Skam

Skam – den oförlösta rädslan
Oförlöst skam är oförlösta känslor. Att känna skam är att vara fjättrad vid ett smärtsamt minne som präglats in i själen med gravyrnål. Det är att bli nedstirrad av något som bränt oss och skrämmer oss. Vi till och med skäms för att vi skäms. Enligt Bibeln var skam den första känsla människan upplevde på jorden, när hon drevs ut ur Paradiset av en vredgad Gud. Det kan vi tro vad vi vill om, men skam är en primär känsla som påverkar oss betydligt mer än vi kanske är medvetna om. När vi inte vill konfrontera dessa jobbiga känslor, utan är beredda att ta omvägar för att undvika smärtan, fortsätter vi domineras av skammen. Effekten blir att våra liv begränsas.

Skammens ansikte
Skam är känslan av att inte duga, inte vara sedd eller älskad. Att känna sig skamsen är att känna sig blottad och sårbar för andras nedlåtande hån. Eftersom skam är så svårt att komma till tals med, att verbalisera, försöker den skamfyllda människan finna sätt att leva utan att ta itu med den. Detta innebär allt som oftast att man låter skammen helt ta makten och ger upp möjligheten till självförverkligande och självständiga val. Istället kommer självtvivel och självförakt att styra livet.

Exempel på skamsymtom människor kan uppleva är olust, känslor av maktlöshet, att känna sig otillräcklig och nedstämd. Detta tar på självkänslan och livslusten, det skapar stress och hotar i det långa loppet både liv och hälsa.

Skam och skuld: syskon – inte tvillingar
Att känna skam ska inte förväxlas med att känna skuld. Skamkänslan är djupt personlig och handlar om ditt värde som själsvarelse (det värde man tror sig ha i både sina egna och andras ögon), medan skuld är individens känsloreaktion när man brutit mot en högt hållen samhällsnorm (en norm man själv anammar). Skuldkänslor är oftast lättare att hantera eftersom vi kan gottgöra det vi känner skuld för. Skammen är mer komplex. Den är en svärta som fastnat intill vårt innersta och som vi felaktigt tror definierar oss som individer.

Skam- och skuldkänslor fyller dock en viktig funktion i upprätthållandet av social ordning i ett samhälle, då de inympar etik och moral i människor. I lagom dos leder de till insikt om att vi gått över gränsen, vi korrigeras och lär oss om vikten av goda handlingar – men utsätts vi för stark skam kan den göra stor skada.

Skam och rädslan att ”avslöjas”
Skam är en känslomässig reaktion som visar sig i kroppsliga fenomen: man börjar stamma, slår undan blicken, rodnar och dylikt, vilket är typiska rädslobeteenden. Människor som lider av skam känner rädsla för att bli ”avslöjade”, att stå nakna med sin skam. Många bär på trauman från barndomen, där de utsatts för djupt skamfyllda upplevelser som påverkar dem ända upp i vuxen ålder. Dessa upplevelser präglas in i själens svarta låda, där de blir kvar trots försök till förträngning, därav de psykofysiska reaktionerna.

Skamfyllda människor vill inte gärna prata om dessa jobbiga upplevelser, ofta på grund av rädsla för att omgivningen ska se på dem med nya, skeptiska ögon. Detta skambesvär leder till att man utvecklar diverse försvarsbeteenden, vilka innebär att man sätter på sig en ”mask” som ett försvar mot outhärdliga skamkänslor.

För att slippa beröra plågsamma och skamfyllda händelser i sina liv utvecklar många en strategi där de i samtal försöker styra konversationen bort från för dem alltför laddade områden. När man inte lyckas, försöker man undanhålla sina jobbiga erfarenheter och lägger stort fokus på mindre farliga detaljer, så att samtalspartnern får en skenbart ärlig bild av det den skamfyllde beskrivit. Det sociala livet blir lätt ett minfält där man kryssar fram efter bästa förmåga, i hopp om att undvika skamupplevelser.

Skamlöshet – en destruktiv reaktion
För vissa känns hanterandet av den egna skammen så övermäktig att de reagerar med skamlöshet. Genom ett skamlöst beteende mot andra försöker de skärma sin skam bort från sig själva, detta genom att uppträda med utåtagerande provokationer, allt med syftet att antingen vinna andras beundran eller injaga rädsla. På sikt leder dock beteendet endast till att komplexet förvärras, då personer med olöst skamlöshetsproblematik löper risken att utvecklas till missbrukare.

Att lösa upp skammens knut
Människor som levt länge i skam behöver hjälp att finna en väg ut. Man behöver en lyssnande, icke-dömande medmänniska som tar sig tid. Att få upp skammen på bordet, att sätta ord på den – hur jobbigt det än må vara – måste till för att få den ur kroppen. Ont ska med ord fördrivas.

Detta är inte enkelt, och det krävs ett visst mod att våga beträda dessa mörklagda områden – och det tar tid. Nyckeln till att kunna lösa upp skamknuten ligger i samhörigheten. Att bli hörd och sedd leder till en väg ut ur återvändsgränden.

Stigma – skammens konsekvens
I dag finns en ökad medvetenhet om skammens inverkan på våra liv. Inom forskningsområdet har man tagit fram instrument för mätning av skam och skuld. Man har insett att skam måste räknas som en faktor i moderna sociala problem som exempelvis familjevåld, social utslagning, arbetslöshet och självmord.

En av skammens tragiska konsekvenser är att den kan stigmatisera både individer och grupper (ordet stigma kommer från grekiskan och betyder bland annat just skam). Många människor som inte klarar av att leva upp till samhällets normativa idealbild är medvetna om sitt annorlundaskap och är inga främlingar för stigmats effekter. Ett område som fått en stigmastämpel är psykiatrin. Media har under åratal beskrivit dess svårigheter och kliver emellanåt över gränsen när de ger allmänheten intrycket av att alla psykpatienter är potentiella mördare. Denna onyanserade bild av psykvården – som länge varit kraftigt underfinansierad – har skapat ett stigma runt hela verksamheten, där inte bara patienter känt sig utpekade, utan också drabbat vårdpersonalen. Detta stigma är sannolikt orsaken till att så få personer idag vill utbilda sig till psykiatriker, för vem vill arbeta i en verksamhet som ständigt hängs ut i media?

En av de saker som utsätter många för skamgörande erfarenheter i vår tid är ekonomisk stress. I dagens Sverige uppgår antalet överskuldsatta till minst 400 000 personer, varav många är så kallade evighetsgäldenärer (personer med skulder de inte kan betala av under överskådlig tid).  Människor som inte klarar av sin ekonomi ses ofta som oansvariga och opålitliga och får bära ett skamkors. Den som har det dåligt ställt kan känna sig skamsen över att de inte orkar leva upp till konsumtionssamhällets krav och förväntningar . Oprivilegierade grupper är medvetna om sin lägre status vilket leder till stress och skamgörande upplevelser.

Skammen har många ansikten och dess inverkan på våra liv kan inte överskattas. Den skadar vår självkänsla och stjäl vår energi. Paradoxen för skamfyllda människor är att skam får dem att känna sig sårbara, medan lösningen är att ta tjuren vid hornen och våga vara just sårbar.

Text: Christer Jansson