Under detta år, 2010, har vi en artikelserie här i ASP bladet som vi kallar ”Förening i fokus”. Här tittar vi närmare på olika föreningar, organisationer och nätverk, både stora som små, med den gemensamma nämnaren att man på olika sätt verkar för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Denna gång är Autism- och Aspergerförbundet i fokus.
ASP Bladet kontaktade Barbro Boomsma, tidigare ordförande i Autism- och Aspergerföreningen Värmland, för att ställa några frågor om deras verksamhet.
Vad var bakgrunden och hur kom föreningen Autism till?
Från början för över 30 år sedan när riksföreningen bildades hette den Riksföreningen för psykotiska barn. Föreningen startades 1973 och bestod från början både av professionellt verksamma personer och föräldrar. Det handlade om att hjälpa barn med autism, vilket samhället inte hade mycket kunskap om. Man trodde att barnen ”vänt sig inåt” och ”tog avstånd” från samhället och mycket skuld lades på föräldrarna. Nu vet man bättre och forskningen har gått längre.
1989 bytte föreningen namn till Riksföreningen Autism och 2010 var det dags igen för namnbyte och nu är namnet Autism- och Aspergerförbundet. Namnändringarna genom åren visar på den kunskapsutveckling som varit. Idag ser vi att det är viktigt att redan i namnet göra tydligt att Asperger syndrom och Autism ingår i samma område. Dessutom är diagnosen Asperger syndrom vanligare och vi har fler medlemmar med den diagnosen och då blir det ju naturligt att det kommer fram redan i namnet.
Nu lika mycket som när föreningen startade har vi ett samhälle som inte är tillgängligt för alla och personer med kognitiva funktionsnedsättningar möter ofta hinder i form av oförståelse och ovilja att t ex göra skola och arbetsplatser tillgängliga. Det kan vara lättare att göra fysiska anpassningar men när det handlar om bemötande och förståelse och individuella lösningar verkar det vara mycket svårare.
Vilka vänder ni er till?
Föreningen hade redan från början både föräldrar och professionellt verksamma personer som medlemmar. Allt eftersom tiden har gått och fler personer har fått diagnosen Asperger syndrom har också föreningen fått fler och fler medlemmar som själva har någon diagnos inom Autism/Aspergerområdet. Det är en naturlig utveckling och kommer att fortsätta. Vi är också glada att vi har många medlemmar som jobbar på arbetsplatser där man möter människor med dessa funktionsnedsättningar.
Hur är ni organiserade?
Autism- och Aspergerförbundet är vår nationella organisation med drygt 10 000 medlemmar i hela landet. I Värmland heter vi Autism- och Aspergerföreningen Värmland och vi har runt 650 medlemmar. I Värmland har vi varit verksamma i dryga 20 år. Vi har kontaktpersoner eller träffgrupper (mest föräldrar som deltar) i 5-7 kommuner. Det varierar lite över tid hur aktiva dessa grupper är.
Vilken verksamhet har ni?
Av tradition har vi alltid haft mycket utbildning, föreläsningar och konferenser. Att försöka se till att fler kan mer om Autism, Asperger syndrom och andra autismliknande tillstånd har varit och är viktigt för vår förening. Vi har träffar för olika delgrupper, t ex Far- och Morföräldrar, mammahelg, pappahelg, föräldrar till ungdomar med Asperger eller föräldrar med barn med autism och utvecklingsstörning. Vi har haft studiecirkel för vuxna med Asperger syndrom. Varje sommar har vi ett föreningsläger i Sälen.
Vi skulle vilja ha mer aktivitet för personer som själva har en funktionsnedsättning men det har varit svårt att få till. Men vi fortsätter att erbjuda och fråga efter förslag i våra föreningsutskick som medlemmarna får 3-4 gånger per år. Om du som läser detta har Asperger syndrom och idéer om hur vi skulle kunna utveckla den delen av vår verksamhet, hör av dig. På www.autism.se/varmland hittar du våra kontaktuppgifter.
Styrelsen jobbar också rätt mycket med de intressepolitiska frågorna. Det handlar om landstingets ansvar i utredningar och habilitering och om kommunernas ansvar i att följa LSS-lagstiftningen med de insatserna. Skolfrågor är andra stora frågor för oss eftersom dessa funktionsnedsättningar är medfödda.
Något mer ni vill lyfta fram?
På riksplan skulle vi kunna nämna två viktiga saker som vi varit med och utvecklat genom åren och som fört positionerna framåt.
”Team Autism”. Redan 1991 fick Riksföreningen medel från Socialdepartementet för att pröva modellen med stödteam i två olika län. Eftersom autism är så sällsynt krävs centraliserade resurser i ett stödteam, för samordning av insatser, kunskapsutveckling, stöd, utbildning och handledning till föräldrar och personal. Detta är nu den vanliga arbetsformen i de flesta landsting.
”Projekt Empowerment”. Detta projekt startades 2001 som en konsekvens av att allt fler vuxna personer med Asperger syndrom sökte sig till föreningen. Det hade blivit tydligt att föreningen behövde skapa medlemsverksamhet och möjlighet till reellt inflytande för den gruppen. Efter projekttidens slut har detta lyfts in i ordinarie verksamhet och det finns personer på rikskansliet som själva har funktionsnedsättning som jobbar med dessa frågor.
Empowerment kan ju översättas med ”Makt över sitt liv” och det vill vi alla ha. Det är ingen skillnad om man har den ena eller andra funktionsnedsättningen. Alla vill vi och behöver vi känna att vi har makt över våra liv. Det vill också Autism- och Aspergerföreningen i Värmland jobba för.
Text: Karl-Peter Johansson
ASP BLADET 