Liv och död i mytiskt Brügge

i8u7y6543Wermland Opera ger en trogen gestaltning av Erich Wolfgang Korngolds 1920-talsopera Die tote stadt, om sorg, liv och död – samt oförmågan att släppa taget.

Die tote stadt
Originaluppsättning av Erich Wolfgang Korngold, baserad på Georges Rodenbachs roman ”Staden den döda”.

Die tote stadt framstår som ett prestigeprojekt för Wermland Opera. Det har satsats på en rad kringarrangemang, genom vilket den som önskat kunnat lära sig mer om såväl Erich Wolfgang Korngolds bejublade opera från 1920 och nyuppsättningen i Värmland. Denna gång leds vi in i berättelsen av Sophia Jupithers erfarna hand, med tidigare uppsättningar vid bland annat Kungliga Operan i Stockholm i bagaget.

Genom Jupithers regi och under Johannes Gustavssons musikaliska vägledning bjuds publiken till ett på originalspråket intimt sorgedrama, där modernitet möter en mytisk verklighet. Den förvirrade änkemannen Paul (Daniel Frank), har i saknaden av sin tidigare Hustru Marie byggt upp ett minnesrum till hennes ära. Där sörjer han, tills Marie i sin död verkar mer levande än livet självt.

När han möter Marietta, (Ann Louice Lödgund), till utseendet osannolikt lik Pauls före detta hustru, utlöses en kris som kretsar kring liv och död. Dramat utspelas i flera känslostämningar, och affekten mellan Paul och Marietta, mellan ideal och verklighet, liksom drömverkligheten, skapar en starkt känsloladdad gestaltning av dramats huvudkonflikt.

Den skickligt framförda musiken förtätar konflikten. Den präglas av tvära kast och en plötslighet som gestaltar Pauls olika känslovåndor och fördjupade begär. I Korngolds tappning är denna konflikt delvis mytisk. Likt en Orfeus som vandrar ner till dödsriket efter sin döda hustru, accepterar Paul inte sin lott. Men Paul är ingen gud. I den döda staden Brügge äger spänningarna rum inom Paul, som får svårt att skilja mellan dröm och vaket tillstånd.

Marie och Marietta sliter båda i Pauls själ. Dansösen Marietta får sägas representera ett ohämmat eros. Hon går från utsvävande libertin som älskar att ha roligt, kallar Paul för ”kåt dysterkvist”, men blir närmast demonisk då hon till sist utmanar den döda och försöker krossa dess makt över Paul. Just denna karaktärsutveckling gör Lödgund sällsynt kraftfullt!

I artikeln ”Ett samtal om allvar”, vilken återfinns i en för teatern tillhörande skrift, berättar Sophia Jupither att hon velat hålla sig så nära originalet som möjligt. Musiken, liksom föreställningen som sådan är inte tematiskt förutsägbar, utan verkar utgå från olika affekter. Den idealiserade döden utmanas av en motsägelsefull livskraft – som till sist tvingar, med våld, ut Paul ur sitt osunda tillstånd.

För operabesökaren väntar ingen enahanda behaglig upplevelse, men väl en kraftfull sådan. I Jupithers tappning har Die tote stadt onekligen en suggestiv skönhet, även till följd av Lars-Åke Thessmans vackra scenografi. Och Korngold verkar också vilja säga något viktigt till oss. I de häftiga känslostormar vi tänker oss vara kärleken, ryms såväl ljus som mörker.

Det kan spränga oss loss från vårt eget främlingskap för livet. Men, begäret är också i sin tur även bokstavligt talat livsfarligt, i drömmens värld dödar Paul till sist Marietta – för att i vaket tillstånd förlikas med livets villkor. När vi stänger dörren till minnenas tempel, för att också lämna de dödas stad, sjunger Daniel Frank i egenskap av Paul, följande:

”Liv och död ska skiljas åt
Mumlar hjärtats tysta gråt
Vänta på mig där du är
Ett andra liv, det finns ej här”

Text: Robert Halvarsson
Foto: Wermland Opera/Mats Bäcker

Vem tar vem på nätet?

234567890Vi lever nu i teknikens tidsålder. Allting sker på nätet för generation IT; köpa semesterresor, köpa kläder, köpa soffa, köpa vänner… jag menar skaffa vänner och skaffa partner. Hur går det till? Och är utbudet större, eller mindre?

Som 18-åring gick jag med i QX, Qruiser, i syfte att lära känna kvinnor. QX är ett community, ett Facebook, för homo-, bi- och transsexuella, plus alla andra inriktningar. Vilka skiftar så snabbt att det är ett heltidsyrke att lära sig alla nya termer och deras betydelse. Datorn plingar med ens till och med. Jag gläds! Ett PM! Min förhoppning för en flickvän flammar upp. Kanske har jag äntligen hittat rätt ställe?

Pling. Pling. Pling. Du har 58 nya meddelanden.

58! Bilderna av mejlens avsändare får mig snabbt att sucka. Den mest anständiga bilden var från Mats och Roger, även de 58 år gamla. Iklädda svarta plastkläder stod de med läderpiskor hotfullt höjda. ”Vill du vara med och leka?” De andra meddelandena håller samma ton. Jag som trodde jag kommit till ett ställe befriat från heterosexualitet hade hamnat ur askan i elden.

Anständigt letande bättre?
Jag beger mig till den andra änden – kristen dejting. Tyvärr är personer av bisexuell art få på den typen av sajter. Jag får inbjudan av en frikyrklig person till spännande möten med djävulsutdrivning, något jag inte är intresserad av. Jag ser bilder inom mig av svarta kappor och vigvatten, epilepsiryckningar och avgrundsskrik då demonen far ut. Det faller mig inte i smaken.

Chatta då?

Man får vara glad om det går 20 minuter och 23 sekunder innan ens internetdejt säger något dumt. Folk är mer frispråkiga bakom skärmen än IRL (In Real Life). Frågan är, är alla bra personer upptagna?

Jag letar efter någon vars profilbild är från detta årtionde. Det är sällan den stämmer överens med verkligheten. Kanske den ”mystiska mannen i uniform” visar sig vara en pojkscout? Det är synd med retuscherade bilder, men om du stöter på sådana vet du iallafall att din blivande partner är bra på Photoshop.

Vad bör man ta reda på?
Webbkameror ger inga snygga profilbilder. Ta foto med digitalkamera i stället. Alla lägger upp de bästa, retuscherade, bilderna, det bör man vara medveten om. Man är inte snyggare IRL än på nätet för den sakens skull. Att blogga eller inte blogga, det är frågan. De flesta vinner på att använda Facebook. Där kan man dessutom spana in sitt offer. De som inte ids lägga upp foto och presentation göra sig icke besvär. Nästan alla du träffar tenderar dessutom att ha fanatiska intressen. Såsom att odla köttätande växter.

Första dajten?
Är det så att de som blivit över letar partner på nätet? Kanske ska man gå på andra sociala tillställningar, kanske en datorträff? Då ser du snart Plåt-Niklas stå vid dörren. Sannolikheten att Plåt-Niklas är oskuld, är rätt stor, så han kan man träna upp om man är lagd åt det hållet. Eller ska man sålla hårdare för att hitta guldklimparna? Nackdelarna med internet är att den du pratar med, kan vara en varg som letar efter ett får att sätta tänderna i. Dejta aldrig någon som säger;

– Jag brukar inte göra detta på första dejten, men här är mitt lösenord.

Jag föredrar att skaffa en partner på gamla goda sättet; genom alkohol och dåligt omdöme.

Text & illustration:
Maria Lundby Bohlin

Kontaktperson – Ett stimulerande arbete

461982 kom en ny socialtjänstlag. Det var då kommunerna började med kontaktpersoner, vilkas uppgift är att hjälpa personer ut i samhället. Fler kontaktpersoner behövs i så gott som alla kommuner.

Joel Holmqvist är en av kontaktpersonerna som jobbar för Hammarö kommun.

– Jag har arbetat som kontaktperson i två år och jag mår bra av att hjälpa andra människor, säger han.

När kommunen frågade om han kunde bli en kontaktperson, så tackade han ja direkt. Han kände att han kunde vara till hjälp.

– Förr tänkte människorna mera som en grupp där alla hjälpte varandra. Nu är vi mera individer där vi ser mer till oss själva. Detta tror jag är onaturligt och dåligt för oss som människor. Vi är skapta för att vara i grupp.

Att man får en kontaktperson beror på många olika faktorer. Dels om man har en funktionsnedsättning, psykisk ohälsa eller att man har hamnat lite vid sidan av det sociala livet.

Som kontaktperson är Joels uppgift att hjälpa personen att delta i samhällslivet, för att de ska kunna utvidga sitt sociala nätverk. Man kan exempelvis gå på utställningar eller en idrottsaktivitet tillsammans.

– Att vara kontaktperson ett par timmar i veckan är ett bra sätt för mig att kunna ge något tillbaka till samhället och dess medmänniskor. Det är roligt, och jag känner att jag gör något bra för en annan människa, berättar Joel.

Han berättar vidare om hur oerhört givande det är att se en person växa och utvecklas.

– Hur stor del man har bidragit till det är omöjlig att säga, menar han.

– Man kan hjälpa till så mycket bara genom att finnas till för en annan människa.

Text: Olle Stagnér
Foto: Henrik Sjöberg

Mustigt måleri på Krokstad Herrgård

22345RSMH-Kalstasola besökte Krokstad Herrgård med anledning av en konstutställning, där föreningsbekante medlemmen Margarete Wiberg var huvudperson. I blickfånget stod hennes bildkonst och masker, vilka nu står tillgängliga där för allmänheten.

Efter en i sedvanlig ordning vällagad lunch på RSMH, bär det så iväg. Flera medlemmar slog följe i olika bilar, vilka tog sig från den tidigare så studentikosa Kårgränden i Karlstad, till Krokstad herrgård en bit utanför Säffle tätort.

Till sist möts människor av en nu avskalad trädallé, och då vet vi, att vi nästan är framme vid Duse udde och att konsten inte är långt borta. Dags att göra kameror, mobiler och annan mer eller mindre allvarlig dokumentationsutrustning redo. För här är det vackert!

Väl framme möts sällskapet av Lena-Maria Stigsdotter, som tillsammans med sin man håller i såväl konstutställningar som andra kulturevenemang på Krokstad herrgård.

– Det är alltid roligt när människor vill titta på ens bilder, berättar Margarete ödmjukt inför gruppen som äntrat en mindre byggnad, som förvandlats till ett galleri.

66Där visas flera tavlor upp i anslutning till huvudbyggnaden. Genom Herrgårdens lantliga miljö strosar så besökarna vidare för att avnjuta hennes konst. Den väcker tankar, associationer och frågor som avhandlas gemensamt inför skaparen till akrylmålningarna och de pittoreska maskerna. Det går inte att ta miste på att Lena-Maria Stigsdotter är nöjd över att få visa upp Margaretes verk.

– Formspråket hon har är spännande och fantasifullt, det är lite klurigt och eget tycker jag. Det finns både humor och något ruskigt med dem ibland. De är så himla mustiga, de brända färgerna bidrar till starka bilder, berättar Lena-Maria Stigsdotter.

Det är bara att instämma, visst är det färgstarkt. Motiven kryddas ibland dessutom av oväntade kollagedetaljer, som stundom är så diskreta att de syns främst vid närmare betraktelse. Det bidrar till att ge en intressant touch till de verk som i övrigt domineras av stark kontrast och egensinnighet.

Och med tanke på hur många verk som visas upp, är det kanske inte är så lätt att hålla reda på allihop? Som ett brev på posten kommer Margaretes kommentar:

– Har jag målat den där? utbrister hon. Frågan är inte så underlig, kan tyckas.

3254Tavlorna kommer att hänga vid Krokstad till den 22 maj, men ASP Bladet får veta att några verk kommer att fortsätta att finnas där, eftersom de olika rummen på herrgården kontinuerligt smyckas. Med andra ord; det är god tid att passa på å hälsa på!

Text och foto: Robert Halvarsson