upp det (se visum). Är passet trasigt, kan man lämna in det till polisen. De gör en bedömning om det beror på fabrikationsfel eller på handhavandet. Är det ett fabrikationsfel, får man passet utbytt utan extra kostnad, i annat fall får man själv stå för kostnaden.

Mediciner
När det gäller medicinering, kan man ta hjälp av sin läkare. Läkaren kan utfärda intyg som kan behövas i tullen.

Visum
Bästa stället att kolla upp om det krävs visum eller ej, är landets ambassad. Många ambassader har egen hemsida där man kan söka information. Där kan man också se vad som gäller rörande pass.

Försäkringsskydd
Har man en hemförsäkring, ingår oftast en reseförsäkring, vilket gör en separat reseförsäkring onödig. Hos Försäkringskassan skaffar man ett intyg att man omfattas av allmän försäkring. Detta intyg är i form av ett plastkort.

Samordna förberedelserna
Det kan vara bra att samordna sina reseförberedelser i form av ett nätverksmöte. På ett sådant möte kan olika insatser samordnas, det kan vara boendestöd, läkare, kurator med flera.

Kontaktperson/ledsagare
Har man en kontaktperson eller ledsagare och vill söka bistånd till sin resa, så finns inga generella riktlinjer utan bedömningen görs högst individuellt av en handläggare. En sådan ansökan bör göras i god tid före resan. Blir det avslag på ansökan, och kontaktpersonen eller ledsagaren säger sig kunna följa med på resan ändå, så finns det inget som hindrar en sådan uppgörelse, men i det fallet får kontaktpersonen/ledsagaren själv stå för sina kostnader.

Så här blev min resa
Efter att jag hade sett ut mitt resmål, Kusadasi i Turkiet, kollade jag på nätet efter en passande resa. En sådan hittade jag hos Fritidsresor till ett rimligt pris. Nu när jag visste vart jag skulle resa och när det skulle ske samt vad det kostade, så började mina förberedelser inför resan.

Först, kollade jag passet. Det såg helt ut och det var lång tid kvar på giltighetstiden, så det verkade helt okej. Efter det, såg jag efter på hemsidan hos Turkiets ambassad om jag behövde visum och kunde konstatera att det inte behövdes i mitt fall. Därefter kallade jag till ett nätverksmöte. På nätverksmötet deltog min läkare, kontaktpersoner från Psykosenheten, handläggare på ASP-ANA, personal från boendestödet och anhörig. Vid detta möte samordnade vi olika saker. Läkaren fick i uppgift att skriva ut ett intyg över de mediciner som jag är ordinerad. Vi kom fram till en strategi när det gällde att infinna mig till flygets avgång från Arlanda. Efter detta nätverksmöte var i stort sett alla praktiska frågor lösta. Det som återstod var att göra en resebudget och vad jag skulle hitta på under själva resan.

Så infann sig tiden för resan. Alla förberedelser var avklarade. Dagen före flygets avgång, reste jag till Arlanda Norra med tåg och tog in på Ibis hotell. Jag bad om väckning i receptionen och lade mig tidigt. Klockan halv nio på morgonen var jag på plats i terminal 5 och halv elva skulle flyget lyfta.

När flyget sedan lyfte var jag ombord, med destination Izmir i Turkiet. Vid middagstid samma dag, ankom transferbussen till Hotell Atli i Kusadasi. Där tillbringade jag min semester i ca en vecka. När det gäller vad man ska göra på semesterresan, så gjorde jag på följande sätt: jag tog ett pappersark, ett för varje dag, och gjorde ett dagsschema. Sedan, kvällen innan, valde jag ut ett av dessa dagsscheman som jag genomförde. På det här sättet ökar valfriheten.

Så här i efterhand, när jag har genomfört resan, kan jag konstatera att det vart en trevlig resa. Jag besökte Efesos, väl värt ett besök, åt god mat, shoppade och tog det allmänt lugnt. Med andra ord blev det en avkopplande resa. Två saker som dock är viktiga att tänka på när man reser till Turkiet; se till att smörja in dig med sololja och kom ihåg att landet har en ”prut-kultur”. Att pruta kan kännas jobbigt, men försök att komma fram till vad varan är värd, bjud sedan halva värdet och om försäljaren vill sälja till ett högre pris än vad det är värt, så måste man inte genomföra affären.

Text: Karl-Peter Johansson

En dag i mitt liv

Tänkte berätta utförligt om hur en dag i mitt normala liv eller min normalitets värdering ser ut. Jag känner mig ofta lite utanför i olika sammanhang men orsaken är jag osäker på, för om jag saknar inre referensramar om situationer som jag är med om, betyder ju det snarare att jag inte skall känna mej utanför utan snarare spetsa mina öron mer och vara intresserad av det jag är med om. För det är ju något nytt jag lär mej och får vara med om.

Att känna utanförskap torde rimligtvis för mig, i alla fall i ovan nämnda stycke, tyda på att jag själv har för låg självkänsla och för lågt självförtroende för att kunna identifiera mej själv i att vara intresserad och nyfiken på det jag inte kan så mycket om.
Tänkvärt är det för mej i alla fall.
Så här ser oftast en dag ut i mitt liv och detta är min verklighet som jag skriver om.
Brukar vakna mellan fyra och halv sex på morgonen och sällan eller aldrig helt utvilad för jag vaknar ofta under natten. Sen gör sig mina 22 operationer påminda i min kropp, så det knarrar lite då jag kliver upp. Förr kunde jag vakna och bara spontant hoppa ur sängen mitt i nätterna och undrande ställa mig frågan: Vad var det jag skulle göra nu då? Jo just det, klockan är tre så du ska lägga dej igen.
Nu för tiden ligger jag lugnt kvar och vilar så gott jag kan. Sen när jag kliver upp, oftast vid fem tiden så har jag min skönaste stund på hela dagen, eller snarare så lägger jag grunden för mitt mående under min kommande dag. Jag sätter på kaffe och tar en kaffekopp sen sätter jag mej vid datan och börjar svara på mailen jag fått under kvällen och natten och det tar mej en timme minst att komma igenom det.
Sen har jag som rutin att alltid varje morgon innan jag går utanför dörren hemma att skriva lite om hur jag skallvara själamässigt under dagen och vilken inställning jag ska ha till mej själv. Så varje morgon skriver jag till mig själv att i dag skall jag vara positivt inställd till mej själv, samt vara kärleksfull och ödmjuk mot mej själv. Det fungerar alltid lika bra och ända gången det inte fungerar är när jag inte tror på mej själv.Men då det fungerar så är det en riktigt skön känsla för de känslorna jag försätter mig själv i om mig själv blir dom samma som jag uppfattar omgivningen!
Sen vid sjudraget så brukar jag dra mej ner mot stadsmissionen för den obligatoriska morgonstunden av kaffe och smörgås, med fina kärleksfulla och omtänksamma inslag av mänsklig värme från personalen och av de andra besökande. Där läser jag tidningen och byter några ord med både besökande som personal. En fin fortsättning på en morgon som börjat bra.

Jag till jobbet och försöker som alltid få något vettigt gjort men ibland slår osäkerhetskänslan åter på mig. Oftast när jag har rätt själslugn så fungerar allt jättebra. Känner mej väldigt nöjd med det jag själv skriver om, det som jag har varit med om själv. Är väldigt trygg i att lämna ut mej själv i tidningen som läses av många inom kommunen samt av många på webben. Gillar att lämna ut mej själv, för jag har levt ett hårt liv och kan man avskräcka en männsiska till att gå samma väg som jag, så är ett liv kanske räddat. Dock om jag ska ut på en intervju, så kan mina tankar dra i väg med mej, jag undrar om han ser på mig att jag levt ett liv i beroende, med allt som det innebär, eller ser han ner på mig för at det syns kanske på mej vad jag är för någon.
Den tankegången eller snarare tankegångarna kan rakt av skrota en halv dag för mej nästan, förr kunde en sådan tankebana sluta inlåst på en anstalt på grund av mitt impulsagerande som alltid byggdes på negativa delar. I dag kan några timmar gå åt pipan men av någon anledning så får jag till intervjun till något bra ändå!

Så mina framsteg märker jag själv nu, ännu bättre när jag skriver om det.
Sen brukar jag gå ut och promenera lite under dagen eller sätta mig på stan och ibland bara vara och ladda batterierna. Dock kommer stunder då jag sitter och ser på människor som kommer och går förbi och undrar vad det är för fel på mig! Hur nu detta egentligen kan blomma upp i min tanke bara genom att titta på en människa som passerar mig. Snacka om att sätta krokben för sig själv liksom..
Grejen blir ju att jag själv ställer mig utanför då jag tänker så, jag blir inte annorlunda utan jag gör andra till annorlunda jämfört med mej själv. Sen när det drar ihop sig till arbets-dagens slut så kommer nästa problem? Vad ska jag hitta på nu? Andra kanske går hem och är slitna och inte har behov av att det alltid måste ske saker efter jobbet. Själv brukar jag ta en promenad, sen, efter jag kommit hem försöker jag bara varva ner och känna mig lugn i själen. Inte det lättaste men jag jobbar på det. Kvällen brukar jag finna själaron på genom att bara vara, och förhoppningsvis lyckas jag släppa alla förväntningar och krav jag har på mej.
Det är då jag kan slappna av och bara vara.
Nu är inte alla mina dagar på detta viset som tur är, men dom infinner sig med jämna mellanrum men med tiden har jag märkt att jag oftast bara släpper taget om allt och bara är. Att gå runt och tänka på vad jag har för fel i mig är bara energikrävande och då är det betydligt lättare att lägga energierna på att man bara är den man som hela tiden utvecklas som individ..
Problemet som jag börjar att se på det och inse är att den ende som ställs utanför via mitt nämnda tänkande är just jag själv! Jag är den jag är likväl som andra är, de som är som de är! Skillnaden på oss människor är ju det som gör det hela intressant och ger oss en chans till att förkovras som människa… Detta blev en blandning av en dag i mitt liv och mina inre tankegångar och reflektioner..
Ta det för vad det är, för det gör jag…

Text: Thomas Andersson  Foto: Robert Olsson

MIN SOMMAR

Nu är sommaren här,med allt vad det innebär. Semester, grillat och bad är bara några exempel på vad den har att erbjuda.

Att bara kunna sätta på sig en t-shirt och ett par sandaler eller badtofflor, och sen gå ut och sätta sig bekvämt nånstans för att njuta av solen och en bra bok är underbart på sommaren. Att allting blir så mycket enklare på sommaren är nästan det bästa tycker jag. Man behöver inte sätta på sig långkalsonger och stora kängor när man ska gå ut en stund, utan man kan i princip gå som man är förutom ett par skor kanske.

Maten vi äter på sommaren är ju också enkel och fantastiskt god, vi kan t ex grilla en köttbit eller någon god fisk och till den äta en matig grönsallad, mmm… vad gott! Svenska jordgubbar är ju också en sak som vi nästan bara äter på midsommar, tillsammans med sillen och den lilla nubben. På tal om jordgubbar så har det ju skrivits en del om att man tror att det svala vädret verkar ställa till en del problem för våra odlare runt om i landet. Odlarna säger att det svala vädret med all säkerhet kommer innebära att det inte blir någon större storlek på bären i år, så de bär som kommer kunna säljas blir med all säkerhet rekorddyra, i alla fall de som som säljs under midsommarafton.

Som ni läser så finns det gott om saker som hör sommaren till, så även mindre bra saker. De allra flesta människor tycker om värmen på sommaren, jag anser däremot att den ibland kan vara en nackdel. Vissa dagar och kvällar – när det har varit för varmt – får jag problem med att somna. När det är för varmt blir jag istället väldigt pigg, vilket gör  det näst intill omöjligt för mig att sova.

Jag vill passa på och önska er alla en riktigt god sommar!

Text: Patrik Andersson

Min hobby: Astronomi

Olle heter jag och jag arbetar på ASP-bladet. Här nedan berättar jag om mitt astronomiintresse och om en träff SSAF (Svensk Amatör Astronomisk Förening) anordnade i Lysvik sista helgen i februari. Träffen går under namnet Värmlands Star Party och det är en stjärntittarkväll då astronomiintresserade samlas för att titta på stjärnor och planeter.

Träffen hölls vid vandrarhemmet i Lysvik och det som är bra med den platsen är att det är en väldigt mörk himmel där. Observationerna, föredragen och boendet är på samma ställe vilket ger en bra sammanhållning i gruppen. Det var ungefär 90 st. deltagare anmälda till årets träff och det var 19:e året som den arrangerades. I år är det dessutom internationella astronomiåret och man vill därför uppmärksamma astronomi bland människor.

Jag kom dit vid 12-tiden på lördagen och då inleddes det med middag. Efter det kunde de som ville titta i olika teleskop, både spegelteleskop refraktorer, som stod uppställda utomhus. Det fanns även ett solteleskop där man kunde se protuberanser på solytan dvs. gas som kastas ut från ytan. Jag fick möjlighet att titta på planeten Venus i ett teleskop och jag såg att den hade en liten skära.

Mats Yderstig, en av åtta arrangörer, berättar att de aktiviteter som finns att tillgå är föredrag, teleskop-försäljning, SAAF: s årsmöte samt möjligheten att observera stjärn-himlen. Mats håller på att bygga landets största amatörteleskop som beräknas bli klart nästa år och det har en spegeldiameter på 76 cm. Ingela Henriksson från Arvika har ett stort intresse för astronomi. I år är hon med på träffen för tredje året och hon deltar nu som arrangör.

Hennes astronomiintresse började i mitten på 90-talet då hon blev medlem i Arvika astronomiförening som träffas ett par gånger i månaden, senaste träffen var en kombinerad musik- och stjärntittarkväll på kommunala musikskolan. Hon tittar själv mycket på stjärnor och vill gärna lära sig mera om stjärnhimlen. Här i Lysvik har hon tittat på Venus och kometen Lulin som passerat förbi.

Kl. 15.00 var det ett föredrag universums byggstenar, alltså galaxer, och det var intressant. Jag pratade lite med föredragshållaren Robert Cumming som arbetar på Stockholms observatorium. Efter det så serverades det kaffe och efter att ha träffat en del kamrater så åkte jag hem till Karlstad igen. Det var en trevlig dag i Lysvik.

Text: Olle Stagnér

I Vardagen: Inge Larsson

”I vardagen” är en temaserie om personer som har kommit en bit på vägen från ett liv med kaos, till ett liv med lite mer struktur i vardagen. Samtidigt vill vi ge er en liten inblick i deras vardagssituation och deras tankar om framtiden.

Vad har du gjort tidigare i ditt liv?
Jag är utbildad murare. När jag var 32 år läste jag på en folkhögskola utanför Umeå efter det har jag arbetat på ett par möbelsnickerier i Norrland ett par år. Sedan flyttade jag till Karlstad och började på Samhall i Gräsdalen.

Vad arbetar du med nu?
Jag arbetar på arbetskooperativet Brillianten med företagstjänster, där vi utför olika uppdrag åt företag. Är också ordförande på företaget där styrelsemöten och veckomöten ingår i mina arbetsuppgifter.

Har du något inflytande på arbetet?
Ja, det har jag. Jag har kontroll över alla arbetsuppgifter som ställs till mitt förfogande, och som delägare i företaget är det vi kooperatörer som driver företaget med viss stöttning av handledare.

Var är bäst med arbetet?
Att träffa mina arbetskamrater och känna att man är del av en trevlig grupp.

I framtiden vill Inge läsa på musikhögskolan i Framnäs utanför Piteå och utbilda sig till musik konsulent. Han har läst ett år där tidigare, fast då på solistlinjen för sångare till operan.

Olle Stagnér