Ökad digitalisering i Karlstad för en smartare värlfärd

Monika Bubholz Foto: Pressbild
Monika Bubholz Foto: Pressbild

Digitaliseringsarbete handlar om att använda ny teknik för att höja servicenivån för stadens invånare. ASP Bladet har pratat om digital välfärd med Monika Bubholz, miljöpartistiskt kommunalråd och ordförande i kommunstyrelsens tillväxtutskott.

Karlstads kommun arbetar med att ta fram en digitaliseringsstrategi för att ännu bättre utnyttja de möjligheter som digitalisering och IT ger oss. Ny teknik förändrar redan nu sättet hur vi arbetar, tar till oss information och löser olika frågor.

– Det är viktigt att vara proaktiva så att Karlstad ligger i framkant med det arbetet, säger Monika Bubholz.

Redan idag används tekniken på flera områden. Ett exempel är en kamera som gör att hemtjänsten kan titta till sina klienter på natten utan att störa deras sömn. Ett annat exempel är digitala verktyg som ger elever med funktionsvariation möjlighet till individanpassad och inkluderande undervisning.

– Invånarantalet i Karlstad Kommun ökar stadigt och för att klara en hög kvalitet inom skola, omsorg och vård är digitalisering en viktig faktor, menar Monika.

För att satsa resurser på de områden invånarna efterfrågar, har kommunen genomfört en enkätundersökning. Kommuninvånare har fått möjlighet att berätta hur de tycker olika tjänster kan förbättras och även ge förslag på digitala lösningar i kommunen.

– Responsen har varit mycket bra, vi har fått in många svar och flera tips. Bland annat efterfrågas en parkeringsguide i appform, att vägarbeten meddelas med push-notiser och appar för att underlätta kommunikationen mellan föräldrar och skola, berättar Monika.

Digitaliseringsstrategin ska vara framtagen och klar vid årsskiftet 2017/2018.

– Min dröm är att digitalisering bidrar till att vi använder resurser på bästa sätt och därmed får ett mer hållbart samhälle, avslutar Monika.

Text: Ylva Alsterlind
Foto: Pressbild

Försäljning av Alkoglass i butik kan stoppas

Alkoglass
Alkoglass, Fotograf Sara Axelsson

Regeringen föreslår i en ny utredning att alkoglass ska komma att lyda under samma regler som andra alkoholhaltiga drycker, rapporterar tidningen Accent. ”En seger” enligt de som lobbat för en lagändring ända sedan glassen dök upp på den svenska marknaden. Men väntan på att den nya lagen träder i kraft är alldeles för lång, menar kritikerna.

I en ny utredning föreslår Regeringen en uppdatering av alkohollagen så att den utöver dryck även ska inkludera andra alkoholhaltiga preparat, skriver tidningen Accent. Bland
preparaten återfinns exempelvis godis, pulver och den länge omdebatterade alkoglassen.

För närvarande kan den som fyllt 18 år köpa den femprocentiga isglassen i vanlig butik, trots att man enligt lag endast får sälja dryck med ett innehåll på högst 3,5 volymprocent alkohol. Om regeringens förslag går igenom kommer försäljningen av glassen istället att ske på Systembolaget.

– Jag tycker att det är jättebra att de äntligen kommer att behandla alkoglassen som den vara det är, det vill säga en frusen drink, säger IOGT-NTO:s ordförande Johnny Mostacero till Accent.

Organisationen har länge lobbat för en uppdatering av alkohollagen och är glada över att arbetet gett resultat. Däremot är man kritisk till regeringens förslag på när lagen ska börja gälla. Om motionen godkänns ska lagen träda i kraft den 1 januari 2019, orimligt sent enligt Johnny Mostacero.

– Vi tycker att det här borde vara på plats till nästa sommar
då nästa stora försäljningsperiod för den här frusna drinken
börjar, 2019 känns jävligt långt bort…

Text: Mariela Lind
Foto: Sara Axelsson

Mindre lidande med sprututbyte

Enligt en rapport från EU:s narkotikacentrum, EMCDDA, har Sverige näst högst narkotikarelaterad dödlighet i Europa. Tvärtom vad man kanske kan anta verkar det inte främst vara brist på lag och ordning som inneburit ett dystert resultat för Sveriges räkning.

Det är istället andra metoder som kan minska dödligheten och det svåra lidandet. Därför är det glädjande att som värmlänning notera för att det nu äntligen finns en färdriktning och plan för att genom landstinget införa sprututbyte i vårt län.

Vad innebär det då att genomföra sprututbyte? Jo, det är ett sätt för samhället att erbjuda möjlighet för personer som injektionsmissbrukar att byta ut sina smutsiga kanyler och
sprutor mot oanvända. På så sätt minskas spridningsmöjligheten av svåra sjukdomar och en möjlighet för kontakt och stöd öppnas upp mot målgruppen.

Detta är ett viktigt steg att bekräfta det vi alla vet; bakom varje person som missbrukar finns en människa, med föräldrar, släkt och vänner. En person vi som samhälle vill väl.

Sprututbyte är en beprövad metod som använts länge ute i flera europeiska länder, men också under en längre tid i Skåne, en insats som förordas av Folkhälsomyndigheten och även av vår regering. Varför? Jo, för att det funkar. Smittspridning minskar till följd av sprututbyte.

Det mänskliga lidandet sådana här förändringar kan spara ska därmed inte underskattas. Att slippa allvarliga sjukdomar, att etablera en kontakt med vården, gör att fler så småningom vågar ta emot hjälp och ta steg ut ur sina missbruk mot ett bättre liv.

Det behövs förstås fler initiativ på området för att minska dödligheten. Saker som vi kan och bör göra. Däribland har Regeringen tagit initiativ till en snabbutredning för att se över möjligheten för att öka tillgängligheten utanför sjukvården till opiod- och opiatmotgiftet Naxolon, som häver heroinöverdoser.

Tillsammans med insatser som sprututbyte, visar sådana här ställningstaganden på en behövlig kursändring i synen på missbrukaren som medmänniska. En illa åtgången grupp personer ska få den vård de behöver. Värmland har tagit ställning för att minska lidandet.

Det är jag stolt över att vi gör.

Text: Robert Halvarsson

Att bryta i tid

Att bryta i tid
Att bryta i tid

Att ge vissa patienter möjlighet att skriva in sig själva i psykiatrins slutenvård, det vill landstingets politiska styre Värmlandssamverkan. Detta tror man ska öka självbestämmandet och korta vårdtiderna, samtidigt som man får möjlighet att fånga patienter tidigare i sjukdomsförloppet, så som de med självmordsrisk, anorexia och psykos.

Undertecknads första tanke är att det blir svårt att prioritera vem som får komma in? Avdelningarna är ju redan fulla som det är för det mesta? Men funkar det borde vårdtiderna kunna kortas? ASP Bladet har talat med Marianne Utterdahl från Sjukvårdspartiet i Värmland.

Idag är det inte så att man kan bestämma själv om man vill bli inlagd, utan det görs en bedömning av läkare när man kommer in på psykakuten. Att genomföra någon form av självinskrivning innebär en maktförskjutning.

Det finns exempel ute i landet där det skrivs ett vårdkontrakt mellan patienter som är lämpliga och landstinget eller motsvarande vårdgivare.
– Det skrivs en planering där patienten kan åka hem och känna sig trygg med vetskap att om symtomen börjar blir sämre, så vet jag att det finns en plats dit jag kan vända mig för att lägga in mig.

Enligt förslaget behöver patienten inte ta vägen via akuten för att bli inskriven, utan har en direktfil in. Detta för att kunna bryta ohälsan tidigare. På så sätt hoppas förespråkarna att patienten blir mer delaktig i sin egen vård.

Tanken är att detta ska kunna vara en förändring i arbetssätt som betalar sig själv, i och med att det finns mycket som talar för att det kan leda till förkortade vårdtider. Värmlandssamverkan har bett landstingsdirektören att utreda om det här är  lämpligt. Fast man vill inte detaljsstyra uppdraget, det ger man organisationen i uppdrag att ta reda på själva.

Marianne Utterdahl ser dock fördelarna. – Relationen mellan patient och personal har blivit mycket bättre där man genomfört detta, och det är ju viktigt för patienten att få en bra relation, då har man bättre chans att återhämtning. För personalens del låter det som att det kan leda till en betydligt bättre arbetsplats.  Som vi ser det så är det liksom alla rätt.

I de delar av Sverige politikerna har tittat på får avdelningarna komma med förslag om de vill ha särskilt avsatta vårdplatser. Om vårdplatsen är upptagen, kan man som patient behöva vänta nån dag, men de har fortfarande en direktfil in i verksamheten.

– Men om det är så vi tycker det ska fungera i Värmland eller om vi har en annan lösning för det, det vet vi inte utan det är principen som är viktig. Genom att göra patienter delaktiga och genom att bryta ohälsan i tid kan vi hitta vinst för både patient och landstinget.

Detta är ett förslag som den 25 april presenterades för Landstingsstyrelsen, går det igenom då, så kommer de sätta ett datum då det skall återrapporteras från landstingsdirektören. Marianne Utterdahl är ödmjuk inför vad som kan bli resultatet.

– Det kan bli att ”detta har vi alla förutsättningar för och kan börja med direkt” eller ”det här är ingenting vi tycker därför att” och då får vi se vad vi tycker om det. Eller så kan det bli så att de tycker ”Detta är jättebra, men vi behöver de här och de här förutsättningarna”. Så det är omöjligt att svara på innan vi får verksamhetens kunskap och analys om det här.

Ser du att det här arbetssättet skulle kunna innebära några problem?
– Nej, det gör jag inte egentligen, jag litar på att vi har en profession som vet hur och när det här ska användas, och till vilka. Jag tror att det är en fördel när patienter får en större egenmakt och att vi får ett samspel mellan vården och patienten. Det finns alltid en risk med varje vårdmöte, men jag tror att den risken minskar om patienten får ett större inflytande.

Marianne vill att patienterna ska veta att de på alla sätt jobbar för att höja både tillgängligheten och kvalitén i vården, och där patientens perspektiv är i första rummet. Det är den väg de har valt att gå för att utveckla vården i Värmland. Hon ser en stor kraft, en stor vilja, i organisationen att göra sådana saker som även professionen ser skulle leda till bättre vård för patienterna.

– Vi är inte framme vid målet än, men vi jobbar verkligen med detta i första hand. Jag kan också tillägga att jag hoppas vi får en vård där patienten är mer delaktig, då det ger individen större trygghet och att det också ger närstående större trygghet.

Text och foto: Maria Lundby Bohlin

Konsten att rädda liv

Konsten att rädda liv
Konsten att rädda liv

Ullakarin Nyberg är psykiater och ordförande i Svenska psykiatriska föreningen. Hon deltar i Uppdrag psykisk hälsas miniserie ”Konsten att rädda liv – fem korta filmer om suicidprevention”.

Antalet sjukskrivningar på grund av depression eller utmattningssymptom ökar för varje år som går. För att kontra detta skapades projektet Uppdrag psykisk hälsa, ett samarbete mellan Sveriges kommuner och landsting (SKL), Regeringen och ett flertal andra vårdorganisationer för en gemensam satsning på just psykisk ohälsa.

Som en del i denna satsning så har det lagts ut ett flertal informationsfilmer på videosajten Vimeo. Ämnena som behandlas är bland andra hur man kan förhindra stress, självmord och att gå in i väggen.

Psykiater Ullakarin Nyberg är en av dem som informerar.

– Det finns en del saker som förenar oss människor. En av dom sakerna är att vi alla vet hur det är att må psykiskt dåligt.
Hon berättar i fem av dessa videoklipp hur man ska hantera personer som mår psykiskt dåligt. Huvudfokus är att förhindra självmordstankar hos andra.

– Ett samtal leder ofta till att nya lösningar uppenbarar sig.

Hon förklarar också varför det är viktigt att ställa frågan ”hur mår du?” och hur viktigt det är att vara öppen och ärlig med sitt svar.

– Att prata om psykiskt lidande är aldrig farligt. Tystnad är farligt.

Arbetet är inte bara nationellt. Uppdrag psykisk ohälsa samarbetar med liknande organisationer och projekt från bland annat Skottland, Kanada och Australien. Fredrik Lindencrona, internationell samordnare skriver på projektets hemsida att ”all kunskap vi har i världen pekar åt samma håll – psykisk ohälsa är ett stort och ökande folkhälsoproblem. För ett litet land som Sverige finns mycket att lära av andra länder, provinser, regioner och städer.” Därför är det internationella samarbetet viktigt.

Genom att informera omvärlden hur man ska hantera andra med psykiska problem så kan man lindra smärtan för de som lider mest och med hjälp av gemensam forskning kommer det förhoppningsvis snart finnas en lösning på denna relativt nya folksjukdom.

Text: Sandra Thimfors
Foto: Ylva Alsterlind

Hemsida: http://www.uppdragpsykiskhalsa.se
Vimeo: http://www.vimeo.com/psykiskhalsa

Lurad på köpet? Konsumentrådgivningen hjälper dig

Konsumentrådgivare Ina Johansson
Konsumentrådgivare Ina Johansson

Konsumentrådgivningen i Karlstad finns till för att hjälpa dig när du har frågor om ett köp. Det kan handla om allt ifrån rådgivning inför köpet till hjälp vid tvistlösning efter köpet. De kan även assistera i olika ekonomiska situationer och erbjuder bland annat hjälp med skuldsanering.

Vanliga frågor som dyker upp rör oftast boende, bilar och telefoner. Konsumentrådgivare Ina Johansson ger en bra tumregel för att undgå att bli lurad:
– Låter det för bra för att vara sant? Ja, då är det nog det också.

Hon tycker att det är krångligt att vara konsument i dagens samhälle. Det finns så mycket att välja bland. Om man handlar över nätet så kan det finnas många inblandade företag vilket gör det krångligt att avgöra vem som ska stå ansvarig om det är fel på en nyinköpt vara.

Ina tipsar om att kolla upp företaget och att man som konsument försäkrar sig om att man har förstått allt som försäljaren har sagt. Hon rekommenderar också att inte acceptera några erbjudanden om man inte har tid att lyssna på försäljaren eller läsa avtalet.
– Om någon ringer eller knackar på, var inte för snabb med att tacka ja. Läs igenom ordentligt innan du godkänner någonting.

Det finns flera sätt att snabbt kolla om en telefonförsäljare är seriös eller inte. Det går till exempel att söka numret på nätet, direkt i sökrutan. Idag finns det ett flertal sidor som listar potentiellt oseriösa säljare och på ett flertal av dessa kan man även lämna kommentarer om produkten eller om de betett sig otrevligt.

Ett annat sätt är att skaffa spärrningstjänsten Nix. Nix fungerar mot seriösa försäljare som du inte har avtal med sedan tidigare. Oseriösa företag struntar i Nix-registret och ringer ändå. Är du med i Nix och får ett försäljningssamtal från okänt företag så ska du inte tacka ja.

Konsumentrådgivningen och Konsumentverket är två separata organisationer. Ina förklarar skillnaden och likheterna mellan dem. De kan båda två berätta vilka regler och lagar som gäller i olika situationer och ge råd på hur du ska gå vidare i en tvist. Konsumentrådgivningen kan, till skillnad från Konsumentverket, utöver detta erbjuda personlig kontakt och hjälp till självhjälp. De kan läsa igenom avtal och ge dig mer grundlig vägledning i dina frågor. De håller även i föreläsningar för extra utsatta grupper så som ungdomar, äldre och nyanlända.
– Känn dig inte dum om du blir lurad. Du är inte ensam.

Alla kan få hjälp, både privatpersoner och företag. Men för Konsumentrådgivningen finns begränsningen att du måste bo i en kommun som erbjuder konsumentrådgivning. Karlstad är en av dessa kommuner och de erbjuder även hjälp till de som bor i Sunne-, Torsby- och Hammarö kommun. Konsumentverket har inte denna begränsning.

Text: Sandra Thimfors
Foto: Simo Paulakoski

Kontakt

Det går att få kontakt med Konsumentrådgivningen (tidigare Rådrummet) genom att ringa, maila eller varför inte gå på besök i person?
Besöksadress: Samhällsbyggnadshuset, Gustaf Lovéns gata 30, Inre hamn, Karlstad
Telefon: 054 – 540 46 90
Telefontid: måndag-fredag kl  09.00-12.00 och 13.00-16.00
Mail: konsument@karlstad.se
Hemsida: Karlstad.se > Omsorg och hjälp > Konsumentrådgivningen

Att inte orka mer

Jag orkar inte mer
Jag orkar inte mer

”Skadas du på jobbet sätts en hel apparat igång. Arbetsmiljöverkets inspektörer kommer
och skydd sätts upp på arbetsplatsen. Trasas du sönder av splittring och stress, oklara förväntningar, hot och trakasserier, står arbetsgivare, fack och myndigheter oftast handfallna. När jobbet skadar själen rycker ingen ut. En syndabock får sluta. Kvar finns bristerna i organisationen, en kostsam historia.”

Jag orkar inte mer – när jobbet skadar själen, utdrag från förordet

Elinor Torp skrev 2015 ett reportage i bokform. Efter sin hyllade bok ”Döden på jobbet” från 2013 följde hon upp den med en tung historia om en man i Krokom kommun som tar sitt liv till följd av grava missförhållanden på sin arbetsplats. Änkan och barnens kamp tar efter detta vid, vilket leder dem till mer än en rättegångssal och resultatet blev även en sorts vitbok över händelserna.

Det är en sorglig men viktig bok, och kan kanske betraktas som en manual hur man inte bör göra när en medarbetare befinner sig på gränsen till att kasta in handduken. Den kryddas med forskningsreferenser, utdrag ur rättegångshandlingar och andra viktiga dokument. Tillsammans bidrar det till bilden av att Elinor Torp har presterat ett enormt grävjobb.

Text och foto: Robert Halvarsson

”Jag orkar inte mer – när jobbet skadar själen” finns utgiven på Atlas bokförlag,
vilka är kopplade till Arenagruppen – och går att inhandla via de flesta nätbokhandlare.