Stigma för nybörjare

Många vet mer. Attityderna verkar dock över ett tiotal år ha blivit sämre. Vi talar om psykisk ohälsa. Hur kan vi reducera stigma och vilken sorts kunskap är det egentligen som fungerar för att skapa grogrund för bättre attityder?

Kunskap i ämnet finns att hämta hos bland annat Centrum för evidensbaserade psykosociala insatser (CEPI), som hade sin årliga konferens i Malmö 2010. Då handlade det om levnadsvillkor för människor med psykisk ohälsa. Det var även temat när Matthias C. Angermeyer med flera presenterade sina arbeten om allmänhetens attityder i förhållande till människor med dessa förutsättningar.

De senaste tiotalen år har kunskapen ökat om psykisk ohälsa. Det har skett en dramatisk förändring och forskning har bidragit till nya läkemedel, terapiformer och insikter. Den psykosociala miljöns betydelse har inneburit att förebyggande arbete har hamnat i fokus.

Men trots denna kunskap har attityderna försämrats avsevärt mellan 70- och 2000-talet. Hur vet man då detta? Jo, undersökningar har på en global skala genomförts om attityder under en längre tid. Så även i Sverige. Undersökningar i Vilhelmina mellan 1973 och 2003 visar på en markant försämring.

På frågan om personer med mental ohälsa utsätter andra för våld i större omfattning än personer utan ohälsa svarade 24 % att det var så 1976. 2003 resulterade samma fråga i att över hälften trodde det, mer än en fördubbling med andra ord. 1976 ansåg 51 % att psykisk sjukdom skadade ryktet mer än fysisk. 2003 hade detta ökat till hela 89 %.

Inte särskilt våldsamma

I verkligheten förhåller det sig så att den stora majoriteten av sjuka likväl som friska inte är våldsamma. Våldsrisken påverkas förvisso, och ökar betydligt, om missbruk finns med i bilden. Men det finns även andra riskfaktorer, som om föräldrar sysslat med inkonsekvent och hård uppfostran och om man har vuxit upp med stora familjekonflikter. Allt detta enligt en studie av Terrie Moffitts vid Kriminologiska institutionen på Cambridge universitet.

Vad är då stigma? För att göra det enkelt för oss kan vi låna en enkel modell från Professor Lars Hansson på Institutionen för hälsa, vård och samhälle vid Lunds universitet. Enligt dennes modell är Okunskap + Fördomar + Diskriminering lika med Stigma. Det räcker alltså inte med okunskap och fördomar, de måste omsättas i någon sorts praktisk handling för att sägas kunna stigmatisera. En sådan handling kan vara att personen får sämre tillgång till vård- och stödinsatser eller betraktas som suspekt på bostadsmarknaden.

Ny typ av kunskap

Varför fungerar ökad kunskap så dåligt för att påverka allmänhetens attityder då? Kanske är det fel typ av kunskap som har torgförts … ” Ett för stort beroende av neurobiologiska orsaker för psykisk ohälsa är i bästa fall ineffektivt och som sämst potentiellt stigmatiserande.”, menar sociologiprofessor Bernice Pescosolido.

Hon fortsätter: ”Aktuell stigmaforskning föreslår en fokus på färdigheter, kompetenser och samhällsintegration för personer med psykisk sjukdom och att detta kan leda mot en lovande riktning för att adressera offentligt stigma.”

Dessa insikter verkar ha beaktats i skapandet av nya kampanjer för att vända skutan och den negativa trenden. Nu har vi kampanjen (H)järnkoll, attitydsambassadörer, människor som träder fram och berättar om sina levnadsöden. ”Från mörkret stiga vi mot ljuset”, för att citera Internationalen av Eugène Pottier.

Rädsla växer med avståndet

Lars Hansson konstaterade under CEPI:s konferensdag att kontakt/närhet till människor med ohälsa leder till mer positiva attityder. Samtidigt kretsar de flesta negativa attityder kring att man inte vill ha personer med psykisk ohälsa i närheten av sig. Det blir lätt ett moment 22. Den psykiskt sjuke är inte välkommen och därför är man också rädd för denne.

Dagens Nyheters litteraturskribent Ingrid Elam tycker sig se en ökad öppenhet, bland annat i nypublicerade berättelser av namn som Ann Heberlein, i hennes Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, Beate Grimsruds En dåre fri och Arvid Lagercrantz Mitt galna liv. De berättas inifrån och inte utifrån och är självbeskrivande och utlämnande.

Samtidigt finns det förstås de som vill befästa avståndet. Tydligast som politisk kraft formuleras det idag kanske genom Sverigedemokraterna, som tycker att det bästa vore om stenen rullades tillbaka till en återinstitutionalisering av psykvården. ”Prioritet bör ligga vid trygghet för medborgare ute i samhället, framför den sjuka individens rätt att leva fritt ute i samhället”, skriver man i sina generella riktlinjer för sin regions- och landstingspolitik.

Problemet är att avståndet då befästs. Paradoxalt kan då rädslan också leva vidare i avsaknad av närhet. Men närhet är inte bara frågan om en fysisk verklighet där du eller jag kan ha en granne; eller vara grannen, som är schizofren, utan en fråga om vilka berättelser som ryms i offentligheten. Större öppenhet om de mänskliga dimensionerna som nyanserar de biologiska kan kanske skapa denna närhet.

Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad

Om Robert Halvarsson

Ordförande för kooperativet Mediagruppen Karlstad, redaktör för tidskriften ASP Bladet och verksamhetsutvecklare för Miljöpartiet Värmland. Kontakt: robert.halvarsson@mediagruppen-karlstad.se

En reaktion till “Stigma för nybörjare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s