Personligt Ombud åkte till Köpenhamn och Malmö på studieresa.

opera

Under några dagar i slutet av augusti åkte Värmlands Personliga Ombud till Köpenhamn och Malmö. Fyra studiebesök var inplanerade och vi vill gärna berätta lite om de besöken.

Videncenter

Är en organisation direkt under Världfärdsministeriet i Danmark. Man kan översätta centret till ett Information, Kunskaps – och Undersökningscenter.

Syftet är att öppna dörrarna mellan olika organisationer, och att bidra till att främja utvecklingen av professionen socialpsykiatri i Danmark. De ska även arbeta med att samla information, skapa kontakt och nätverk. Fokus ligger på det praktiska arbetet som bedrivs inom socialpsykiatrin.

Primärgruppen de vänder sig till är personal, politiker, undervisare och ledare. Sekundärgruppen är brukare och anhöriga

Missionen är att samla in, förarbeta och förmedla kunskap om gott
socialpsykiatriskt praktiskt arbete.
De verkar landsomfattande och tittar även på hur det ser ut i omvärlden.

Videncentrets överordnande strategi ser ut på följande sätt :

Värdighet, kvalitet och bemötande – väcka debatt.
Kunskapsförmedling – samla in kunskap och föra den vidare.
Implementering – redskap och ” good praktice ”
Utveckling – rehabilitering, kompetensutbildning, och verka för vikten av tvärprofessionellt samarbete.

Videncentret publicerar både materiel och böcker. Ger ut en tidning om socialpsykiatri 6 ggr per år. Utvecklar och uppdaterar hemsidan fortlöpande.

Kärnområden
• daglig sysselsättning
• boende
• aktivitetscenter
• stöd till kontaktpersoner

Strategiska områden
• psykosocial rehabilitering
• dokumentation och forskning
• tvärprofessionellt samarbete

Videncentret ska arbeta reflekterande i förhållande till praxis.

Ungdomsboendet på Vuxenteam, Hans Knudsens plads 3 Köpenhamn

Vuxenteam är en del av den sociala omsorgen i Köpenhamn och utgör det enda boendet som finns för den här utsatta gruppen med sociala svårigheter.
Teamet består av:
Brukare
Kollegiet (personal, arbetsledare och chef)
SKP:are (kontaktpersoner som jobbar ’på gatan’, uppsökare) ”udgående team”
Hjemmevejledere (boendestöd/hemtjänstpersonal med förstärkt kompetens och utbildad i en annan arbetsmetod än den gängse.)
Administration
Teamchef

Visionen man brottas med:
Vad är det att jobba flera professioner tillsammans?
Hur definierar vi ”tvärprofessionellt”?
Vilka gemensamma värderingar har vi?
Vilka gemensamma mål har vi?

Målgruppen 18-25 år har det gemensamt att de har sociala problem kombinerat med psykisk ohälsa/sjukdom. Gemensamt är att de inte har förmått anknyta till samhället. Ännu ett gemensamt drag är att dessa unga inte får den vård de behöver från psykiatrin.
Många har också ett missbruk av alkohol eller narkotika, i många fall ”självmedicinering”.

Ungdomarna kommer till teamet från institutioner (många har avverkat ett antal institutioner), de kommer från dysfunktionella familjer, har dåligt fullföljd skolgång och dålig anknytning till arbetsmarknaden.
I gruppen finns en ganska stor mängd flykting- och invandrarbarn

Gången i behandlingen är att de får ett erbjudande om hjälp och boende på Hans Knudsens plads.
Den första kontakten ska utmynna i att de inbjuds till att vara helt ärliga, man börjar med: vill du verkligen vara här? – ja det vill jag (=motivation.)
Uppgiften blir sedan att skapa ett lugn runt den unge på boendet.
Alla aktiviteter är frivilliga, man upprepar ”kom till oss”, ”ät med oss ikväll” och så vidare.

Relationen byggs successivt genom att personalen gör saker tillsammans med den unge (=’medlevarskap’.)
Personalen fungerar som modell för den unge: ”hur gör vi?”, ”hur umgås vi med varandra?”, ”hur umgås vi med de unga?”
I personalen har man valt att ha en viss etnisk representation för att motsvara den bild som finns i målgruppen. Detsamma gäller åldersmässigt.

En biståndsbedömare är knuten till teamet för hjälp med ekonomi med mera. Hon utgår från socialcentret på Österbro.
Även en bostadskonsulent (motsvarande) finns med i organisationen.

Dansk grundlag skyddar individen från myndighetsutövande utan medgivande. Dessutom finns inga sociala eller psykiatriska tvångslagar.

Reglerna är enkla:
Inget våld (ilska, ja- men det ska kunna lösas genom att resonera om saken!)På grund av de svåra personlighetsstörningar de boende har måste man i personalen hela tiden upprepa den regeln. Brott mot reglerna tas upp varje gång det inträffar. Våld inträffar därför mycket sällan.
Det ska vara ordning på rummen (evigt problem för personalen – ”gör i ordning!”, ”ska vi göra i ordning tillsammans?”, ”ska jag göra i ordning åt dig?”)

Vuxenteams vision:
Större engagemang för brukaren
Fullgjorda handlingsplaner gentemot brukaren
Förberedelser för brukaren när det gäller socialtjänsten och effektivisering av insatser för brukarens bästa.
Metod- och jobbutveckling för både anställda och brukare.
Att verksamheten är utvecklingsorienterad.

Erfarenheterna i personalen är att allt tar väldigt lång tid. Alla boende har varit på en lång rad olika institutioner och vuxenteam är i princip den sista chansen att kunna hjälpa den unge.

Väldigt få unga kan följa reglerna från arbetsförmedlingens sätt att jobba med dem. Detta kräver extra mycket tid och möda för personalen.
Teamets samarbetspartners är bland annat psykosteam, alkohol- och drogvården och distriktspsykiatri.
Det är svårt för personalen att jobba eftersom de boende är unga med vanlig pubertetsutveckling men komplikationer i form av psykiska och sociala handikapp.

Resurser i staden:
Var tredje ledig lägenhet ställer fastighetsbolagen till förfogande för kommunens verksamhet med sociala boenden.
Teamet hjälper till med boendet och man erbjuder hjälp att skaffa fram jobb eller sysselsättning som är meningsfylld.
Trapphusboende (med personal dygnet runt) finns i kommunens organisation och det är vanligt att de unga i målgruppen bor på det sättet.

Arbete:
Brukaren vill men kan inte på grund av att kraven är för stora
Den unga misslyckas gång på gång på grund av det.

Samhället:
En känsla av samhörighet med samhället i stort betyder mycket för den unges identitet.
Små institutioner behövs men finns inte.
Vuxenteams målsättning:
Därifrån du kom ska du inte hamna igen.

Uppnådda mål:
Den unge får som minimum en period under vilken han kan orientera sig (”hit har jag kommit, här är jag”.) Det ska ses utifrån alternativet till ett liv med droger och kriminalitet.

gruppen

Idrottshuset med föreningen ”Kämparna” i Köpenhamn

Idrottshuset har sin verksamhet förlagd i en chokladfabrik med all tillhörande charm som en gammal industrilokal erbjuder. Vi blev väl mottagna av två glada män, Poul och Otto. Poul Möller är heltidsanställd av Köpenhamns kommun som föreningskoordinator i idrottsföreningen ”Kämparna”. Otto. M. Sörensen är själv brukare men har numera en halvtids anställning som instruktör i föreningen.

Idrottshuset är ett aktivitetshus i Köpenhamns kommun med fokus på ”att kropp och själ hänger ihop” och satsar därför på fysiska aktiviteter samt socialt umgänge.
Målgruppen är vuxna med psykiska funktionsnedsättningar.

Verksamheten arbetar målmedvetet med att stötta människor på väg mot ett bättre mående genom vetskapen att fysiska aktiviteter leder till en större medvetenhet om den egna kroppen och dess förmåga som i sin tur leder till en utökad självkännedom.
Den sociala gemenskapen och den bekräftelse som de ger varandra i sina gemensamma aktiviteter leder till ett utökat självförtroende och därmed ett rikare liv.

Deras profil består av begreppen
idrotta
äta bra mat
arbeta
”bara vara”
fester

I Idrottshuset finns det tillgång till en Cafeteria där man har möjligheter att äta frukost, äta varm mat eller ta en fika. De har också fina undervisningslokaler där

de bedriver kursverksamhet med många olika utbud. Kurserna har en röd tråd i form av fysiska aktiviteter, kost och arbetsmarknadsinriktade ämnen. På Idrottshuset handlar det mesta om att rehabiliteras till ett så bra liv som möjligt för var och en genom att lära ut den kunskap vi behöver för att klara oss fram i livet.

Idrottsföreningen Kämparna (IFK 98) har sin klubblokal i Idrottshuset. Det är en mycket aktiv förening som bildades i februari 1998 och erbjuder ett stort urval av fritidsaktiviteter för människor med psykiska funktionsnedsättningar. Föreningen är också öppen för anhöriga och nära vänner. Föreningen har ca 200 medlemmar och drivs som vilken förening som helst med brukarna själva i styrelsen. De betalar en medlemsavgift på 230:- i halvåret. Det är viktigt att ha så låga kostnader som möjligt eftersom målgruppen oftast har små ekonomiska möjligheter. De får pengar från kulturministeriet och söker pengar via olika fonder för att finansiera föreningen.

Det finns en mängd av aktiviteter så som löpning, fotboll, badminton, styrketräning och avspänning. Allt har sin grund i frivilligheten. Just detta understryks flera gånger och det är det som är kärnan i rehabiliteringen att allt sker utifrån en egen vilja och motivation. Samtidigt som det ger en mycket hälsosam effekt både fysiskt och psykiskt och att det främjar det sociala samspelet samtidigt som det är en möjlighet att komma vidare i livet.
Utöver dessa aktiviteter anordnas många andra aktiviteter så som skidturer, sommaraktiviteter och sociala arrangemang. De har filmkvällar, dejtingkvällar och olika kursutbud.

Idrottshuset var en mycket inspirationsgivande miljö.
Där fanns mycket glädje och framåtanda och sist men inte minst bjöd huset på en stor portion av samhörighet och gemenskap. En plats att vara tillsammans!

PO-Comintegra i Malmö

Comintegra bildades utifrån övertygelsen (inspiration från Basta) att:
alla människor har lika värde och ska få möjligheten att bli ansvarstagande samhällsmedborgare.
genom att ge människor de rätta verktygen visar man på olika möjligheter och hjälp till självhjälp.

Comintegra är ett kooperativ som arbetar med människan för integration och står för kom integrera. Bildades 2003 av Kamratföreningen Comigen som är en ideell stödförening för människor i utanförskap och har idag nästan 700 medlemmar.
Verksamheten leds och bedrivs uteslutande av människor med egen erfarenhet av utanförskap.
Comintegras verksamhet bygger på : BUSS
Boende
Utbildning
Sysselsättnng
Social gemenskap

Verksamheter: Café Möllan, Serviceteamet, Aluma ( de hemlösas tidning), PO m fl.

PO-Comintegra AB
På uppdrag av Malmö stad bedriver PO-Comintegra sedan 2007 verksamhet med personligt ombud.
PO-verksamheten bedrivs i aktiebolagsform för att inte dras med om andra verksamheter går dåligt. Malmö är en kommun med 10 stadsdelar. Alla har egna stadsdelnämnder med olika tolkning av regler/normer.
Här arbetar 15 PO inkl. samordnare. 6 har annan etnisk bakgrund och man representerar 13 språk. 2 PO arbetar mot hemlöshet. För att arbeta som PO krävs högskoleutbildning.
Man jobbar utifrån återhämtning och empowerment.
Ca 35% av klienterna har annan etnisk bakgrund. Oavsett klientens härkomst kan vem som helst i PO-gruppen åta sig uppdraget. Vid behov finns nödvändig kompetens i gruppen.

Man jobbar med:
relationsbyggnad
långsiktighet för ett självständigt liv
långsamt utdraget avslut

Verksamheten leds av en styrgrupp som till sin uppbyggnad är ungefär som PO Värmland. Malmö stad ger riktlinjer.

Som kvalitetssäkring hålls också brukarmöten. Frågor om hur de tycker PO fungerar ställs till brukarna. De får också ge förslag på vad som behöver förbättras och hur.
Man har också haft Focusgrupper där klienterna har fått beskriva sin upplevelse av bl a psykiatrin.

I Malmö är 50% av befolkningen under 18 år och 50% av dessa har annan etnisk bakgrund.

Trots skillnad mellan storstads och glesbygdslän är problemområderna ofta desamma.
LSS ( mycket överklagan där utfallet blivit till klientens fördel)
God man
SoL-boende

Tydlig effekt av PO-arbetet

boendestöd i alla stadsdelarna
uppsökandeteam via socialtjänsten

PO mot hemlöshet
Fristående från övrig PO-verksamhet. Två PO ( kvinna och man) arbetar uppsökande och mest tillsammans. Man besöker platser där samhällets mest utslagna befinner sig. Det finns ca 800 hemlösa i Malmö varav 44 barn men man räknar med ett stort mörkertal.
I Malmö finns 4 härbärgen – Köpenhamn har 69.

Övrigt
Inom Comintegra pågår ett förprojekt där man via frågor till alla brukare skaffar underlag till en ansökan om EU-bidrag för att starta ett påbörjarprojekt med målet Sysselsättning till alla. Inom projektet, som man så småningom hoppas blir en permanent verksamhet, ger man utbildning och arbete.
Två PO arbetar idag med förprojektet och i framtiden kommer fler PO att arbeta några procent med arbetslivsinriktad rehabilitering.

Café Möllan
Här mötte och guidade oss föreståndaren Göran som engagerat berättade om kamratföreningen Comigen och verksamheten Café Möllan. Möllan är ”egentligen en mötesplats där det råkar ligga ett café.”
Här gäller kamratskap med K. Möllan fyller en livsnödvändig funktion – socialt.

Missbrukarens värsta fiende är han själv när han är ensam.

Behöver träffa andra i samma situation, dela erfarenheter och lära av varann. Idag hyrs lokalen av Comintegra. Kamratföreningen Comigen har som mål att själva ta över lokalen.

TOTAL DROGFRIHET gäller dvs man får inte vistas i lokalen eller delta i aktiviteter när man är påverkad. Däremot är man välkommen tillbaka i nyktert/opåverkat tillstånd.
Man har olika verksamheter
cafe´ och catering
kvinnogrupp
kamratstödjargrupp
barngrupp – finansieras genom BRÅ till bl a lägervecka
olika utbildningar i samarbete med ABF
föreläsningar ex substitutsbehandling, ADHD
coaching
stor idrottsverksamhet

Serviceteamet
Föreståndaren Jose´ informerade oss minst lika entusiastiskt om sin verksamhet. Han gav oss en inblick i hur hans liv såg ut för bara fem år sedan; ”en jobbig kille med ADHD som ingen orkade med. Tungt missbruk, hemlös.”
Idag är han fri från missbruket, har fru ,barn,hund och arbete.
Han är dessutom med i ett nätverk mot utanförskap/hemlöshet. Som delegat åker han ibland till Bryssel och informerar EU om ”hur det ser ut i verkligheten”.

Vad var det som hjälpte:
bland alla stängda dörrar överallt fanns en glänta i dörren hos Kamratföreningen
God man
att andra har tilltro till Josés egna resurser

Serviceteamets största uppgift idag är att på uppdrag av PO hjälpa personer till sysselsättning/arbete. Idag är 8 personer sysselsatta och 2 på väg in. Idag arbetar man med
flytthjälp
städning
gräsklippning

Planerar flera småverkstäder runt om i Malmö som de hoppas finansieras genom EU-projekt.

PO Värmland återvände hem med ny kunskap och mycket inspirerande möten. Gemenskap, tro på förändring ”att hålla en dörr på glänt” och vikten av friskvård blev en påminnelse för oss i ett fruktbart återhämtningsarbete (eller Recovery som danskarna säger).
Vi fick också se Köpenhamn från sjösidan med charmiga Nyhamn, operahus, lilla havsfrun och mycket mer. Ett gott mottagande utgör en viktig del i en studieresa och det upplevde vi vart vi än kom.
Reporter:
Lena Norman, Thomas Bohman,
Christel Iversen & Ingela Hartelius

Om aspbladet

Tidningen ASP Bladet, utgiven av Kooperativet Mediagruppen Karlstad med fokus på sociala frågor i solstaden. Chefredaktör är Robert Halvarsson. Frågor? Maila: kontakt@mediagruppen-karlstad.se

En reaktion till “Personligt Ombud åkte till Köpenhamn och Malmö på studieresa.

  1. Varje hemlös person i Sverige kostar skattebetalarna omkring 600 000 kronor per år, vilket innebär en årlig kostnad för våra cirka 18 000 hemlösa vi har i vårt land slutar på i runda tal 11 miljarder. Detta är uppskattade siffror ur en rapport från Lunds socialhögskola.
    För 11 miljarder skulle 11 000 lägenheter i miljonklassen kunna köpas in till de människor som idag lever utan eget tryggt hem och därefter kunde det stöd och den hjälp som krävs sättas in för att behålla dessa till de människor som vill och behöver det. Det skulle innebära att hemlösheten skulle vara löst på ett par år. En tanke bara!
    Men verkligheten ser både dystrare och helt annorlunda ut, för idag verkar istället dessa pengar användas till att vidmakthålla och bygga in hemlösheten i samhället. Det görs helt enkelt genom att vi bygger upp en särskiljande sekundär bostadsmarknad för hemlösa och fattiga människor, där härbärgen, stegboenden, referensboenden, träningsboenden, korttidsboenden och 10 talet andra uppfinningsrika boendedefinitioner finns att tillgå. Inom denna boendesfär finns sedan en arbetsmarknad för ett mycket stort antal problemorienterade och ”kontrollfreakade” människor som tycks vara avlönade endast för att förminska och diagnostisera redan utsatta människor. Helst så mycket att ett eget tryggt hem med ett fungerande privatliv aldrig ska behöva komma på tal.
    Med mina över 30 års långa självupplevda erfarenhet av olika ”uppfostringsboendelösningar” är jag övertygad om svårigheten att finna en mer hopplös, mer verkningslös eller dyrare lösning än denna. Finns det överhuvudtaget en vilja i vårt land att leva upp till vår egen regeringsform och allas våra mänskliga rättigheter vi skrivit under på? Om så var fallet skulle vi då inte av denna diskriminering som dagligen pågår och allas ”rätt till bostad”, avsatt några miljarder för uppbyggnad av små billiga integrerade hyresrätter där folk har råd att bo och sedan bo kvar i?
    Vi ska strax läsa några utdrag ur vad våra mest ansedda forskare på hemlöshet har kommit fram till om denna snabbt växande sekundära bostadsmarknad (boendetrappor). Denna lukrativa boendemarknad våra politiker, tjänstemän, frivilligorganisationer och privata aktörer förespråkar och bygger vidare på. Utöver de nedanstående forskare finns många fler som kommit fram till liknande slutsatser.
    Hans Swärd, professor i socialt arbete säger: ” Ett grundproblem är att det byggs för lite och för dyrt. Och att många nya bostäder blir bostadsrätter. Det har blivit en ond cirkel. Hyresvärdarna kan välja och vraka och då har de svaga grupperna inte stora chanser. Och de har inte råd att köpa en bostad. Nödbostäder eller tillfällighetsboenden är en dålig lösning på bostadsproblemen. De har en tendens till att bli permanenta. Och när de finns så blir det lättare att vräka människor. Varken hyresgäster eller socialtjänst tycker att de behöver göra så mycket, nödbostäderna finns ju där. Lösningen på problemet är att få en mera långsiktig planering i kommunerna. Det är ingen omöjlighet att lösa problemen om man verkligen vill det, men det krävs uppoffringar”.

    Ingrid Sahlin, forskare säger: ”Jag påvisade redan för tio år sedan att i kommuner som använder boendetrappor är helt hemlösa avsevärt fler än i kommuner som inte gör det”.
    Cecilia Löfstrand, forskare säger så här: ”På den sekundära bostadsmarknaden har andrahandskontraktet konstruerats enbart för att begränsa den boendes rättigheter. De boendelösningar som kommunerna erbjuder hemlösa är vanligtvis andrahandsupplåtelser som är kombinerade med specialvillkor som innebär betydande begränsningar i hyresgästens möjligheter att disponera och förfoga över bostaden. Dessa går ofta långt utöver dem som gäller för övriga, ”vanliga”, hyresgäster och är inte så sällan integritetskränkande, i vissa fall direkt olagliga (SOU 2001:95, SOU 2004:3). De kan bl.a. innebära förbud mot att ha övernattande gäster eller sällskapsdjur i bostaden. Bostaden är för socialtjänsten ett medel för att uppnå en viss målsättning som formulerats i en s.k. arbetsplan. För att få ett andrahandskontrakt måste klienten underkasta sig tillsyn och kontroll, ett uttryckligt villkor från socialtjänsten och fastighetsägaren, vilket bland annat innebär oanmälda hembesök med hjälp av en extranyckel ”.
    Vad säger Socialstyrelsen och Boverket? Jo, ”Socialstyrelsen och Boverket menar att det till och med kan vara en belastning att ha en bostad genom socialtjänsten, eftersom risken finns att man efter det aldrig blir godkänd som hyresgäst med eget förstahandskontrakt. Dessa kommunala boendelösningar för hemlösa blir därför ofta en separat bostadsmarknad, med helt egna regler och förutsättningar”.
    Maria Larsson (kd), ansvarig minister i hemlöshetsfrågor tycker så här: Det behövs mer evidens, då jag anser det finns för lite forskning på området?? ”Jag tycker socialtjänsten och våra frivilligorganisationer samarbetar mycket bra och gör ett ovärderligt jobb för att hjälpa våra hemlösa”.
    Vad Maria Larsson verkar söka efter i sin desperation, är snarare ett sätt att försöka köpa tid för att förhala sanningen och samtidigt utnyttja och cementera hemlösheten ytterligare i hjälplösa organisationer på grund av deras bidragsbehov. Vidare handlar det kanske även lite om att för hennes egen trovärdighets skull fortast möjligt försöka hitta en forskare som är villig att stödja denna vidriga människosyn mot våra hemlösa och fattiga medborgare med en ”evidens”. Men skulle det funnits någon mening med alla hyllmeter av evidens som finns och åter efterfrågas i den här frågan, varför har vi då inte agerat tidigare utifrån de forskningsresultat som redan presenterats?
    Om denna egoistiska och giriga samhällsuppbyggnad ska gälla i framtiden så kommer även kostnaderna för fler väktare och ytterligare poliser att skjuta i höjden, då vi istället för att bygga de bostäder som efterfrågas arbetar utifrån någon tro om att fler och fler batonger ska kunna lösa hemlösheten genom segregation.

    Rolf Nilsson
    Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s