Minframtid.se är ett webb-baserat verktyg för arbetssökande och studerande. På sidan kan man enkelt skapa CV och meritförteckning, samt lagra personliga brev som även kan skickas med e-post direkt från den.

Verktyget är framtaget för att vara användarvänligt och passa även de som har mindre datorvana eller som håller på att lära sig svenska. Hjälptexterna på sidan är exempelvis granskade av Centrum för lättläst och de finns på både svenska och engelska. Johanna Köpsén reflekterar över sitt arbete med verktyget:

– Det känns riktigt bra att jobba med minframtid.se och jag har i mitt arbete fått chans att se hur många olika typer av verksamheter arbetar. Det är spännande att få se hur minframtid.se gör skillnad för användarnas möjligheter på arbetsmarknaden, säger Johanna.

Verktyget används av ett 30-tal kommuner från norr till söder och främst inom vuxenutbildning, SFI-undervisning och i olika arbetsmarknadsåtgärder.

Kommunerna betalar en mindre medlemsavgift och sedan är det medlemskommunerna som avgör hur verktyget ska utvecklas, Karlstad kommun är en del av dessa. Minframtid.se ägs av Regionförbundet Östsam och drivs utan vinstintresse.

Verktyget har tagits fram inom ramen för ett ESF-projekt (Europeiska socialfonden www.esf.se) som drevs av Regionförbundet Östsam i början av 2000-talet. Verksamheten har sin grundidé i en webbplats med liknande verktyg som användes i Västerås, de är nu en mycket aktiv medlemskommun i minframtid.se.

– Vi har en helt fantastisk programmerare som arbetar med den tekniska utvecklingen och driften, säger Johanna Köpsén som sedan februari ansvarar för drift och utvecklingen.

Utöver ”jobb-sökar-verktygen” finns också personliga handlings- och studieplaner att fylla i. Dessa används flitigt inom vuxenutbildning. Det finns även en så kallad Meritportfölj vilken används inom främst SFI. Meritportföljen är ett verktyg som i 3 pedagogiska steg hjälper användaren att presentera alla sina erfarenheter och kompetenser, även de som det saknas dokumentation för. Meritportföljen är framtagen i samarbete med Migrationsverket och finns översatt till 10 språk.

Många användare

Minframtid.se har ca 47 000 användare i hela landet och runt 1000 av dessa kommer från Värmland. Varje månad har de ca 3000 unika besökare på webbplatsen som i snitt använder verktyget i en kvart varje gång.

– Jag har fått ett par väldigt glädjande telefonsamtal från personer som är mycket tacksamma att verktyget finns. Från de administratörer som jag träffar får vi mycket positiva reaktioner. De är även mycket engagerade i utvecklingen av sidan, avslutar Johanna Köpsén.

Text: Joanna Halvardsson

I Uppdrag gransknings program ”Mardrömmen” skildras historien om hur ett telefonsamtal höll på att splittra en familj. Det börjar med en anklagelse om sexuella övergrepp, och från det sattes stenen i rullning. En process tog sin följd där paret Thomas och Jennies två döttrar blev tvångsomhändertagna. Familjen stod sedan på de anklagades bänk för att ha genomfört sexuella övergrepp på sina egna barn.

En nära anhörig hade ringt in en anmälan om övergrepp, och utan att kontrollera sanningshalten i anklagelserna hämtades de två föräldrarnas barn på dagis och skola. De två barnen, sex och tre år gamla, var nu tvångsomhändertagna och föräldrarna kallades till Sandvikens socialkontor.

– Då fick jag något chocktillstånd, jag trodde att det hade hänt tjejerna något. Jag hörde inte vad han sa efter det här, för det var så självklart att det hade hänt någonting, berättade Thomas för Uppdrag granskning.

”En pinsam situation”

En orsak till anklagelserna stod att finna i vad som många föräldrar kan känna igen sig i. En pinsam situation där en av döttrarna hade kommit in på morgonen och lagt sig bredvid föräldrarna. Vid två tillfällen hade den äldsta dottern tagit tag i Thomas snopp och sagt ordet ”mjölka”. Thomas hade i sin tur blivit överraskad, men hävdar att han tagit bort sin dotters händer direkt.

Sedermera åtalades makarna och Thomas kom att föras in i rättssalen med handfängsel. Efter en kortare förhandling stod det däremot klart att det enligt Tingsrättens sätt att se det inte fanns någon orsak för misstankarna. En enig tingsrätt friade därför båda föräldrarna. I denna dom konstateras det i sin tur att det hela handlat om två korta beröringar och att Thomas avlett dottern. Vilket han i sin tur också hävdat.

Socialtjänsten i Sandviken ville dock att barnen ska vara fortsatt tvångsomhändertagna. I deras egen utredning påstods det fortfarande att dottern fått vidröra pappans snopp, trots att det nu var fastslaget i domstol att han tagit bort händerna. Socialtjänstens egna dokument hävdade också att: ”fadern utsatt dottern för ett sexuellt gränslöst beteende och där fadern bedöms utnyttja situationen för sina egna sexuella behov”.

Thomas och Jennie tvingades därför att gå vidare till ännu en rättsinstans för att få sina barn tillbaka. I det som kallas för Förvaltningsrätten konstaterade i sin tur en enig rätt konstaterade att föräldrarna har en god omsorgsförmåga.

Sandvikens kommun försvarar sig
Efter att Uppdrag granskning sänt programmet skrev Sandvikens kommun följande på sin hemsida:

”Vi beklagar den svåra tid som föräldrarna gått igenom. Vi handlar utifrån en stark skyddslagstiftning som står på barnens sida. Tyvärr kan detta innebära att vuxna utsätts för stora påfrestningar i denna typ av svåra frågor.

Individ- och familjeomsorgens agerande i frågan har granskats av tillsynsmyndigheten Socialstyrelsen. Socialstyrelsen har granskat om nämndens agerande varit relevant i förhållande till ärendets art samt om handläggningen av ärendet varit korrekt. Socialstyrelsen meddelar i sin granskning att de ”kan inte se att nämnden brustit i något avseende”.

Senare bad Sandvikens kommunalråd familjen om ursäkt. Samtidigt pekar socialdemokraten Peter Kärnström också på socialnämndens tuffa sits. De agerade utifrån en skyddslagstiftning som står på barnens sida.

Striktare nakenhetssyn

I artiklar och i bloggosfären har kommentarernas vågor gått höga till följd av dokumentären. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg, författare till det självbiografiska verket ”Mig äger ingen”, har kommenterat domen och hävdar att det pågår en bredare samhällstrend mot en mer strikt syn på nakenhet. ”Vi vet mer om pedofili nu än tidigare, men kunskapens baksida är misstanken om pervon överallt”, skriver hon. Linderborg menar att vuxna projicerar sina föreställningar om sexualitet på barn, och är tacksam över att hon växte upp i en tid med en mer avslappnad syn på nakenhet.

Text: Joanna Halvardsson & Robert Halvarsson

I det nya och fräscha Carlstad Conference Center anordnades Erfarenhetsdagen 2011. Den röda tråden under dagens seminarier var bemötande.

Monica Persson, förvaltningens socialdirektör, inledde dagen med att förklara att utgångspunkten för Erfarenhetsdagen är värdegrundsarbetet utarbetat i Solklart. Utifrån detta fokuserades seminarierna under dagen på bemötande. Monica menade vidare värdegrundsarbetet är vikigt eftersom det sätter fokus på hur vi behandlar varandra i arbetssituationer. Det är väldigt lätt att börja snacka skit om sina kolleger, lättare än man tror. Vi blir då en del av problemet.

Vi behöver diskussioner för att kunna förstå och gå vidare. Seminarieformen är ett bra sätt att få en förståelse, reflektera och sedan ta avstamp mot ett gemensamt mål.

Seminarieteater med reflektion  

För att illustrera de problem som kan dyka upp i mötet mellan brukare och socialtjänst, hade gruppen Seminarieteater bjudits in. Med teatern som hjälp ville de skapa reflektioner och diskussioner.

Skådespelarna Suzanne Enrup och Anders Sundqvist gestaltade på ett träffsäkert sätt tre olika situationer. Scenerna tog upp hur man tar hand om en nedbruten klient, förhållningssätt när socialarbetare känner antipati mot brukaren och hur man använder kommunikationen för att underlätta samspelet mellan brukare och socialtjänst.

Efter varje scen fick åhörarna chansen att ge sin syn utifrån bemötandeperspektiv. Från åhörarplats blir det extra tydligt, när det ligger i teaterns sätt att överdriva och vara övertydlig. Det blir lättare då att visa på problem och hur de kan lösas. Suzanne och Anders tryckte på att reflektion är mycket viktigt för att förstå de problem som klienterna står inför. Frågan är dock, finns det tid för reflektion?

Brukarna i fokus

Per Johansson, enhetschef på Nordby, talade om hur starten av Nordby-boendet har avlöpt. Det som var kärnan i hans framförande var fokus på brukare och deras deltagande.

– Glöm inte att brukarna bor på Nordby, menade han och ville genom detta mena att brukarna är det centrala i verksamheten.

Psykiatri och lågtröskelboendet Nordby drivs i en kreativ anda med brukarna i centrum. De har inflytande över alltifrån vilken mat som ska lagas till möblemang.  Oavsett bakgrund ska det finnas möjlighet till ett värdigt liv. Det gäller att fånga såväl stort som smått som förbättrar livskvaliteten.

Det är viktigt att det finns tid att reflektera med varandra hur vi ska bemöta våra brukare. Per Johannson menar att boendet måste vara något mer än en plats där man äter, sover och får mediciner. Detta är nödvändigt för att uppnå livskvalitet för den enskilde brukaren.

Jobbcenter – navet inom IFA

Titti Falkenhem och Eva Andreis, som båda arbetar vid Jobbcenter, talade om engagemang och att underlätta får den arbetssökande att nå arbetsmarknaden. Målet ska vara sysselsättning, men kan även handla om att en person kan kvalificera sig för A-kassa istället för att uppbära ekonomiskt bistånd.

Vägen mot ett arbete kan vara lång och krånglig, speciellt när fler personer har en komplex problematik som exempelvis missbruk och psykisk ohälsa.

– Vi är till för att ge verktygen som man behöver ha för att nå egen försörjning, säger Eva Andreis.

Det behövs en flexibilitet i bemötandet av den enskilde arbetssökande. Alla har sin egen högst individuella historia och Jobbcenter måste ta hänsyn till den för att göra ett gott arbete. Här pekar Titti och Eva på engagemang med deltagarna, att vara på samma sida och inte bygga murar mellan varandra.

Robert Halvarsson från Mediagruppen Karlstad berättade sin historia, präglad av psykisk ohälsa. Han har tagit sig till en plats i livet som bara för några år sedan han inte trodde var möjlig att nå.

Bemötande och tydlig kommunikation menar han är mycket viktig. En bra dialog kan leda till att man hamnar på samma sida om bordet och inte som två opponenter, som är varandras motparter. Det behövs ett perspektiv från andra sidan. En önskan att brukarens mål och behov står i centrum.

– Det finns något gott i det, viljan att se mig, säger Robert Halvarsson.

Nexus – Vardagshjältar 2011

Nexus arbetar med unga människor 16 – 26 år som har en alkohol- och drogproblematik. Snabba och tidiga stöd och behandlingsinsatser med en hög tillänglighet, kännetecknar Nexus arbete. Nexus med dess fem behandlingskonsulenter vill möta människan där den är.

– Vi har ett väldigt engagemang, vi når goda resultat och vi är till för karlstadborna, menade Sune Holmberg.

Genom ett bra bemötande vill Nexus locka fram förändring. Lyssna, bry sig och skapa en relation som bär sig, med andra ord bygga en allians mellan ungdomen och Nexus.

Tack vare deras stora engagemang fick Nexus också utmärkelsen 2011:års Vardagshjältar av Karlstad kommun. Priset går till verksamheter i Karlstad kommun som gör skillnad och skapar livskvalitet för barn och ungdomar.

Många deltagare som ASP Bladets utsände talade med tyckte att Erfarenhetsdagen var ett fint evenemang. Någon ansåg till och med att det var den bästa upplagan hittills. Det betyder att 2012 har mycket att leva upp till.

Text: Henrik Sjöberg

Foto: Per Rhönnstad

Det hela inträffade på CCC och eftersom jag aldrig varit där förut var det extra spännande. Det var en otroligt fin utsikt över älven och eftersom tillställningen var på kvällen hade de satt ut marschaller utanför entrén så det blev extra festligt!

Kvällen bjöd på buffé, lotteri, dansuppvisning och 60-talsinspirerat disco.

Vi började festen med lite alkoholfri cider och snack, utmärkt tyckte jag eftersom det var många man inte hade träffat tidigare. Sen satte vi oss till bords och buffén dukades upp. Jag kan lova det var knappast någon som det inte vattnades i munnen på. Potatisklyftor, såser av de olika slag, kyckling, grillade camben, sallad, vitlöksbröd och dessutom en liten hamburgare, där köket hade gjort själva hamburgaren själva.

När vi var färdiga med förrätt och varmrätt serverades kaffe med hallonsorbé, mycket gott! Sen var det dags för den spännande lottodragningen. Jag hade själv köpt 4 stycken lotter och eftersom vi var fyra i mitt sällskap så delade jag ut en till vardera person. Visserligen var det gott om priser, men döm om min förvåning när just jag vann! Gud vad lycklig jag blev. Man fick välja pris och det fanns allt mellan chokladkartonger, handdukar till hockeybiljetter. Gissa vad jag tog, FBK-AIK 8 dec. Yes!

Inte nog med all festlighet, nu började dansuppvisningen, alltifrån bugg till rockabilly. Dansarna som var där kom från Karlstad och tillhörde Rocksulan. Det hela var absolut på toppnivå och det var en fröjd att se dem dansa. Dessutom bidrog de till att dra igång discot efteråt.

För den som är intresserad av att ta några danskurser kan tilläggas att Rocksulan drar igång med det cirka vecka 3-4 2012.

Sen kom våran egen Robert Halvarsson och ställde sig bakom mixerbordet och fortsatte att hålla igång discot. Utan att ställa mig in hos honom vill jag säga att det var ett utmärkt val av låtar som man märkte att han valt ut med noga eftertänksamhet. Det började ganska lugnt med lite 60-talsrock vid 20-tiden. När klockan blivit 21.00 var det inte många som inte diggat med eller dansat. Tom personalen från Strandgården började bli sugen på lite dans!

Jag kan inte ge annat än 10+ för den kvällen, mycket trevlig alkoholfri tillställning men ändå så avslappnande fest. Gästerna var nöjda och det är enligt mig det högsta betyg man kan få! Nu kan vi bara hoppas på att Festis anordnar fler trevliga fester! Jag vill tacka Wasti från Spegeln för ett fint arrangemang och då tror jag att jag tackar från alla, både brukare och personal!

Text: Jane Alsing

Augustina Lindgren, 59 år, är en före detta blandmissbrukare som mestadels höll på med amfetamin, hasch och alkohol. Hon har haft ett tufft leverne med både uppgångar och nedgångar. Innan det gick utför arbetade Augustina inom sjukvården och uppfostrade sina barn till att bli de fina och harmoniska människor de är idag. Bägge barnen har nu egna barn.

Augustina blev även utsatt för misshandel av sina pojkvänner och det har satt sina spår. Hon bor nu i ett gruppboende, som är ett skyddat kvinnohem. Idag har hon varit fri från sitt missbruk en längre tid och vill dela med sig lite om sina livserfarenheter så att hon därigenom kan hjälpa andra som är nere i träsket!

När började du missbruka?

1989.

Hur kom det sig att du fortsatte med ditt missbruk?

- Jag flydde från sorg och saknad. Min mor dog. Strax därefter dog min morfar. Jag började dricka regelbundet när jag var 36 år.

Är det alkohol i huvudsak du har hållit på med?

- Ja, men jag höll även på med amfetamin i 8 år och rökte hasch i cirka 4 år.

Vad har ditt missbruk fått för konsekvenser i ditt liv?

- Ja, ohyggligt många, blodtrycksfall, leverskador, gallsten, opererad för boleria, problem med nacken och huvudet. Jag har varit mycket sjuk. I fyra år nu, säger hon. Jag har även problem med att jag kan hamna i koma och finmotoriken i balansen fungerar inte som den ska, fortsätter hon. Annars har jag just nu inga skador mer än i levern!

Hur har du klarat den psykiska biten under missbruket?

- Jag har ju haft ångest, panikångest och dödsångest, varit manodepressiv och drabbats av psykos. Så den psykiska biten har jag klarat av genom psykiatrisk hjälp samt fått ”själahjälp” genom vänner och släkt.

Hur har dina relationer sett ut?

- Ja, i första hand så är det min son som är 40 år. Han är gift och har två barn. Han hade väldigt svårt för att acceptera att jag var narkoman och jag fick ju höra det att jag ej fick träffa mina barnbarn för att ”farmor knarkar”. Sen är det min dotter som jag har ett underbart förhållande med. Även hon har två barn. Idag har vi ett underbart förhållande och jag har en regelbunden kontakt med mina barn och barnbarn. De hämtar mig och ringer mig, ja allt gör dom för mig idag! Jag har även haft en bra kontakt med min svärmor och har haft många underbara vänner under åren som gått.

Har du varit misshandlad av din eller dina pojkvänner?

- Utav flera pojkvänner, den sista han dödade mig nästan. Jag skall iväg nu för undersökning av operation tack vare hans slag mot mig. Jag har fått så mycket stryk utav karlar som hållit på med missbruk.

Har ditt tidigare missbruk lett till ytterligare kriminell verksamhet för att klara av att betala missbruket?

- Nej.

Har du varit inlåst på sluten psykiatrisk avdelning pga. ditt missbruk?

- Ja.

Hur gjorde du för att sluta?

- Jag bestämde mig själv. För första gången var det nyårsafton 2007 då vaknade jag och hade pengar, men kände att jag inte orkar längre, kroppen klarade inte mer. Inte en enda gång sen dess har jag druckit alkohol.

Hur länge har du varit ren?

- 4 år från alkohol och hasch. 6 år från amfetamin.

Hur har detta boende du befinner dig i nu hjälpt dig på vägen?

- De har hjälpt mig med tryggheten. Att finnas till dag och natt. Jag har fått en fin lägenhet och de ställer ju upp, ordnar och kör mig om jag vill åka till min son eller dotter till exempel. Jag tycker att det är väldigt bra att bo här men det är väldigt dyrt med den pensionen jag har. Men de är ju stöttande och gör väldigt mycket för mig, så det är det värt!

 Text: Jane Alsing

Spegeln fyllde 15 år den 4 november. Carina Karlsson Oslind som är aktivitetssamordnare och deltagaren Anette Zilén har varit med i stort sett helt från starten. Det arbetar sex personal på Spegeln, varav en är kock på halvtid, och deltagarantalet ligger på runt femtio personer.

Carina berättar att arbetet är relativt strukturerat. Som ny deltagare får man första komma på ett studiebesök och sedan gör man upp om personen vill vara på prov en stund eller om han/hon vill gå med i en av grupperna direkt.

Det finns flera grupper att välja bland: kök (som gjort smörgåstårtan ), bageri, väveri där det sys, stickas och vävs, snickeri där man renoverar möbler, bygger fågelholkar och skohyllor med mera, en keramikgrupp, studiecirklar och det finns ett fikarum.

– Man brukar göra upp vad man vill göra mellan deltagare och personal, säger Anette.

De som kommer till Spegeln är personer med långvariga psykiska funktionshinder i Karlstads kommun. Man går genom USB för att komma till Spegeln. USB står för enhet för ”utredning, stöd och behandling” och hette tidigare ASP/ANA.

Det är väldigt olika hur länge personer brukar vara på Spegeln, allt ifrån någon vecka till de som har varit med sedan starten 15 år sedan. Ibland kanske man vill gå vidare till studier och ibland kanske personen känner att det är det här jag vill göra.

Man får själv välja vilken station man vill vara på i mån av plats, man kan vara på fler än en station per dag. I kök och bageri finns det ont om plats, så då kan man lösa det genom att några jobbar förmiddagar, några eftermiddagar och någon bara någon timme. Då deltagarna är färdiga på Spegeln brukar det bli studier och några går över på Gemet. Några har gått till Mediagruppen, klart är att på Spegeln växer man.

– Vi försöker att deltagarna skall kunna utveckla sig, man får bygga på det man tycker är roligt själv och det man kan, att inte göra något som de absolut inte vill, för det är det ingen mening med. Man bygger på det man vill göra eller som man vill lära sig, säger Carina.

– Det är roligt att vara med i bageriet och sedan tycker jag om data, lägger Anette till.

Nu är det två grupper på torsdagar som arbetar med en tidning som heter Spegelbilden, den handlar om vad som sker på Spegeln, till exempel utedagar. Där får deltagarna skriva artiklar.

– Man kan söka information på Internet och samtidigt som man gör tidningen så lär man sig saker och ting. Istället för att man bara går in och gör en viss sak så finns det mycket man lär sig i att göra en tidning, man kan också få sitta hemma och skriva om man föredrar det, säger Carina.

Anette berättar att de gör matscheman och närvarolistor. Deltagarna jobbar individuellt.

– När jag inte gör det har vi en pärm med olika övningar, till exempel datakörkort, det är roligt och inför idag har vi gjort en power point-presentation.

– Från starten till nu har Spegeln utvecklats jättemycket, det har gått framåt, säger Carina.

Spegeln har betytt jättemycket för mig säger Anette. Förut gjorde jag ingenting, jag levde ett dåligt liv, gick bara och drällde och tog till det som jag brukar kalla ”glasapoteket”. Jag har haft återfall, men det går mycket bättre nu och jag går i terapi också.

Till Spegelns 15-årsjubileum var 97 personer anmälda och fler kom spontant, matsalen var fullsatt av nyfikna personer och där bjöds på smörgåstårta och tårtbakelser. Det är en lugn stämning och personerna där verkar trivas mycket bra.

Kuriosa: ASP-bladet startades på Spegeln.

Text: Maria Lundby Bohlin

Foto: Robert Halvarsson

Horisont är ett nytt projekt som vänder sig till dem som av olika anledningar ej har en fullgjord gymnasieutbildning och är mellan 18-29 år. Horisont vänder sig till de som bor i Grums, Kristinehamn, Hammarö och Karlstads kommun, dvs. fyra kommuner sträcker sig projektet över.

Man kan få hjälp inom flera olika områden för att gå vidare ut i arbetslivet. Flera aktörer är inblandade. Arbetsmarknads- och socialförvaltningens avdelning IFA (integration, försörjning och arbete) är projektägare och har tillsammans med Samspelet och Folkuniversitetet sökt pengar för detta projekt.

De flesta av ungdomarna, cirka 90%, har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och har känt ett utanförskap i skolan. Jag har träffat projektledare Cecilia Cekestrand som har svarat på frågor där hon därigenom förklarar lite mer om projektet Horisont.

Vad är ni för slags organisation?

– Vi är ett projekt som är via samordningsförbundet. Samordningsförbundet är ett samarbete mellan olika myndigheter bland annat arbetsförmedlingen, försäkringskassan, landstinget och kommunen. Det här är ett projekt som IFA, Arbetsmarknads- och socialförvaltningen, Folkuniversitetet och Samspelet, som här i Värmland har sökt pengar tillsammans. Det är ett ettårigt projekt.

Ni är ganska nybildade?

– Ja, vi startade i slutet av augusti och sedan dess har jag träffat ett 40-tal ungdomar. Vi har tänkt nå ut till cirka 100 ungdomar per år!

Vilka är det ni vänder er till?

– Vi vänder oss till hemmasittarna. Ofta är det så att man måste vara inskriven på arbetsförmedlingen eller ha försörjningsstöd för att få hjälp. Det som är unikt med det här projektet är att man inte behöver höra till någon myndighet utan det här vänder sig till de som är mellan 18-29 år och saknar gymnasiebetyg.

Vad är det för form av hjälp ni erbjuder ungdomarna för att gå vidare med utbildning/arbetspraktik?

– Då gör vi så att vi får igång hemmasittarna och ser vad de behöver och stöttar dem till vad de vill, till praktikplats eller studier. Vi jobbar även mycket med hälsan eftersom väldigt många av deltagarna har vänt på dygnet och det finns mycket psykisk ohälsa.

Går det att läsa till gymnasiekompetens hos er?

– Vi samarbetar med folkuniversitetet och där kan man läsa några ämnen. Tanken är inte att vi skall utbilda alla utan vi skall slussa dem vidare till olika sorters studier på annat håll. Till exempel via komvux eller grundvux. Många har inte färdiga betyg från grundskolan eftersom de har hoppat av skolan tidigare. Vi har även samarbete med folkhögskolor och vi försöker hjälpa till att finna den rätta vägen för deltagaren. Vissa ämnen kan man läsa via oss och då kopplar vi de ämnena till folkuniversitetet.

Hur kommer man i kontakt med er?

– Man tar kontakt med mig, Cecilia Cekestrand, alternativt kan man tala med sin handläggare som man eventuellt har via landstinget, arbetsförmedlingen, kommunen eller i stort sett varifrån som helst. I och med att man inte behöver ha kontakt med någon myndighet så kan man vända sig direkt till mig!

Hur klara man sig rent finansiellt sett under tiden man deltar i Horisont?

– Det är lite olika, en del har redan försörjningsstöd, en del har aktivitetsstöd via arbetsförmedlingen. Många som kommer till oss har ingen inkomst eftersom de har levt på sina föräldrar och om de är berättigade försörjningsstöd hjälper vi dem till det. Vi har även hjälpt vissa med att bli inskrivna på arbetsförmedlingen för att därigenom få ekonomisk hjälp. Vi vet även att ekonomin är A och O för att man skall ta sig till oss överhuvudtaget.

Får man ett intyg eller någon form av betyg ifrån er?

– Det beror på, om man läser någon utbildning eller något ämne via folkuniversitetet får man betyg via oss kan man säga, eftersom vi slussar till den här utbildningen. Annars är det inga speciella intyg men vi släpper inte deltagaren förrän vi vet att någon annan tagit vid!

Vart befinner ni er?

– Eftersom vi är tre aktörer som är inblandade i projektet, en lärare på halvtid, en som arbetar med hälsa på halvtid som kommer från folkuniversitetet och så är det jag som kommer från IFA. Jag är överallt, på folkuniversitetet, samspelet och jobbcenter. Vi försöker att vara så mycket som möjligt på folkuniversitetet om det är studier det handlar om. När det gäller hälsa befinner vi oss jättemycket på samspelet för där har vi friskvårdsaktivieteter.

I och med att det är många som inte varit i skolan sedan de gick i åttan så träffar vi dem där de känner sig trygga! Jag har träffat ungdomar i innebandyhallar och jag har träffat ungdomar i hemmet, där de känner sig som tryggast. Det är ingen speciell plats utan vi gör upp med ungdomarna vart vi skall ses och så kommer vi dit de vill!

Text: Jane Alsing

Foto: Per Rhönnstad

Kontakt Cecilia Cekestrand för Horisont via:

Telefon:

054-540 5347

e-post:

cecilia.cekestrand@karlstad.se

Aktivitetshuset Vitalis är en mötesplats dit du kan gå och få vara den du är.

Det är föreningen FRIS (försäkringstagarnas rätt i samhället) tillsammans med studieförbundet Bilda som byggt upp detta aktivitetshus för långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa. Under året som gått har Vitalis haft ett samarbete med Karlstads kommun och tagit in deltagare via dem. Vitalis arbetar kontinuerligt med att söka nya samarbetspartners, då verksamheten visat sig vara ett lyckat koncept.

Exempel på verksamhetsområdena är:

- Datakurser
- Hela Livet (kurs i att stärka sin självkänsla och sitt självförtroende)
- Hantverk/Skapande i olika tekniker och material
- Friskvård
- Avslappning och mental träning
- Stresshantering

– Just nu är 9 deltagare inskrivna men flera är på ingång och som mest kan vi ta emot 25-30 st, säger Stefan Lundmark som är verksamhetsledare på Vitalis.

– Det finns andra rehabiliteringsmöjligheter i samhället men vi har sett att steget dit kan vara väldigt stort när man varit hemma en längre tid. Därför startade vi Vitalis en slags förstegsrehablitering, en startstrecka för att komma i gång i egen takt. Att möta sina intressen och hitta sina kompetenser, tillägger Stefan.

I Aktivitetshuset får människor möjlighet att mötas och dela med sig av sina erfarenheter men även chansen att växa som individ utifrån sina egna förutsättningar. Det är deltagaren själv som väljer vad man vill göra i aktivitetshuset. Deltagandet är frivilligt och utifrån var och ens förmåga.

– Jag tycker det är jättebra här och tycker det är jättebra att få social träning efter att varit arbetslös i över 20 år och det är väldigt bra ledare här, säger Ewa Karlsson som är en av deltagarna på Vitalis.

Anna Lans, Lena Larsson och Britt-Lois Alzén arbetar i Vitalis, som enligt dem är en lärorik och utvecklande arbetsplats för både deltagare och personal

– Vi försöker skräddarsy verksamheten efter varje persons behov, säger Britt-Lois.

De som arbetar på Vitalis får handledning av terapeuter med erfarenheter om bland annat funktionshinder som Asperger och ADHD. Det finns även personal som är utbildade i samtalsterapi och inom friskvård.

– Vi har även egna erfarenheter av livet, säger Lena Larsson.

– Fler människor borde få jobba på detta viset för det ger så mycket tillbaka och man får så stor livserfarenhet, tillägger Britt-Lois.

– Detta arbete ger jättemycket. Det blir en enorm tillfredsställelse av att hjälpa en annan människa och se hur den utvecklas. Jag har lärt mig att se hur olika människor är, fast vi har samma grundbehov. Jag lär mig något nytt varje dag, avslutar Anna Lans.

Text: Joanna Halvardsson Foto: Per Rhönnstad, Joanna Halvardsson  

Förkortningskavalkad

Under detta år har vi haft en artikelserie som vi har kallat Förkortningsskolan. Här har vi förklarat olika förkortningar och begreppen som förkortningarna står för. I denna avslutande del, presenterar vi en kavalkad av förkortningar. En del är mer kända, en del mindre, men alla är värda att känna till.

Af-FI

Af: Arbetsförmedlingen

AgV: Arbetsgivarverket

AMV: Arbetsmarknadsverket

ARN: Allmänna reklamationsnämnden

CSN: Centrala studiestödsnämnden

DI: Datainspektionen

DO: Diskrimineringsombudsmannen

FI: Finansinspektionen

Handisam-LV

Handisam: Myndigheten för handikappolitisk samordning

HSAN: Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

KKV: Konkurrensverket

KO: Konsumentombudsmannen

LFN: Läkemedelsförmånsnämnden

LFV: Luftfartsverket

LV: Läkemedelsverket

MSB-PRV

MSB: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

MUST: Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten

NI: Nationella insatsstyrkan

NO: Näringsfrihetsombudsmannen

PRV: Patent- och registreringsverket

RAÄ-RR

RAÄ: Riksantikvarieämbetet

RFV: Riksförsäkringsverket

RKP: Rikskriminalpolisen

RPS: Rikspolisstyrelsen

RR: Riksrevisionen

SiS-SÖ

SiS: Statens institutionsstyrelse

SMHI: Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

SoS: Socialstyrelsen

SOU: Statens offentliga utredningar

SÄPO: Säkerhetspolisen

SÖ: Skolöverstyrelsen

Text: Karl-Peter Johansson

Dagen inleddes med en introduktion över Karlstad kommuns jobb om jämställdhet.  Jämställdhetsutvecklare Solveig Gard summerade arbetet. Solveig Gard menade att det finns en tudelning, kvinnor finns på ett ställe och män på ett annat.

– Jämlikhet har att göra med rättvisa. Vi ska vara överallt i samhället, både män och kvinnor. Jag tycker det handlar om demokrati. Det är det som är grunden för att vi ska jobba med jämställdhet, menade Gard.

Solveig Gard förklarade vidare att jämställdhet handlar om relationer mellan män och kvinnor.  När vi pratar om jämlikhet är det relationer på gruppnivå som avses, förklarade hon.

Jämlikhet i ett kommunperspektiv handlar om makt och inflytande.
– Givetvis ska det finnas lika många kvinnor och män som beslutar vad våra skattemedel ska användas till, sade Solveig Gard.

För att jämställdheten ska fungerar måste den integreras i arbetslivet.
– Vi ska ha på oss jämställdhetsglasögon när vi jobbar, beslutar, genomför och utvärderar, hävdade hon.

Att synliggöra problematiken

Berit Sundgren Grinups talade om jämställdhet utifrån både ett praktiskt och teoretiskt synsätt. Hon har ett förflutet inom socialtjänsten sedan tjugo år tillbaka. Berit har jobbat med bland annat familjeterapi och blev senare distriktschef i Karlstad kommun. Tack vare en sejour på Karlstad universitet kom hon i kontakt med genusvetenskapen.

Jämställdhet är ett politiskt begrepp, menade hon. Berit Sundgren Grinups berättade att det var 1968 som ordet jämställdhet användes i den betydelse som det används idag.  Då formulerades också definitionen av vad jämställdhet är: alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter inom livets alla områden.

Ofta hör man att det behövs ett jämställdhetsperspektiv. Det kan åstadkommas genom att synligöra problematiken, med hjälp av att exempelvis räkna antalet män och kvinnor, eller hur man fördelar  insatser inom socialtjänsten med tanke på kön.  Det handlar om att synliggöra fakta i form av siffror eller pengar.

– Det räcker inte bara med det, utan man måste titta på det som kommit fram och föra en diskussion kring det, menade Sundgren Grinups.

Om det är ett problem som rör jämställdheten gäller det fundera över situationen. Det handlar om att förstå hur det blivit som det blivit. Att göra synliggöra problemet och utifrån det agerar på ett lämpligt sätt.

Berit Sundgren Grinups tryckte på att jämställdhetsperspektivet måste integreras i verksamheten så att det fortlöpande utvecklas.  Målet är att det ska genomsyra alla nivåer och delar i en verksamhet.

Femanism – ett nytt perspektiv

Skaparen av begreppet femanism  Zanyar Adami  har även gjort sig ett namn genom tidningen Gringo som han grundade och under en tid var chefredaktör för.  Gringo är en tidning som har ett invandrarkulturellt perspektiv.

Zanyar Adami och andra förespråkare för femanism, menar att jämställdhet är en angelägenhet både för män och kvinnor, samt att män har allt att vinna på ett jämställt samhälle.

Vad är typiskt manligt? Den frågan ställde Zanyar Adami i inledningen av sin föreläsning. Han visade på ett flertal egenskaper som beskriver en man som t.ex. grov, behärskad, logisk, bredaxlad och säker.

Det finns således många saker att leva upp till som man.
– För att dessa manliga egenskaper ska kunna klassas som manliga, så måste ju motsatsen vara sanna för kvinnliga egenskaper. Annars är det inte typiskt manligt. Om det är lika manligt som kvinnligt är det mänskligt, och ingen poäng att särskilja manligt och kvinnligt, resonerade Zanyar Adami.

Adami diskuterade vidare på ett humoristiskt och underhållande sätt hur könsrollerna på ett tidigt stadium livet präglar oss.
– Det finns en besatthet med det här med kön och dela upp manligt och kvinnligt tidigt i livet, menade Zanyar.

Inom feminismen studerar man det rådande systemet, och utifrån det ta reda på vad man kan göra för att förbättra kvinnors förutsättningar i samhället. Hur kvinnor drabbas i det här samhällssystemet. Adami tyckte att man inte bör stanna vid kvinnors perspektiv, utan även se hur mäns förutsättningar kan förbättras. Detta är i linje med det femanistiskta perspektivet.

Det gäller att inkludera männen i jämställdsarbetet, så att både män och kvinnor vinner på det. Zanyar berättade att det finns en del som tror att femanism är en motreaktion mot feminism.
– Många tror att männen ska komma och ta över jämställdhetsdebatten, men så är det inte, hävdade Zanyar Adami.

Text: Henrik Sjöberg

Foto: Per Rhönstad