INGER NILSSON – kvinna med järn i elden

Inger Nilsson har för inte så länge sedan kommit med i Hjälpmedel -institutets brukarråd. Vi har träffat Inger för att få reda på mer när det gäller hennes engagemang.

Kort om Inger Nilsson Inger är gift med Lennart sedan 45 år. Hon har två döttrar, tre barnbarn och ett barnbarns barn, så Inger är med andra ord gammelmormor. Numera är Inger Nilsson förtidspensionär, efter att ha stått till arbetsmarknadens förfogande. Men hon tog ut pension för att kunna resa och arbeta utomlands, vilket man inte får som arbetssökande. Inger är nämligen ideellt engagerad i en europeisk organisation som heter EUFAMI (European Federation of Associations of Families of People with Mental Illness).

Förutom EUFAMI är Inger Nilsson engagerad som ledamot i Socialpsykiatriskt Forum, i Schizofreniförbundet och nu också i Hjälpmedelsinstitutets Brukarråd.

Att sitta med i Hjälpmedelsinstitutets Brukarråd I rådet finns olika organisationer representerade. Inger sitter på ett så kallat HSO-mandat (HSO = Handikappförbundens Samarbets Organ) och representerar psykiatriområdet. Hon känner att lärdomarna och erfarenheterna utifrån HumanTeknik är något som hon kan tillföra till brukarrådet. Detta råd samlas 4-5 gånger per år. På dessa möten diskuterar man bra och dåligt som har med hjälpmedel att göra. Brukarrådet får också information och presentationer om nya projekt från tjänstemän på institutet.

Hennes vision om hjälpmedel Att det ska vara lika över hela landet, både när det gäller förskrivning och sortiment för nu är det alltför mycket hit och dit. Att kunskapen höjs hos kommuner och landsting och allmänhet att hjälpmedel och smarta ting finns som kan underlätta och förbättra vardagen.

EUFAMI

Grundades 1990 vid en kongress i De Haan i Belgien, där anhörigvårdare från hela Europa gav uttryck för sin hjälplöshet och vanmakt över att leva med allvarlig psykisk sjukdom. De beslutade sig för att samarbeta för att hjälpa både sig själv och de personer som de vårdade. EUFAMI är en demokratisk organisation som är registrerad som en ideell, internationell organisation i Belgien. Eufami har som ständigt åtagande att förbättra vården och välbefinnandet för psykiskt sjuka människor. De gör det även möjligt för deras medlemsorganisationer att agera gemensamt på europeisk nivå, förena sina insatser och dela sina erfarenheter.  EUFAMI driver ett antal  program över hela Europa till stöd för psykiskt sjuka människor och deras intresseorganisationer.

Kunskap till Praktik

Förbättring av missbruksvård i fokus på regional konferens i Kristinehamn.

Värmlands läns vårdförbund och Kunskap till Praktik, Sveriges kommuner och Landsting, arrangerade torsdagen den 4 december en regional konferens som syftade till att förbättra och utveckla missbruksvården och beroendevården i Värmlands län.

Kunskap till praktik är ett utvecklingsarbete inom Sveriges Kommuner och Landsting där målet är att utveckla och förbättra den svenska missbruksvården och beroendevården.

Målet är att alla brukare ska få bästa möjliga vård. Arbetet går ut på att utveckla ett kvalificerat stöd för kommuner och landsting/regioner genom att utbilda och informera praktiker , chefer och politiker om vilka metoder och arbetssätt som har bäst effekt, och att stödja kommuner och landsting i förändringsarbetet samt utveckla en organisatorisk struktur för erfarenhetsutbyte och samverkan mellan kommuner , landsting , lokala FoU-enheter , högskolor och universitet.

Kunskap till praktik var titeln på föredraget som Gunborg Brännström, projektledare på SKL, höll.

Hur går man vidare med den kunskap ni får fram?
Vi har en överenskommelse med regeringen, säger Gunborg Brännström, om att implementera de nationella riktlinjerna d.v.s. att utveckla evidensbaserad praktik. Sedan har vi träffat överenskommelser inom psykiatrin och kommuner från första februari om hur det ska gå till. Vi gör då skriftliga överenskommelser med olika läns lansting och kommunförbundet, vårdförbundet eller regionförbundet där det framgår hur man organiserar sig på länsnivå.

Sedan hjälper vi SKL att stödja utvecklingsarbetet genom att man får ett ekonomiskt stöd av oss, man skriver under en överenskommelse där man åtar sig att bygga upp en struktur för arbetet. Där åtar man sig att på länsplanet stötta utvecklingen på lokalplanet i samverkan mellan kommun och landsting. Vi kräver också att de län som är med ska beskriva vad de ska göra med medföljande plan. Vi tycker det är väldigt viktigt att de utgår ifrån där de är i dag. Att de tittar på hur tillgänglig vården är hos dem, samt att de tittar på vad de gör och vad de inte gör i dag och vilka deras förbättringsområden är. Sedan vill vi hjälpa till kompetensutveckling och stöd, att utveckla det som man bestämmer sig själv för att man saknar.

Är det någon som kommer att kolla upp det som ni genomför?
I den överenskommelse som SKL träffat med regeringen står det att IMS, som är en del av socialstyrelsen, ansvarar för utvärderingen tillsammans med SKL och regeringen. Det är nu klart att det blir Lunds Universitet som kommer att ansvara för att följa det här arbetet under tre år, de ska då titta på vad det är som främjar utveckling av evidensbaserad praktik. De ska också se hur överenskommelsen med SKL och regeringen fungerar totalt sett..

Varför tror du att detta kommer att fungera?
Som grund för detta arbete så har vi gjort en utredning för SKL, intervjuat ett stort antal personer om man känner till riktlinjerna, och på arbetsplatserna diskuterat  samverkan mellan kommuner och landsting. Där såg man en hel del brister, folk som jobbade med de här frågorna visste inte vart de skulle vända sig om de ville fördjupa sin kompetens. Det är brister när det gäller samverkan mellan kommun och landsting och där måste det till strukturer för att de ska få till ett bra samarbete, det är oerhört viktigt att man utgår från hur det är på det lokala planet.

Jag tror att det som gör att vi kommer att komma längre med det här stödet är att vi sätter fokus på frågan, att vi kräver struktur och att vi stödjer en utveckling i samverkan. Vi håller också på med att ta fram utvecklingsplaner för de här yrkesgrupperna, vi har en expertgrupp på 20 personer som håller på att ta fram vad alla yrkesgrupper som jobbar med det här borde få för utbildning.

Vi har ju både en hälso- och sjukvårdslag och en socialtjänstlag som reglerar olika områden och det vi måste göra är att skaffa en gemensam nämnare för dem så att de tillsammans ska kunna utveckla det här. Det är ju det som är målsättningen.

Har ni mycket samarbete med frivillig organisationer och brukarorganisationer?
Vi har ett brukarråd där frivilligorganisationer sitter med, för vi tycker det är väldigt viktigt då vi utvecklar evidensbaserad praktik. Detta har både att göra med de nationella riktlinjerna som måste sammanvägas med brukarnas erfarenheter och önskemål, och sedan med de professionella som arbetar med det då deras erfarenheter och kompetens också läggs in i helhetsbilden.

Är det viktigt med brukarorganisationer?
Definitivt viktigt, inledningsvis redovisar vi att så här säger riktlinjerna och då blev det väldigt tydligt att riktlinjerna bara talade om en liten del av vad man borde göra. Så vi bjöd in till en hearing med brukarorganisationerna och de sa helt andra saker som inte står i riktlinjerna. Bemötandet är ett av de viktigaste ämnena, men det står det inte mycket om i riktlinjerna. Tillgängligheten är också viktig, det står det heller inte så mycket om.

En väldigt viktig del är att det inte bara handlar om missbruket i sig utan att det berör boende och sysselsättning också. Vi hoppas kunna bli en lots i systemet då man ofta inte vet vem man ska vända sig till beträffande riktlinjerna. Så hoppas vi kunna fylla en funktion.

Leif Jacobson och Mikael Sandlund från statens offentliga utredningar pratade om sitt uppdrag från regeringen angående utredningen om missbruks- och beroendevård i Sverige.

Vi på ASP bladet fick en möjlighet att prata lite med Mikael Sandlund, sekreterare och leg läkare/docent.

Finns det inte en risk i att alla olika pågående utredningar tappar länken till verkligheten?
Jo, det tror jag tyvärr.

Hur kan ni påverka det?
Genom att ha så bra kontakt med verkligheten som möjligt.

Genom att påskynda utredningarna då?
Ja, men på ett sätt är det nog viktigt att de går långsamt också. De farligaste utredningarna kan vara de som man hetsar igenom för att det finns ett jättestort politiskt tryck. Politiskt tryck kan vara något som skyndar på en utredning åt fel håll, framförallt då det gäller att på kort tid prestera något som tilltalar folket och politikerna, själva grundproblemet kan ju då tappas bort. Själv känner jag mig tillfreds med den svenska modellen då det utreds ordentligt och tar lite tid, för då får man bra genomlysning på problematiken. Under en utredning är det viktigt att låta olika aktörer komma till tals så man får med helheten.

Missbruksvården är ju lite naggad i kanten och är på olika håll i akut behov av hjälp och förändring. Finns det en risk att den havererar innan alla utredningar är klara?
Det tror jag faktiskt, och det vi försöker säga hela tiden är att vi nu är ute efter att lämna förslag, vad som går igenom och vad som inte går igenom är en helt annan sak. Det viktiga är att se det jobbet som vi nu gör som ett sätt att fixa till lagstiftningen så att inte olika berörda inblandade aktörer motverkar varandra.

Sedan gäller det att förtydliga ansvarsbiten inom missbruksvården så att alla vet vem som har ansvaret. Svårigheten ligger ofta i att kommuner har huvudansvaret och sedan ligger en del hos hälso- och sjukvårdmyndigheten. Problem kan ofta uppstå då man inte ser sitt eget ansvar utan individen blir bollad mellan de olika myndigheterna. Det blir både en dyr lösning dåligt för individen.

Jag som skriver måste tillägga att jag fick ett spontant bra förtroende för Mikael Sandlund så jag tror att utredningarna är bra gjorda och kan bara hoppas att politikerna fattar rätt beslut i slutändan.

Bjarne Olsson, Verksamhetschef på Beroendecenter, var den som höll i micken under dagen och var en av dem som anordnade konferensen.

Asp bladet passade på att ställa några frågor.

Vart kommer konferensdeltagarna ifrån?
De flesta tror jag kommer från Värmland, sedan är det lite spritt. Längst bort är Söderhamn, så är det Vingåker, Katrineholm och Eskilstuna mm. Deltagarna kommer från både kommuner och landsting.

Det jobbas i olika områden mellan expertgrupper och brukarråd. Hur ligger Värmland till i den utvecklingen?
Jag tror vi ligger bra till faktiskt, framförallt inom socialpsykiatri och inom missbruksvård tror jag vi har kommit en bra bit på vägen.

Hur ser du på brukarråd?
Brukarmedverkan är viktigt men sedan om man ska organisera det i brukarråd eller inte beror ju på vad man skall ha för verksamhet. Det är viktigt att brukare får komma till tals och det kan ske på olika sätt genom frågeformulär eller annan kontakt. Vi har haft brukare med från beroendecenter här i dag, direkt från avgiftningen.

Har de nationella riktlinjerna fått fäste i Karlstad? Jobbas det aktivt utifrån dem?
Man jobbar med att sprida dem men att säga att de fått fotfäste är att säga för mycket. Alla har nog hört talas om dem men det innebär ju inte att man jobbar konkret efter dem. Men vår målsättning är att alla ska göra det.

Det pratas en del om lagstiftning inom missbruksvård. Är det positivt tycker du?
Ja, det tycker jag, det är ju för att ge kommunen möjligheter, men också för att den enskilde brukaren ska känna rättssäkerhet och veta vad det är för spelregler som gäller.

Kan en klar och tydlig lagstiftning bespara kommun och landsting diskussionen om vem som bär ansvaret?
Ja, det tror jag. Genom en klar lagstiftning blir det klart och tydligt vem som är ansvarig.

Hur tror du det skulle se ut om all missbruksvård gick under en enda enhet i landet?
Man skulle ju slippa tjafset mellan kommun och landsting om det var samma pengapåse, men hur det skulle gå att genomföra rent praktiskt vet jag inte. Det viktigaste är ju att man kan samarbeta.

Tycker du dagen fallit väl ut?
Jag tycker det har varit spännande grejer som kommit fram. Speciellt de praktiska exemplen. Sedan är det intressant att de små kommunerna får chansen att visa upp sig. Så dagen har varit bra för alla parter.

Text: Thomas Andersson

EN RAPPORT FRÅN BISAM’S FÖRSTA NATIONELLA NÄTVERKSMÖTE

För två år sedan valde vissa kommuner och landsting i Sverige att delta i ett projekt som handlade om brukarinflytande. Under 8 månaders tid gick de personer som anställdes en distansutbildning, som handlade om att utveckla brukarinflytande för människor med psykiska funktionshinder. I Värmland var det Karlstads kommun, Avd. för Socialpsykiatri som deltog i projektet.

På morgonen den 10 september ankom 20 brukarinflytandesamordnare från olika delar av landet till Karlstad för det första nationella BISAM-nätverksmöte. Det var BISAM ASP som bjöd in till en möjlighet att utbyta erfarenheter och få inspiration av varandra. Övernattningen var på Le Mat B&B som drivs av Solakoop.

Något alla brukarinflytandesamordnare hade gemensamt var att de hållit i olika kurser, från kursboken Ta makten över ditt liv till personalutbildningsdagar, och de har alla brukarråd regelbundet.

På en del platser har brukarna sagt ifrån att de inte vill kallas Brukarråd utan har bytt namn till Inflytanderåd, Kontaktråd och Referensgrupp.

Ny chef och omorganisationer har lett till att några har fått det svårare att utföra inflytandearbete. Vilket är något som BISAM i Karlstad har haft turen med eftersom avdelningschefen Inger Granhagen är mycket angelägen om brukarinflytande.

Under första dagen berättade alla om sina erfarenheter som var både positiva och negativa. Därefter delade de upp sig i mindre grupper för diskussion om det som varit, nutid och framtiden. Alla hade mycket att prata om och intressanta frågeställningar kom upp exempelvis angående hur svårt det kan vara att möta motstånd från personal, som man kanske även arbetar tillsammans med utöver sitt uppdrag som BISAM. Även att det är viktigt att ha med personer med egen erfarenhet och personal i arbetet.

På kvällen samlades alla deltagare på Ristorante Alfie i centrala Karlstad för att, förutom god mat, fortsätta samtalen på ett mer improviserat sätt och nya BISAM fick möjlighet att lära känna alla. Diskussionerna såväl som glada skratt var i full gång hela kvällen tills tröttheten till slut tog överhanden.

Andra dagen fortsatte idéerna att hagla och det kändes självklart att fortsätta med nationella träffar en gång om året. Varje stad ska turas om att anordna träffen, och står för lokal och mat. Resa och logi får de andra Bisamrespresentanterna själva lägga ut för. Som en deltagare uttryckte det: ”Det är svårt att överträffa Karlstads helpension.” Nästa möte kommer att ske i februari/mars 2009.

Vid slutet av dag två var arbetsgrupper utformade som ska arbeta med varsitt uppdrag. Det första är att arbeta fram ett utkast till en gemensam grundstruktur för BISAM. Ett nätforum ska skapas som ska agera som kunskapsbank, informationsutbyte, dokumentation m.m. En vecka senare hade Vasti Ekholm, BISAM Karlstad, sammanställt utvärderingarna som alla deltagare fick fylla i. Alla var jättenöjda och gav i genomsnitt betyget 9 av 10.

INTRODUKTIONSDAG FÖR ASP’s SOMMARVIKARIER

Torsdagen den 5e juni hade Avdelningen för Socialpsykiatri introduktionsdag för årets sommarvikarier. Enhetscheferna Stefan Berndtsson, Jörgen Estenstad och Sigge Säll presenterade för de deltagande ASP’s organistation, verksamhetsidé och utgångspunkterna för arbetet.

Deltagarna tyckte att dagen var både ”inspirerande” och ”positiv.”

Avdelningschef Inger Granhagen inledde dagen med information om ASP´s organisation, värdegrund och utgångspunkter för arbetet. Härnäst på programmet var ”Psykiska funktionsnedsättningar”.

FÖRHÅLLNINGSSÄTT
Här fick man information om hur man förhåller sig till brukare och vilka riktlinjer avdelningen håller sig till när det gäller detta. Inger Olsson ansvarade för programpunkten.

INFORMATION OM LAGAR & METODIK
Efter denna rivstart var det dags för en liten fika som snabbt följdes upp med information om lagstiftning, handläggning, arbetsmetodik samt Personlig Plan som finns inom avdelningen. Elisabet Nicklason och Thomas Österlie, båda handläggare, ansvarade för den här delen.
BRUKARINFLYTANDE
Strax innan lunchen var det dags för information om brukarinflytande. Thomas Fröding och Vasti Ekholm berättade om hur man jobbar mot ett brukarinflytande och de olika delar som detta innebär, t ex husmöten och brukarråd m.m.

HÄLSO & SJUKVÅRDSINFORMATION
Efter en välsmakande lunch var det dags att återgå till programmet. Mer bestämt, det var dags för Hälso & Sjukvårdsinfomation där deltagarna av Katarina Mithander, medicinskt ansvarig sjuksköterska, fick information om vad som gäller inom området.

PRESENTATION AV DE OLIKA ARBETSPLATSERNA
Medarbetare från ASP´s olika verksamheter presenterade sedan hur de idag jobbar på de olika arbetsplatserna. Här fick även deltagarna chansen att ställa sina egna frågor till de olika representanterna.
FACKLIG INFORMATION
Innan det var dags att avsluta dagen fick de även facklig information från SKAF/SKTF samt information om hur de lämnar in tjänstgöringsrapporter, sjukanmälan och div blanketter, detta med hjälp av Johan Asp och Margaretha Hedqwist.

Under hela dagen fick deltagarna chansen att träffa avdelningschef Inger Granhagen, sjuksköterskor, handläggare, assistenter, brukare, enhetschefer, sjuksköterskor, verksamhetsutvecklare, samt arbetsterapeuter.

BRUKARE BERÄTTAR OM SIN ERFARENHET
Det som var unikt för detta möte var att för första gången fick brukare vara med och informera om sina egna erfarenheter som stödtagare. Bla berättade brukarna om hur det var när det kommer hem personal till dem och hur de upplever hela situationen, t ex en kvinna känner att det var jobbigt när det kommer två personer för hon upplever då att hon kännner sig ”så liten” och ”obetydlig”. En annan berättade om hur viktigt det är att bo i ett trapphusboende eftersom det påverkar henne såpass positivt att hon orkar med att gå till arbetet. Vikarierna ställde själva i sin tur frågor till de brukare som var på plats.