Nu är sommaren snart slut och hösten är på ingång, vare sig vi vill eller inte. Denna sommar har gått fort, och det är med blandade känslor man går vidare i livet. Ser jag tillbaka på den tid som varit så har jag trots allt haft det rätt bra i sommar, fastän jag tillbringat den här i Sverige, i kära Värmland.
För att vara mer specifik har jag spenderat största delen av min tid i Kristinehamn. Där jag har solat och badat, varit på olika caféer och restauranger, spelat minigolf, varit på loppis och strövat omkring i Mariebergsområdet etc.
Anledningen till att jag varit i denna stad under sommaren beror på ett straff en vän till mig fick, och efter undersökningar vid rättspsyk i Göteborg bestämdes att han skulle placeras, under vård, på en rättspsykiatrisk avdelning. Anledningen till detta var delvis för att han nämnde att om han någonsin hamnar i fängelse igen så kommer han att hänga sig! De andra orsakerna tänker jag inte ta upp i denna artikel. Istället skall jag berätta lite om hans tid och behandling där.
För att börja från början kan jag berätta att han var chockad över att hamna på rättspsyk – dels för att han tänkte att där sitter bara mördare (själv ser han sig som en före detta enkel småtjuv med ett tidigare missbruk), dels ansåg han sig inte vara ”kvalificerad” nog för att hamna på ett sådant ställe. Väntan från beslut till handling var lång, det tog cirka ett och ett halvt till två år innan han blev placerad på rättspsyk i Kristinehamn. Den största nackdelen med rättspsyk jämfört med fängelse är att man oftast får dubbelt så lång tid där. Man vet inte riktigt när man blir fri, vilket kan bli väldigt påfrestande för psyket!
Han minns när han fick beskedet hos sin flickvän att han skulle infinna sig på Kristinehamns rättspsyk. Platsen i sig var en viss lättnad, det är ju trots allt nära till hemstaden och han kände till stället sedan tidigare. Problemet var att han skulle infinna sig inom två dygn, så det blev till att fara hem och packa väskan för att sedermera bege sig dit.
Det var väldigt nervöst när han ringde på dörren, men oron visade sig rätt snart vara tämligen obefogad. Han blev väl mottagen och fick träffa en läkare för inskrivning, även om just det samtalet inte kändes så trevligt. Själv hade han levt ett skötsamt liv under senaste åren, så samtalet om bland annat tidigare begångna brott var lite jobbigt.
Han installerade sig på sitt tilldelade rum började så smått ta reda på hur stället fungerade – när man skulle börja få gå ut, och så vidare. (Antal platser är fördelat på fyra stycken avdelningar, tre med åtta intagna på varje avdelning, och en avdelning med sju platser.) Efter att han varit på inskrivningsavdelningen blev han förflyttad till en utskrivningsavdelning. Där får man åka in till stan och vara med i terapin. Under denna tid hade han några veckors frigång, vilket var väldigt skönt, eftersom man då tillåts vara ute näst intill hela dagarna.
När man är inlagd på rättspsyk är det väldigt viktigt att man inte dricker, använder droger eller avviker från avdelningen, då detta kan få allvarliga konsekvenser. Planen från början var att han skulle skrivas ut i öppenvården under hösten. När han under en frigång på området tog sig några klunkar starköl ledde detta till att hans friförmåner drogs in. Han får troligtvis förlängt ytterligare några veckor på avdelningen.
När friförmånerna dras in får man börja med att byta avdelning, till inskrivningsavdelningen, där man oftast inte har några friförmåner. Indragningen gäller främst förmåner som att ströva fritt i frigångsområdet eller att åka in till staden för att handla. Man har heller inga möjligheter att få följa med på resor, badhusträning, terapi och andra utflykter som anordnas här för att man skall rehabiliteras.
Nu blev planerna sedermera lite annorlunda för honom och då han tyvärr misskött sig under en permission, då han drack några glas cider hemma, vilket uppdagades, fick han indragen permission. Sedan dess har han inte varit hemma utan personal, men hoppas att snart få åka hem igen.
Under rehabiliteringen har man psykologisamtal, terapilunch (en gång per vecka, då man lagar mat till avdelningen), en utomhusaktivitet i veckan – allt från jordgubbsplockning till svampplockning. Man besöker badhuset varannan vecka, däremellan är det film varannan fredag.
Man har även fyra kontaktmän var på avdelningen, och med dem kan de planera olika utflykter, till exempel stadshandling i Örebro, Karlskoga eller Karlstad, i mån av tid och plats. Kontaktmännen hjälper till med det praktiska och även med annat som händer på avdelningen. Om man skall in i öppenvården är det kontaktmännen, avdelningsläkaren och psykologen som följer upp det. Då kommer de bland annat på inplanerade hembesök. Man kan även ansöka om en kontaktman utifrån som kommer och hälsar på och som man kan göra korta utflykter med.
Han har varit vid det nya badhuset i Kristinehamn, vilket är väldigt fint, med bland annat barnbassäng, simbassäng, virvlande och strömmande pool och en bubbelpool. De har även varit på några resor under sommaren, vilka har varit mycket uppskattade. De kostade enbart 50 kr, och då ingick resa, eventuell inträdesavgift samt lunch eller glass och fika.
De resor han varit med på har varit väldigt lyckade. De besökte bland annat Rottneros Park, vilket är en mycket fin park med vackra statyer, byggnationer och olika arrangerade blomsterarrangemang i olika områden inom själva parken. Det fanns även möjligheter för barn att utöva sina nöjen i mindre lekparker med bland annat flottning, elbilar och piratskepp att leka i. Därefter åkte de vidare och tog en liten simtur längs vägen för att sedan återvända till Kristinehamn.
En annan resa gjordes till Kristinehamns skärgård. Först hade man en lunchpaus vid bryggan, med stora baguetter, cider och kaffe. Därefter tog de en tur med båten ”Hulda” och fick en liten tur runt öarna i inre skärgården. Det var mycket uppskattat. Senaste resan var till Lungsund, där de har ”äventyrsgolf”, en äventyrsinspirerad minigolfbana med mycket fin natur. Banan var rolig och klart annorlunda än vanliga minigolfbanor.
Med tanke på att rättspsykverksamheten på Marieberg kommer att läggas ner och flyttas till Kristinehamns sjukhus har många samtal med personalen lett in på hur det var förr i tiden på den gamla psykanstalten. Det finns många roliga och intressanta berättelser. Bland annat berättas det att det stora Mariebergsområdet förr var självförsörjande, där både personal och patienter bodde. Ingen fick lämna området utan föreståndarens tillstånd. Hela stället var inhägnat och det fanns endast en port ut. Detta ledde till att en anställd gjorde en kopia av nyckeln till dörren ut. Så småningom spred sig detta till andra i personalgruppen och även de gjorde kopior. Det hela slutade med att den låssmed som gjort kopiorna på nycklarna ringde till föreståndaren och föreslog att de skulle kopiera alla nycklar samtidigt, då detta skulle bli betydligt billigare för Marieberg … Ni kan tro att det blev liv på föreståndaren efter det!
Vidare berättas det att kvinnor som arbetade här inte fick lov att gifta sig. Män fick däremot vara gifta. Det finns mycket att skriva om Mariebergs historia, men det får lov att bli i en annan artikel.
En sak som både patienter och personal enas om där ute är att det skall bli väldigt synd att förlora det trivsamma området man nu har. Det kommer verkligen att saknas, då det är både rogivande och läkande för själen att strosa i grönområden!
Text: Jane Alsing
ASP BLADET 