Borträngning

Alla förtränger vi något.  Det kan vara något stort eller smått.  Det finns olika metoder, synsätt eller vägar att ta som behandlar detta. En del tycker att det bästa är att ta itu upp med problem på en gång, vissa menar att risken då är stor att problemet dyker upp igen. Om problem inte reds upp som legat och gnagt under lång tid kan man inte gå vidare. Historien kan då upprepa sig igen, hävdar man.

För att förstå denna komplexa problematik behövs en historisk återblick. I sådan kan man inte undgå att nämna en viss Sigmund Freud.  Psykoanalysen är numera på dekis och Freud har förvandlats från en ledargestalt till ett skällsord. Det kan ändå vara på sin plats att föra in hans tankar kring det mänskliga psyket när det gäller borträngning som det heter på fackspråk.

Freud pekade på det undermedvetnas inverkan på det mänskliga psyket. Genom att nysta upp det som stör i det undermedvetna som sedan gammalt legat och skavt kan man gå vidare. Bortträngning av jobbiga händelser ses som en försvarsmekanism. Man jobbar med dessa mentala knutar, nystar upp dem och sedan behandlar dem via terapi, så att man kan gå vidare och förhoppningsviss har man lärt sig något av det.

På andra sidan skalan av terapiformer finner vi kognitiv beteende terapi, KBT. Den har under senare tid seglat upp som den dominerande terapiformen.

Beteendeterapin som helhet har under 1970-80 talen genomgått en stor förändring. Man pratar numera om kognitiva processer. Vi talar om upplevda saker, händelser och erfarenheter. Erfarenheter som vi tillägnat oss på ett medvetet sätt .

På Beteendeterapeutiska Föreningens hemsida kan man läsa att KBT är en terapiform som lägger tonvikten på samspelet mellan individen och omgivningen. Det finns också en betoning på nuet, att vara närvarande i det som sker nu och inte fastna i saker som hänt tidigare i livet. Bortträngning blir i denna syn något som ska behandlas när det uppstår här och nu. Det lönar sig inte att vänta på att det ska lösa sig själv. Det är du själv som ska se till att du kommer förbi problemet.

Ofta blir debatten onödigt polariserad. Prestige styr vilken modell som anses fungera bäst. Det går trender även i terapiformer. Efter några år försvinner de och ersätts med nya. Bara för en terapiform är hundra år gammal betyder inte att den obrukbar. Den kan passa för en individ och det är gott nog.

Man borde oftare fråga vad patienten vill . Det är ju han eller hon det handlar om.

Likaväl behövs det nya idéer som bidrar med nya perspektiv. Både det gamla och det nya har sitt berättigande. Vi bär alla på ett bagage som vi inte kan göra något åt. Vi behöver förehålla sig till det och då det gäller att hitta strategier som hjälper oss med det. Om det är psykoanalys eller Kognitiv beteende terapi spelar inte så stor roll. Det viktiga är att vi mår bra, eller hur?  Då spelar det spelar egentligen ingen roll vilken väg vi tar för att nå dit.

Det är patienten som är det viktiga. Idealet borde vara att fråga vilken hjälp han eller hon vill ha oberoende vilka trender som gäller för stunden.  När det kommer till kritan är det som är det väsentliga.

Text: Henrik Sjöberg

Bild: Stock XCHNG

 

 


Om aspbladet

Tidningen ASP Bladet, utgiven av Kooperativet Mediagruppen Karlstad med fokus på sociala frågor i solstaden. Chefredaktör är Robert Halvarsson. Frågor? Maila: kontakt@mediagruppen-karlstad.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s