PÅ JOBBET: Agneta Mannhard, Personalsekreterare

Vad innebär ditt jobb som personalsekreterare? Det innebär att jag ska vara ett stöd för våra chefer i organisationen, med allt som kommer upp vad gäller personalfrågor, arbetskraft, rehabilitering, friskvård, rekrytering, jämställdhet, samverkan, kompetensutveckling, lönesättning, ja, allt möjligt.

Vad har du haft för jobb tidigare? Jag har faktiskt jobbat som tandsköterska i 10 år. Men det blev arbetsbrist, och då tänkte jag att jag måste läsa in min gymnasiekompetens, treårig ekonomisk. Men det var inget jag riktigt ville jobba med, så då fick jag gå vidare till Personal och organisation, som det hette då.  Direkt efter den utbildningen så jobbade jag som löneadministratör på centralsjukhuset ett tag. Sedan har jag även arbetat som konsult med arbetsinriktad rehabilitering, där man arbetade mot arbetsgivare och försäkringskassan, och jobbade med människor för att hjälpa dem ut i arbetslivet. Jag har även jobbat på försäkringskassan som arbetsskadehandläggare och efter det har jag har arbetat som personalsekreterare inom Hammarö  och Kils kommun.

Vad är det svåraste med ditt jobb? Det svåraste är nog rehabiliteringsdelen. Människor som inte klarar av det jobb som vi har åt dem, att vi tvingas säga upp dem, och att man inte vet vart de tar vägen och hur det ska gå för dem. Det är väl egentligen det svåra, tycker jag. Eller när det blir stora konflikter i arbetsgrupper, det kan jag tycka är lite tufft att få ordning på.

Vilka utmaningar finner du i ditt arbete? Ja, det är att hålla sig ajour med alla arbetssätt, att kunna gå ut med alla nyheter. Det gäller ju att få andra människor att utvecklas också, man måste se till att vi verkligen har rätt kompetens. Det här är en förvaltning som förändras hela tiden. Det kommer olika jobbpaket, och det händer saker hela tiden på arbetsmarknaden, och vi måste möta upp det här, och då gäller det att även vi som personal har rätt kompetens och erfarenheter och hänger med i utvecklingen.

Hur många chefer jobbar ni med? Jag tror vi arbetar med totalt 30 chefer, och det finns ytterligare en personalsekreterare som jag jobbar med, där vi delar hälften var. Men då jobbar vi med alla i förvaltningen. Sen har vi ju olika projekt centralt med andra personalsekreterare i kommunen. Vi har till exempel en rehabiliteringsgrupp, som jobbar med hur rehabiliteringen ska se ut i hela kommunen, och vi jobbar fram olika policydokument. Sen är jag med i en rekryteringsgrupp som ska ta fram hjälpmedel för cheferna vid rekrytering. Vi ska få fram en mall som gäller i hela kommunen. Det är intressant och roligt att både jobba med förvaltningsspecifika områden och kommunövergripande frågor tillsammans med andra personalsekreterare i kommunen. Det är ett brett arbete och det är många olika uppgifter man jobbar med.

Hur är skillnaden med att jobba i Karlstad istället för Kil? I Kils kommun jobbade jag som ensam personalsekreterare för alla förvaltningar i kommunen. Där var jag inne i alla verksamheter och jobbade med alla chefer i kommunen. Här i Karlstad tror jag det finns ungefär nio personalsekreterare totalt. Då har man stöd av varandra. Det är kanske därför jag tog jobbet i Karlstad, för att det är roligt att ha kollegor att jobba och samråda med.

Hur många är anställda i förvaltningen? Ja, det här är ju en jättesvår fråga eftersom vi har så kallade ”jobbpaket”, så det beror ju  på hur man räknar. Men jag har hört sägas att det är omkring 500 personer, och sen finns det många därutöver i jobbpaketen.

Hur ska Karlstad fungera för att fungera bäst? Vi håller på med information om ett nytt samverkansavtal just nu, där vi ska se över hur utvecklingssamtal, arbetsplatsträffar och samverkansgrupper fungerar. Tanken är att arbetstagarna ska känna sig delaktiga och vara med och jobba med utveckling på sin arbetsplatsträff. Det är ju så att det inte bara ska vara informationsmöten, utan det är också viktigt att ta vara på personalens kunskaper och idéer. Det är en utmaning att jobba med, och det är en liten del av det vi jobbar med just nu på personalenheten.

Vill du kalla situationen just nu en kris? Ja det är ju många människor som kommer in just nu. Och det har bland annat att göra med uppsägningar och att försäkringskassan har hårdare regeltolkning för sjukersättning, så många människor hamnar i knipa. Då kan man fundera på hur vi kan välja att jobba med alla de som kommer in. Det är ju tufft ute på verksamheterna, att hinna med att ta emot trycket. Det är klart att det även påverkar oss, vi måste försöka vara ett stöd för cheferna, för de har saker som brådskar. Då vi får gå in och hjälpa till med personalfrågor – och försöka finnas ute bland verksamheterna, så att de inte behöver ringa eller komma hit. Detta är något vi ska jobba mer med, att inte bara vara här på personaleneheten, utan även jobba ute på fältet, nära personalen och cheferna.

PÅ JOBBET: Bertil Larsson, Biträdande divisionschef, psykiatrin i Värmland

”Som vi bäddar får vi ligga.” Bertil Larsson är en man som sedan början av sjuttiotalet
omvandlat teori till praktik. Ett komplicerat och enormt givande jobb. Psykiatrin i Karlstad har oerhörda möjligheter och kan naturligtvis bli bättre. Om vi hjälps åt att bädda, och har rena lakan, så kommer vi ligga allt bättre i framtiden…

Vad innebär ditt jobb som biträdande divsionschef inom psykiatrin i Värmland? Ja det innebär att organisera och ta ansvar för den psykiatriska vården, så att medborgarna kan få den behandling som ger redskap till ett bättre liv
Vad har du för utbildning och yrkesbakgrund, som har drivit dig till din nuvarande uppgift? Ja, det kan man verkligen undra… Hur långt bak ska vi gå då? Jag började inom barnpsykiatrin 1974 som föreståndare för barnpsyks första behandlingshem, som inledningsvis låg på sjukhusområdet Älvgatan 47. ”Skå-Gustav” hade haft sin verksamhet där, det var ett stort gult hus som stod tomt, och vi fick flytta in. Sedan kom vi att flytta in i en villa på Kroppskärr. Verksamheten kallades då ”Kroppskärrsvägen”. På -80 talet kom jag sedan att jobba som psykolog och psykoterapeut inom olika verksamheter i lands-tinget. Den längsta tiden har jag arbetat på Flyktingcenter nuvarande Center för traumatisk stress, där jag också var chef.
När tillträdde du tjänsten som biträdande divisionschef? Det var sommaren 2007, för två år sedan.
När du tillträdde din nuvarande tjänst så var det en hård medial kritik mot psykiatrin i Värmland, hur tycker du psykiatrin har förbättrats sedan dess? Jag vet ju om bilden av ”psykiatrin i kaos”. Den fanns ju även när jag kom in i verksamheten. Men jag tror att föreställningen var kanske det stora problemet. Och kunde vi skaka av oss det perspektivet, vilket vi efter ett tag kunde, så tycker jag att saker och ting har förändrats oerhört. Idag har vi ”styrfart” inom alla områden. Det finns väldigt mycket vi kan göra än mer utav, nu när vi är herre i vårt eget hus och vi har nu en god framtidstro. Och framförallt, möjligheterna dominerar idag över bekymmerna.
Finns det något som du tycker har försämrats, eller bör belysas mer? Egentligen ingenting som vi direkt råder över, däremot så är jag bekymrad över den mer instrumentella, metodologiska synen på psykiatrin, som jag själv inte tror skapar något mervärde för medborgaren. Det är inget specifikt för Värmland, det är egentligen ett paradigm som gäller i både Sverige och hela Västeuropa. Man är väldigt intresserad av metod, genetik och biologiska möjligheter och begränsningar i synen på psykisk ohälsa. Jag vill mera se möjligheten i vårt uppdrag att ”som vi bäddar får vi ligga”. Att kan vi bädda bättre inför framtiden så kommer vi också att ligga skönare. För att förklara ytterligare: Den riktigt genetiskt disponerade psykiska ohälsan är egentligen förhållandevis liten, och över tid, kanske också konstant. Däremot ser vi att den psykiska ohälsan förändras, genom vårt sätt att organisera samhället och hantera varandra.
Vilka utmaningar ser du då i detta? Utmaningen ligger i att vi måste börja väldigt tidigt i och se vad som skapar ohälsa. Att förstå samspelet, som skapar det som man ibland tror är oundvikligt, det vill säga psykisk ohälsa. Och vi kan, i mina ögon, vända tillbaka till ordspråket: ”som vi bäddar får vi ligga”. Ohälsan är ett tecken i tiden, att vi faktiskt inte bäddar på ett sätt som är bra för alla människor. Det är många som får betala priset, utav den samhällsutveckling som vi ser idag.
Har det grund i nedmonteringen av välfärdssamhället? Man kan faktiskt se det här på väldigt många olika sätt. Jag tror att man tvärs över alla politiska gränser kan vara ense om att utgångspunkten ”som vi bäddar får vi ligga” är gångbar. Det är bara vägen dit, som man kan vara oense om.

Och lösningen är att bädda rätt? Ja, i någon mån så måste vi förstå att förutsättningarna för psykisk ohälsa formas väldigt tidigt i våra liv. Vi måste värna om barns uppväxtvillkor, så att de ska kunna växa upp med förutsättningar till ett bra liv, fysiskt som psykiskt. Dessa villkor vill vi gärna förneka eller rationalisera bort och tro att det finns genvägar. Det är lite grand som den här svininfluensan som är väldigt aktuell just nu. Svininfluensans realitet kräver ödmjukhet inför livet och rimliga förberedelser. Men några genvägar erbjuder den inte.

Psykisk hälsa kräver att fundamentala mänskliga behov kan tillfredsställas, och erbjuder inga genvägar eller vaccinationsmöjligheter, trots att vi från och till gärna önskar att så vore fallet.

Text: Håkan Kristenson Foto: Per Rhönnstad

PÅ JOBBET: MariLouise Andersson

MariLouise Andersson är en positiv tjej som sedan ett par månader är projektanställd med att se över handlingsplanen för kvalitetsarbetet inom ASP-ANA. Hennes uppgift är att finna fungerande och tydliggörande metoder för både personal och enskilda brukare i upprättandet av genomförandeplaner. Mimmi Andersson har ett stort hjärta för blommor – hon började en gång i världen som florist – och ävenså för människor, genom sin breda erfarenhet från omvårdnadsvärlden är hon väl lämpad för denna viktiga uppgift. ASP Bladet stämde träff för ett samtal.

Vad innebär ditt jobb som metodhandledare? Utifrån striktare nationella riktlinjer gällande handläggning och dokumentation är jag projektanställd till och med september för att se över dokumentationen inom ASP.  Min uppgift är att se över ärendehanteringsprocessen, från det att beslut fattas till genomförande, utvärdering och uppföljning. Man har sett att det behövs tydligare dokument som säkerställer att brukarna får det som beslutats, att målen man arbetar emot tydliggörs, och att allt faktiskt genomförs enligt plan. Som riktlinjerna ser ut ska alla ha en personlig plan eller en genomförandeplan, vilket är det vedertagna begreppet för den här typen av dokument. Man vill att de personliga planerna/genomförandeplanerna når upp till den frekvens man eftersträvar, för där är vi inte idag.

Jag tittar över hela landet hur man arbetar med denna fråga, jag har även tittat på ANA sidan, för där gjorde man det här arbetet för ett par år sedan. Det känns viktigt att vi inte gör helt olika, utan att vi arbetar ungefär likadant (med viss anpassning) utefter vilka brukare vi har. Man har sett ett behov av någon som kan hålla ihop det här, så det gör jag. De senaste dagarna har vi varit ute i verksamheterna, jag och Sigge (Säll), som är min närmste chef, och presenterat det här för arbetsgrupperna, för att så ett frö så att detta kanske kan komma igång efter semestern.

Vilken är din målsättning med projektet? Min målsättning är att alla brukare, på sikt, ska ha en bättre genomförandeplan. Att tydliggöra för både brukare och professionella vad som ska göras, på vilket sätt man ska arbeta och i vilken omfattning, så att arbetet blir både mer effektivt samt mer rättssäkert för brukarna.

Vilka utmaningar och svårigheter har funnits med arbetet? Jag tycker att det svåraste hittills har varit att få till ett dokument som känns användarvänligt, som fungerar både för professionella och brukare, att det blir tillämpligt, enklare, att det faktiskt kommer att fungera i praktiken.

Har det tidigare dokumentet fått kritik? Ja, faktiskt, både från brukare och från de som arbetar ute i verksamheterna. Man har ansett att dokumentet varit för brett, för svårt att strukturera upp, vilket kan vara en orsak till att det inte använts på det sätt som varit meningen.

Vad har du för yrkesbakgrund? Den är ganska bred. Innan jag utbildade mig arbetade jag bl. a. som florist. År 2000 var jag färdig med min utbildning till socialpedagog och har sedan arbetat inom skolans värld, med barn med särskilda behov i låg- och mellanstadieåldern och som kurator inom öppenvårdspsykiatrin.  Jag har även arbetat inom kriminalvården, jag har varit utredare/beteendevetare inom företagshälsovården.  Jag har även varit projektanställd anhörigkonsulent inom  socialpsykiatrin i två omgångar. Rehabiliteringskartläggare har jag också arbetat som, om det nu säger så mycket.

Vilken är din framtidsvision med projektet? Långsiktigt hoppas jag att det här ska underlätta och bidra till bättre kvalitet för alla. Att man känner att man följer en röd tråd i arbetet, att alla drar åt samma håll.

Text: Christer Jansson Foto: Per Rhönnstad

PÅ JOBBET: Christina Ericsson

Christina Ericsson är en människa som brinner för sitt jobb. Att hjälpa människor som har det svårt och samtidigt hålla ordning på ledningsgruppen är nog inte lätt. Inte heller att jobba med utvecklingsfrågor inom ett område vars regler förändras konstant. Det behövs människor som Christina Ericsson. Som kan sätta sig in i en snårskog av byråkrati, paragrafer och lagar. Så att människor som jag, som fattar ingenting, ska kunna få hjälp på bästa och mest effektiva sätt. Detta gör Christina. Jag ställde några frågor.

Vad innebär det att vara utvecklingsledare på Arbetsmarknads- och socialförvaltningen? Vi är ju två utvecklingsledare på den här förvaltningen. Och vi har väl lite olika inriktning på vårt arbete. För min del så jobbar jag på mycket på uppdrag av förvaltningsdirektören. Min huvudsakliga sysselsättning är att ta del av ledningsgruppens arbete, och hjälpa förvaltningschefen i det jobbet med ledningsgruppen.

Det handlar om att se till att aktuella frågor kommer upp på dagordningen, se till att de uppdrag som förvaltningsdirektören ger, att de fullföljs. Att inte tappa bort uppdrag, och att även följa upp fattade beslut. För det är många beslut som fattas, och det är lätt att glömma bort. Så jag försöker hålla ordning på det.

Jag ser också till att varje vecka sitta med på ledningsgruppens möten, och för protokoll så alla kan få minnesanteckningar. Så de kan se vad vi pratade om, och vilka uppdrag man har fått, och vilka beslut som fattades under mötet.  Vidare så kan jag också berätta att ett av mina uppdrag är att vara kontaktperson för förvaltningens internationella arbete. Där sitter jag med i ett nätverk. Det finns ju på kommunledningsnivå en kommunal EU-samordnare, med kontaktpersoner för de olika förvaltningarna  jag representerar vår förvaltningen. Det internationella arbetet börjar få ett allt större fokus i och med att vi är med i EU, och det påverkas vi mycket av.
De hårdare reglerna hos Försäkringskassan, och att så många lämnat A-kassan och som nu i kristider förlorar jobben och blir utförsäkrade måste ju innebära ett större tryck på socialförvaltningen.

Är det något du jobbar med, för att hitta strategier och lösningar? Det är en fråga som ständigt diskuteras, bland annat i ledningsgruppen. Vad vi ser nu är att försörjningsstödet ökar över hela landet, och det skapar ju en ekonomisk oro, för alla har ju som uppdrag att hålla sin ekonomi i balans. Så det är en levande diskussion som är aktuell just nu.

Vad har du för utbildning och yrkesbakgrund? Jag är utbildad socionom. Och jag har även en handelsutbildning i botten. Jag har jobbat på en advokatbyrå i många år, där jag jobbade med ekonomiska frågor. Det var min utbildning. Sen har jag då jobbat i olika chefs-positioner inom förvaltningen. Jag har jobbat som enhetschef, och jag har jobbat som avdelningschef inom familjeavdelningen. Så jag har lång erfarenhet inom förvaltningen.

Vad har du för mål i ditt arbete, som du jobbar att förverkliga? Eller är det helt enkelt en pågående process? Det är en pågående process. Det som jag tycker är viktigt nu eftersom jag har jobbat så pass länge i förvaltningen, är att jag kan se en stor skillnad i arbetet i ledningsgruppen. Vi kanske är lite mer professionella i arbetsgruppen idag. Det är en stor förvaltning och det är många verksamheter, och förvaltningschefen har verkligen ett jätteområde att försöka spänna över, att försöka hänga med i alla avdelningar och alla verksamheter.

Vilka svårigheter och utmaningar är det du möter i ditt arbete? Det som jag ser som en utmaning är det internationella arbetet. Nu jobbar jag bara deltid, så det gäller hela tiden att försöka pussla ihop alla mina områden. Men det internationella arbetet innebär en ny dimension för mig, det sätter ju också sina språkkunskaper på prov – hur många språk kan man, och hur kommunicerar man med människor från andra länder? Så det ser jag som en utmaning.

Vilka visioner har du inför framtiden, som styr ditt arbete? Ja, egentligen skulle man önska att människor inte hade de problem som man har. Det här utanförskapet som man kan känna, många människor lever utanför samhället i stort, och det är väl det vi jobbar för, att försöka få tillbaka människor på banan. Att ta del av det samhälle som vi har. För det är ju stora skillnader fortfarande, människors villkor, levnadsvillkor, ser ju ganska olika ut. Och det som jag ser som väldigt viktigt är de barn och ungdomar som växer upp idag med den svåra arbetsmarknad man möter. Att behövas, att ha en plats i samhället är ju oerhört viktigt. Och att ta tillvara på sina egna intressen. Skolan är oerhört viktig, hur ser det ut för ungdomarna när man kommer ut i vuxenlivet idag? Där ser vi, tyvärr, att många har problem.

PÅ JOBBET: Leif Gustafsson

Vi har mött upp med LEIF GUSTAFSSON, fastighetsförvaltare åt Karlstads Kommun för att diskutera lite om hans jobb och vilka utmaningar som står framför dem i takt med att staden växer.
Vad innebär ditt jobb som fastighetsförvaltare? Det är ett väldigt komplext jobb. Det som vi skall utföra på förvaltningsenheten är att tillhandahålla ändamålsenliga lokaler för den kommunala verksamheten samt utveckla och förvalta kommunens byggnader. Det låter lite högtravande men det är faktiskt det som är vår uppgift. Vi är ansvariga för drift och underhåll i respektive fastighet och vi är också ekonomiskt ansvariga. Vi ska se till att det finns fungerande hyresavtal och vara kontaktperson för hyresgästerna.  Det innebär inte att vi personligen åker ut till en fastighet och skruvar om något reparationsjobb anmäls till oss utan vi skickar en intern underhållstekniker (vaktmästare).

När det gäller lite större ombyggnader/reparationer, tar vi hjälp antingen av vår egen byggserviceavdelning, eller någon byggfirma vi har avtal med. Vi jobbar även med besiktningar när jobbet är klart, och underhållsbesiktningar där man tittar på ett behov.  Vi ska upprätta underhållsplaner för alla fastigheter. Vi jobbar mycket med avtal med entreprenörer och väldigt mycket fakturahantering. Vi hanterar normalt över hundra fakturor i veckan och det kan innebära en hel del jobb eftersom allting måste kollas upp. Vi är 8 stycken som jobbar med fastighetsförvaltning och har helt nyligen strukturerat om oss i tre grupper. Vi har två förvaltare som jobbar med undervisningslokaler. Sen har vi en för boendemiljöer, i huvudsak vård och omsorg samt arbetsmarknads och socialförvaltningen. Den tredje gruppen kallar vi för ”Teknik, Centrum, Kultur och Fritidsfastigheter” och det är där jag ingår. Jag förvaltar kommunens fastigheter i innerstan, samt kulturfastigheter.

Sen har jag hand om en lite udda fastighet också och det är kommunens semesteranläggning på Tjörn. Karlstad stad köpte in denna redan 1937 och det var tänkt från början som sommarkoloni för barn som inte hade möjlighet till ett sommarlov på landet. Anläggningen fungerade som koloni ända fram till ca. 1970. Sedan gjordes det om till semesteranläggning för kommunanställda, där man kan hyra stuga från Lördag till lördag, sommarmånaderna men även dygnsuthyrning övriga delar av året. Vem som helst får hyra t.ex skolklasser, idrottsföreningar, företag och privatpersoner så det gäller inte bara för Karlstadbor. Den åttonde förvaltaren har ansvar för hamnen, Mariebergsskogen samt diverse utredningar.

Omfattar ditt jobb bara byggnader som kommunen har verksamheter i, eller finns det mer, som KBAB tex där kommunen är delägare? KBAB är ett eget bolag som har ansvar för kommunens bostäder. Teknik –och Fastighets kärnuppdrag är att tillhandahålla lokaler till kommunens verksamheter men sen har vi även några externa hyresgäster. Det kan vara lokaler som är vakanta och som vi hyr ut till annat än kommunal verksamhet. Det kan också vara utåtriktade verksamheter, Tex. Värmlands Operan som hyr Karlstad teater eller Värmlandstrafik som hyr busstationen.  Det är kommunala angelägenheter även om hyresgästerna är externa. Vi har också någon enskild butik samt ett fåtal lägenheter i kulturbyggnader.

Råder det brist på fastigheter i kommunen? Vi har ungefär 420.000 kvm egna fastigheter och det är ganska liten omsättning i förändring. Uppskattningsvis förvaltar vi ca 400 fastigheter. Med inhyrda objekt blir det 550 stycken. Vi hyr alltså in ca 130.000 kvm. Några objekt säljs och sen bygger vi en del nytt, alternativ köper in. I förhållande till hela volymen så är förändringarna inte stora och vi har ju exempel på en del äldreboenden som behöver större ytor nu efter omstruktureringen av dessa. Det är på gång att vi ska bygga ett nytt vårdboende ute vid Zakrisdal. Skolor byggs inte så många nya men är det så att det uppstår ett nytt område, som exempelvis Södra Råtorp som är ett helt nytt bostadsområde, så bygger vi en ny grund-och förskola i anslutning till detta. De kommunala behoven styr hur mycket fastigheter vi äger och förvaltar..

Hur ser det ut gällande brister på dessa fastigheter? Det finns ett litet eftersatt underhåll generellt sett.  Det handlar då om bristen på underhållspengar som gör att vi inte klarar riktigt att hålla efter. Alla kommunens fastigheter är inte i toppskick och vi har ett relativt gammalt fastighetsbestånd rent generellt för de flesta byggnader vi har är äldre än 30 år.  Har man då inte gjort någon större rot-renovering på dom så finns det givetvis ett stort behov. En annan sida av saken är att många av våra fastigheter är energislukare och där jobbar vi just nu med ett stort energiprojekt där vi har inventerat alla fastigheterna som kommunen äger och håller på att ta fram förslag till åtgärder. Något som är bra i sammanhanget är att vi tagit bort i stort sett alla oljepannor så idag är det fjärrvärme till dessa fastigheter i stället. Vi har också provat med pellets på några ställen och testar även solfångare.

Vad har du för svårigheter i ditt jobb? Vi förvaltar ju rätt så speciella byggnader som exempelvis Bibliotekshuset och likaså Badhuset och en hel del idrottsplatser. Ett annat område är offentliga toaletter som har sin egen speciella problematik. Vi har också mycket projekt i olika former, tex byggprojekt och liknande som kommunen driver. Det kan handla om innerstan, eller om hur man ska utveckla processer inom teknik och fastighetsförvaltning. Vi sysslar mycket med tillgänglighetsarbete och det blir mycket diskussioner mellan olika förvaltningar. Utredningar av olika slag, ekonomisk uppföljning, budgetarbete och prognoser. Vi får en viss budget varje år och det är en 0-budget.  Kostnaderna för hyresgästerna ska balansera utgifterna avseende drift och underhåll och löner. Det gäller att hålla sej inom budget och ändå få saker och ting gjorda. Det största bekymret idag är nog att vi inte får så mycket underhållspengar tilldelade från kommunen så att det motsvarar det egentliga behovet.  Jag kan ju inte trolla utan istället får jag prioritera vad som ska göras, ganska hårt.

Vilka utmaningar finns det? Det finns en tydlig ambition i den här kommunen att vara ledande i miljöfrågor. Vi prioriterar energisparande i kommunen och det är viktigt att vi arbetar som föregångare i dessa frågor, visar att vi gör bra saker och tänker på miljön.  Vi testar mycket ny utrustning och ny teknik. Alla offentliga organisationer har en viktig roll i det utvecklingsarbetet. Stadshuset är ett lysande exempel där vi provar en teknik med solceller i kombination med solskydd.  Jag hittade den här idén, som ursprungligen kommer från Tyskland och hade provats en tid av Malmö stad, och tog hem den till Karlstad och vi sökte och fick bygglov för det.  Sådana här projekt är oerhört intressanta och det ger ju också Karlstad en bra och miljömedveten framtoning. Kommuner och över-huvudtaget offentliga institutioner måste vara ledande och prova den nya tekniken och se om det fungerar i praktiken.

Tror du att vi i framtiden t.ex kommer att kunna värma Badhuset med solvärme? Det tror jag inte är praktiskt möjligt under vinterhalvåret men på sommaren går det nog att genomföra.  Tyvärr går det ju inte att lagra energi från solvärmen men visst vore det ett drömscenario! Vi har solfångare idag i innebandyhallarna till exempel som försörjer anläggningen med varmvatten, men problemet är att när det är sommar och sol, så är det heller ingen verksamhet i dessa hallar. Då blir det ju att anläggningen kokar i stället.  Vi har redan nu problem att göra av med den överskottsvärme som produceras där men jag är övertygad om att vi kommer på en lösning på det problemet också!

Text & Foto: Robert Olsson