Suicid som självmord nu ofta kallas, är ett samhällsproblem. Självmord är den vanligaste dödsorsakerna för personer mellan 15 och 24 år, cirka tre gånger vanligare än dödsfall i trafiken. Suicid är den vanligaste dödsorsaken bland unga män. En fjärdedel av suicid begås av personer över 65 års ålder. Det kan hända någon i din närhet.
Dubbelt så många dör i suicid av män än bland kvinnor, men kvinnor gör fler su-försök. Dessa siffror kan bero på att kvinnor och män använder olika metoder i sina försök; män använder ofta hängning eller skjutvapen, medan kvinnor oftare väljer att dränka sig eller intoxikera sig på tabletter, med mindre risk för att faktiskt dö. Däremot kan su-försök med tabletter leda till allvarliga problem för de överlevande till exempel med förstörda inre organ eller allvarliga skador på hjärnan som personen då får leva med resten av sitt liv.
Sverige ligger i genomsnittet i Europa i fullbordade suicid. Suicidsiffrorna låg på 1516 personer i Sverige år 2005, en minskning från 2237 personer sedan 1980, nästan en halvering. Jämförelsevis dog 354 personer i trafiken i Sverige 2009, en minskning från 469 år 2007, en minskning med över hundra personer, med hjälp av nollvisionen av dödsfall i trafiken. En nollvision behövs också för självmord.
Norge, som har fört självmordsstatistik sedan 1826 visar på att siffrorna är relativt stabila över tid. Under 1900-talet har suiciden ökat, men sedan de nya antidepressiva medicinerna, SSRI, har kommit har talen sjunkit igen.
En annan delförklaring är att kunskapen om depressioner har ökat. Men suiciden är fortfarande mycket vanligare än dödstal i trafiken. Antidepressiva mediciner ökar suicidrisken i början av behandlingen; när en person är svårt deprimerad orkar hon ofta inte ens ta sitt eget liv. Med antidepressiva blir därför risken högre under perioden före medicinen fått full effekt.
Ungdomars självmord ökar inte såsom det ibland beskrivs, däremot minskar de inte lika mycket som hos andra åldersgrupper. Självskadebeteende och självmord, särskilt hos flickor, ökar dock. Av 2000 självmordsförsök 2003 bland unga 15- 24 år, fullbordades 118 försök. Jag undviker att skriva ”lyckades” då suicid inte är någonting eftersträvansvärt, även om det kan uppfattas som en god idé där och då.
I riskzonen
Största riskfaktorerna är främst psykiska sjukdomar som depressioner och psykoser, personlighetsstörningar och/eller missbruk av narkotika eller alkohol. Depressioner innehåller ofta hopplöshetskänslor, världen målas svart och man ser ibland ingen mening i att leva vidare. Man kan vid depression tänka så, att man själv är så usel, att man gör familj och omgivningen en tjänst, genom att begå suicid, så de ”slipper umgås hemska jag”.
I psykoser finns ofta ångest, men också hallucinationer och störd verklighetsuppfattning, en del kan tvingas av röster att skada sig eller begå suicid. Vid personlighetsstörningar är snabbt skiftande humör en riskfaktor, vilken tillsammans med impulsivitet kan leda till försök eller fullbordade självmord. Missbruk ökar risken, speciellt med social utsatthet eller vid livskriser. Suicid är inte alltid självklar, det kan ske av en tillfällighet, en impuls som inte är genomtänkt, personen vet inte om hon vill dö eller leva, su-försöket blir ett chansspel om ens liv.
De flesta som begår självmord har berättat för någon om sina planer. Det är en vanlig missuppfattning att den som talar om att ta livet av sig inte kommer att göra det. Egentligen är det så att alla självmordshot och su–tankar bör tas på allvar. Andra berättar andra inte. Några planerar i det tysta, de kan skriva testamente, arbeta på hur de vill att deras begravning skall gå till med texter och sånger och arbeta på sitt självmordsbrev, något som kan ta många år, men bara 15 procent lämnar något form av meddelande till de efterlevande.
En annan sak som det är mycket viktigt att tänka på, är att självmordsförsök inte automatiskt bör kategoriseras som ”bara ett rop på hjälp”. Bland personer som en gång har gjort ett su-försök, så är risken för suicid tio gånger högre än hos snittpersonen. Risken för ett nytt försök, vilket 15 procent gör, är högst det första halvåret efter det första su-försöket. Riskbeteenden kan dock vara självskadebeteenden, inköp av rep eller samlande på tabletter eller att bete sig på sådana sätt att man riskerar dö, även om man inte aktivt tar beslutet.
Suicid är tragiskt, inte något som bör glorifieras. Suicidförsök är ett symtom på en sjukdom, att inte allt står rätt till. Suicid lämnar sorg hos anhöriga och vänner, det är viktigt att familj och vänner försöker stödja en självmordsnära person, att stötta, det är viktigt att inte skuldbelägga sig själv.
Det är inte familjens sak att ”bota”, det är en uppgift för professionella, men det är viktigt att bara vara där, att bry sig om. En liten lapp med text, en liten nalle när personen är inlagd, en kram eller bara att se på film och äta popcorn tillsammans gör mycket.
Det viktigaste är att personen blir sedd.
Text & Illustration: Maria Lundby Bohlin
Vårdguiden tipsar: Tänker du ofta på självmord? Känner du att du inte vill leva längre?
Ring något av numren nedan. Ibland kan det hjälpa att få prata med någon som lyssnar.
Nationella Hjälplinjen 020-22 00 60
Jourhavande Präst 112
Jourhavande medmänniska 08-702 16 80
BRIS 116 111
Jourhavande kompis 020-222 444
Linje 59 (för homo-, bi- och transsexuella ungdomar 020 – 59 59 00
SPES – Föreningen för Suicidprevention och Efterlevandestöd 08-34 58 74
ASP BLADET 