ASP Bladet har mött upp med Cecilia Cekestrand för att med sina egna ord, utvärdera publiksuccén ”IFA´s föreläsningsserie” som hon anordnade under hösten 2008/våren 09
Anledningen till att jag drog igång den här föreläsnings-serien är att jag dels har ett personligt intresse och har läst ganska mycket om det här under åren. Jag märkte att ju mer jag lärde mig desto lättare blev mitt arbete och desto bättre blev det för de klienter jag mötte. En av anledningar var därför att utbilda personalen genom tips och råd och sedan var det för att påvisa för chefer och nämnd att det här existerar. Det har varit personer från olika förvaltningar, olika ställen i kommunen, arbetsförmedlingen och även klienter. Förhoppningen är att de sprider kunskapen och budskapet vidare till sina chefer och sin omgivning.
Det är första gången jag gör en sådan här stor sak och jag hade inte direkt några speciella förväntningar men det jag snabbt märkte var att det tar så otroligt mycket tid, tid som inte alltid syns. Föreläsare skall planeras och bokas, lokal skall ordnas, tekniken skall fungera, det skall finnas fika på plats och efteråt är det faktureringsarbete som kommer till.Trots det har det varit hur roligt som helst för jag har träffat fantastiska människor och det är helt underbart.
Ungefär 120-170 personer har kommit vid varje tillfälle och då har ca. 80 st. varit samma varje gång medan resterande varit från olika ställen vid varje tillfälle. Lite beroende på vad föreläsningen handlat om har jag bjudit in lite olika människor. Många hörde av sig till första gången då de läste om det i tidningen, jag blev helt nedringd både av privatpersoner, sjukhus och alla möjliga ställen som dels ville gå dit som personal och dels ville ha privat hjälp.
Totalt sett har ungefär 750 personer lyssnat på de totalt fem föreläsningstillfällena och responsen jag fått från människor som varit där har varit positiv. Eftersom kunskapsnivån hos alla människor gällande det här ligger väldigt olika så var jag lite nervös för hur det skulle tas emot. Den enda negativa kritik jag fått är att en del personer kan tycka att det är jobbigt att sitta och lyssna på t.ex. en professor, men det är som sagt en väldigt liten del, till 99 % har det varit positiv kritik vilket är jättekul! Jag har även hört via chefer att personalen uppskattat serien och det känns mycket bra.
Bäst med den här föreläsningsserien är nog att jag har fått lära känna de olika föreläsarna och jag har mailat en hel del med dem under tiden efteråt. Eftersom jag tycker att det är väldigt kul med sådana här utbildningar och föreläsningar så kommer vi säkert att stöta på varandra även på andra ställen. Det är otroligt intressanta människor som jag haft möjlighet att samtala med innan föreläsningarna eller över en lunch efteråt, de har ett oerhört stort engagemang. Föreläsarna har varit bra på olika sätt, de som har levnadshistorier att delge berör ju väldigt mycket och de som arbetar med de här frågorna ger ytterligare dimension till det hela.
Jag blir så trött på att höra att vi inte har råd att skicka personer på utredningar för de pengarna det kostar är ingenting jämfört med vad en person som inte får hjälp kan komma att kosta samhället. Den erfarenhet jag har av personer som fått hjälp är att det då går väldigt bra för dem. Nu hoppas jag att någon tar över efter mig och gör något mer av det här. Jag hoppas man tar till sig tänket, att det pratas mer om de här problemen och att det förankras mer ute i verksamheten. Tips och idéer om vad som mer kan göras mottages med stor tacksamhet!
Text: Kajsa Jansson
Relaterade reportage angående föreläsnings-serien
Hur kan man underlätta arbetslivet för personer med NPF?
ASP BLADET 