Irene Kisule är 48 år gammal och bor i Uganda i Afrika. Hon är i Sverige för femte gången på tio år för att hälsa på en kamrat som bor här i Karlstad. ASP Bladet träffade henne för att få en pratstund om hur det är att leva i Uganda.
I Uganda så bor det 30 miljoner människor på en yta som är lika stor som en tredjedel av Sverige. Det finns 54 olika språk i landet. Är
man från en region så förstår man inte vad någon säger som är från en annan region. Det officiella språket är engelska inom landet.
Sverige är ett väldigt tryggt samhälle säger hon när man landar i Sverige så är de ett väldigt annorlunda land ex. vägar och shoppingcentra är väldigt bra. Sverige är bra organiserat. Sverige är väldigt olikt Uganda. I Sverige behöver ni inte kämpa för att överleva men det måste man i Uganda. Där är majoriteten av människor fattiga för det är mycket folk och lite resurser att dela på. 75% av befolkningen är fattiga jordbrukare på landsbygden jordbruket är lite mekaniserat, 20% arbetar inom industrin och på kontor och 5% är arbetslösa.
Människorna i Uganda är mer vänliga än vi i Sverige dom ler och pratar mer med varandra. Och dom hjälper varandra mer för i Sverige behöver ingen hjälp för ni har allt.
Svenskarna är inte så vänliga utav sig men när man lär känna en svensk så upptäcker man att dom är vänliga. I Uganda ser man det direkt.
Det finns fyra kungar i Uganda. En som är huvudkung och sedan finns det tre på landsbygden. Man har även en president för hela landet
som väljs vart femte år.
Hennes generation har växt upp under besvärliga tider men från 1986 så har befolkningen ett mera behagligt liv. Den nuvarande presidenten har suttit sedan 1986 då han gjorde en militärkupp. Men han blev vald 1990 till president. I Uganda är människorna väldigt religiösa mycket mera än i Sverige. Det finns fyra huvudreligioner där. Kyrkorna i Sverige är väldigt fina säger hon. Ibland sitter människorna utanför kyrkan på gudstjänst i Uganda för det är fullt i kyrkan.
Irene arbetar på universitetet i Kampala med studentadministration. På hennes universitet är det ungefär 30 000 studenter. I hela Kampala finns det ungefär 90 000 studenter. Det ugandiska skoloväsendet liknar mycket det engelska.
Det finns ingen elektricitet på landsbygden så tv finns bara i dom större städerna. Men många på landsbygden har en batteridriven radio som dom lyssnar på. Det finns flera nationalparker i Uganda och på en del ställen finns det varningssyltar som varnar för apor på vägen vilket kan behövas. På vissa ställen är det babianflockar som sitter där för att tigga frukt av dom som passerar förbi. En intressant historia berättade hon om en babian som blev överkörd av en lastbil och hela hans flock kom upp på vägen för att sörja sin avlidna kamrat. Det resulterade i att vägen blev avstängd från trafik under flera timmar.
En annan historia som hon berättade handlade om en ung pojke i fem års åldern som rymde till skogen efter att hans mamma dödats av hans far. I skogen så fick han kontakt med en apflock som han fick leva med under några månader tills han hittades av en kvinna. Han var mycket mager när han hittades. Han var född i mitten på 1980-talet och han hittades 1991. När han levde med aporna så lärde han sig att kommunicera med dom och han var accepterad av flocken. Aporna som han levde med var gråkindade apor.
Irene trivs bra i Sverige hon tycker att samhället är bra organiserat här. ”Finns det inga likheter” frågar jag – .Jo, säger hon, folk har samma sätt att uttrycka sig på svarar hon.
Text: Olle Stagnér Foto: Per Rhönnstad
ASP BLADET 