Traditionellt har adhd-diagnosen kopplats till bråkiga, överaktiva pojkar. Denna syn på besväret har varit så förhärskande att många kommit tro att problemet endast gäller just pojkar. Forskningen har missat att även flickor är minst lika drabbade.
Att internationella diagnosmanualer för adhd är utformade efter pojkars beteendestörningar har länge inneburit att flickorna fallit igenom nätet – tills nu. Länge har tre gånger fler pojkar fått adhd-diagnos, men aktuell forskning pekar på att minst lika många flickor har besväret.
Den uppmärksamhets- och koncentrationsproblematik som utgör grunden för en adhd-diagnos är i grunden densamma för både pojkar och flickor. Främsta orsaken till att flickor haft svårt att få sin adhd identifierad är sannolikt att de oftast inte uppvisar samma grad av hyperaktivitet som pojkar.
En utåtagerande pojke både hörs och syns, medan flickorna ofta är passiva och snarare undviker att hamna i centrum. Att många läkare varit okunniga om flickors symtombild har också varit ett problem. Till och med i de fall deras symtom överensstämt med pojkars har de, av någon anledning, haft svårt att få en diagnos.
Underaktiva undgår upptäckt
Hypoaktivitet (underaktivitet) är också ett adhd-kriterie som drabbar båda könen, och effekten tenderar att kamouflera besvären. Hypoaktiva förblir ofta oupptäckta under barndomsåren, och får kliva in i vuxenlivet med en ryggsäck fullpackad med fallgropar och snubbeltråd.
Flickors problem yttrar sig ofta i form av att de glömmer saker, har planerings- och översiktsproblem, är socialt hämmade och kan ha ett kompensationsbeteende, som exempelvis tar sig uttryck i form av en överdriven fokusering på skolarbetet. När pojkar växer brukar deras uppmärksamhetsproblem minska, men hos flickor tycks de kvarstå ända upp i vuxen ålder.
Under tonårsperioden har adhd-flickor större problem än pojkarna vad gäller ångest, depression och låg självkänsla, vilket ofta resulterar i svaga skolresultat.
Man kan spekulera i att flickor och kvinnor med självskadebeteende vandrar runt med en oupptäckt adhd i bagaget. Klart är att de somatiserar mer än pojkarna, då huvudvärk och magont är vanligare hos tonårsflickor.
Fel diagnos leder till felbehandling
Dagens diagnoskriterier måste ändras för att även omfatta flickors besvärssymtom. Vuxna kvinnor med oupptäckt adhd kan under barndomen klara av skolgång och social tillvaro om de har en stabil uppbackning från hemmet.
Med ökad ålder förväntas dock ökat oberoende, och här kan livet lätt börja bli krångligt. Många har problem med att orka sköta en karriär och dessutom ha ett fungerande förhållande, och även om man skulle klara detta så kan tillvaron börja spåra ur när man bildar familj. Då går man i väggen.
Många vuxna kvinnor som vuxit upp med odiagnostiserad adhd har fastnat i ett mellanrum där de å ena sidan vet att något inte stämmer – och söker hjälp – för att sedan bli feldiagnostiserade. Detta leder till felmedicinering som snarare stjälper än hjälper. Rätt diagnos innebär rätt behandling, vilket inte bara ger den drabbade en kraftigt förbättrad livskvalitet, utan sparar även dyrbara samhällsresurser.
Text: Christer Jansson
ASP BLADET 
conserta är väl inte nevroleptika??? Jag är allergisk mot nevroleptika och kan gå upp 20 kilo PÅ EN VECKA av det men det gör jag inte av conserta som jag har tagit sen jag var sju och nu är jag tretton, JAG HATAR NEVROLEPTIKA
har i halva mit liv sagt högt å undrande vad skillnaden är på killar å tjejer då jag bara sett samma sorts problemsins i mellan oss…
tjeje fick oftast dignoser som borderline å manodepresiv samt i lera fall självskade beteenden samt som jag hört sagt , dom har haft för möe sex !!!!
killar oftast ,,, bara pojkar som lixom växer upp.. lite våldsamma mot varandra å sig själva å förmodligen dom som ochså har för möe sex…
adhd har vart å är min teori ännu…hatar psykiatrins satans diagnos system…klassa in människor efter olika system skapade efter olika frågeformuler som leder till en som ja kallar DIAGRAMM DIAGNOS. !!!
SÅ MÅNGA VÄNNER ÄNDA SEN BARNDOMEN SOM DÖTT PÅ GRUND AV PSYKIATRINS OFÖRSTÅN FRAMFÖR MINA ÖGON Å KÄNNSLIGA SINNEN SOM FULLT MEDVETET SETT Å REGISTRERAT DETTA…hur fan ska psykiatrin fatta att dom är ansvariga till folkmord i mina ögon i alla fall…men som denne edward smith sa till mej i dag då jag försökte få min egen medecin conserta som är lösningen i mina reflektioner på sikt…det är denna nevroleptika som gäller som tvångsmedecinering om ja en ska få conserta…på grund av att han anser att jag alltid är i psykotiskt tillstånd…samma nevrolektika som dräpt i mitt tycke många människor med samma adhd problematik…då det som jag ser det är det viktigaste som finns i den problematiken att människor får möjlighet att prata fritt om vad som rör sig i deras tankar å sinnen….nevroleptika stryper i min värld all cirkulation i hela kroppen då det är en fett löslig form av medecinering vilket som ja ser det leder till att hjärnans normala tanke funktion leder bakåt…man har samma aktivitet men orkar ej tänka fritt utan får ren syrebrist i sinnes världen samt går upp 20-20 kg på ett par månader samt orsakar vätskefyllda inre organ som kan leda till att hjärtat tillslut stanar på grund av vätske brist…
har sett å hört talas om den biten med…
smith säger att det inte sätter sig i kroppens fettceller ,,, d.v.s hela kroppens blod transport system utan den enda orskaen till vätkse vikt ökning är att man slutar att röra sig å får söt sug av medecinen !!! suck hoppas han får samma döds smak av sin medecinering som jag haft många gånger då jag gått å sett å ser detta hela dagarn… men sen ska tilläggas att jag inte är någon läkare å enbart har grundskola…samt en psykologi kurs…
inte ens då jag satte på fullt allvar å sa till en bra läkare på marieberg å sa att jag HELT OFRIVILLIGT sitter ihop med en annan människas frekvens sa han inte ett enda ord om psykos,,likfan har det snudd på kostat mej mitt eget liv å mina barns fars liv samt alla möjligheter till ett vettigt liv under 42 år……adhd var allt jag hadde…sen har psykiatrin med hans lind visat mej ett papper där jag skulle haft en drös me olika diagnoser…
vart tog ärligheten vägen inom vården samt vart tog friheten vägen…att prata om ens egna upplevelser är ju en av anledningarna till att man söker psykiatrins hjälp…
hoppas ansvariga någongång tar sitt eget ansvar å ger individer upprättelse för allt lidande…
take care Thomas Andersson