Defendor
Humor och tragedi i en salig blandning. Det är vad man kan förvänta sig om man ser den kanadensiska filmen Defendor. Woody Harrelson spelar Arthur Poppington. Arthur lever superhjätemyten gestaltat i hans alter ego Defendor och vill bekämpa brott och ondska. Vad som vid första anblick är en enkel komedi blir både djupare, mer enagerande och bättre än vad jag vid första anblick trodde.
Arthur som troligen lider av ett psykiskt handikapp har inget egentligt hem. Defendor blir därför så mycket mer än bara en komisk kliché. Han träffar en ung prostituerad narkoman, lysande spelad av Kat Dennings och formar en bräcklig allians mot verkligheten och de riktiga brottslingar som kommer i hans väg.
I filmen susar också ett brustet välfärdssamhälle förbi i bakgrunden. Som låter män som Arthur leva i övergivna brandstationer sökande efter den låga som ger deras liv en större mening.
Text: Robert Halvarsson
Tärningsspelaren
Månadens boktips utgörs av den kanske konstigaste och mest skruvade bok jag någonsin läst. Men kanske också den bästa. Den heter Tärningsspelaren (The Dice Man) av den amerikanske författaren Luke Rhinehart (pseudonym för George Cockcroft). Den handlar om hur psykiatern Luke Rhinehart vill låta slumpen styra över sitt förutsägbara liv, och börjar fatta alla sina beslut genom tärningsslag. Ska han till exempel gå på bio, då skriver han namnet på en film för varje siffra och låter sedan tärningen avgöra vilken han ska se.
Med tiden blir det för tråkigt, så han börjar lägga in negativa saker för att öka spänningsmomentet. Boken, som publicerades 1971, har blivit en modern kultklassiker och har tryckts i stora upplagor. Boken är känd för att vara kontroversiell (den förbjöds i ett flertal länder), med ett starkt antipsykiatriskt tema, och för sin skildring av livssynen under det tidiga 1970- talet. Den har fått stark kritik på grund av dess lättsamma inställning till många känsliga frågor, som exempelvis våldtäkt, mord, droger och sexuell utlevad. Läs den! Inga andra böcker är lik den här. I betyg ger jag den en klar fyra.
Text: Christer A
Monoplex
Via nätskivbolaget Kreislauf släppte artisten mon0 tidigare i år fem låtar på en miniskiva. Fem små konstverk som likt framväxande organismer bäddar in lyssnaren i ett nästan embryoliknande tillstånd. Genremässigt är detta en form av mjuk balsamerad techno med tyngdpunkt på ambient. Men strunta i etiketterna som vi så gärna vill fånga in våra upplevelser i. Det hela går att beskriva som en instrumentell resa i ett ljudlandskap som ger plats åt fantasi och egna intryck.
Här finns inga verser. Inga refränger. Inga traditionella låtstrukturer. Trots det; eller kanske just på grund av detta, så träder musikens själ fram med en oerhörd lyskraft. Den är rentutav bländande. Det hela är avskalat. Naket. Återhållsamt. Glädjande nog är Monoplex gratis och därför också ovärderlig. Stig ombord och följd med. Skivan finns att ladda ner här.
Text: Robert Halvarsson
ASP BLADET 