Alkoholismens skugga

I alkoholismens skugga finns det många baksidor. När man står utanför bolaget vid 10-tiden ser man de som varit inne och köpt sig morgonens ranson. De står och tjoar och pratar och ser ut att ha det väldigt trevligt. Strax före öppningsdags ser man inte en själ. Då står de och smyger i väntan på att stället ska slå upp portarna.

Har man egen erfarenhet av alkohol vet man hur det är att under natten vakna genomsvett och bara längta efter att det ska bli morgon, så man kan gå upp och ta sig ett glas. Ofta kan man inte sova, utan det blir bara ett par timmars sömn per natt. När man tagit det första glaset på morgonen väntar man på effekten. Har det gått en längre tid hjälper inte ens ett glas mot svettningarna, och det känns helt meningslöst att duscha. Så man börjar slarva med hygienen och känner sig som en enda stor skithög.

Efter ett tag blir man abstinent, och har man otur åker man på ett epilepsianfall, vilket i sin tur kan leda till allvarliga hjärnskador. Dessa anfall släpper kanske inte förrän man kommer in på akuten och får stensolid intravenöst. Efter ett anfall mår man dåligt, och man kan inte förutspå när de kommer.

Jag har träffat en kille med ett kraftigt alkoholberoende som berättar att han erbjudits hjälp av socialen, men då måste han först ”blåsa noll”, för att sen bli inlagd på Ulleberg. Det har han väldigt svårt för, eftersom han sparar sprit till dagen efter. Han vill hellre komma till en avgiftningsplats först, eftersom han har druckit i tre år och är rädd för att få ett EP-anfall. Det senaste han hörde från socialen var att han skulle få en avgiftningsplats under en vecka, men han tycker mest att de pratar och aldrig kommer till skott. Det är först nu, efter fem månaders väntetid, han fått hjälp.

– Vissa får åka på avgiftning en gång i halvåret, men mig är det precis som att de skiter i. Visserligen har jag blivit handikappad, mycket beroende på alkoholen, men det är väl inte meningen att jag ska straffas för det? Jag vill ju ha hjälp, säger han.

– Man får även problem med inälvorna, och själv känner jag att jag inte har lång tid kvar att leva. Det är många kompisar som har dött på sista tiden, i unga år, och det är något jag tänker på dagligen. Detta i sig är väldigt jobbigt, och själv tar jag en sup för att lugna nerverna fast jag vet att det är fel, fortsätter han.

– Ett positivt bemötande jag fått från socialen är att jag ska få behålla min lägenhet, även när jag åker in på Ulleberg. Först så sa de att jag inte skulle få behålla den, och det i sig gjorde att jag tackade nej till deras hjälp. Jag hoppas att de tar mig på allvar och fixar en plats på ett beroendecenter så snart som möjligt, så jag kan bli frisk och fortsätta mitt liv på ”vanligt” sätt, utan alkohol, säger han.

En tjej jag träffade hade varit på beroendecentra i Kristinehamn i två veckor, strax innan det fick hon ett EP-anfall. Hon behövde inte åka med till sjukhuset, utan for direkt till Kristinehamn på avgiftning. När hon kom hem satte hon omedelbart igång att dricka igen. Efter cirka två månader fick hon två kraftiga epelepsianfall. Hon blev inlagd ett dygn och har sen dess hållit sig nykter.

Hon säger att anfallen fick henne att vakna upp. Hon vill hålla sig nykter eftersom man inte får någon förvarning om när anfallen kan komma. Hon tror själv att de berodde på att hennes alkoholintag den senaste tiden hade ökat, så att hon drack så fort hon var vaken.

– Har man inte pengar till alkohol så lånar man. Det hela blir en enda stor skuldfälla, och när man nyktrar till och tänker på det så mår man så dåligt att man är tvungen att lugna nerverna med ett glas. Men det kommer en dag när man måste ta itu med det hela. Den abstinens man får är knappast rolig och släpper inte, oavsett hur mycket man dricker. Till slut mår man oerhört dåligt och spyr det första man gör efter man tagit sig ett glas. Det blir inte alls som förr, då man blev frisk av att dricka, säger hon.

– Orsakerna till att man dricker är många. Man finner alltid en anledning: vackert väder, man väntar på ett straff, någon har dött, någon fyller år, et cetera. Har man ingen orsak letar man upp en. Det värsta är om man är deprimerad, då blir det bara ännu värre när man nyktrar till, för man får en fruktansvärd ångest efteråt. Det är nästan värre än avtändning efter knark, förklarar hon.

– Är man blandmissbrukare är det heller inte bra. Blir man exempelvis sugen på amfetamin gör man allt för att få tag på det. Man skjuter i sig det och mår bra för stunden, sen kommer ångesten och man tar sig en öl eller grogg för att dämpa det hela. Hjärtat tar mycket stryk, likaså levern, njurarna och hjärnan.

– Det värsta när man är nykter är när helgen kommer, och alla andra tar sig en öl eller grogg. Man sitter där, och det drar i hela kroppen, och man bara väntar på att de ska bjuda på en öl. Då sitter jag och tänker: ”Orkar jag stå emot om frågan kommer?” Som tur är känner de flesta till ens problem och frågar aldrig. Men det är ändå ett helvete att sitta och titta på, säger hon.

– Jag bara väntar på den dag då jag kan sitta i ett drickande sällskap utan att bli sugen. Det kommer att bli väldigt skönt, avslutar hon.

Efter att ha träffat dessa människor och hört deras berättelser om alkoholens baksida känner man sig inte så sugen på att ta sig några öl innan man ska ut på puben. För vem vill dö i förtid?

Text: Jane Alsing Foto: Per Rhönnstad