Att ge sig ut och luffa från ett brukarperspektiv

För varje gång jag insjuknat i en psykos har det blivit svårare och svårare att komma igen. Detta beror förmodligen på att jag vant mig med en sorts sjukdomsidentitet som jag blir allt mer trygg i. Precis som en bagare behöver många ingredienser för att göra en kaka (ingen ingrediens är viktigare än den andra, utan alla behövs), på samma sätt måste det till många ingredienser för att komma igen efter en psykos.

En nyhet efter senaste gången var att jag fick en kontaktperson, vilket betydde oerhört mycket för mig. Från att i början få reda ut vad det sjuka är i mitt resonemang, till att motivera mig för studier, och till dit jag befinner mig nu på resande fot i Indien.

Den resa jag gör nu har det varit lång planering inför och det har underlättat motivationsarbetet att komma igen. Vågar jag inte gå på stan själv i rädsla för att stöta på folk som varit inblandade i min psykosvärld, ja då är en resa orimlig. Att inte orka vara social i långa stunder är också jättekämpigt att komma tillrätta med. Då kan det kännas bra att ha en riktig morot att se fram emot. Annars blir det lätt att jag slår mig till ro och tänker att jag i alla fall inte är inlagd på någon avdelning.

Att byta miljö var viktigt, för även om många tankar måste ältas, så kommer jag till en gräns där jag måste gå vidare. Det var ett jättestort steg att börja på KPS, Kristinehamns Praktiska Skola, men ännu större när jag året efter till och med flyttade till skolan. Det var inte bara jag själv som var skeptisk till ifall jag skulle fixa det.
Från att ha haft ett liv då jag egentligen bara satt och lyssnade på musik, försjunken i min egen tankevärld, till att dela dusch, toa, kök och tv-rum med tolv andra personer.
Vad finns då för komplikationer när jag är ute och reser? Jag har ju stränga läkarorder att sköta medicin, sömn, mat, och så vidare, vilket gör att jag nu reser på ett litet annorlunda sätt jämfört med tidigare. Exempelvis stannar jag längre på varje ställe, vilket har inneburit den extra fördelen att jag lär känna folk på ett mer djupare sätt nu än under tidigare resor. Jag är också mer återhållsam med alkohol, vilket också gör att jag får ut mer av själva resandet.

Vad som däremot är svårt, är att förklara för folk varför jag är sjukpensionär. Då hittar jag oftast på en nödlögn och säger att jag har problem med ryggen. När jag sedan lärt känna personen lite grann, ja, då kan jag berätta sanningen. Men med ytliga kontakter finns det ingen anledning att öppna sig på det sättet tycker jag.

I slutet av februari kommer jag hem igen. Vad ska jag då skaffa mig för morot för att inte sjunka tillbaka i psykosvärlden? Jo, under resan träffade jag en flicka som jag tycker om, och efter mycket om och men har jag bestämt mig för att ge vårt förhållande en chans. Sedan så stämmer det att min rygg är väldigt dålig, för om jag bär ryggsäcken i ett par timmar orkar inte den vara med längre.

När jag stod och blickade på Himalaya kom jag och tänka på när jag jobbade med självhjälp inom ASP, och träffade en kille som gärna ville fjällvandra. Kanske det vore något att ta tag i igen.

Tyvärr har jag tappat kontakten med honom, men om han fortfarande är intresserad av en fjällvandring så skulle vi kunna peppa varandra med de steg som är nödvändiga för att det skulle bli en realitet.
För er som är intresserade av själva resan, är det bara att gå in på http://www.resdagboken.se och söka på alias ”nilsmarten”. Där kan ni läsa mer om och se fler bilder ifrån resan.

Text: Mårten Nyström

Om aspbladet

Tidningen ASP Bladet, utgiven av Kooperativet Mediagruppen Karlstad med fokus på sociala frågor i solstaden. Chefredaktör är Robert Halvarsson. Frågor? Maila: kontakt@mediagruppen-karlstad.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s