Avdelningen för socialpsykiatrin, alkohol och narkotika, är en del av Arbetsmarknads- och socialförvaltningen i Karlstads kommun. Sysselsättning inom ASP/ANA finns bl.a på spegeln, brillianten och mediagruppen.

Mediagruppen är en kreativ grupp människor som gemensamt skapar en meningsfull sysselsättning. Att jobba med media är en kreativ kanal för personer som tycker om att skriva, fotografera, filma, redigera och arbeta med grafisk formgivning samt layout.

Mediagruppen fungerar som ett komplement till- och är en del av ASP/ANAs, övriga öppna verksamhet, vilket ger ytterligare möjligheter till arbetsträning samt en meningsfull sysselsättning. För en del av deltagarna fungerar mediagruppen som praktik medan andra har det som sysselsättning, lönebidrag eller aktivitetsersättning. Gemensamt för dem alla är att arbetet sker i rehabiliterande syfte, både fysiskt och psykiskt.
Genom att deltagarna dagligen arbetar med utrustning och programvaror som liknar det som används på tidningar, reklambyråer och TV får man värdefull erfarenhet.

En erfarenhet som kan leda vidare till praktikplats, jobb eller fortsatta studier.

Inom mediagruppen finns många olika roller och arbetsuppgifter som tex formgivare, kameraman, redigerare, ljud- och ljus, fotograf och skribent till avdelningens egna tidning, ASP bladet.

I dagsläget är det 14st nöjda och kreativa personer som arbetar med all produktion som produceras av mediagruppen.

Jag ställde tre frågor till olika deltagare från mediagruppen.

Vad fick dig att börja på mediagruppen?

• Per Jag är utbildad fotograf och vill fortsätta jobba innom detta yrket.
• Jane (Nyligen börjat på mediagruppen) Jag har tidigare jobbat på en tidning men eftersom jag är pensionär nu så kan jag ju inte skaffa mig ett riktigt jobb, men ända sedan jag hörde att detta stället fanns har jag alltid velat jobba här.
• Karl-Peter Jag ville ha en regelbunden sysselsättning och struktur på min vardag.
• Robert Jag var sjukskriven sen 2005 men i slutet av 2007 kom jag i kontakt med Annika Lund min dåvarande handläggare på IFA. Det var hon som hjälpte mig hit. Tidigare hade de försökt få in mig på Gemet och sådana ställen, men det blev aldrig något bestämt. Det var dessutom inte något direkt passade mig och min situation tills jag fick höra om Mediagruppen. Jag har alltid varit intresserad av reklam, film och media så de va en självklarhet att jag vill göra ett försök. Jag har testat att jobba med t.ex photoshop hemma på fritiden, nu fick jag att äntligen chansen att prova på att jobba med det på riktigt, därför börja jag på mediagruppen.
• Ola Jag var arbetslös just då och blev utskickad på olika insatser inom socialen, kommunen, solareturen, sola-jobb och liknande men det fungerade dåligt. Men eftersom min socialsekreterare visste att jag höll på med film en hel del på fritiden och har ett stort intresse för film, så tipsade hon mig om Mediagruppen och att jag skulle testa att jobba. Det var på den vägen jag kom in.

Vad betyder de för dig att jobba här på mediagruppen?

• Per Det har betytt jättemycket, jag kan nu använda detta som merit när jag senare skall söka andra jobb.
• Jane Jag har ju inte varit här så länge men det har redan betytt mycket.
• Karl-Peter Det betyder en hel del faktiskt, bland annat när folk frågar vad jag jobbar med så kan jag lätt säga att att jag jobbar med media, dessutom har jag lönebidragsanstälning så de känns väldigt bra.
• Robert Det har betytt väldigt mycket, dels för min personliga reabilitering. Jag har gått från att ha socialfobi mer eller mindre till att bli den jag är idag, en social och öppen person. Det är mycket tack vare att man är ständig kontakt med andra människor och det betyder väldigt mycket för mig. Jag har nu hittat tillbaka till den person jag mer var förut. Sedan just detta med att ha en mening med vardagen har betytt mycket för mig, speciellt det med att möta folk som kanske frågar vad man gör, förut när man har berättat att man är sjukskriven reagerar de flesta mer eller mindre som om det är något fel på en, typ som om man är dum i huvudet. Idag kan jag stolt säga att jag jobbar på mediagruppen något som ofta brukar leda till samtal om vad man gör där osv. Det är skönt att ha en mening med vardagen på så sätt för det betyder mycket för självkänslan och hur man blir uppfattad som person.
• Ola Jag har utvecklas mycket sedan jag kom hit, jag får jobba med mitt intresse och har fått möjligheten till att utveckla mig själv på olika sätt som t.ex. klippa film och lärt mig de bättre, få rutiner och även att hantera en kamera bättre.

Vad är dina Framtidsplaner?

• Per Att få fortsätta att jobba som fotograf och inom media.
• Jane Inget specifikt, att jobba kvar på mediagruppen kanske?
• Karl-Peter Jag har funderat lite på att försöka stundera och kanske kan starta nått eget någon gång i framtiden.
• Robert Jobba mer på min egen rehabilitering. Försöka komma på fötterna igen rent mentalt, och på så vis kunna gå vidare vid ett senare tillfälle ut i arbetslivet.
• Ola Jag vill ju jobba inom media, på fritiden håller jag på mycket med kortfilmer och spelfilmer, så att bli en etablerat långfilms regisör är väl mitt slutgiltiga mål.

Text: Stefan Ek  Foto: Per Rhönnstad & Robert Olsson

Den 28 september höll ASP-ANA ett metodcafé på temat anhörigcentrum, där tanken är att man i behandlingsarbetet ska låta anhöriga stå i centrum. Metodkaféet är ett kreativt forum som hålls två gånger per termin, där behandlingsgrupperna från ASP-ANAs olika avdelningar turas om att bjuda in varandra till samtal kring olika teman. Målsättningen är att inspirera varandra inom behandlingsarbetet.

När jag först gick in på anhörigcentrum tänkte jag inte på att lokalerna inte längre tillhörde ASF (arbetsmarknads- och socialförvaltningen). Först blev jag överraskad när personal på anhörigcentrum inledde. När de talade om sin verksamhet undrade jag om jag helt missförstått kring innehållet i metodcaféet. När Lennart Björk (från anhörigcentrum) sedan kopplade detta mot ASP-ANAs anhörigverksamhet förstod jag finessen med att vi samlades där. Det måste ju vara en vinst för kommuninvånarna att all verksamhet kring anhörigstöd är samlad på en plats.
Att vara anhörig spänner ju över våra interna organisationsgränser.

På familjeavdelningen arbetar vi med barngrupper till barn med föräldrar med missbruk, psykisk ohälsa eller föräldrar som skilt sig. De är också anhöriga och innehållet i de programmen känns igen i det anhörigprogram Lennart berättade om.

De siffror Lennart presenterade kring antalet missbrukande, riskbrukande och de kostnader de för med sig var tänkvärda. Hans senare koppling till hur många anhöriga det berör gav ett svindlande antal.

Diskussionen i vår grupp kom att handla om var i våra arbeten vi ser dessa anhöriga. Vi såg att till oss, som inte arbetar direkt med missbruk, kommer ofta anhöriga  – som barn eller partner – men vi förstår inte alltid att de är anhöriga till en personer med missbruk. Vi pratade också om antalet anhöriga Lennart nämnt. De siffrorna betyder att alla människor vi möter förmodligen på längre eller närmare håll har en anhörig i risk eller missbruk. Det påminde oss om att det alltid är värt att fråga om, och att vi inför alla människor vi möter ska tala med respekt om människors olika problem.

Som vanligt kändes det som en viktig erfarenhet att få veta mer om de verksamheter vi har och få ansikten på de personer i andra verksamheter som våra klienter ibland träffar.

Text: Peter Johansson    Foto: Per Rhönnstad

ASP bladet fick ett samtal med Karl-Peter Johansson, som är aktiv i nöjesföreningen Festis. Han berättade om föreningens syfte och om de olika aktiviteter man  organiserar åt sina medlemmar.

Festis är en ideell nöjesförening som startade 2003 och vänder sig till alla som någon gång upplevt psykisk ohälsa. Festis är och ska vara ett resultat av medlemmarnas arbete och ta tillvara deras positiva krafter och ge dem nya mötesplatser. Det som är viktigt är att man ska träffas och ha trevligt och kul ihop, och att man får vara sig själv för en stund. Nu har föreningen ungefär 150 medlemmar.

Sedan två år är ASP bladets reporter Karl-Peter Johansson vice ordförande. Att vara vice ordförande innebär att han är ordförandens back-up, vilket innebär att han leder mötena när ordföranden har förhinder. Styrelsen består av sju personer och två ersättare. Det tycker han är bra, för då finns back-up. Karl-Peter säger att föreningen drivs på ett demokratiskt sätt, då de tar tillvara medlemmarnas önskemål.

Föreningen arrangerar fester, studiecirklar, körsång och har en målargrupp. Karl-Peter säger att en viktig frågeställning är hur man stimulerar engagemanget i en förening, att det kanske behövs nya sätt att driva föreningar, där man till exempel kan utnyttja internets möjligheter.

Inför en fest har man ett planeringsmöte för styrelsen och medlemmarna där man fördelar de olika sysslorna mellan personerna som deltar. Det första som görs är att finna ett tema för festen, till exempel film och musik. De arbetsuppgifter som fördelas är att utse vilka som ska ansvara för mat, kassa och lotteri. Ibland används en cateringfirma för matleveranserna. De levererar festmaten färdiglagad, vilket är ett väldigt praktiskt sätt att ordna det på.

Festis Hemsida

Text: Olle Stagnér Foto: Per Rhönnstsd

Julen närmar sig och det börjar bli dags att köpa julklappar! På Wåxnäs Loppismarknad finns ett stort utbud med blandade prylar. Man kan göra riktiga fynd och det är verkligen värt att besöka denna loppis. Det finns även en liten servering där man kan köpa sig en kokt korv med bröd, varm smörgås eller ta sig en kopp kaffe med dopp. Det går att hyra bord och ställa ut sina egna grejor till försäljning. Vi har varit där och träffat Tony, som idag är ensam ansvarig för loppisen.

När startade ni verksamheten? – Den startade vi i januari –09.

Hur gör man för att hyra ett bord? – Man ringer hit och frågar och man får beställa ett bord, sen får man ta med sig saker för att sälja. – Därefter får man stå här hela lördag och söndag. – Då skall man sälja detta själv. – Har man mycket prylar kan det bli tal om en vecka till! – Då säljer vi åt den/dom mot en provision på 20%.

Finns det möjligheter att bara lämna in saker till försäljning utan att stå vid bordet själv? – Nej, det kan man inte. – På helgen ska man vara här själv och mot 20% provision tar vi över under veckodagarna.

Hur mycket kostar det att hyra bord? - Just nu kör vi en kampanj och för att hyra ett bord en hel helg betalar man 100kr! – Vi försöker locka hit lite mera folk, bla skolklasser och föreningar, tillägger han.

När är det mest lönsamt att hyra bord? – Ja, runt löningstid är ju den bästa tiden. – När folk får in mycket pengar, typ pension och barnbidrag osv. – I huvudsak är det när löningen kommer.

Är det många återkommande som hyr bord? – Ja, det har det faktiskt varit! – Dom samlar på sig lite mera grejor och kommer tillbaka igen lite senare.

Tar säljarna olika priser för samma sak? - Ja, det händer allt ibland, säger Tony.

Har ni mycket stamkunder? - Det är olika. – Det är inte samma personer som är här jämnt. – Det är det som är roligt – att det kommer nytt folk hela tiden.

Vad säljer ni mest av? Det går i vågor lite grann det där, lite olika leksaker, lampor, glas och porslin. – Verktyg har varit populärt! LP-skivor är populärt! – Kläder däremot har ju alltid varit svårt för oss att sälja. Det ligger mer för Myrorna.

Antikviteter, det har ni väl inte på loppis? – Jo, en del har vi!

Vad köper ni helst in? – Ja, det vet jag inte. – Dom som hyr bord har ju med sig egna grejor, typ leksaker och skridskor ifrån källaren och sånt där.

Du köper inte in saker själv? – Nej, jag köper inte själv, nej!

Förekommer det att folk kommer hit med stulna saker? – Nej, hittills har det inte kommit någon med stöldgods. – Det kan man ju inte garantera till 100% men jag tror inte det i alla fall!

Finns det sådana som försökt sålt saker som är kopior och sen sagt att de är äkta till dig? – Nej, inte vad jag vet.

Blir seconhand en allt större marknad? - Ja, det tror jag . – Det verkar ju som om det har blivit mer populärt, det märks hos Gengåvan. – Ja, även när folk är lite fattigare. – Särskilt vid lågkonjukturen, tror jag.

Har du mer kunder nu än i början? - Ja, det har jag och det tar ju ett tag innan det blir inarbetat, så att man kommer igång. – Sen har det blivit väldigt populärt att blanda nytt och gammalt med kläder, (Intage heter det), även möbler och sånt där som man kan blanda. – Nästan som en trend och det är ju bra!

Hur har du öppet i Julhelgen? - Julafton, juldagen, annandagen och den 27:e är det stängt. – Den 28, 29, 30 är det öppet mellan 12-18.

Kommer ni att ha någon särskild Mellandagsrea? – Ja, vi funderar på det faktiskt, alla andra har ju det och det är populärt att vara ute och handla då. – Det blir väl att vi bjuder på lite glögg och pepparkakor och så har vi 50-75% rabatt!

Kommer ni ha någon form av julmarknad? - Nej, inget speciellt. – Vi pyntar med julsaker och så kanske vi ska bjuda på pepparkakor och glögg någon helg innan jul.

Våxnäs Loppismarknad ligger i samma hus som UNO-X, mittemot Våxnäs Värdshus. Fram tills jul har de öppet alla dagar utom måndagar. Telefonnumret dit är 0708-103896 (Tony).

/ Jane Alsing

Läs vad andra skrivit om Wåxnäs L0ppmarknad: VF

Eva-Lotta Trüschel, ny enhetschef på USB-enheten under ASP/ANA-avdelningen, delar med sig av sitt eget liv under en trevlig och trivsam pratstund på hennes kontor. USB står för utredning, stöd och behandling.

Hon är 52 år och har tre utflugna barn mellan åldrarna 19-27. Bor i Karlstad och driver en bondgård i Mellerudstorp med sina bröder.

Eva-Lotta har en rejält förankrad grundplattform att stå på då hon  jobbat med socialt arbete i 22 år. Efter utbildningen till Socialpedagog i Malmö under åren 1980-83, började hon arbeta som hemterapeut i Kils kommun och några år senare började hon som socialsekreterare i samma kommun. Därefter har Eva-Lotta jobbat inom socialtjänsten i flera småkommuner främst i Värmland. Hon jobbade även som skolkurator under fem år och det var också i nära samarbete med den sociala sektorn.

De senaste sju åren har hon arbetat som chef för Individ- och familjeomsorgen (IFO). Hon var nere i Dalsland, i Färgelanda, och jobbade som IFO-chef  i drygt tre år. Hennes senaste anställning var som chef på IFO i Forshaga. Innan utbildningen och några år efter arbetade hon under sammanlagt tio år inom Landstingets omsorgsverksamhet, så i hela sitt yrkesverksamma liv har hon verkat i olika former med att stödja människor på olika sätt.

Eva-Lotta uttrycker verkligen en stor glädje över sitt nya jobb och över att äntligen få arbeta i Karlstad, eller som hon själv säger:
- Det är väldigt gôtt att få bo och arbeta inom samma kommun, och så trivs jag väldigt bra i Karlstad.

Hon fortsätter:  -Socialtjänsten har alltid har legat mig varmt om hjärtat. Där finns ständigt en del att förbättra och utveckla, då det inte fungerar optimalt i dag. Jag tycker om socialtjänsten som idé och vill verka för den.

-En av mina målsättningar är att kunna väva samman de olika kulturerna som finns inom USB-enheten för att det ska fungera så smidigt som möjligt för både brukare och personal. Just nu försöker jag lära känna verksamheten och hur den är uppbyggd i sin helhet, samt kika lite på de kringverksamheter som är knutna till enheten”.

Då det är mycket nytt inom kommunen, samt att hon är ny i sin tjänst, gör att Eva-Lotta har en hel del att sätta sig in i. Som IFO-chef hade hon ansvaret om allt från försörjningsstöd, fastställande av faderskap, missbrukshandläggning, socialpsykiatri, dödsboanmälningar till barnavårdsutredningar. Som enhetschef på USB kan hon koncentrera sig på ett fåtal av socialtjänstens arbetsuppgifter.

Det var en mycket trivsam pratsund med en trevlig människa och jag kan bara önska henne allt gott.

Text: Thomas Andersson Foto: Per Rhönnstad

Det finns några olika jobbmöjligheter som förmedlas dels via kommunen, dels via arbetsförmedlingen. Jag stämde träff med Jennie Holmberg på Jobbcenter och fick en pratstund om just instegsjobbet för invandrare.

Instegsjobbet finns för alla nyanlända flyktingar och invandrare, vilket de har möjlighet att få när de läser SFI (Svenska för invandrare) och under sina tre första år i Sverige.
Instegsjobbet kan man ha på olika lång tid. Arbetar man heltid och läser på kvällen så kan man ha det i sex månader, annars kan man ha det under längre tid beroende på hur mycket man jobbar. Har man det exempelvis på halvtid kan man jobba upp till 24 månader. När man är färdig med sin SFI så kan man bara ha instegsjobbet i max sex månader. Så fort det går över halvtid är det max sex månader det handlar om. Det är arbetsförmedlingen som beviljar instegsjobb, som en statlig arbetsmarknadsåtgärd.

Vad har ni för målsättning generellt sett? Att så många som möjligt kan komma ut i arbete eller reguljära studier. Det är viktigt för dem att komma ut i arbetslivet och knyta nya kontakter, vilket de har möjlighet att göra under tiden de har instegsjobb. Sedan finns andra  positiva bitar, bland annat blir språket bättre, och just språket är en viktig del i integrationen.

Hur många har ni i sysselsättning idag tack vare instegsjobbet? Just nu är det tolv stycken av de som är aktuella på Jobbcenter som har instegsjobb, inom kommunen eller på den privata marknaden. Karlstad kommun har tagit beslut att 40 stycken ska kunna anställas under detta år.

Det är svårt att få fram arbetstillfällen, men vi jobbar på att informera olika tänkbara arbetsgivare. Men då vi har ett jobbpaket där många är ute i nystartsjobb i kommunen, är det lite svårt för de olika förvaltningarna att veta att det är skillnad på de här jobben, så då går vi som sagt ut med information.

Hur går det till när någon får ett instegsjobb? När det gäller instegsjobb är det oftast vi som har haft kontakten med arbetsgivaren först. En del hittar en egen plats. Oftast börjar man med en praktik, så att arbetsgivaren kan se om detta är en person de vill anställa. Vill de det tar vi kontakt med arbetsförmedlingen så att de får kontakta arbetsgivaren, sedan sköter de allt som har med anställningen att göra.

Vi är med som stödresurs till arbetsgivaren och arbetstagaren, samt backar upp om det skulle finnas bekymmer av något slag. Sedan gör vi uppföljningar om hur det har gått.

Hur ser ni på framtiden? Är detta ett fortgående eller tidsbegränsat projekt? Jag vet faktiskt inte. Då detta är en statlig arbetsmarknadsåtgärd är det nog en fråga för arbetsförmedlingen. Just nu arbetar fyra personer med nyanlända flyktingar och invandrare där detta åtgärdsprogram ingår. Som det ser ut fortsätter projektet så länge som nuvarande regering sitter kvar, sedan kan ju allt ändras om det blir maktskifte säger en kollega till Jennie.

Text: Thomas Andersson Foto: Per Rhönnstad

Inom ASP/ANA arbetar varje sommar ca 30 sommarvikarier. Dessa är och har varit en viktig grupp också för att få feedback på vårt arbete.

Sammanfattning
Avdelningen för socialpsykiatri, alkohol och narkotika har gjort en enkätundersökning hos verksamhetens sommarvikarier, för att få en liten överblick hur det fungerar.
Totalt skickades 30 enkäter ut och av dessa har 16  lämnat svar (53%).
Enkäten innehöll tre relativt öppna frågor och en punkt för övriga kommentarer. Det man generellt kan se utifrån svaren är att de flesta sommarvikarierna är nöjda med sitt jobb och framför allt med personalen som arbetar på verksamheterna.

Några svar på frågan om vad de tyckte var bra:
”Trevlig och gemytlig arbetsplats”
”Underbart arbetsgäng”
”Kanonpersonal”
”Trevlig personal och trevlig arbetsplats”
”Bra mottagning”
”Väl mottagen”
”Trevliga arbetskamrater och fritt arbete under ansvar”

Några svar om vad de tyckte var mindre bra:
”Dokumentation av rutiner, till exempel medicinutdelning, hygien …”
”Viss skriftlig information är/var inte helt uppdaterad”
”Under semestertider vet man inte när handläggarna har semester och hur länge. Och vilken/vilka handläggare som är ansvarig istället för den ledige”
”Det hade varit bra att få reda på när och hur länge de olika handläggarna skulle ha semester och vem som var ersättare”

Det man kan utläsa av svaren på vad som fungerat mindre bra är att det inte finns tillfredsställande dokumentation på arbetsplatserna, och att vikarierna inte vetat om hur länge ordinarie handläggare haft semester och om det funnits någon istället för denne.

På övriga kommentarer är det flera respondenter som skrivit att de vill tillbaka och jobba mer!

ASP Bladet har mött upp med Maria Widén enhetschef på Bore/Hjorten för att veta mer om verksamheten och om henne.Kan du beskriva dina arbetsuppgifter här på Bore/Hjorten? Jag jobbar som enhetschef här på Bore/Hjorten. Jag är även chef på Gökhöjdens Rehab Center, plus att jag är chef över en nattpatrull. Bore/Hjorten är boendestöd med tre verksamheter i en, som utgår ifrån samma hus, Karlagatan 16 A och B. Bore står för boende rehabilitering och är ett så kallat halvvägshus dit man kommer när man är relativt långt gången i sin drogfrihet. Förhoppningsvis har man sysselsättning dagtid. På dagen är personalen ute på boendestöd hos personer som har egna lägenheter. Hjorten är ett boende för äldre missbrukare med vård och omsorgsbehov, det vill säga hemtjänst, och där finns åtta platser.

När startade ni här på Bore/Hjorten och hur många anställda är ni? Vi flyttade hit 2004 ifrån Norra Allén där vi hade verksamheten tidigare, så vi har varit på Karlagatan i fem år. Det är 7,75 anställda här på Bore/Hjorten, men det är åtta personer.

Hur många lägenheter finns det i huset som är till för Bore? Det finns nio lägenheter, enrummare, i varierad storlek.

Behöver man uppfylla några kvalifikationer för att få bo på Bore? Eftersom vi inte har personal här på dagtid så vill vi ju gärna att man har sysselsättning. Vi kan inte erbjuda behandling då eftersom personalen är ute på boendestöd. Man ska också vara mogen för att klara av ett eget hushåll, som att laga mat, städa och sköta sin hygien.

Hur länge är det tänkt att man ska bo här? Det finns ingen ram, det är allt ifrån några månader upp till några år. Efter sex månaders drogfrihet här kan man ansöka om en lägenhet med ett så kallat Bostadssocialt kontrakt. Därefter får man stå i kö för att få en lägenhet.

Finns det någon statistik över klienter som flyttat och sen klarat av att leva nyktert och drogfritt? Nej, det har vi inte, inte på papper. Men målsättningen inom ASP/ANA är att man ska göra en ASI-utredning som täcker olika områden i livet, och den ska följas upp var sjätte månad. Där kan man då se hur det gått. Tyvärr så har sådana uppföljningar ännu inte gjorts.

Hur länge har du varit chef här och vad jobbade du med innan? Jag har jobbat som chef sen 2000 och innan det så arbetade jag som socialsekreterare.

Text: Patrik Andersson Foto: Per Rhönnstad

ASP Bladet träffade Bibbi Ahlzén-Norberg för ett samtal om Yttergruppen. Yttergruppen bildades den 1 februari 2008. Yttergruppen är en sammanslagning av de två tidigare boende-stödteamen “Kronhöjden” och “Hemvägen”. “Gamla Hemvägen” firade 10-års jubileum 2008. Yttergruppen utgår i dag från Hemvägen 13 B, som även är adress för trapphusboende för 7 personer.

Gruppen har gemensamhetslokal på Frödingshöjd,  där även ett trapphusboende finns i anslutning. Dessa båda lokaler erbjuder de boende samt övriga brukare husmöten, fika samt aktiviteter på helgerna tillsammans med personal.

Förutom detta hjälper/stöder personalen personer som bor i egna lägenheter på områdena: Kronoparken, Våxnäs samt Gruvlyckan. Det rör sig omkring 40 personer som har beslut enligt Socialtjänslagen fattade av handläggaren.

Personalen hjälper personer med insatser som är frivilliga och som ska utgå från personens önskemål, där personen själv ska delta aktivt i insatserna. Stödet ska planeras så att det ger ökad självständighet, aktivitet och livskvalitet.  Det kan exempelvis handla om att hjälpa/stödja en person med en sund mathållning genom att gemensamt skriva en inköpslista , åka och handla tillsammans, att städa och tvätta tillsammans, sociala besök i syfte att hjälpa en person ut i social samvaro med mera.

Handläggarens uppgifter:
1) Genom mottagningteamet på ASP/ANA får handläggaren ta emot de flesta ny ansökningar, i stort sett är dessa områdesindelat på respektive handläggares område. Handläggaren inleder utredning enligt Socialtjänstlagen enligt  kap 4:1 och har därmed en mydighetsutövningsbefattnig.

Under utredningstiden gör handläggaren hembesök tillsammans med sjuksköterska/och ibland med arbetsterapeut.

Detta för att med flera olika professioners kompetens säkerställa ett beslut.
När handläggaren kommer fram till att det blir att boendestöd, träffas boendestödpersonal tillsammans med handläggare och den enskilde för att planera insatsens utformning.

2) Handläggaren skriver en stödplan till personalen med vilka mål stödet skall innehålla.

3) Personalen skriver en  genomförandeplan med brukaren för hur målen ska se ut i vardagsarbetet.

4) Vi har därefter uppföljningar regelbundet för att följa upp hur boendestödet fungerar, med alla berörda parter närvarande. Vi har ett anhörigperpektiv vilket innebär att anhöriga ofta deltar på möten, bara samtycke har getts av den enskilde.

I mina uppgifter som handläggare är jag även ansvarig  för gruppboendet Allén samt gruppboendet Frödingshöjd I och II. I min tjänst ingår desutom att vara LSS-handläggare (LSS= Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade)

Mina förväntningar på Yttergruppen, liksom på mig själv , är att vi tillsammans i ett team verkar för att ge den enskildde det stöd/hjälp personen har sökt om.

Med all vår kompetens, kunskap och proffessionalitet kan vi ge den enskilde möjligheter till öka självständighet och livskvalieten. Förhoppningsvis kan det innebära förmågan  att kunna stå på egna fötter och återfå självkänsla och självförtoende.

En strävan som för övrigt  de allra flesta människor delar.

En pratstund med personal från Yttergruppen

Personalen tycker att det har blivit bättre nu, att det blivit mer kontinuitet i verksamheten och de har inte fått några klagomål från brukarna efter omorganisationen.

Det är tio personer som arbetar på Hemvägen. Där har de fått mer att göra, medan det är ungefär som förut på Kronoparken. De åker till Kronoparken två gånger per dag. Man har öppet alla dagar i veckan, även lördag och söndag, och nattpatrullen har hand om  övriga tider. Yttergruppen har ungefär 40 pesoner som de stödjer i boendet.

Deras verksamhet bygger på självständighet , det vill säga att brukarna skall klara sig själva i så stor utsträckning som möjligt. De hjälper till med att klara av de dagliga behoven, vilka kan variera mycket. Exempelvis medicinutlämning,  läkarbesök och promenader. För vissa kan det räcka med att veta att hjälp finns. Men de har ingen fysisk omvårdnad.

Fördelen med arbetet är att det är väldigt fritt och man arbetar mycket självständigt inom den insatsplan varje brukare har. Det som kan ställa till problem är när inte resurserna finns för brukarna. Man har kvällsöppet varje vardagkväll, och husmöte en gång per månad. Dessa protokollförs, och då kan brukarna till exempel få information om förändringar i verksamheten.

Gabriella har stöd av Yttergruppen
Hon har bott på Våxnäs i sju år och har under denna tid haft hjälp av boendestöd. De hjälper till med att dela ut mediciner som hon hämtar varje dag. Det är bra att de har tillgång till bil, säger hon, för då kan man göra utflykter. Ibland åker de och handlar, och andra gånger kan de åka och bada. Hon tycker att det är bra som det är.

Det är bra att de finns, för hon har kontakt med dem varje dag, så att de vet var hon är någonstans. Hon trivs bra på Våxnäs, säger hon. Hon gillar att titta på filmer och lyssna på musik, och hon har även en del undulater att  ta hand om. Hennes mamma kommer på besök en gång i veckan. Då  brukar de laga middag tillsammans.

Aspergers syndrom (AS) är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som enkelt förklarat innebär att hjärnan fungerar på ett annorlunda sätt. Det innebär att personer med syndromet har ett dolt handikapp. En aspergare har svårt att finns sig tillrätta i sociala sammanhang, detta på grund av att de inte har förmågan att kunna förstå och läsa andra människors gester, ansiktsuttryck, satsmelodi eller kroppshållning.

Man kan inte se på en person att han är aspergare (som människor med AS brukar kalla sig), vilket leder till att omgivningen inte förstår deras svårigheter och brister. Oftast (men inte alltid) brukar aspergare inte se syndromet som ett funktionshinder, utan som en del av sin personlighet, rent av en tillgång som gör dem unika. De kan utnyttja några av syndromets egenheter till sin fördel, till exempel innebär AS att man har en exceptionellt god minnesförmåga, vilken överträffar så kallade neurotypiska individers med stor marginal (neurotypisk = normal).

Det var den engelska psykiatern och autismforskaren Lorna Wing som 1981 myntade termen Aspergers syndrom, efter den österrikiske barnläkaren Hans Asperger (1906-1980). Hon hade läst hans artikel (publicerad 1944) om barn med ”autistiska personlighetsstörningar”, och såg att hans beskrivning överensstämde med egna observationer av barn med neuropsykiatriska problem. Termen Aspergers syndrom har alltså inte många år på nacken. Faktum är att Hans Asperger först 1997 fick sina observationer fullt erkända som ett existerande syndrom.

En outforskad djungel
AS är en så kallad autismspektrumstörning (alltså en form av autism). Lorna Wing uppfann begreppet då hon ville hitta en benämning som korrekt beskrev autismproblematiken, nämligen att den är så mångfacetterad. Det finns många diagnoser som faller in under autismspektrumstörning, exempelvis klassisk autism (Kanners syndrom), AS, högfungerande autism, atypisk autism, ADHD, ADD, DAMP, Tourettes syndrom med flera. Ofta överlappar syndromen varandra. En person som till exempel fått en DAMP-diagnos kan även kvalificera sig för AS, och så vidare. Att förstå avgränsningarna och kopplingarna i denna djungel av begrepp är något som forskningen ännu försöker få rätsida på. Personer kan även ha aspergerdrag, vilket innebär att de inte har syndromet, utan enbart drag av det.

Eftersom diagnosen Aspergers syndrom är relativt färsk är kunskapen om den ännu dålig, inte minst inom psykvården. Det visar sig att psykiatrin har ett tämligen grovmaskigt nät när det gäller att fånga upp och identifiera patienter med AS. Man tror att ca 30 av 100 personer som söker hjälp hos vuxenpsykiatrin har Aspergers syndrom, men att bara en (1) av dessa får rätt diagnos. Detta leder till felbehandlingar – som inte bara upprätthåller patientens problembild – utan i värsta fall kan få tragiska konsekvenser. Det kostar dessutom samhället stora pengar.

Att identifiera AS
AS är svårare att identifiera än klassisk autism. Där visar sig symtomen mycket tidigare, före tre års ålder. Autismbarn har sen tal- och språkutveckling och stora språksvårigheter. De förefaller leva i en ”glaskupa”, svåra att få kontakt med, inneslutna i sin egen värld och ofta drabbade av utvecklingsstörning. Symtomen på AS blir synliga i ett senare skede, i fyra- till sexårsåldern. Även om man som förälder kan märka att ens barn är annorlunda kan det dröja innan man söker hjälp, och forskningen anser ofta att det är först när barnet uppnått skolåldern som man kan ställa en säker diagnos. AS-barnens språkutveckling kan i och för sig avvika från det normala, men då ofta åt det motsatta hållet, då de talar tidigt och har ett för sin ålder avancerat språkbruk. De har ofta ett formellt och lillgammalt sätt och står ut som avvikande bland andra småbarn, vilka inte alltid kan acceptera AS-barnens personlighet och följaktligen fryser ut dem. Aspergerbarn förefaller passa bättre in i vuxet sällskap, och föredrar gärna att umgås med personer äldre än dem själva.

När man ska utreda om en person har AS gör man det genom att bedöma individens beteenden och svårigheter. För att kvalificera sig för diagnosen måste två huvudsakliga kriterier uppfyllas: 1) personen måste ha allvarliga begränsningar i förmågan till socialt samspel, samt 2) ha begränsade, repetitiva och stereotypa beteendemönster, intressen och aktiviteter. Inom dessa båda kriterier finns ett flertal symtom som konkretiserar svårigheten eller beteendet. Olika personer kan ha olika symtom och även olika antal symtom. Två personer med samma symtom kan ha dessa i olika grad. En aspergare uppfyller sällan alla kända AS-symtom. Ett ytterligare krav för att få diagnosen är att personen har en begåvningsnivå inom normalvariationen (IQ 99-104), vilket innebär att de är normalbegåvade. Det är inte ovanligt att personer med AS har en mycket hög begåvningskvot.

Symtomet och dess konsekvenser
En aspergare har svårt att finns sig tillrätta i sociala sammanhang, detta på grund av att de inte har förmågan att kunna förstå och läsa andra människors gester, ansiktsuttryck, satsmelodi eller kroppshållning. Undertexten i samtal och kroppsspråk går dem helt förbi, omgivningen blir med andra ord svårtolkad, för att inte säga obegriplig. Barn med AS uppfattas ofta som kyliga och intellektualiserade. De intresserar sig sällan för vad andra gör och tenderar att vilja leka för sig själva. De tycks varken ha förmågan eller viljan att ”komma in i gänget”.

Ett kännetecken är att de uppslukas av specialintressen, som studeras med manisk iver. Deras kunskaper i dessa ämnen är ofta djupgående, men då aspergare tenderar att fascineras av detaljer inom ett område, brister de ofta i helhetsförståelsen (av ämnet). I skolan kan de med lätthet överträffa sin lärare inom sina specialintressen, men när det gäller kunskapsområden som inte intresserar dem förblir de oftast kallsinniga. Det kan vara hart när omöjligt att få dem att fokusera sin energi på annat än de få områden som de med monoman intensitet går in för. Eftersom personer med AS har en ojämn begåvning är de starka inom vissa områden och svaga inom andra. Själva kruxet är att deras svagheter sticker ut tydligare i jämförelse med ”normala” personer. De kan exempelvis ha lärt sig behärska japanskans tre skriftspråk i unga år, men går bet på femmans gångertabell.

Aspergaren har även motoriska problem, deras gångstil är ofta obekväm, vid köksbordet kan de välta glas och tappa bestick och så vidare. De är envisa som synden – vilket i och för sig inte behöver vara något negativt – när de gett sig den på något ger de sig inte i första taget. De rutar gärna in tillvaron i ritualiserade rutiner, vilka följs slaviskt. Detta är något som verkligen kan bli till en plåga för familjemedlemmar, eftersom rutinerna är trygghetsritualer kan föräldrar som försöker bryta dessa beteenden få ett riktigt helsike. AS-personer tycker inte om förändringar, framförallt inte överraskande sådana, de behöver först vänjas vid tanken på det nya innan de kan acceptera det. I en för dem svårtolkad och ofta obegriplig omvärld är det vilsamt med förutsägbarhet.

Då aspergare ofta har ett välutvecklat språk kontrasterar de sig själva i att ha stora brister i språkförståelse. Att tala i bilder är ett effektivt sätt att utestänga dem från att förstå vad du talar om. Symbolspråk och idiom blir lätt obegripliga. Ett uttryck som ”på bättringsvägen” kan uppfattas som en gatuadress, en uppmaning som ”Kan du öppna fönstret?” besvaras med ett ”ja”, men fönstret förblir oöppnat. Uppmaningen tolkades som en fråga. En person med AS hörde således: ”Vet du hur man öppnar ett fönster?” De tolkar vad de hör bokstavligt. I kommunikationen med en asperbergare ska man säga vad menar och mena vad man säger, utan dolda eller dubbla budskap.

Sanningssägare
Något som starkt kännetecknar en aspergare är deras absoluta uppriktighet, vilket ofta leder dem ut på de sociala pinsamheternas djupa vatten. Ett barn med AS kan ljudligt förkunna: ”Titta mamma, vilken tjock tant!”, medan den vuxne aspergaren i en konversation kan upplysa sin samtalspartner att de har viktproblem. Orsaken till detta brutala sanningssägande är att de inte har en naturlig förmåga att leva sig in i andra människors tankar och känslor, de har en så kallad empatistörning. Det här betyder inte att AS-personer inte har förmåga till empati eller sympati, de vet bara inte hur man ska uttrycka inlevelse eller medkänsla, detta är dock något de kan lära sig. En fördel med denna kvalitet är att AS-personer sällan ljuger. Vad de säger betyder också exakt vad de säger, utan tvetydigheter.

Det är alltså inte omöjligt för en aspergare att lära sig hur man beter sig och rätt tolka sociala situationer, men umgänge i vanlig mening är svårt för dem. Att sitta ner med ett sällskap och lyssna på samtal där ämnena varierar från det ena till det andra tråkar snabbt ut dem. De föredrar att tala om sitt specialintresse – gärna i timmar – vilket i sin tur effektivt tråkar ut omgivningen. Detta är naturligtvis något som kraftigt försvårar socialt umgänge. Man blir stämplad som nördig fackidiot.

Sensorisk överstimulering = stress
Sensorisk överstimulering är när våra sinnen (doft-, smak-, syn-, känsel- och hörselsinnet) överbelastas. Detta drabbar ofta människor med AS. Många har till exempel svårt med störande ljud. En irriterande ljudkälla finns hela tiden i deras medvetande, och inte förrän ljudet upphör eller utestängs kan man slappna av och återfå fokus. När sinnena överstimuleras uppstår stress. En aspergare i ett stökigt klassrum kan bli så stressad av miljön att de helt enkelt inte fungerar där. Stressen kan kompenseras genom att de drar sig undan för återhämtning och bearbetning. De flesta har ett starkt ensamhetsbehov, för att smälta intryck och händelser. Det är vanligt att omgivningen inte förstår detta behov och feltolkar det som att aspergaren markerar avstånd mot dem.

Mat är ett kapitel i sig. AS-personer vill helst ha mat de känner igen. De har svårt för smak, konsistens och textur hos vissa maträtter eller livsmedel, och de ogillar ofta när maten är ihopblandad. Man vill helt enkelt se vad man äter.

Att stå utanför
Människor med AS lever ofta (men inte alltid) i ett utanförskap. De vet att de är annorlunda. Då de har svag förmåga att tolka sin omvärld känner de sig ofta som utomjordingar. Många lever utan diagnos, mycket på grund av att syndromet inte blivit erkänt förrän relativt nyligen, kanske så många som hälften av alla med aspergerproblematik kan vara okunniga om orsaken till sina besvär. Vissa klarar ensamtillvaron rätt bra, kanske rent av trivs med den, men även om aspergare i gemen behöver mycket tid för sig själva är det ett mänskligt behov att känna sig förstådd och accepterad. Somliga är ointresserade av kärleksrelationer – asexualitet är inte ovanligt – men de flesta längtar som alla andra efter närhet. Då de har svårt med social kommunikation finns ju ett svåröverkomligt hinder i sökandet efter en partner, och ensamheten leder dem ofta in i depressioner. När det gäller äktenskap och stabila parrelationer ligger de långt under genomsnittet, idag underlättar dock internet möjligheten att både skapa kontakter med likasinnade och finna en partner.

Orsaker
I dagsläget finns ingen klinisk bevisning om orsaken till AS. Likväl råder stor konsensus att syndromet huvudsakligen är ärftligt och att det därmed har genetiska faktorer som starkast bakomliggande orsaksgrund. Ibland ligger även hjärnskador bakom. Vid forskning har man kunnat se hur inkommande information tar andra vägar i en aspergares hjärna än den annars brukar.

Studier visar att ca 0,7-1,2 procent lider av någon form av autismspektrumstörning, där AS utgör mellan 0,3-0,6 procent av fallen. Pojkar tycks drabbas i betydligt högre omfattning, de är ca fyra gånger fler än flickorna. Anledningen är okänd, men man kan åtminstone spekulera i att man ännu har svårt att identifiera flickor med AS.

Åtgärder
Aspergers syndrom är obotligt. Man föds med det, man lever med det, man dör med det. Men det är bemötningsbart. Det bästa är naturligtvis när syndromet upptäcks tidigt, så åtgärder kan sättas in för att hjälpa både barn och familj. Tyvärr är väntetiden för att få en utredning oftast lång, vissa landsting är bättre än andra vad gäller prioritering och handläggningstider. För att träna och lära aspergaren att fungera i samhället finns något som kallas habilitering. Den går ut på tre saker: 1) Hjälpa aspergaren finna strategier för att vårda och utveckla sina starka egenskaper, 2) att lära dem kontrollera och kompensera brister, samt 3) se till att de får utvecklas i en miljö som är anpassad efter deras behov.

Ett stort aber är att många skolor inte kan erbjuda barnen de miljöer och resurser de behöver. Det finns dock positiva exempel, huvudsakligen i stockholmsregionen. Kommunerna är skyldiga att erbjuda funktionshindrade adekvata miljöer och lärarkompetens för att ge dem möjligheten att tillgodogöra sig kunskaper och kunna skapa sig ett bra liv (detta genom lagen LSS – Lag om stöd om service till vissa funktionshindrade). Den kommunala efterlevnaden av lagen är dock dålig, skillnaden mellan karta och terräng är ofta stor. Numera finns även möjlighet att få vardagslivsträning på folkhögskolor eller inom daglig verksamhet, där man utbildas i att bland annat hantera allehanda sociala sammanhang och situationer.

Arbetsliv
Arbetsmarknaden för personer med AS är minst sagt tuff. Dagens samhälle ställer krav på flexibilitet och social kompetens, två saker som ligger aspergaren i fatet. Människor med Aspergers syndrom besitter djupa kunskaper inom sina specialintressen, de är ofta mycket kreativa och bra på att finna nya lösningar på gamla problem. Om samhälls- och näringsliv erbjöd aspergarna trygga miljöer att verka i skulle gruppens verkliga förmågor snart uppenbaras för alla. Så är oftast icke fallet, vilket är ett sorgligt resursslöseri. Jovisst, det finns platser redan idag där aspergare framgångsrikt utnyttjar sina unika gåvor (i exempelvis Silicon Valley, USA), men dessa är tyvärr undantagen till den kortsiktiga regeln om kvartalsekonomins allmakt – och konsekvens.

Text: Christer Jansson

Källmaterial:

”Nördsyndromet” av Inger Jalakas (Alfabeta)

”Autism” av Christopher Gillberg (Natur och Kultur)

”Aspergers syndrom – har jag verkligen det?” av Gunnel Norrö (Intermedia Books)

Autismforum.se

Wikipedia

Algonet.se