Hjälp & Stöd i Karlstadsområdet

Igår var det release på vår vårdguide ”Hjälp & Stöd i Karlstadsområdet”, en guide om vart du kan vända dig när du mår psykiskt dåligt.

Guiden är en samling av viktiga telefonnummer till olika instanser dit man kan vända sig om man mår dåligt, den fungerar även som hjälpmedel för anhöriga.

Guiden finns i dagsläget att hämta på Karlstad Kommuns hemsida genom att klicka på bannern på sidan eller via kontakt med oss på Mediagruppen.

Läs även:

NWT -  ”Ny informationsguide samlar viktiga nummer”

P4 Värmland – ”Ny guide visar vägen när karlstadsbor mår psykiskt dåligt”

Lyssna på:  Karl-Peter pratar om guiden

PÅ JOBBET: Agneta Mannhard, Personalsekreterare

Vad innebär ditt jobb som personalsekreterare? Det innebär att jag ska vara ett stöd för våra chefer i organisationen, med allt som kommer upp vad gäller personalfrågor, arbetskraft, rehabilitering, friskvård, rekrytering, jämställdhet, samverkan, kompetensutveckling, lönesättning, ja, allt möjligt.

Vad har du haft för jobb tidigare? Jag har faktiskt jobbat som tandsköterska i 10 år. Men det blev arbetsbrist, och då tänkte jag att jag måste läsa in min gymnasiekompetens, treårig ekonomisk. Men det var inget jag riktigt ville jobba med, så då fick jag gå vidare till Personal och organisation, som det hette då.  Direkt efter den utbildningen så jobbade jag som löneadministratör på centralsjukhuset ett tag. Sedan har jag även arbetat som konsult med arbetsinriktad rehabilitering, där man arbetade mot arbetsgivare och försäkringskassan, och jobbade med människor för att hjälpa dem ut i arbetslivet. Jag har även jobbat på försäkringskassan som arbetsskadehandläggare och efter det har jag har arbetat som personalsekreterare inom Hammarö  och Kils kommun.

Vad är det svåraste med ditt jobb? Det svåraste är nog rehabiliteringsdelen. Människor som inte klarar av det jobb som vi har åt dem, att vi tvingas säga upp dem, och att man inte vet vart de tar vägen och hur det ska gå för dem. Det är väl egentligen det svåra, tycker jag. Eller när det blir stora konflikter i arbetsgrupper, det kan jag tycka är lite tufft att få ordning på.

Vilka utmaningar finner du i ditt arbete? Ja, det är att hålla sig ajour med alla arbetssätt, att kunna gå ut med alla nyheter. Det gäller ju att få andra människor att utvecklas också, man måste se till att vi verkligen har rätt kompetens. Det här är en förvaltning som förändras hela tiden. Det kommer olika jobbpaket, och det händer saker hela tiden på arbetsmarknaden, och vi måste möta upp det här, och då gäller det att även vi som personal har rätt kompetens och erfarenheter och hänger med i utvecklingen.

Hur många chefer jobbar ni med? Jag tror vi arbetar med totalt 30 chefer, och det finns ytterligare en personalsekreterare som jag jobbar med, där vi delar hälften var. Men då jobbar vi med alla i förvaltningen. Sen har vi ju olika projekt centralt med andra personalsekreterare i kommunen. Vi har till exempel en rehabiliteringsgrupp, som jobbar med hur rehabiliteringen ska se ut i hela kommunen, och vi jobbar fram olika policydokument. Sen är jag med i en rekryteringsgrupp som ska ta fram hjälpmedel för cheferna vid rekrytering. Vi ska få fram en mall som gäller i hela kommunen. Det är intressant och roligt att både jobba med förvaltningsspecifika områden och kommunövergripande frågor tillsammans med andra personalsekreterare i kommunen. Det är ett brett arbete och det är många olika uppgifter man jobbar med.

Hur är skillnaden med att jobba i Karlstad istället för Kil? I Kils kommun jobbade jag som ensam personalsekreterare för alla förvaltningar i kommunen. Där var jag inne i alla verksamheter och jobbade med alla chefer i kommunen. Här i Karlstad tror jag det finns ungefär nio personalsekreterare totalt. Då har man stöd av varandra. Det är kanske därför jag tog jobbet i Karlstad, för att det är roligt att ha kollegor att jobba och samråda med.

Hur många är anställda i förvaltningen? Ja, det här är ju en jättesvår fråga eftersom vi har så kallade ”jobbpaket”, så det beror ju  på hur man räknar. Men jag har hört sägas att det är omkring 500 personer, och sen finns det många därutöver i jobbpaketen.

Hur ska Karlstad fungera för att fungera bäst? Vi håller på med information om ett nytt samverkansavtal just nu, där vi ska se över hur utvecklingssamtal, arbetsplatsträffar och samverkansgrupper fungerar. Tanken är att arbetstagarna ska känna sig delaktiga och vara med och jobba med utveckling på sin arbetsplatsträff. Det är ju så att det inte bara ska vara informationsmöten, utan det är också viktigt att ta vara på personalens kunskaper och idéer. Det är en utmaning att jobba med, och det är en liten del av det vi jobbar med just nu på personalenheten.

Vill du kalla situationen just nu en kris? Ja det är ju många människor som kommer in just nu. Och det har bland annat att göra med uppsägningar och att försäkringskassan har hårdare regeltolkning för sjukersättning, så många människor hamnar i knipa. Då kan man fundera på hur vi kan välja att jobba med alla de som kommer in. Det är ju tufft ute på verksamheterna, att hinna med att ta emot trycket. Det är klart att det även påverkar oss, vi måste försöka vara ett stöd för cheferna, för de har saker som brådskar. Då vi får gå in och hjälpa till med personalfrågor – och försöka finnas ute bland verksamheterna, så att de inte behöver ringa eller komma hit. Detta är något vi ska jobba mer med, att inte bara vara här på personaleneheten, utan även jobba ute på fältet, nära personalen och cheferna.

Invigning av Samspelets nya lokaler

Kort sammanfattning av Samspelet & Futuro på plats i deras nya lokaler vid stadsträdgården.

FRIS – Hjälper människor tillbaka till samhället

FRIS betyder ”Försäkringstagarnas rätt i samhället”, det är en ny förening i Karlstad (den startade 10/3-08). FRIS är unik i sitt slag i Sverige, det man arbetar med är att vägleda de försäkrade med stöd och stöttning för en rättvis och rättssäker prövning hos Försäkringskassan.

Stefan Lundmark säger att de som arbetar inom föreningen har egna erfarenheter från att vara utanför samhället, sedan har man läst in sig på ämnet, bl a Förvaltningslagen, för att kunna jobba med dessa frågor. Den hjälp man ger sina medkamrater är att berätta för de sjukskrivna hur beslutsgång och rättsprocess är upplagda inom försäkringsområdet.

Samhället bör vara tillmötesgående och skapa möjligheter för den enskilde individen och dess funktionsnedsättning. Fris gör inga egna medicinska bedömningar. Det är försäkringskassans medicinske rådgivare som är rådgivande till handläggarna i ärendet. Allt som oftast går handläggaren på den medicinske rådgivarens rekommendationer. Den behandlande läkaren bör få mer respekt och tilltro för den bedömning av arbetsförmågan som han gör av den försäkrade.

Fris anser att det som sker idag är orimligt, att en person som efter tio års sjukfrånvaro skall vara helt arbetsför från en dag till en annan. De vill jobba för en mer hållbar rehabilitering utifrån den enskildes funktionsnedsättning och erfarenheter.

Stefan Lundmark (v.ordf) och Karin Blomqvist (ordf) har träffat socialförsäkringsminister Christina Husmark Persson för att diskutera kring dessa frågor vid ett antal tillfällen, de säger att det varit en god dialog men att result har uteblivit.  Fris ser fram emot vilka åtgärder regeringen tänker presentera 2010 för de människor som nu hamnat mellan stolarna och inte uppbär ersättning av något slag.

Fris har nu ca 500 medlemmar från hela landet och kan sägas ha blivit en fackförening för de sjuka, samt även en informationscentral för medlemmarna. Där talar man om vilka rättigheter och skyldigheter den försäkrade har. Det är genom utskick och öppna möten som man erbjuder sina medlemmar att delta i deras verksamheter. Man har även ett café där medlemmarna träffas kring olika teman. Tillsammans med studieförbundet BILDA bedriver Fris ett projekt kallat ”Hela livet” som är en kurs.

Vill du veta mer kan du passa på att besöka deras hemsida

Text: Olle Stagnér

PÅ JOBBET: Christina Ericsson

Christina Ericsson är en människa som brinner för sitt jobb. Att hjälpa människor som har det svårt och samtidigt hålla ordning på ledningsgruppen är nog inte lätt. Inte heller att jobba med utvecklingsfrågor inom ett område vars regler förändras konstant. Det behövs människor som Christina Ericsson. Som kan sätta sig in i en snårskog av byråkrati, paragrafer och lagar. Så att människor som jag, som fattar ingenting, ska kunna få hjälp på bästa och mest effektiva sätt. Detta gör Christina. Jag ställde några frågor.

Vad innebär det att vara utvecklingsledare på Arbetsmarknads- och socialförvaltningen? Vi är ju två utvecklingsledare på den här förvaltningen. Och vi har väl lite olika inriktning på vårt arbete. För min del så jobbar jag på mycket på uppdrag av förvaltningsdirektören. Min huvudsakliga sysselsättning är att ta del av ledningsgruppens arbete, och hjälpa förvaltningschefen i det jobbet med ledningsgruppen.

Det handlar om att se till att aktuella frågor kommer upp på dagordningen, se till att de uppdrag som förvaltningsdirektören ger, att de fullföljs. Att inte tappa bort uppdrag, och att även följa upp fattade beslut. För det är många beslut som fattas, och det är lätt att glömma bort. Så jag försöker hålla ordning på det.

Jag ser också till att varje vecka sitta med på ledningsgruppens möten, och för protokoll så alla kan få minnesanteckningar. Så de kan se vad vi pratade om, och vilka uppdrag man har fått, och vilka beslut som fattades under mötet.  Vidare så kan jag också berätta att ett av mina uppdrag är att vara kontaktperson för förvaltningens internationella arbete. Där sitter jag med i ett nätverk. Det finns ju på kommunledningsnivå en kommunal EU-samordnare, med kontaktpersoner för de olika förvaltningarna  jag representerar vår förvaltningen. Det internationella arbetet börjar få ett allt större fokus i och med att vi är med i EU, och det påverkas vi mycket av.
De hårdare reglerna hos Försäkringskassan, och att så många lämnat A-kassan och som nu i kristider förlorar jobben och blir utförsäkrade måste ju innebära ett större tryck på socialförvaltningen.

Är det något du jobbar med, för att hitta strategier och lösningar? Det är en fråga som ständigt diskuteras, bland annat i ledningsgruppen. Vad vi ser nu är att försörjningsstödet ökar över hela landet, och det skapar ju en ekonomisk oro, för alla har ju som uppdrag att hålla sin ekonomi i balans. Så det är en levande diskussion som är aktuell just nu.

Vad har du för utbildning och yrkesbakgrund? Jag är utbildad socionom. Och jag har även en handelsutbildning i botten. Jag har jobbat på en advokatbyrå i många år, där jag jobbade med ekonomiska frågor. Det var min utbildning. Sen har jag då jobbat i olika chefs-positioner inom förvaltningen. Jag har jobbat som enhetschef, och jag har jobbat som avdelningschef inom familjeavdelningen. Så jag har lång erfarenhet inom förvaltningen.

Vad har du för mål i ditt arbete, som du jobbar att förverkliga? Eller är det helt enkelt en pågående process? Det är en pågående process. Det som jag tycker är viktigt nu eftersom jag har jobbat så pass länge i förvaltningen, är att jag kan se en stor skillnad i arbetet i ledningsgruppen. Vi kanske är lite mer professionella i arbetsgruppen idag. Det är en stor förvaltning och det är många verksamheter, och förvaltningschefen har verkligen ett jätteområde att försöka spänna över, att försöka hänga med i alla avdelningar och alla verksamheter.

Vilka svårigheter och utmaningar är det du möter i ditt arbete? Det som jag ser som en utmaning är det internationella arbetet. Nu jobbar jag bara deltid, så det gäller hela tiden att försöka pussla ihop alla mina områden. Men det internationella arbetet innebär en ny dimension för mig, det sätter ju också sina språkkunskaper på prov – hur många språk kan man, och hur kommunicerar man med människor från andra länder? Så det ser jag som en utmaning.

Vilka visioner har du inför framtiden, som styr ditt arbete? Ja, egentligen skulle man önska att människor inte hade de problem som man har. Det här utanförskapet som man kan känna, många människor lever utanför samhället i stort, och det är väl det vi jobbar för, att försöka få tillbaka människor på banan. Att ta del av det samhälle som vi har. För det är ju stora skillnader fortfarande, människors villkor, levnadsvillkor, ser ju ganska olika ut. Och det som jag ser som väldigt viktigt är de barn och ungdomar som växer upp idag med den svåra arbetsmarknad man möter. Att behövas, att ha en plats i samhället är ju oerhört viktigt. Och att ta tillvara på sina egna intressen. Skolan är oerhört viktig, hur ser det ut för ungdomarna när man kommer ut i vuxenlivet idag? Där ser vi, tyvärr, att många har problem.