LÅT OSS ELEKTRIFIERA BORT PROBLEMEN!

Du börjar bli gammal nu. Trettio år är gammalt nog. Tjugo år av ångest. En tung ångvält som rasat i dig, och du betraktas med avsmak. Ingen benzo för att du knarkat. Som din läkare sa: Vad ska vi göra med dig egentligen?

Karlstad är en bra stad. Här får man god vård, inriktat mot arbete eller studier. Men du är gammal nu, trettio år och naken. Snart får man göra vad man vill med dig. Snart trycker de nyliberalismen i halsen på dig, och säger: Håll käften och var sjuk eller frisk.

Det finns inget mellanting. Vården kräver sönder dig. Du söker förgäves bland soporna, eller så sover du dig till döds. Vad ska vi göra med dig? Du är faktiskt trettio nu.

På nittiotalet och i början av tjugohundra så fanns en massiv medial kritik mot det som väntar dig. Nu har den avstannat, den är glömd och förträngd, eller till och med börjar sippra fram som små Reaganblomster genom betongplattorna.

Du läser om det själv, och accepterar det. För vad ska vi annars göra med dig? Trettio år och slav tillhörande oron, förtvivlan, rädslan och lögnen.

Vården föraktar dig, vill göra dig illa. Du har ju haft tjugo år på dig, på något sätt måste du hitta strategier. Och det har du givetvis gjort, men av drivved, din ställning rasar snart, det gäller att förankra den. För helvete. De ljuger medlidande, och vi har förlorat hoppet nu. Det får faktiskt vara nog. Och du håller med. Det får faktiskt vara nog.
Remissen är skickad. Du väntar i sorg. Du tänker på din barndom. När förlorade du den?

Samtidigt längtar du efter narkosen. Att få somna in och vakna bättre.

Ja, om du har tur. Det hjälper ju inte alla. Och om det inte hjälper dig finns redan en träkista och spik så det räcker. Och jord nog att förtäcka dig. Men tänk inte så långt, vi avvaktar med spänning. Elektrisk spänning. ECT kallas det.

Du kommer få en riktig smäll på käften. Så du vaknar upp och skärper dig. Biverkningarna skiter vi i.

Vad gör det att du glömmer? Det gör väl ingenting att glömma ett ingenting? Och kanske det lyckas. Jag hoppas verkligen att det lyckas. För din skull. När du vaknar upp från de epileptiska kramperna får du kaffe och en bulle. Och kanske ett bättre liv.

Låt oss elektrifiera bort problemen. Det, eller att förändra samhället, föra in empati och respekt, och en plats för oss alla. Men vem orkar det på en söndag? Inte jag. För jag ska på ECT och somna in. Och få gratis fika.

Text: Håkan Kristensson