MÅNADENS TIPS: Public Enemy no 1, Tre Sekunder & Green day

PUBLIC ENEMY No1

Public Enemy No 1 är den sanna historien om den franske gangstern Jacques Mesrines liv (1936-1979). Mesrine var en charmig, karismatisk narcissist, både förälskad i sin kriminella livsstil och inmålad i ett hörn av densamma. Att han kom från en stabil medelklassbakgrund, var välutbildad och utrustad med ett knivskarpt intellekt gör hans karriärval och öde desto mer fascinerande. Född med den oförvägnes längtan bort från trygghetens stiltje, bejakade han det de friaste andarna ofta tillåter sig mer än andra, nämligen att finna på det ena  fanstyget värre än det andra. Och trivdes förträffligt med det.
Ovillig, eller oförmögen, att finna en plats inom de ramar samhället erbjöd var hans motto att leva hårt och leva nu, för imorgon kunde det vara försent.
I huvudrollen gör Vincent Cassel stordåd. 60- och 70-talsatmosfären doftar äkta. Filmen, uppdelad i två delar, går lös på strax under fyra timmar och lämnar ingen träsmak. Våldsamt underhållande.

TRE SEKUNDER

Han lever ett dubbelliv. Ett med en älskad fru och två små pojkar, en familj han vill skydda till varje pris. Och ett annat, hemligt, där han varje dag riskerar att förlora allt.

Han tvingas ta makten på ett av Sveriges tyngsta fängelser. På uppdrag av polisen. På uppdrag av maffian. Han inser att han från och med nu är ensam, inte kan lita på någon och att han i det ögonblick han avslöjas blir lika farlig för båda sidor. Han kallar sig Paula och vet att det tar exakt tre sekunder att dö.
Tre Sekunder är en intensivt spännande thriller där människor i alla positioner sätts på prov. Jag ger boken tre aspblad av fem.

GREEN DAY – 21st Century Breakdown

Green day slog igenom med succèn ”Dookie” 1994 som blev en av nittiotalets mest sålda album, 15 miljoner exemplar än så länge. Sedan följde ett par lama släpp och det blev ganska tyst om bandet, ända tills de 2004 återkom med dunder och brak med rockoperan ”American Idiot”, vilken så här långt är ett av decenniets bäst säljande i dessa kristider för skivindustrin.

Så förväntningarna är höga när de släpper en ny fullängdare, den här gången kallad ”21st century breakdown”. Även denna gång är skivan uppbyggd som en rockopera, i tre akter, med två karaktärer vid namn Gloria och Christian.

Även om den inte lever upp till föregångarens helhetskvalitéte, så är det inte långt borta. Det är för mycket med 69 minuter, man hade kunnat skala bort några av de arton spåren då alla inte håller måttet, men det är mestadels ypperligt sköna powerpopdängor varvat med underbar punkrock. Titelspåret ”21st century breakdown” och ”Last night on earth” är oerhört vackra och välkomponerade spår, där man kan höra influenser från Beatles, vilket man kanske inte hade förväntat sig av slynglarna som för 15 år sen sjöng om paranoia i punkrökaren ”Basket case”.

Det är genomtänkt och välproducerat med bitska samhällskritiska texter, ett riktigt bra album. Rekommenderas!

MÅNADENS TIPS: Into the Wild, Insidan & From the valley to the stars

INTO THE WILD (DVD)

Into the Wild är en känslofylld dramatisering och sann historia om Christopher McCandless liv (Emile Hirsch). Filmen handlar om att våga leva livet efter sina egna villkor.
Christopher var en ung man som mer eller mindre hade allt, men som släppte allt och sökte efter frihet. En resa som tar han långt in i Alaskas vildmark.
Bakom kameran hittar vi Sean Penn som står både för Regi & Manus. Filmen var dessutom nominerad för två stycken Oscar´s 2008 (bästa klipp & bästa manliga biroll) och är prisad av både svensk såväl som internationell media.

Text: Robert Olsson

”INSIDAN/BROTTEN PENGARNA TIDEN”

av Liam Norberg (Norstedts förlag)

Liam Norberg känner väl dom flesta av oss till genom filmen ”Sökarna” som låg etta på Biotoppen ett tag när den kom på 90-talet. 1990 deltog han vid den så kallade 930-miljonerskuppen, det största värdetransportrånet i svensk historia. Liam Norberg har också varit svensk och nordisk mästare i Taekwondo.

Insidan är berättelsen om Liams väg, från hängiven kampsportskille till yrkeskriminell. Det är en berättelse som ger en bra inblick i de kriminellas värld och deras sätt att se på samhället. Men det är också en bok som visar att det finns en väg ut, en vär till något nytt. Jag hade höga förväntningar på den här boken, dokumentärer/biografier är ju annars en favoritgenre. En kille som Liam med en sådan historia trodde jag skulle leverera mycket mer. Nej tyvärr är det en besvikelse för den känns både haffsigt skriven och den saknar också både djup och karaktär. Insidan får 2 av 5 Aspblad.

Text: Patrik Andersson

EL PERRO DEL MAR

”FROM THE VALLEY TO THE STARS”

(Minimalistisk Pop)

El Perro Del Mar är den svenska singer/songwritern Sarah Assbrings spanska artistnamn [det betyder ”hunden från havet”], och ”From The Valley To The Stars” är hennes andra soloalbum. Musiken präglas av en minimalistisk, avskalad enkelhet i både sound och utförande, där Assbrings något sorgsna grundton för tankarna till både Stina Nordenstam och Sophie Zelmani. Liksom dessa två artister snarare halvviskas sångerna med spröd röst, än blir sjungna (vilket alltid irriterat mig), men faktum är att El Perro Del Mars starka melodier och emellanåt ekvilibristiska flätande med stavelsebetoning, förlåter denna (i mina öron) brist.

Låtarna är till större delen korta – hela nio av sexton spår är på under 2 ½ minut – varav två är totalt överflödiga instrumentella melodier. Ett par av albumets bästa sånger är också de som bryter mönstret. ”How did we forget?”, med sin dominerande, sköna bas-hook, får dig att se dig själv med en paraplydrink i handen på playan i Saint-Tropez. Och ”Somebody´s baby”, skivans enda upptempodänga, är en smart, rak poplåt. Sarah Assbrings talang är uppenbar och hennes bästa tid ligger ännu framför henne, så detta album belönas med tre asplöv.

Text: Christer Jansson

MÅNADENS TIPS: Brända av Solen, Maffia & Glasvegas

BRÄNDA AV SOLEN

Atlanticfilms

Den ryske skådespelaren Nikita Mikhalkov har både skrivit, regisserat och spelar huvudrollen i filmen ”Brända av solen”. Den utspelas under inledningen av Josef Stalins stora utrensning i Sovjetunionen under mitten av trettiotalet. Filmen visar hur revolutionshjälten överste Kotov (spelad av Mikhalkov) spenderar en ledig söndag med familjen i sin datja, lyckligt ovetande om den annalkande katastrof man som tittare känner närma sig. En oväntad gäst dyker upp och den initiala harmonin  byts mot en känsla av hot. Besökaren är fru Kotovs ungdomskärlek och jobbar för NKVD, Stalins hemliga polis, att ont blod gjutits mellan Kotov och den objudne gästen märks tydligt. Ett olustigt spel inleds.

Filmen är i mitt tycke fantastisk, vackert fotograferad, med starkt bildspråk och skådespelarinsatser på topp. Somliga kan nog anse den för långsam, men jag tycker det lugna tempot blir ett plus när regissören långsamt drar åt snaran om den godtrogne överstens hals och kastar hans och familjens liv över stupkanten.

MAFFIA

Fischer & Co

Den svenske journalisten Tomas Lappalainens bok Maffia handlar om den sicilianska maffians historia, kultur, samt dess betydelse och påverkan på dagens italienska samhälle.

Lappalainen sammanfattar maffians verksamhet som ”våldsbaserad privat beskyddarverksamhet i strid med det statliga våldsmonopolet”. Orsaken till att detta privata våld ”accepterats” av befolkningen, är rädslan för att själv bli utsatt i i kombination med en kultur där misstro mot statens institutioner är näst intill betingad i den sicilianska folksjälen. Orsaken till statens dåliga anseende på Sicilien är att folket genom tiderna ständigt invaderats och förtryckts av andra. En annan betydande faktor i maffians utveckling var öns topografi, den bergiga terrängen isolerade både byar och städer, och då statens representanter oftast verkade i de större städerna, växte en lokal rättsskipning fram där den som tog för sig kunde skapa en maktbas för att dominera den lokala ekonomin.

Boken är intressant och upplysande, även om författaren emellanåt blir något långrandig i filosoferandet runt frågan om statlig kontra privat våldsutövning.

GLASVEGAS

Sony Music Entertainment UK Ltd

Glasvegas självbetitlade debutalbum släpptes i september 2008 och har sedan dess vunnit ett flertal priser. Bandet bildades 2003 i Glasgow, Skottland, och består av fyra medlemmar; James Allan (sång, gitarr), Rab Allan (gitarr), Paul Donoghue (bas) och Caroline McKay (trummor).

Musiken är melodisk pop/rock, inspelad med distad ljudbild som ger ett både smutsigt och vackert sound, där tydligt släktskap med band som The Jesus & Mary Chain och The Smiths framträder. Textmaterialet är mycket starkt, så långt från genrens alla klichéer man komma kan. Här avhandlas kärleksförklaringar till socialsekreterare, destruktiva relationer, frånvarande fäder och en nästintill sakral ballad där en glassbil får symbolisera hoppet om en bättre värld.

Albumets absoluta höjdpunkter utgörs i mitt tycke av låtarna ”Geraldine”, ”Daddy´s  Gone” och ”Flowers & Football Tops”, men faktum är att större delen av de tio spåren håller högsta klass. För att vara ett debutalbum är skivan galet stark. Jag utfärdar hög klassikervarning.

Text: Christer Jansson

MÅNADENS TIPS: April

BOK

Gåtornas Palats – Dan Brown The National Security Agency (NSA) är en topphemlig organisation, mycket mäktigare än CIA. På NSA finns en mycket komplex stordator, TRANSLTR som används för att knäcka kodade meddelande. En dag hittar TRANSLTR en kod den inte kan forcera och då kallar man in Susan Fletcher som är deras bästa kryptoanalytiker. Det hon hittar är en så komplex kod att hela USA:s underrättelsetjänst står på spel. Hennes pojkvän, David Becker skickas till Sevilla för att hitta den ring som har kodens lösning ingraverat. Det blir en mycket intensiv och farlig jakt på ringen. Susan Fletcher fångas in i en härva av hemligheter och lögner, hon slåss för att rädda NSA som hon har stort förtroende för.

Det här är en mycket spännande bok som är väldigt svår att sluta läsa. Dan Brown skriver på ett mycket lättläst och aggressivt sätt så att den fångar
läsaren från första sidan till sista. Jag ger den 4 Aspblad av 5, läs den!!

Text: Patrik Andersson

MUSIK

Fleet Foxes – Fleet Foxes Bandet bildades i Seattle, U.S.A. 2006 och består av sex medlemmar. Robin Pecknold: Sång, Gitarr och låtskrivandet; Skyler Skjelset: Gitarr; Nicholas Peterson: Trummor; Bryn Lumsden: Bas och slutligen Casey Wescott: Keyboard. Deras influenser är: `60-tals artister så som Bob Dylan, Neil Young, The Zombies och Beach Boys men jag personligen tycker att man kan höra även artister som: Crosby, Stills, Nash and Young och Traveling Wilburys.

Dom kallar sin musik själva för Indie Rock, förutom en CD-EP kallad Sun giant som kom våren 2008. Så kom fullängdaren kallad bara Fleet Foxes ut den 3 Juni 2008. Den är producerad av Phil Ek och är ett lugnt nästan balladliknande album som kan avnjutas vid mysiga tillfällen. Den bästa låten är titelspåret: Ragged wood på andra plats tycker jag att. White winter hymnal är bra. Öppningsspåret: Sun it rises får en tredje plats, det är hela 11 låtar på CD´n.

Text: Stefan Gustafsson

FILM

FUCK YOU, FUCK YOU VERY MUCH – En film om Leila K Baksidan av medaljen. Dokumentär om den skandalomsusade svenska artisten Leila K och hennes karriär, gjord i samband med nomineringen vid Grammis-galan 1996. Leila K var en av de mest lovande artisterna i Sverige i mitten av 90-talet, dvs innan alkoholen tog över hennes liv. Hon har under flera år varit hemlös, haft alkoholproblem och suttit en kortare tid i fängelse. Under år 2003 uppmärksammades hennes situation i tidningen Expressen, hon berättade att hon var tvungen att stjäla mat för att överleva.

Hon förklarade samtidigt att hon bytt artistnamn till Samira. Efter uppmärksamheten gick hennes tidigare skivbolag samman för att göra ett samlingsalbum för att hjälpa henne ekonomiskt, vilket snart resulterade i angrepp från Leila K att de lurat henne på hennes gage

Månadens Tips – Sparzanza’s nya album & boken ”Bitterfittan”

SPARZANZA – IN VOODO VERITAS

Genre: Hårdrock/Metal

Detta är Sparzanza´s fjärde fullängdare och framtiden bådar gott för Karlstadgrabbarna.

Den innehåller 12 låtar och är inspelad i två omgångar 2008, Januari till Mars och Augusti till Oktober på Kabuki Records och kom ut i handeln nu i Februari i år.

På bl a. YouTube kan man se deras video till första singelsläppet Methadream som är gjord av Ola Paulakoski, en mycket skickligt gjord video med stjärnstatus.

Trots avhoppet av gitarristen David Johannesson som gick till Göteborgsbandet Mustasch, så hann de få med hans gitarrspel. Ersättare är Magnus Eronen som spelat med bandet ett flertal gånger innan, enligt grabbarna är han en grym gitarrist.

Skivan blir bara bättre och bättre, ju mer man lyssnar på den.

De bästa låtarna tycker jag är: öppningsspåret The blind will lead the blind men även My world of sin, Red dead revolver och The poison är vassa spår.

Jag ger In Voodoo Veritas tre plus av fem, helheten är mycket bra. Med denna skiva tror jag att det stora genombrottet är nära.

Text: Stefan Gustafsson

BITTERFITTAN

Kärnfrågan i Maria Svelands debutbok finner jag redan på omslaget.

”Hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar?”

Boken, en hybrid mellan roman, reportage och självbiografi, handlar om Sara som av moderskap och gifermål förvandlats till, som hon själv uttrycker det, en bitterfitta. Drömmarna om att leva ett vuxet liv i stil med de hon läser om i Suzanne Brøggers och Erica Jongs böcker stämmer inte riktigt överens med den verklighet hon befinner sig i. Hennes, och de flesta andra kvinnors liv, består istället av att axla det största ansvaret för hem, barn och familj.

Det här är dock inte en bok om att kärlek inte finns och att män är ondsinta förhandlare. Det är istället en historia som belyser ensamheten som en ekande grotta inom den som ser orättvisor som förnekas. Om vi såg kärlek som handling mer än känsla, skulle förpliktelserna kanske följa med den, hoppas Sara.  Människor födda i överklassen fönekar klasskillnader, män förnekar oftast orättvisa könsskillnader. Det är svårt att definiera vad kärlek är när den ständigt döljs i ursäkter och drömmar om rosor.

Text: Kajsa Jansson