En vecka i juli månad var jag i Turkiet på semester. Erfarenheter från den resan, och allmänna tankar kring funktionsnedsättning och resande, delar jag med mig av i den här artikeln.
Förberedelser
En resa börjar med själva planeringen. Först behöver man se ut ett resmål, i mitt fall blev det Turkiet. I Turkiet såg jag ut Kusadasi. Anledningen till detta var att Kusadasi ligger nära Efesos som jag gärna ville besöka.
Men när man har en funktionsnedsättning, som jag har, räcker det inte med att se ut ett resmål. Fler saker behöver kollas upp:
Är passet giltigt?
Får jag föra in mina mediciner?
Krävs visum?
Hur ser mitt försäkringsskydd ut?
Behöver jag samordna förberedelserna?
Nu har jag inte någon så kallad social kontaktperson, men det är en viktig fråga om man kan genomföra en utlandsresa tillsammans med sin sociala kontaktperson?
Pass
Ifall giltighetstiden har gått ut, är det bra om man ansöker om ett nytt pass i god tid före resan. En del länder kräver att passet är giltigt sex månader efter inresa, så det är värt att kolla upp det (se visum). Är passet trasigt, kan man lämna in det till polisen. De gör en bedömning om det beror på fabrikationsfel eller på handhavandet. Är det ett fabrikationsfel, får man passet utbytt utan extra kostnad, i annat fall får man själv stå för kostnaden.
Mediciner
När det gäller medicinering, kan man ta hjälp av sin läkare. Läkaren kan utfärda intyg som kan behövas i tullen.
Visum
Bästa stället att kolla upp om det krävs visum eller ej, är landets ambassad. Många ambassader har egen hemsida där man kan söka information. Där kan man också se vad som gäller rörande pass.
Försäkringsskydd
Har man en hemförsäkring, ingår oftast en reseförsäkring, vilket gör en separat reseförsäkring onödig. Hos Försäkringskassan skaffar man ett intyg att man omfattas av allmän försäkring. Detta intyg är i form av ett plastkort.
Samordna förberedelserna
Det kan vara bra att samordna sina reseförberedelser i form av ett nätverksmöte. På ett sådant möte kan olika insatser samordnas, det kan vara boendestöd, läkare, kurator med flera.
Kontaktperson/ledsagare
Har man en kontaktperson eller ledsagare och vill söka bistånd till sin resa, så finns inga generella riktlinjer utan bedömningen görs högst individuellt av en handläggare. En sådan ansökan bör göras i god tid före resan. Blir det avslag på ansökan, och kontaktpersonen eller ledsagaren säger sig kunna följa med på resan ändå, så finns det inget som hindrar en sådan uppgörelse, men i det fallet får kontaktpersonen/ledsagaren själv stå för sina kostnader.
Så här blev min resa
Efter att jag hade sett ut mitt resmål, Kusadasi i Turkiet, kollade jag på nätet efter en passande resa. En sådan hittade jag hos Fritidsresor till ett rimligt pris. Nu när jag visste vart jag skulle resa och när det skulle ske samt vad det kostade, så började mina förberedelser inför resan.
Först, kollade jag passet. Det såg helt ut och det var lång tid kvar på giltighetstiden, så det verkade helt okej. Efter det, såg jag efter på hemsidan hos Turkiets ambassad om jag behövde visum och kunde konstatera att det inte behövdes i mitt fall. Därefter kallade jag till ett nätverksmöte. På nätverksmötet deltog min läkare, kontaktpersoner från Psykosenheten, handläggare på ASP-ANA, personal från boendestödet och anhörig. Vid detta möte samordnade vi olika saker. Läkaren fick i uppgift att skriva ut ett intyg över de mediciner som jag är ordinerad. Vi kom fram till en strategi när det gällde att infinna mig till flygets avgång från Arlanda. Efter detta nätverksmöte var i stort sett alla praktiska frågor lösta. Det som återstod var att göra en resebudget och vad jag skulle hitta på under själva resan.
Så infann sig tiden för resan. Alla förberedelser var avklarade. Dagen före flygets avgång, reste jag till Arlanda Norra med tåg och tog in på Ibis hotell. Jag bad om väckning i receptionen och lade mig tidigt. Klockan halv nio på morgonen var jag på plats i terminal 5 och halv elva skulle flyget lyfta.
När flyget sedan lyfte var jag ombord, med destination Izmir i Turkiet. Vid middagstid samma dag, ankom transferbussen till Hotell Atli i Kusadasi. Där tillbringade jag min semester i ca en vecka. När det gäller vad man ska göra på semesterresan, så gjorde jag på följande sätt: jag tog ett pappersark, ett för varje dag, och gjorde ett dagsschema. Sedan, kvällen innan, valde jag ut ett av dessa dagsscheman som jag genomförde. På det här sättet ökar valfriheten.
Så här i efterhand, när jag har genomfört resan, kan jag konstatera att det vart en trevlig resa. Jag besökte Efesos, väl värt ett besök, åt god mat, shoppade och tog det allmänt lugnt. Med andra ord blev det en avkopplande resa. Två saker som dock är viktiga att tänka på när man reser till Turkiet; se till att smörja in dig med sololja och kom ihåg att landet har en ”prut-kultur”. Att pruta kan kännas jobbigt, men försök att komma fram till vad varan är värd, bjud sedan halva värdet och om försäljaren vill sälja till ett högre pris än vad det är värt, så måste man inte genomföra affären.
Text: Karl-Peter Johansson
ASP BLADET 