Ge ditt hjärta en timme om dagen

98765En ny studie visar att det krävs mer motionstid än vad man tidigare har räknat med, för att motverka hälsoskadligt stillasittande. Istället för två och en halv timmes motion per vecka, krävs det en timme per dag, skriver Dagens Nyheter.

Den aktuella rekommendationen från Världshälsoorganisationen (WHO) är två och en halv timmes motionstid per vecka, medan experterna i Sverige råder minst en halvtimme per dag. Nu visar en ny studie, presenterad i tidskriften The Lancet, att det krävs en timmes motion varje dag, för att minska bland annat hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes.

Ett team av internationella forskare står bakom den nya studien. De har analyserat data från 16 tidigare studier som främst omfattar personer över 45 år från USA, Västeuropa och Australien. Studierna som haft en uppföljningsperiod på 2 till 18 år, visar att risken för dödsfall i förtid, var 9,9 procent för de som satt stilla i åtta timmar eller mer per dag. Som jämförelse, hade de som satt stilla i mindre än fyra timmar per dag, endast 6,8 procent risk att dö i förtid.

Professor Ulf Ekelund, forskningsledare vid Norwegian School of Sports Sciences and Cambridge University, berättar för The Guardian att man inte behöver sporta eller gå till gymmet. Det räcker med att ta raska promenader. Om man vill, kan man dela upp promenaden med att till exempel ta en kort promenad på morgonen, under lunchen och på kvällen, för att få samma goda hälsoeffekt.

– Men du måste åtminstone hålla på i en timme per dygn, fortsätter Ulf Ekelund.

Förbrukar mer energi vid rörelse
Du förbrukar ungefär 40 procent mer energi, när du tar en långsam promenad (5 kilometer per timme), än vad du gör när du sitter stilla. När du går i trappor, förbrukar du ungefär 15 procent mer än om du åker i en hiss.

Det går att motionera trots arbetstid
Många hittar dock ingen tid till att röra på sig, dels på grund av stillasittande jobb. Det går att ta fem minuter per timme under en arbetsdag, för att få samma resultat, som när man motionerar en timme per dag.
För att få in mer rörelse på arbetsplatsen, krävs det en ändrad attityd. Att förbättra hälsan borde hur som helst ligga i allas intresse. Ett par bra motionstips, är att ta trapporna istället för hissen, och att gå av bussen eller tåget en eller flera hållplatser tidigare.

– Den genomsnittliga tiden för TV-tittande hos vuxna, är ungefär tre timmar, säger Ulf till The Guardian. Då kanske det inte är för mycket begärt att ägna en del av den tiden åt motion.

Nyttiga tips
Kalendern är ett bra sätt att bli påmind genom. I den kan du planera in att du ska motionera en timme varje dag. Om du inte vill gå ut själv, kan du alltid försöka få med någon vän. Börja dock inte hårt direkt, utan börja mjukt. Motion gör bland annat att du blir piggare, får mer ork och blir gladare.

Text: Erik Edgren
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Säfflebo målar tyska byggnader

2344Veronica Sandahl är 29 år och kommer från Säffle. Under sommaren har hon en utställning i Karlstads stadsbibliotek. Med teknikerna bläck och akvarell gestaltar hon tysk arkitektur.

När ASP Bladet träffar Veronica ställer hon fram godis inför sitt vernissage, och inväntar nyfiket besökarna som ska se utställningen. Motiven kommer från Tyskland, där hon var under tre månaders tid, för att måla av de unika byggnaderna som finns där.

– Jag har blivit väldigt sugen på att teckna hus, men då lite mer avancerat.

Hon berättar att hon har målat konstverken med bläckpenna och akvarell, och det var det som var utmaningen – att måla med lager kräver tid och tålamod.

Syfte utåt
Veronica vill visa folk skillnaden mellan svensk arkitektur och tysk. Hon berättar att Tyskland har en friare byggnadskultur. Deras hus får se ut efter folks tycke, vilket hon anser inte tillåts i Sverige på samma sätt.

En av hennes bilder med motiv från Tyskland föreställer ett schackrutigt hus, i färgerna vitt och lila. När Veronica såg det, tänkte hon: ”Va? Kan dom ha det så?”

Hon tycker att Sverige ska vara mer fritt gällande synen på vår arkitektur. Hon anser att reglerna stör kreativiteten, och att vi bör kunna inspireras av tyskarna.

342324Framtid
Veronica Sandahl har både praktiska erfarenheter och teori i sitt bagage, och arbetar aktivt för att utveckla sitt konstnärskap. Det är tydligt vad hennes önskemål är, kring vad hon vill arbeta med i framtiden.
– Jag vill i framtiden jobba både som konstnärsillustratör samt med grafisk form, som att hjälpa till med böcker och etiketter.

Text & foto:
Shanta Eriksson och Erik Edgren

Tre röster om adoption

67886Frågorna kring adoption kan vara stora, men vad har personer som själva blivit adopterade för tankar kring ämnet? ASP Bladet har varit i kontakt med tre personer, som alla har berättelser som cirkulerar kring hur det är att vara adopterad.

Det är soligt då ASP Bladets reporter träffar 70-talisten Maria Shiromi som har rötter från Sri Lanka, men har levt nästan hela sitt liv i Sverige. Som äldst bland de ASP Bladet träffade, har hon stor erfarenhet av hur det kan vara att växa upp i en annan familj än sin biologiska.

– Idag så vet man ju mer om utländsk bakgrund, man pratar mer öppet om det. Så det är säkert en stor skillnad från hur det har varit, berättar Maria Shiromi.

I diskussioner kring adoption har det ibland förekommit inlägg som handlar om splittring, identitet och hemhörighet. Dessa tankar kommer inte alltid från de adopterade själva, utan vilken attityd som samhället runtikring har. Det går dock att finna ett klokt förhållningssätt till dessa frågor.

– Jag är stolt över att jag har två hemländer. Det kan upplevas tjatigt när folk frågar, men det är ju ändå av nyfikenhet och man vill lära sig och förstå. Det är det som är nyckeln, att man har frågor och ställer dom, berättar Maria.

Maria hoppas att människor kommer fortsätta vara villiga att adoptera barn, vars föräldrar av olika skäl inte kan ta hand om dem.

– Jag hoppas att människor fortfarande kan vara intresserade av att adoptera barn och unga med utländsk bakgrund, så att det inte försvinner. Tänk att den adopterade kommer ha två hemländer och var intresserad av barnets eller barnens bakgrund och rötter, säger Maria.

ASP Bladet har också träffat Roman, som är 25 år gammal. Han är 90-talist och härstammar från Polen. Han befinner sig i södra Sverige och har kontakt med adopterade från flera generationer.
– Jag har gemenskap med andra som blivit adopterade. Vi är ett gäng på sex personer som kommer från samma barnhem i Polen, som en gång om året träffas, pratar och umgås med varandra, berättar Roman.

Det är viktigt att konstatera att svenska är modersmålet för en person som blivit adopterad, men om adoptionen sker i tidig ålder kanske man inte kan ett ord från det land man härstammar ifrån. Det är heller inte ovanligt med nyfikenhet kring sina rötter. Roman tycker det är viktigt med språkfrågorna, och att samhället stödjer adopterade i deras språkbehov.

56Positivt med annan bakgrund
Den yngsta av de som blivit intervjuade är Linnéa, 23 år gammal. Hon är 90-talist och har sin bakgrund i Kina.

– Personligen tycker jag det är intressant att ha bakgrund från en annan plats, där det inte är på samma sätt som där man själv bor. Jag tycker det är bra att ha den erfarenheten, berättar Linnéa.

Idag finns det olika sätt att skaffa barn. Alla kan inte få barn, även om de skulle vilja det. Att det finns flera möjligheter idag tycker Linnéa är positivt.

– Personligen ser jag det som en fördel att det finns flera alternativ på hur man skaffar barn. Jag vet inte om jag kan skaffa barn, för jag vet inte hur min biologiska mamma var. Så adoption från ett annat land är väldigt bra, anser Linnéa.

Sedan finns det förstås hinder, det är inte vem som helst som får adoptera idag.

– Ja, det är ju det här med ålder. De som ska adoptera måste ha en viss ålder. Man får inte vara för ung och inte heller för gammal. Jag tror att jag och andra som kommit hit på det här sättet, kan göra reklam för det här. Det kanske kan göra att fler kan bli intresserade, tror Linnéa.

Adoption väcker också uppmärksamhet i media. Underhållningsprogrammet Spårlöst letar upp biologiska släktingar till adopterade och gör TV på det. Det fokuseras på frågor kring hemhörighet och rötter, åsikterna går isär om det är en bra idé.

Roman har själv blivit tillfrågad om att delta i programmet, men tycker att upplägget är problematiskt.

– Jag vill inte klanka ner på programmet, men när man vet hur det funkar bakom kameran så tänker man efter. Man kan säga att halva programmet är falskt och halva programmet är äkta.

Maria Shiromi berättar att hon har varit skonad från att bli förfrågad och har enbart tittat på programmet. Linnéa känner inte till det och är inte intresserad av att själv delta, men kan se en poäng för andra. Maria tror att det kan vara viktigt att känna tacksamhet över det som är bra i det landet man befinner sig i.

– Se det som en välsignelse att du har kommit till ett nytt land som vill dig väl, med föräldrar som längtat efter att få barn och har planerat sina liv runtomkring det. Tänk inte att du blivit övergiven, utan att någon velat ta hand om dig, oavsett vem det är, avslutar hon.

Text: Shanta Eriksson
Foto: Stefan Ek
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Siblings by Passalen

76Att växa upp med ett syskon med funktionsnedsättning kan vara jobbigt. ASP Bladet har träffat Emma Jönsson som är projektledare för Siblings by Passalen i Karlstad. Ett nätverk som sätter fokus på de bortglömda syskonen.

Emma Jönsson är 24 år och är uppvuxen i Karlstad med sina föräldrar och en två år äldre syster med diagnoserna autism och lindrig utvecklingsstörning. Emma berättar att det ibland har varit jobbigt att ha ett syskon som inte är som alla andra.

– Jag älskar min syster över allt annat men har ofta känt att jag stått tillbaka med mina egna problem och funderingar. Jag har inte velat betunga mina föräldrar som haft fullt upp med min syster. Att prata med ”vanliga” kompisar har också varit svårt. De som inte har ett syskon med funktionsvariation kan inte förstå vad som kan ske inom min familjs fyra väggar. I perioder har jag skämts över min syster och inte velat ta hem kompisar överhuvudtaget, berättar Emma.

Positiv upplevelse
Emma berättar att det var hennes mamma som gav henne en broschyr om Siblings by Passalen och föreslog att hon skulle gå dit.

– Jag tvekade först och tänkte att det där var nog ingenting för mig, men det var verkligen jättebra! Att få träffa jämnåriga personer som förstår och har liknande erfarenheter var verkligen en superpositiv upplevelse, säger Emma.

Finns i Karlstad och Göteborg
Sedan våren 2016 arbetar Emma heltid med nätverket Siblings by Passalen som är ett treårigt sidoprojekt till Passalen. Projektet finansieras genom allmänna arvsfonden. Siblings by Passalen har funnits i Karlstad och Göteborg och på nätet sedan hösten 2014. I Karlstad anordnas träffar varje onsdag i lokalerna på Kasernhöjden. Emma berättar för ASP Bladet att jämna veckor är det syskonträffar för ungdomar mellan 15-25 år, och ojämna veckor möts syskonklubben för barn mellan 9-14 år. På dessa träffar gör man olika aktiviteter som att laga mat, spela bowling, fika och umgås.

– Träffarna är helt kravlösa och man behöver absolut inte prata om sina syskon. Det kostar ingenting att komma, men går vi till exempel och bowlar så betalar man för sig själv, berättar Emma.

Sluten grupp
På Facebook finns en sluten grupp som är helt föräldrafri och är till för syskon i alla åldrar över hela Sverige. I nuläget har gruppen drygt hundra medlemmar och det var många positiva reaktioner när gruppen startades.

– Här kan man dela erfarenheter och funderingar, uppmuntra varandra och även se vad som är på gång, berättar Emma.

En fristad
Emma hoppas såklart att nätverket ska växa och bli en ordinarie verksamhet av Passalen.

– Syskonrelationen är den längsta relationen man har, och många i vår situation känner sig bortglömda. Med Siblings by Passalen vill vi uppmärksamma syskonfrågan. Här är man med för att man är en egen individ, och det blir inte fokus på det andra syskonet som det annars ofta blir. Många i vår situation tar på sig mycket ansvar och det är bra att ha en fristad där andra förstår, och där man bara kan vara sig själv, avslutar Emma.

Text: Ylva Alsterlind
Foto: Stefan Ek

Information om träffar och aktiviteter:
www.passalen.se/syskon

Facebookgruppen Av syskon För syskon:
www.facebook.com/syskonprojektet

Onödig polarisering hjälper inte personer med NPF

almedalen_04juli-29-malin

Det finns ett akut behov av nya hållbara insikter för samhällsstödet till neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Polariseringen mellan specialister förhindrar integrerade och flexibla modeller. Dessa behövs för att luckra upp budgetstyrda stuprör och organisera ett effektivt stöd med individen i fokus.

Regeringens utredare av problematisk skolfrånvaro har fått förlängt till december 2016. Det är ett enormt samhällsproblem att stora barngrupper tillåts falla ur redan i skolan – socioekonomiskt svaga, barn som far illa, och så den allt tydligare gruppen NPF. Att födas med ADHD eller autismspektrumtillstånd (AST) innebär rent statistiskt enorma svårigheter att få fungerande skola med långtgående konsekvenser för hela familjens hälsa och ekonomi. Värst drabbas flickorna konstaterade nyligen Barnombudsmannen.

Hjälpen vi ger idag är samtidigt dyr och ineffektiv och det eviga problemet är bristen på samverkan. Samhällsinstanserna förblir statiska eftersom de framför allt förhåller sig till den egna budgeten. Paradoxalt nog förvärras problemet ofta av kravet på evidensbaserade metoder som gör att bara ett behandlingsalternativ erbjuds. Ett barn med NPF kan sitta hemma i åratal i väntan på att myndigheterna skall ”samordna sig”. I praktiken är ofta familj och tjänstemän eniga om vad barnet behöver, men inte vems ansvar det är. Så kallad SIP (samordnad individuell plan) misslyckas när själva ersättningssystemet är uppdelat mellan psykosocial (socialen eller psykiatri) och funktionsnedsättningsproblematik (LSS).

Läkare, psykologer och socionomer, forskare som kliniker, tycks ofta glömma att de behärskar en begränsad del av verkligheten och uttalar sig istället som om deras kunskaper är svaret på allt. Starka profiler uttalar sig kunnigt om det de behärskar, men kan samtidigt göra kategoriska och illa grundade uttalanden om det de inte kan särskilt mycket om. Fältet lämnas fritt till media att spekulera i huruvida ADHD ”finns” eller är en konspiration av läkemedelsbolagen, eller om föräldrar kan ”beställa diagnoser” för att öka barnets chanser i skolan.

För att förbättra samhällsstödet måste professionella mötas och låta respektive kompetensområde befrukta varandra. Integrerade och hållbara modeller måste formuleras som gör att rätt och individualiserad hjälp kan nå fler och i tid. Hur skall annars den som uteslutande har anknytningsglasögon på sig kunna se de neurokognitiva svårigheterna? Kan den som bara ser tillvaron i ”ADHD eller inte ADHD” se att frågan också måste ställas om barnet far illa?

En viktig del är att skapa ett utredningsförfarande med barnet i centrum, lyhördhet och redskap för att upptäcka olika typer av psykisk ohälsa. Samma beteende kan dölja olika orsaker. Samma barn kan ha multipla svårigheter som måste adresseras med multifokus. Traumabearbetning med kunskap om ADHD. Ångestbehandling med kunskaper om AST. Med en ny tids informationsteknologi borde det gå att styra om så att planering och budget skapades närmare brukarnas behov.

Som psykolog vill jag se mitt förbund agera konsekvent och tydligt varje gång förenklade uttalanden görs i media. Idag utmärks professionalism och framgång inte av den som har mest kunskap inom ett område, utan av den som är vis nog att tillämpa kunskapen integrerande och flexibelt.

Text: Malin Holm
Leg. Psykolog

Läs fler av Malin Holms texter här: http://www.signeratmalinholm.se

Vad händer med de i FAS 3

0925451929216_max

Penilla Gunther är näringslivspolitisk talesperson för Kristdemokraterna. I Riksdagen har hon ställt en fråga till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson, från regeringen. Gunther frågar sig vad som händer med de sociala företagen när fas 3 avvecklas. ASP Bladet har fått tillstånd att publicera hennes fråga som helhet.

Det rapporteras att avvecklingen av den kritiserade arbetslöshetsinsatsen fas 3 går fortare än vad som förväntats. Det kan ju låta bra om det då finns några planerade aktiviteter och stöd i stället för fas 3, exempelvis de utlovade 20 000 extratjänsterna. Dessa har dock inte kommit upp i fler än cirka 800 i nuläget.

I början av året utsågs också en person att ge förslag på åtgärder för att utveckla och stärka de arbetsintegrerande sociala företagen. En bra tanke och ett gott initiativ från både arbetsmarknadsministern och näringsministern, eftersom det rör personer som har stått långt ifrån ordinarie arbetsmarknad och får en ny chans till arbete genom socialt företagande. Men ej heller där har något presenterats, vilket gör att många i fas 3 som även funnits i arbetsintegrerande sociala företag inte får vara kvar men får inget i stället.

Kristdemokraterna vill se ett samhälle där människor får jobba 100 procent av sin förmåga. Att därför få komma ut i arbete på ett arbetsintegrerande socialt företag eller på arbetsträning där eller i andra företag och verksamheter, med sin befintliga ersättning i botten – oavsett om det är försörjningsstöd, aktivitetsersättning etc – betyder oerhört mycket.

Någonstans måste karriären i arbetslivet börja eller kunna fortsätta om man haft arbetshinder under längre tid av olika skäl. Nu riskerar tusentals personer både sina ersättningar och sina möjligheter att komma vidare i sin strävan efter ett arbete. Om det är på två, fyra, sex eller åtta timmar om dagen spelar ingen roll. Det ska handla om den förmåga varje person har.

Penilla Gunthers fråga till arbetsmarknadsministern är:
Var är det tänkt att de drygt 100 000 långtidsarbetslösa ska få sin arbetsträning, praktik eller anställning om varken löftet om insatser för arbetsintegrerande sociala företag eller extratjänsterna infrias?

Text: Penilla Gunther
Foto: Kristian Pohl, Regeringskansliet

Interpellation:
Är en fråga i riksdagen eller annan folkvald församling från en enskild ledamot till en ansvarig politiker. Ibland leder en interpellation till en debatt mellan den som ställer interpellationen och den ansvariga, som är representant för exempelvis den styrande koalitionen i en kommun, ett landsting eller Sveriges regering.

 

Följ debatten vidare:
Ylva Johanssons svar kommer efter riksdagsmöte att publiceras i september månad på riksdagens hemsida, liksom eventuell debatt, som äger rum på riksdagssammanträdet.

Se den här:
http://www.tinyurl.com/zfe3erg