HUR NÅR VI DELAKTIGHET?

Avdelningen för socialpsykiatri, alkohol och narkotika anordnar en halvdag i Sessionssalen i Karlstad Bibliotek, kring ämnet delaktighet/inflytande. Syftet är att vi skall reflektera över hur vi bemöter varandra i vardagen och skapa nya infallsvinklar kring Brukarinflytandet.

”I Karlstad Kommun arbetar vi efter metoden Terapeutisk Allians/Relationsbaserat arbete, och att ge klienterna empowerment, egenmakt. Jag skulle vilja tillföra att vi borde arbeta mera med MOD som metod. Modet att lita mera på våra Brukare och att ha större tålamod”, säger Inger Granhagen i sin inledning.

Därefter fick vi se en mycket belysande teaterföreställning i tre akter. Tre mycket talande exempel på hur man kan omöjliggöra brukarens inflytande över väsentliga delar av sitt liv, bara genom att vara alltför rationell på jobbet. Föreställningen om ”Bostödet” visade på ett tydligt sätt hur såna ”små” saker går till, och hur otroligt förödande det kan bli; Bostödjarna tyckte det tog för lång tid för brukaren att komma till dörren och öppna…då låser man upp och går rakt in. I stället för att ha tålamod och ta sej tid att låta henne själv avgöra vad hon vill ha handlat…så gör man det åt henne. Man rullar upp persiennerna åt henne…för ”alla vill väl ha lite ljus i sin lägenhet…eller hur”.

Tankarna går genast till uttrycket ”Att bemöta andra som man själv vill bli bemött”. Men är det verkligen så? Vill alla bli bemötta precis som jag, och är det inte lätt att man faktiskt rationaliserar just när det handlar om att själv bemöta andra? Här kan jag se innebörden av Inger Granhagens ord om Mod och Tålamod. Mod att känna förtroende för att brukaren faktiskt själv är förmögen att avgöra om hon vill ha leverpastej eller ost…om persiennerna ska va nere eller uppe.

Tålamodet att det faktiskt får ta en stund tills hon bestämt sej för vad hon vill ha i sitt kylskåp, och att det tar lite längre tid än du själv skulle göra samma sak på, betyder inte att hon är mindre förmögen till adekvata beslut och handling än du. Den lilla Teatergruppen framförde på ett fantastiskt sätt kärnan av problemen. Föreställningen i sin enkla form gav så mycket ”extramaterial” i form av konkret insikt. Att spela samma scen, fast med rätt beteende direkt efter den första, ger dessutom känslan av att man ger rollerna en chans till.

Kanske är det inte bara Brukaren som behöver få en extra chans att göra rätt alla gånger. Kanske är det en väsentlig del av själva brukarinflytandet att tjänstemännen faktiskt vågar backa bandet i sin myndighetsutövning, och göra om. Den som inte får en chans att ”göra om” med någon värdighet i behåll, vågar heller aldrig erkänna sina fel. Under presentationen av gruppdiskussioner framfördes åsikter från flera håll om saker som varit dåligt i bemötandet från myndigheterna, likväl om saker som varit bra, och jag slås av det faktum att dom grupper som har allra mest att säga, är dom som haft en eller flera brukare i grupparbetet.

En person framför att det ständiga bytet av handläggare varit ett stort problem, samt att handläggare helt enkelt glömt bort att ta kontakt. En annan tillägger att man inte får glömma bort att brukare inte alltid mår bra…och ibland kan man helt enkelt inte välja att vara delaktig alla gånger. Det är viktigt att man får en chans till!

Någon tycker det var bra att en handläggare faktiskt ringde och frågade ”hur mår du” utan att ha ett tjänsteärende i bakfickan. ”Det kändes som hon brydde sej om mej, inte bara sina papper”.

Anhörigföreningar uttryckte sina synpunkter om möjligheter till inflytande.  Många anhöriga känner sej avskurna från inflytande pga sekretesslagarna och det uttrycktes önskemål om fler kontaktpersoner.
”Kalle”, med 27 fängelsestraff bakom sej ”seglade runt” i det sociala i över 30 år. Han har sett metoder och program komma och gå, och själv varit föremål för dem, genom åren. Kalle jobbar nu själv som behandlingsassistent på Ullebergsgården och har flera års drogfrihet bakom sej. Han betonar vikten av dom så kallade ”kringverksamheterna”. Kalle var själv med och startade upp KRIS i Karlstad, ansökte om pengar och fick kommunens förtroende att starta verksamhet. Kalle har sett många bli hjälpta till ett bättre liv tack vare den verksamheten. ”Det betyder mycket det vi gör själva…och att vi faktiskt får förtroendet”.

Jag är själv en Brukare och bor i ett av kommunens boenden, och jag tar med mej två stora reflektioner hem från denna förmiddag; Brukare och personal/tjänstemän talar ofta olika språk. Det flyger åtskilliga ord som; evidens, revision, enkät, och återkoppling genom luften. Jag har inte svårt att förstå ordens enskilda betydelser men kan känna att jag ändå lätt förlorar sammanhangen när dom där orden används, och jag undrar…vad döljer det sej för ”hemligheter” bakom ord som evidensbaserad? Återkoppling?

Kanske kan det också vara en viss del av problemet med vårt eget inflytande, att vi inte alla gånger hänger med och förstår vad som egentligen menas. Det krävs lite tålamod att bryta ner facktermer till ”vanlig Svenska”.

Text: Helena Båtman

Hur når vi delaktighet?

BISAM – Vad händer nu?

BISAM är nu slut som projekt. (Förkortningen BISAM betyder brukarinflytandesamordnare)
Vi undrar vad som skett under projekttiden och hur man tar tillvara på den kunskap som man fått. Det är  viktigt att kunskapen tas tillvara, och att personalen finner den bästa möjligheten att förverkliga projektets framgångar så den når brukarna på bästa tänkbara sätt.

Vad har ni arbetat med under tiden som BISAM projektet pågått? Syftet med projektet har varit att utveckla brukarinflytande och det vi mest arbetat med har varit att ge brukarna möjligheter att komma till tals på olika sätt. Men vi har också pratat med personalgrupperna om arbetssätt och metoder och ibland gett förslag på lösningar. Vi har pratat mycket om att inte göra det för svårt. Små enkla saker kan ha stor framgång. Jag tycker det viktigt och säga att det är samarbetet mellan brukare och personal som utvecklar brukarinflytandet, säger Vasti.

Vi är många enheter och flera som varit engagerade, både brukare och personal ute i verksamheterna. Mycket av arbetet har varit förberedelser och planering inför träffar och aktiviteter. I starten av projektet bildade vi en arbetsgrupp med brukare och personal för att få i gång samarbetet. Vi har träffats regelbundet och delat erfarenheter. Vi har även besökt husmötena ute på dom olika boendena och tipsat om hur man kan få mer aktiva möten och göra brukarna mer delaktiga. Det fanns inte husmöten på alla boenden så på vissa ställen har vi vart med och hjälpt till att starta upp sådana. Husmöten är viktiga forum där alla får komma till tals och framföra sina synpunkter samt även ställa sina frågor. Vi har hållit i brukarråden och haft flera omgångar med studiecirklar. Under hösten har en revisionsgrupp fått utbildning och arbetat med förberedelser av en brukarrevision. Den ska börja genomföras nu i dagarna. Vi har också informerat om projektet vid flera tillfällen, både muntligt och skriftligt.

Har ni märkt av några effekter som BISAM projektet åstadkommit? Ja det tycker jag. Vi hade som mål att det ska ge plats, aktiviteter och utrymme för brukarna att vara delaktiga och föra fram sina åsikter, samt att vi tar tillvara deras erfarenhet. Det är inte alltid så att var och en av brukarna säger vad de tycker och tänker, men genom att vara deltagande så engagerar dom sig. Till exempel hade vi två brukare som var med och delade med sig av sin syn på hur viktigt det är med stöd och bemötande när vikarierna informerades före sommaren. I brukar rådet är det mycket diskussioner och några föreningar har börjat se på hur de kan hjälpa varandra. Där är det tänkt att de också gå i en studiecirkel, som heter ”Din egen makt”.  Vi har dessutom lämnat några förslag på en policy kring brukarinflytande som vi hoppas skall gå igenom. Varje personalgrupp har inflytande-ansvariga.

Har det utvecklats som det var tänkt? Det har varit lite speciell att jobba i projekt. Från början gjorde vi ett tidsschema och planerade för olika aktiviteter, men allt eftersom tiden gick fick vi tänka om och göra på andra sätt. Målen med satsningen tycker jag vi nått, även om jag nog hade hoppats att vi hunnit med mer, och kanske kommit längre i processen. Jag tror många tyckt att det gått bra att ha brukarperspektiv i jobbet,  dock inte alla, men lite så är det ju med helt nya koncept. Det behöver tid på sig, och handlar om vad brukarna vill och förmår också.

Vad händer nu? Det finns mycket mer att göra för att nå ännu bättre resultat. Ledningen tycker att det här området är viktigt och vill att arbetet fortsätter i verksamheten. Tills vidare kommer jag att dela min arbetstid på Spegeln, med att tillsammans med Sofia Lagerkvist arbeta vidare för utvecklingen av brukarinflytande. Vi kommer nu att fortsätta besöka husmöten där vi bjuds in och hjälpa till med det vi kan. Studiecirklar är något vi satsar på. Några personalgrupper är också intresserade av studiecirkel på arbetsplatsen. Det tror jag är en jättebra ide. Arbetsgruppen fortsätter sitt arbete och just nu planerar vi för en halvdag kring delaktighet och kommunikation. Brukarrevisionen ska pågå under hela året.

Text: Thomas Andersson

EN RAPPORT FRÅN BISAM’S FÖRSTA NATIONELLA NÄTVERKSMÖTE

För två år sedan valde vissa kommuner och landsting i Sverige att delta i ett projekt som handlade om brukarinflytande. Under 8 månaders tid gick de personer som anställdes en distansutbildning, som handlade om att utveckla brukarinflytande för människor med psykiska funktionshinder. I Värmland var det Karlstads kommun, Avd. för Socialpsykiatri som deltog i projektet.

På morgonen den 10 september ankom 20 brukarinflytandesamordnare från olika delar av landet till Karlstad för det första nationella BISAM-nätverksmöte. Det var BISAM ASP som bjöd in till en möjlighet att utbyta erfarenheter och få inspiration av varandra. Övernattningen var på Le Mat B&B som drivs av Solakoop.

Något alla brukarinflytandesamordnare hade gemensamt var att de hållit i olika kurser, från kursboken Ta makten över ditt liv till personalutbildningsdagar, och de har alla brukarråd regelbundet.

På en del platser har brukarna sagt ifrån att de inte vill kallas Brukarråd utan har bytt namn till Inflytanderåd, Kontaktråd och Referensgrupp.

Ny chef och omorganisationer har lett till att några har fått det svårare att utföra inflytandearbete. Vilket är något som BISAM i Karlstad har haft turen med eftersom avdelningschefen Inger Granhagen är mycket angelägen om brukarinflytande.

Under första dagen berättade alla om sina erfarenheter som var både positiva och negativa. Därefter delade de upp sig i mindre grupper för diskussion om det som varit, nutid och framtiden. Alla hade mycket att prata om och intressanta frågeställningar kom upp exempelvis angående hur svårt det kan vara att möta motstånd från personal, som man kanske även arbetar tillsammans med utöver sitt uppdrag som BISAM. Även att det är viktigt att ha med personer med egen erfarenhet och personal i arbetet.

På kvällen samlades alla deltagare på Ristorante Alfie i centrala Karlstad för att, förutom god mat, fortsätta samtalen på ett mer improviserat sätt och nya BISAM fick möjlighet att lära känna alla. Diskussionerna såväl som glada skratt var i full gång hela kvällen tills tröttheten till slut tog överhanden.

Andra dagen fortsatte idéerna att hagla och det kändes självklart att fortsätta med nationella träffar en gång om året. Varje stad ska turas om att anordna träffen, och står för lokal och mat. Resa och logi får de andra Bisamrespresentanterna själva lägga ut för. Som en deltagare uttryckte det: ”Det är svårt att överträffa Karlstads helpension.” Nästa möte kommer att ske i februari/mars 2009.

Vid slutet av dag två var arbetsgrupper utformade som ska arbeta med varsitt uppdrag. Det första är att arbeta fram ett utkast till en gemensam grundstruktur för BISAM. Ett nätforum ska skapas som ska agera som kunskapsbank, informationsutbyte, dokumentation m.m. En vecka senare hade Vasti Ekholm, BISAM Karlstad, sammanställt utvärderingarna som alla deltagare fick fylla i. Alla var jättenöjda och gav i genomsnitt betyget 9 av 10.