Ingen är som någon annan

Barn som bråkar
Barn som bråkar

– Att man kunde känna sig nöjd med sitt bästa, det skulle jag önska fler människor, säger Tina Wiman om möten med barn, ungdomar och vuxna med npf. Hon har även skrivit boken ”Barn som bråkar” tillsammans med psykologen Bo Hejlskov Elvén.

Författaren och föreläsaren Tina Wiman har själv erfarenhet av npf, så kallade neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, då hon har ADHD. För att veta hur hon ska handskas med olika situationer på bästa sätt menar hon att hon fått strategier med åren. Mycket beror också på själva situationen.

– Om en eller två i familjen är på dåligt humör så försöker någon lugna ner eller be någon att skärpa sig, annars blir det lite ömsesidigt kaos, berättar hon.

Att inte tappa tålamodet i vissa situationer är en träningssak, menar Tina. Det viktigaste för henne har varit så kallad kognitiv omtolkning. Då handlar det om att förstå vad som hände i en viss situation, att förstå på ett sätt som är riktat bort från sig själv som person. Det finns även andra metoder för att handskas med ett trytande tålamod. Tina ger exempel på mindfulness och promenader, samt att även lära sig känna igen signaler hos sig själv innan man förlorar tålamodet.

Att leva med npf
Bland det viktigaste som hon lärt sig från livet med npf, nämner hon något som hennes pappa en gång sa till henne:

– Vi tror att vi förstår andra människor, men i själva verket kan vi aldrig göra det, utan människan bär universum i sina sinnen. Alla upplever en egen värld.

När man som någon med npf beskriver hur det är och hur man upplever saker, så får man ofta överdriva lite för att förståelsen ska bli helt rätt, menar Tina. Man får även vara ganska specifik, till exempel med en liten eller stor händelse och konsekvenserna av dessa, gärna något som andra kan känna igen sig lite i.

– Människor kan såklart förstå aspekter, men att helt förklara och förstå vad det innebär och hur det är att leva med npf är nog inte helt möjligt, på ett sätt, säger Tina.

Kommunikation
Vad bör då närstående, familj och vänner tänka på angående npf?

Att man inte förstår, menar Tina. Man kan tro att man gör det, men egentligen förstår man inte vidden av hur det känns. När man inser det blir det mycket enklare att vara tålmodig och medkännande, än om man tror att man vet precis hur det är och känns.

Barn och ungdomar som inte förmedlar vad som är fel rakt ut kan säkert oroa de flesta.
– Det finns många olika scenarion där barn och ungdomar inte kan, vill eller orkar säga något, men de slutar inte kommunicera för det, säger Tina.

Hon menar att kommunikation är så mycket mer än bara orden, men att det kan bli svårare om personen inte har så mycket kroppsspråk eller inte visar så mycket med ansiktet.

– Då får man prova olika saker och så märker man vad som funkar. Det finns många olika samtalstekniker, som till exempel att ritprata, skicka sms eller ta en tur i bilen, menar Tina.

Att få till resurser i skolan för barn och ungdomar med npf är inte alltid lätt. Inte heller att veta hur man ska gå tillväga för att få till det.

– Se till att inte vara ensam vid mötet med skolan, menar Tina. Att ha med sig någon mer som lyssnar kan göra hela skillnaden, men man kan även gå högre som till exempel chefens chef eller kommunen och skolchefen.

Tina Wiman
Tina Wiman

Text: Matilda Eriksson
Foto: Privat

Julmarknad på Sandbäcken

julmarkand

Det är dags för julmarknad på Sandbäcken i år igen, som ska ske under en dag den 10 december. Undertecknad fick förmånen att kika in på kickoffen, som pågår under två dagar.

Det var en härlig grupp som hade satt igång med förberedelserna. Alla var engagerade och sysselsatta i nån av de tre grupper som hade delats upp under morgonen. De hade staplat upp julpaket i ett hörn som skulle nå ända upp till taket och julgranen höll på att kläs. De höll även på att måla om ett rum inför julmarknaden.

Utegruppen hade gett sig av till skogen för att samla mossa som de sedan skulle sätta på två cyklar. Även granris skulle samlas in för att pynta runt om i Sandbäckens trädgård.

ASP Bladet talade med Petra Eriksson som är samordnare inom verksamheten.

Hur känns det att komma igång med julmarknaden?
– Det känns bra, jag är ju ett sånt där julfreak som alla pratar om. Själv började jag med julen i oktober. Att jag kan jobba med det på jobbet också är jättehäftigt.

Hur många är inblandade i förberedelserna?
– Vi har en liten julkommitté som ser till att allting flyter på, i den är det fem personer. Idag på pyntdagarna så är vi ungefär 25 stycken.

Hur många julmarknader har ni haft?
– Sedan vi börjat med att ha den på lördagar så är det andra gången nu. Sen är jag lite osäker, för jag har bara jobbat här i två år. Men jag tror det här är den sjunde eller åttonde.

Vilka är det som arrangerar årets julmarknad?
– Det är hela enheten för arbetsrehabilitering och sysselsättning.

Hur ser programmet ut för årets upplaga?
– Den är på lördag den 10 december mellan klockan 10-16. Vi kommer att ha en julkör som uppträder två gånger. Vi kommer även att ha ponnyridning och sälja massor av julgrupper utanför. Inne i huset finns hantverk i smide och läder. Även trähantverk, mat, kaffe och te, ja allt!

Hur många besökare räknar ni med?
– Förra året var det cirka 2 500 besökare, så vi får se hur många som kommer i år!

Är det egna bak- och hantverk ni säljer?
– 95 procent av allting är egentillverkat.

Vad brukar ni sälja mest?
– Vår erfarenhet från förra året var att vi fick slutsålt på precis allt. På marknadens öppettider var allt i princip slut frånsett ett tiotal produkter.

Hur ser deltagarna på den här kickoffen?
– De tycker att det är väldigt häftigt. Att det känns väldigt på ”riktigt” när det är så många kunder som kommer, och att de vill lägga pengar på deras arbeten. Det är en bekräftelse på att det de gör är väldigt bra. Många av deltagarna får en självförtroendeboost av det, och det vill vi att de ska få. Det är fantastiska saker som de gör! Det ser ut som om det är designade saker ur en fin inredningsbutik.

Kommer jultomten i år?
– Ja, men vilken bra fråga! Jo, jultomten kommer och barnen kan lämna sina önskelistor till honom.

Kommer Aktivitetscenters julkör?
– Det är flera på Aktivitetscenter som är med i kören. Sen är det även fritt fram för alla socialpsykiatriboendens brukare att vara med. Vi tycker att ju fler som sjunger desto bättre. Det är en mix som uppträder under julmarknaden.

Text: Andrea Karlsson
Foto: Stefan Ek och Ylva Alsterlind


Vad är Sandbäcken?
Sandbäcken är en plats för den som har eller har haft psykiska besvär alternativt drogberoende. Det är tänkt att genom den sysselsättning som finns där, vara en hjälp till att komma tillbaka in i studier eller arbete. Det finns även möjligheter att komma till Kilsta gård där det finns utegrupp, keramik- och läderarbeten.

Europas unga dricker mindre

Bruket av alkohol och tobak fortsätter att minska bland Europas ungdomar. Trots det har berusningsdrickandet inte minskat och Sverige är det enda landet där tjejer dricker mer än killar.

The European School Survey Project on Alcohol and Other Drugs (ESPAD) har vart fjärde år sedan 1995 samlat in jämförbara data om sextonåriga europeiska skolelevers erfarenhet av olika droger. Alla länder i Europa kan delta och under de 20 år projektet pågått har deltagarantalet varierat mellan 23 och 39 länder.

Nedåtgående trend
Resultatet av undersökningen i Sverige jämfört med övriga deltagande länder i Europa visar på en nedåtgående trend av ungdomars bruk av alkohol, tobak och droger. En anledning tros vara att man umgås mer via sociala medier och att det inte kräver det falska mod alkohol ger. Men trots att färre ungdomar dricker alkohol har inte berusningsdrickandet minskat. Drygt var tredje elev har druckit sig berusad den senaste månaden och resultatet ligger på samma nivå som när den första undersökningen gjordes 1995. Bara Danmark och Estland visar ett högre resultat. Undersökningen visar också att svenska flickor är de enda som druckit mer alkohol vid det senaste berusningstillfället än sina jämnåriga pojkar.

CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning som sammanställt Espads undersökning vill ändå understryka att de svenska ungdomarna ligger bra till på de flesta andra jämförelserna.

– Alkoholkonsumtionen visar på en tydlig nedgång i alla data och andra undersökningar vi jämför med. Jag tycker ungdomarna är värda en applåd, säger Håkan Leifman, direktör för CAN, till tidningen Accent.

Sammanställningen (Rapport 159) finns att ladda ner på: http://www.can.se

Text: Ylva Alsterlind

 

Kvinnofrukost i Pingstkyrkan

Pingstkrykan i Karlstad

Lördagen den 12 november var det dags för höstens kvinnofrukost i Pingstkyrkan. Det hela började vid halvnio-tiden med en stor frukostbuffé. ASP Bladet fanns på plats.

Sedan var det dags för musikunderhållning med Linus Liljeblad med band. Hans stämma trängde in i själen och det hela var en positiv överraskning. Sedan var det ett seminarie med Therese Liljeblad, ”När spegelbilden förändras”, och det var med spänd förväntan man undrade vad detta kunde tänkas handla om.

Med ett bildspel började hon berätta om sin barndom och uppväxttid i en liten småstad. Bland annat så var hon väldigt intresserad av att sy, så hon gick en gymnasieutbildning inom modebranschen. Det hela berättades väldigt harmoniskt och man började fundera på vad hela seminariet handlade om.

Sedan beslutade hon sig för att arbeta med människor, så hon började läsa teologi. Vidare hade hon sytt sin egen balklänning och brudklänning. Hon hade även arbetat som ungdomspräst och hemkunskapslärare. Hon är också gift med Linus som uppträdde under själva seminariet.

Hon har även en dotter på cirka 14 månader, och för åhörarna framstår hennes liv som problemfritt.

Då kom själva historien fram. För cirka fyra år sedan hade hon borstat sitt hår framför spegeln, vilket hon gjorde varje kväll, och upptäckte att hon börjat tappa hår. Det hela blev värre och värre och efter en vecka hade hon kala fläckar över hela hjässan.

På scenen stod en stor spegel som hon använde i sin berättelse. Eftersom hon var starkt troende började hon fundera över Gud och sin tro på honom. Då blev det en paus i berättelsen och Linus framförde ”Du måste finnas”, vilket gjorde ett så starkt intryck på alla kvinnor att det inte fanns en enda som inte var tårögd i publiken.

Sedan var det dags för Therese att fortsätta sin historia. Hon berättade att hon alltid varit intresserad av sitt utseende och att håret var väldigt viktigt för henne. När hon slutligen hade tappat allt hår och även håret på benen fick hon sin diagnos. Hon hade fått en sjukdom som innebär att man tappar allt hår på kroppen, även ögonbryn och ögonfransar. Therese hade svårt att acceptera detta och allt blev bara värre när hon såg sin egen spegelbild.

Seminariet gick således ut på att kunna acceptera sig själv som man är och inte stirra blint in i spegeln.

Det hela avslutades med sång av Linus och sedan var det dags att gå. Det var en helt otrolig känsla när man gick därifrån. Man kände verkligen att Thereses berättelse gått rakt in i hjärtat, samt att sången och musiken var helt underbar!

Text: Andrea Karlsson
Foto: Lotta Tammi

I fokus: Stockfallsboendet

img_0222
Invigning av Stockfallet, Per-Inge Liden klipper bandet

Den 17 november var det dags för invigning av det nya gruppboendet på Stockfallet. De nybyggda husen har utsikt mot skogen men är samtidigt beläget nära ett bostadsområde.

– Alla människor hör till det här samhället som vi vill bygga tillsammans, säger Per-Inge Lidén i sitt invigningstal.

Socialpsykiatrin har genom åren alltid fått ta över gamla och befintliga byggnader eller lokaler. Men nu får man tillgång till lokaler som är helt nya, vilket är en ny situation för förvaltningen. Stockfallsboendet är det första som är helt nybyggt och enbart till för socialpsykiatrin, med avsikten att vara ett gruppboende.

Ett antal brukare har dessutom fått bidra med åsikter om hur huset skulle utformas. De har fått möjlighet att ge sina förslag om färgval och material och har även varit med på anställningsintervjuer. Inflyttningen påbörjas den 21 november.

Per-Inge Lidén, ordförande i arbetsmarknads- och socialnämnden, beskriver i sitt inledningsanförande historien om hur de psykiatriska boendena har utvecklats över tid. Han menar att vi har gått ifrån att människor placerats i samhällets utkant till att de nu har hamnat mitt i samhället.

– De hör till samhället som alla andra. Socialpsykiatri är precis som det låter, ett socialt och samhällsperspektiv. Ett mitt i samhället-tänkande, där alla människor ska få plats. En del behöver stöd i form av boende, aktiviteter och struktur. Det här huset är unikt för det berättar om en människosyn om hur vi vill ha vårt samhälle, säger Per-Inge Lidén.

Boendets form och placering
Boendet består av två hus med sammanlagt 16 lägenheter. Byggnaderna är utformade på så sätt att man alltid måste passera ett gemensamt luftigt vardagsrum för att komma in eller ut ur huset. Varje hus har två korridorer med fyra lägenheter i varje. Korridorerna går ihop i den gemensamma delen för att ingen ska känna sig förbisedd eller kunna isolera sig.

Grundtanken med placeringen av boendet är närheten till naturen men samtidigt vara nära annan bebyggelse. Omgivningen är lugn och stilla, utan brus och mycket människor i rörelse men samtidigt nära till exempel kollektivtrafik.

Johan Asp, Stockfallets enhetschef, är mycket nöjd med hur boendet har förverkligats. Han tycker att byggnaderna är jättefina och säger att han har en jättepositiv känsla nu när det är klart.

– Boendet har blivit som jag hade hoppats på och uppfyllt mina förväntningar, menar Johan Asp.

Endast psykisk funktionsnedsättning
Boendet kommer inte att prioritera någon viss form av funktionsnedsättning. Det enda som gäller är att man ska ha en långvarig psykisk funktionsnedsättning. Personer med beroendeproblematik eller missbruk kommer inte att bo på Stockfallsboendet.

Omgivningens reaktioner
Reaktioner gällande läget av boendet var intensivast i början av 2015. Det fanns en oro i de närliggande bostadsområdet huruvida det var lämpligt att placera ett boende för personer med psykisk funktionsnedsättning på Stockfallet. Det anordnades informationsmöten där grannar och de som bor i området kunde delta och få information om projektet. På dessa möten har kommunen förklarat vilka som ska bo där, samt förmedlat budskapet att man inte behöver vara orolig.

Johan berättar att efter mötena har ingen hört av sig. Det har enbart kommit två samtal från familjer som planerat att köpa tomt i närheten och som hade frågor om boendet.

– Det är ofta okunskap som gör att folk tror att det här är farliga människor, förklarar Johan Asp.

Text: Matilda Eriksson och Henrik Sjöberg
Foto: Matilda Eriksson och Henrik Sjöberg

Gazing at butt cheeks

butt

I understand that each generation has to create the world in its own image. That means that us old people can be seen as conservative. Especially with clothing. Yet I do think that this generation has something to consider. Why are you all showing your underwear?

Ok, I will leave the women alone. Women are often the centre of men staring. Is it possible that men stare because women are showing their underwear? Maybe. But if it is comfortable then wear it. The same with the niqab. I say, if it is comfortable then wear it. Men stare while the State tries to control women’s bodies.

It is time to stare at men’s clothing! If the State wants to tell women what they cannot wear then there should be restrictions on men’s clothing as well. Both because of cultural factors and gender. The State can decide what everyone should wear. Equality!

For equality we should stare at men as much as we do at women. In this case at least it is something I have personal experience with. I wear men’s clothing and I know what is comfortable. I also know what is not comfortable.

When I was growing up there was a stereotype of plumbers working under the kitchen sink. Clearly visible was half of their butt. The top half! It was a crack that never disappeared.

Today that crack is coming back. But not with tradesmen. Instead it is with normal boys walking down the street. It is now a fashion style to wear jeans that are two sizes too big. And no belt! This means that the top of the jeans are closer to the knee than the hips.

How is it possible to walk like that? Consider what happens when you run out of toilet paper. With pants around knees you must waddle like a penguin across the bathroom, into the hall and take a new roll out of the cupboard. And then go back.

This is not comfortable!

And yet boys today wear pants like this. With their pockets fully loaded with phone, house-keys, second phone, wallet, bike keys, tablet… As the list goes on the pants get lower. First the top of the underwear, then the lower butt, and finally the crack.

To preserve Swedish dignity the State must solve the problem of preventing visible butt crack. It is not pleasing to look at and it is not comfortable to walk in. As such the clothing is clearly an oppressive item that is designed to control men’s bodies.

Visible underwear on men is not part of our culture and the government must pass a law to prevent this clothing from being worn. If men’s ability to choose their own clothes is not controlled soon then the democratic society we live in will be lost.

Society and the government must stare at men’s underwear before it is too late!

Text: Kevin Anderson
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Stress och psykisk ohälsa allt vanligare hos män

stress-illustration

Sveriges Radio P4 rapporterar att allt fler män upplever stress och psykiska besvär på grund av jobbet. Samtidigt är stressbesvär på jobbet nästan dubbelt så vanligt bland kvinnor. De fysiska besvären minskar medan de psykiska blir allt vanligare.

Arbetsmiljöverket har på uppdrag av Statistiska Centralbyrån (SCB) genomfört en telefonundersökning på 15 000 personer om hur de upplever arbetsrelaterade besvär. Resultatet visar att mer än var femte person (motsvarande en miljon invånare) som är sysselsatt har arbetsrelaterade psykiska eller fysiska besvär. Personer som arbetar inom vård och omsorg, sociala tjänster och utbildning står för den högsta andelen av arbetsrelaterade besvär.

Det är fortfarande vanligare att kvinnor har arbetsrelaterade problem men andelen av män har under de senaste åren stadigt ökat.

– Det har visat sig att också män som arbetar under samma villkor; såsom hög arbetsbelastning, brister på resurser, ohälsosamma arbetstider och kränkande särbehandling, drabbas i samma utsträckning som kvinnor, säger Erna Zelmin-Ekenhem, generaldirektör på Arbetsmiljöverket, i ett pressmeddelande.

Sömnproblem, ångest och depression
De vanligaste problemen bland kvinnor är sömnproblem, oro, ångest, depression och andra psykiska besvär. Bland männen är det problem med ryggen som är mest förekommande och därefter oro, ångest, depression och andra psykiska besvär.

– För att kunna angripa arbetsrelaterad psykisk påfrestning, oavsett kön, behöver arbetsgivare arbeta förebyggande, på samma sätt som man gör med den fysiska belastningen. Orsakerna finns oftast i hur arbetet är organiserat och i det sociala samspelet på jobbet, säger Erna Zelmin-Ekenhem.

Text: Ylva Alsterlind
Illustration: Martin Bäckström-Ledin