Gentrifiering av stadens baksida

Gentry: Gentrifiering (av engelska gentry, betydelse: herrskapsklass) är ett begrepp inom stadsplanering som betecknar en social statushöjning av ett område. Gentrifiering sker exempelvis genom påkostade nybyggen, eller genom nyinflyttning av invånare med betydligt högre inkomster än den ursprungliga befolkningens.

Konsekvensen riskerar krasst nog att riskera bli högre bostadslöshet och i förlängningen, social utsatthet, hemlöshet och alla konsekvenser som det för med sig. Detta är stora ord jag kommer med, förvisso. Hur kommer det sig att någonting som borde vara positivt i själva verket förvandlas till dess motsats, kanske du undrar? Alla borde väl tjäna på upprustning av eftersatta områden?

Jo, därför att i upprustningens spår tenderar de försvinna som hade möjlighet att bo där tidigare. Typexemplet på detta i Sverige torde vara Södermalm. Proletär stadsdel under första delen av 1900-talet, en epok odödliggjord i tv-serien Söderkåkar 1970.

Det paradoxala i gentrifieringsprocesser som den på Södermalm är att orsaken varför människor sökte sig dit; låga hyror, sjudande kulturliv, avsaknad av den präktighet som präglar mer bemedlade stadsdelar, försvinner när ursprungsbefolkningen trängs undan. Utan aktiv statlig bostadspolitik och ibland trots denna, och en samtida ökning av stadsdelens kulturella kapital, får marknaden nys om att ”här händer det grejer”, det byggs om och rustas upp, hyrorna ökar, hyresrätter ombildas till bostadsrätter och när processen fullbordats blir inget som förr.

I slutändan har marknaden stött ut alla dem som gjorde att inflyttningen ägde rum till att börja med. De sprids för vinden till områden som anses vara billigare och sämre, om sådana finns.

Osynliga murar

Under hösten rivs nu Maria Ungdomsbostäder i Södermalm. En plats som sedan mitten av 1990-talet ett 1300-tal ungdomar har passerat genom. En form av genomgångsbostäder för unga mellan 18 och 25 år, som i bagaget har taskiga erfarenheter. Där rivningen ägs rum ska 220 hyresrätter byggas, ungdomsbostäderna försvinner samt även ett hemlöshetsprojekt. Inom loppet av två år ska mängden bostäder åter vara lika många, fast utspritt i mindre fashionabla Rinkeby, Vårberg och Västertorp.

Genomsnittsinkomsten för personer som bor på Maria Plaza är i genomsnitt 125,000 per år, i övriga Södermalm ligger den istället på 290,000 kronor om året. Därmed kan man säga att Maria Plaza är den sista rest av en stadsdel som nu försvinner i en statsutveckling som förnekar att segregationens verkliga huvuddel handlar om bättre bemedlade som ej vill ha personer med erfarenheter av livets skuggsida i sin närhet.

I en utställning som har till syfte att hedra Maria Plaza summerar Sofia Priftis som själv bott där, denna blindhet på följande sätt:

– Är det många invandrare på en plats ses det som något problematiskt, men när en hel stadsdel bara befolkas av art directors så ses det inte som ett problem. Det är ganska skamligt, säger hon till tidningen Arbetaren.

Ett Karlstad för färre

Kan vi se en gentrifieringsprocess även här i Karlstad? Det är en fråga som du som läsare kan ställa dig. Klart är i alla fall att upprustning kring våra olika stadsdelar, framförallt av själva lägenheterna, är här likt många andra platser knutna till dyrare levnadsvillkor för den enskilde. Det gäller i allra högsta grad även allmännyttan i form av KBAB.

När renoveringar genomförs här får den enskilde gott får finna sig i att detta innebär att hyran ökar betydligt. Detta innebär i Karlstad liksom Stockholm riskerar få en långsam utstötningsprocess av de som ej längre får råd att bo kvar. En mindre höjning av levnadskostnader vore kanske möjlig om vi hade full sysselsättning, eller ett samhälle där boendemöjligheter inte är knutet till personliga inkomster, men så ser det knappast ut.

Krav på fast lönearbete i en allt mer osäkrad tillvaro ställer dessutom till det för yngre och grupper som har det svårare att komma in på arbetsmarknaden. Och då har vi inte berört de nybyggen som har skett de senaste åren i Karlstad. Säga vad man vill om Sjögången, men det riktar sig knappast till de med längre inkomster.

När KBAB bestämde sig för att renovera sina lägenheter på Rud ställdes en vän till mig inför fullbordat faktum. För honom återstår två alternativ, betala betydligt mycket mer för sitt boende eller flytta. Och för den som ej har råd, så innebär det att det sista alternativet framstår som självklart. Och det mina vänner, är vad gentrifiering handlar om i mikroformat.

Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad

Om aspbladet

Tidningen ASP Bladet, utgiven av Kooperativet Mediagruppen Karlstad med fokus på sociala frågor i solstaden. Chefredaktör är Robert Halvarsson. Frågor? Maila: kontakt@mediagruppen-karlstad.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s