På jobbet: Anna Mellring, samordnare, Barnahus

I månadens ”På jobbet” får vi stifta bekantskap med Anna Mellring. Hon är socionomen vilken samordnar verksamheten för Barnahus. Med ett samlat engagemang för utsatta barn drivs hon att utveckla dess verksamhet.

Vad har du för bakgrund?

– Jag är utbildad socionom och jobbar sedan april 2011 som samordnare på Barnahus. Innan dess att jag hamnade på Barnahus, arbetade jag på Utredningsenheten inom Familjeavdelningen i nästan tio år.

Hur länge har Barnahus funnits?

– Barnahus är ett projekt som pågått i tre år. Det startades i februari 2009. Den 1:e januari 2012 övergår projektet i permanent form.

Hur ser Barnahus uppdrag ut?

– Alla professioner samlas kring barnet på en plats. Uppdraget går också ut på att samordna möten mellan samverkansparterna och ha en bra besöksmiljö med ett gott mottagande, vid polisförhör. I vissa fall kan det bli fråga om läkarundersökningar. Det beror på vad som framkommer i barnens berättelser.

Hur arbetar Barnahus?

– Barnahus sköter samverkan mellan socialtjänsterna, polis, åklagarkammare och landsting. Rollen som samordnare går ut på att ge konsultation till socialtjänsten. De ringer till oss när det finns misstanke om våld mot barn. Det kan resultera i ett samråd där alla berörda professioner träffas. Polis, åklagare, BUP-personal, barnläkare, socialtjänsten och Barnahussamordnarna samlas då för att gå igenom ärendet anonymt. För oss är alla barn och alla ärenden anonyma. Det är specialutbildad polis som sköter barnförhören. Vi har även ett speciellt rum där förhöret sker, där det finns kameror och mikrofoner som tar upp förhöret. I ett annat rum som kallas medhörningsrum sitter åklagare, socialtjänst och ibland särskild företrädare. Om det är brott i hemmet gällande misshandel eller sexuella övergrepp är ofta föräldrarna eller annan nära anhörig förövare och kan inte se till barnets bästa. I det fallet utses en särskild företrädare som tar till var barnets rättigheter.

Hur fungerar samarbetet mellan de olika aktörerna i projektet?

– Det är samma grupp av människor som möts i samråden. Vi har lärt känna varandra och det är en stor fördel, för att vi har olika professioner och vi har olika lagar att förhålla oss till, bland annat socialtjänstlagen och brottsbalken. Det gäller också att vara uppdaterad gällande aktuell forskning och lagstiftning. Det är svåra frågor Barnahus sysslar med och vi måste vara kunniga och pålästa i hur åklagare och polis tänker och agerar. Det är bra att denna samverkan finns mellan professionerna, för att samla information och få en snabb och rättsäker handläggning.

Blir arbetet emotionellt jobbigt ibland?

– Vissa gånger är det så. Men jag får inte reda på så mycket om de enskilda ärendena. Man följer dem inte hela vägen. I det avseendet blir det inte så emotionellt betungande. När jag arbetade med utredningsarbete följde jag familjerna under längre tid. Det var svårare, eftersom kontakten kunde vara i flera års tid. På Barnahus är kontakten inte lika ingående. Man träffar till exempel en del barn bara en gång. För egen del gäller det att vara trygg i mig själv och inte ta åt sig för mycket. Sedan får jag stöd från min kollega och min chef. Det finns alltid tillgång till någon om man vill prata av sig.

Vad motiverar dig i ditt arbete?

– Det är att kunna hjälpa till att ge trygghet till dem som kommer hit till Barnahus. Att med hjälp av min erfarenhet se till att de här brotten uppmärksammas. Det är viktigt att de känner sig trygga när de är här. Vi vill skapa en bra miljö där barnen kan slappna av.

Hur har ni tänkt kring besöksmiljön?

– Besöksmiljön är mycket betydelsefull. Den är väldigt genomtänkt. Vi har en lugn miljö utan alltför roliga saker för barnen, exempelvis leksaker och sådant. Det ska inte vara roligare att sitta i väntrummet än att prata med polisen.

Hur arbetar ni med barnen i centrum?

– Det är viktigt att barnen känner sig trygga, så att de öppnar sig i polisförhören och tycker det är okej att komma tillbaka till ett återförhör. Tidigare var polisförhören på polishuset. Då satt man i receptionen och väntande bland alla andra som hade polisärenden. Vad är bäst för barnet, både på lång och kort sikt? Det är en viktig fråga som vi måste relatera till hela tiden.   Det är inga lätta avväganden.

Framtiden, hur ser den ut för Barnahus?

– Jag ser med tillförsikt på framtiden. Det är ingen som vill återgå till det gamla systemet, då barnen förhördes på polishuset. De fick även åka runt till olika ställen och berätta sin historia om och om igen. Det är förlegat. Nu får alla komma till barnet. Här sker förhören i en mer ombonad och strukturerad miljö, med utgångspunk från vad som är bäst för barnet. Om det blir en personalutökning blir det lättare att tänka i termer av verksamhetsutveckling. Just nu är vi ganska låsta. Behandling och krissamtal är några delar som skulle kunna läggas till det som är Barnahus idag. Detta beror på om vi blir fler än 1½ tjänst som vi är idag.

 

Ålder: 49

Bor: Kil

Familj: man och barn

Fritidsintressen: trädgård

Senast lästa bok: Anne Holts senaste

Favoritmat: sommarmat

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Per Rhönnstad 

Om aspbladet

Tidningen ASP Bladet, utgiven av Kooperativet Mediagruppen Karlstad med fokus på sociala frågor i solstaden. Chefredaktör är Robert Halvarsson. Frågor? Maila: kontakt@mediagruppen-karlstad.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s