There will be blood, skräck och avsky i Las Vegas och # 1 Record

There will be blood

Paul Thomas Andersons  film There will be blood från 2007 är en mörk historia om besatthet, girighet och blind ambition. Filmen tar sin början i slutet av 1890-talet när Daniel Plainview (Daniel Day  Lewis) upptäcker oljans möjligheter till rikedom.

Han verkar vara en förnuftig man men under ytan lurar något svart, lika svart och grumligt som oljan han försöker ta upp med alla medel.  Det ställs på sin spets när han stöter på predikanten Eli (Paul Dano) som motsätter sig Plainviews planer.  Filmens kärna är denna konfrontation mellan det materiella och det andliga. Filmen är trovärdig i sina miljöer, karga, ödsliga landskap där inget tycks finnas av värde om man inte riktar intresset till vad som finns under marken.  Skådespelarinsatserna är mycket bra där Daniel Day Lewis porträtt av Daniel Plainview bär upp hela filmen.

Text: Henrik Sjöberg

Skräck och avsky i Las Vegas

Göteborgsförlaget Reverb har de senaste åren börjat ge ut några av den amerikanske kultförfattaren Hunter S. Thompsons främsta verk på svenska, en både senkommen som välkommen kulturgärning. Boken redogör för vad som hände när journalisten Raoul Duke – och hans vän Dr. Gonzo – under några drogindränkta dygn i Las Vegas tidiga sjuttiotal, försöker att både fånga och förstå konceptet “Den Amerikanska Drömmen”.

Då boken aldrig markerar någon skillnad mellan verklighet och illusion blir de allt vildare drogtripparna till ett mardrömslikt töcken där Thompson (med sin oförlikneliga humor) beskriver hur Drömmen totalhavererat, att luften gått ur hela projektet “Amerika”. I en allegorisk liknelse är USA numera ett stort svartmålat hus som ”brunnit ner för ungefär tre år sen”. Även om Thompson hade ett allvarligt syfte med sitt verk begår han ändå aldrig synden att låta läsaren ha tråkigt. Ständigt provokativ, ständigt underhållande och evigt kompromisslös; det sammanfattar både boken och Thompsons liv i ett nötskal.

Text: Christer Jansson

Big star – # 1 Record

1972 släppte gruppen Big Star sitt debutalbum #1 Record.  Gruppen är ett av de mer mytomspunna banden i rockhistorien och har inspirerat en mängd artister och grupper, speciellt inom de alternativa rockmusikgenrerna . Exempelvis hade inte R.E.M. låtit som idag om det har varit för Big Star.  Musiken är en kombination av The Beatles känsla för melodier, The Byrds harmonier och ett snärtigt gitarrspel som för tankarna till the Kinks och the Who.

#1 Record är en riktig poppärla med powerpop som ”In the Street” och ballader som ”The Ballad of El Goodo”. Just ”In the Street” har under senare år fått uppmärksamhet eftersom komediserien ”That´s the 70´s Show” använder låten som signaturmelodi. Här finns även riktiga hårda nummer som ”Don´t Lie to me” som för tankarna till Led Zeppelin eller AC/DC.
#1 Record har en smärta under de skimrande ackorden som gör att det känns äkta på alla sätt.  Ungefär som Beatleslåten ”Eleanor Rigby” som kombinerar det vackra med smärtan.

Text: Henrik Sjöberg

Om aspbladet

Tidningen ASP Bladet, utgiven av Kooperativet Mediagruppen Karlstad med fokus på sociala frågor i solstaden. Chefredaktör är Robert Halvarsson. Frågor? Maila: kontakt@mediagruppen-karlstad.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s