Rätt eller fel? Tankar om konstnärinnan Anna Odells examensverk

Få verk har blivit så omstridda som Anna Odells konstprojekt ”Okänd kvinna, 2009-349701”. Kanske är det 2000-talets mest omdiskuterade.

Verket

Odells konstverk bygger på följande: i januari i år låtsas hon vara psykotisk springandes omkring på Liljeholmsbron i Stockholm. Förbipasserande anar oråd och larmar SOS. Polisen kommer till platsen och omhändertar henne. De för Anna Odell till psykakuten på S:t Görans sjukhus där hon blir tvångsintagen och blir lagd i spännbälte och tvångsmedicineras. Senare berättar hon att det hela var iscensatt och att det rörde sig om ett konstprojekt. Hon skrevs därmed ut och blir polisanmäld för händelsen. Nu åtalas hon för falskt larm, våldsamt motstånd och oredligt förfarande.

Gökboet men ändå inte
Anna Odells konstaktion påminner om Ken Keseys Gökboet. I boken låtsas brottslingen McMurphy vara psykiskt sjuk och hamnar på sinnessjukhus.
Om Ken Kesey ville skapa debatt om den tidens psykiatri, så vill Anna Odell istället diskutera vad konst är, inte skapa en ny psykiatridebatt.

För och emot
I ett pressmeddelande från RSMHs förbundsråd ställer man sig bakom Anna Odells agerande. Man tycker det är viktigt att belysa föråldrade behandlingsmetoder som fortfarande används. Schizofreniförbundet däremot tar avstånd ifrån hennes handlande.

Det verkar som att Odells projekt i alla fall rör om i grytan. Hon har skapat diskussion, både om vad konst är och om psykiatrins slutenvård. Frågor väcks om konstens etiska gränser; kan man göra vad som helst i konstens namn? Andra frågor väcks när det gäller den psykiatriska slutenvårdens behandlingsmetoder; finns det inga alternativ till spännbälte?

Man menar från psykiatri-vårdens sida att Anna Odell slösat med vårdens resurser i sitt handlande, att hon har kränkt både medpatienter och personal genom sitt agerande. Anna Odell menar att hennes uppsåt inte har varit att göra något brottsligt.

I diskussionen skulle jag vilja föra fram ytterligare en aspekt. Det är skrämmande att det faktiskt går att simulera till sig vård. Har man inom psykiatrin inte säkrare diagnostiseringsinstrument än patientens egna ord och agerande? Även om Anna Odells konstaktion bygger på ett oredligt handlande, så har det väckt en värdefull diskussion. En diskussion som förhoppningsvis verkar till något utvecklande.

Karl-Peter Johansson

Om aspbladet

Tidningen ASP Bladet, utgiven av Kooperativet Mediagruppen Karlstad med fokus på sociala frågor i solstaden. Chefredaktör är Robert Halvarsson. Frågor? Maila: kontakt@mediagruppen-karlstad.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s