På jobbet – Ulf Gustafsson, boendestödjare, Citygruppen

Berätta om din bakgrund?

– Jag är mentalskötare från början. Direkt efter skolan 1988 började jag jobba inom vården. Sedan 1992 har jag arbetat i kommunal verksamhet. På Kristinehamns folkhögskola läste jag vårdinriktad kompletteringskurs som är en eftergymnasial utbildning. När jag avslutade kursen var jag utbildad undersköterska och mentalskötare. Jag har varit boendestödjare i 14 år och började jobba i det då nystartade boendestödsteamet på Hemvägen.

Vad är dina arbetsuppgifter?

– Min huvudsakliga arbetsuppgift är att bedriva stöd till dem som är beviljade boendestöd. Stödet kan vara i brukarnas hem eller ute i samhället. Boendestödet är individuellt utformat beroende på personens situation. Exempel på stöd är hur man får ordning i bostaden, följa med till affären eller strukturera dagen. Ofta handlar det också om att ge vardagstips så det flyter på bättre. Vi brukar i genomsnitt besöka brukarna en gång i veckan, sedan finns de som behöver mer besök. Om vi upptäcker någon som kanske behöver mer stöd, då får vi värdera vad han eller hon klarar av att utföra mellan våra besökstillfällen. Vi har uppföljning åtminstone var sjätte månad med fokus hur stödet fungerar och hur det utformas.

Hur ser din arbetsdag ut?

– Arbetsdagen börjar med ett möte där hela Citygruppen samlas. Citygruppen består av tre undergrupper. Under mötet genomförs dagplaneringen och vi går igenom vad varje grupp ska göra. Det praktiska gås också igenom, till exempel hur man tar sig till brukarna och vem som gör vad. Fram till lunch gör vi hembesök och vid halv ett har vi ett nytt planeringsmöte, där kvällspersonalen deltar och får rapporter från det som har hänt under dagen.

Vad motiverar dig i ditt arbete?

– Motivationen är när man ser att det man gör leder till ökad självständighet hos brukarna, att de växer i sina förmågor. Tycker man att någon utvecklas åt ett håll, där det behövs mer stöd, krävs kanske en annan form av stöd.  Vi märker ibland exempelvis att våra besök inte räcker till för en person som bor i egen lägenhet. Vi är där flera gånger i veckan och det blir inte bättre. Då kanske vi behöver sätta oss ner och ställa oss frågan, om han eller hon behöver en annan boendeform. I det här fallet är det inte framgång som är motivationen, utan att hjälpa personen att hitta rätt, att finna det stöd som man har rätt till.

Kan du beskriva boendestödets funktion?

– Funktionen bygger på att vi åker hem till brukarna i sina hem, och utför det som är beviljat eller planerat. I vissa fall gäller det att bryta isolering. Då ska vi inte bli kvar hemma utan försöka ta oss ut. Det kan vara en daglig promenad eller något likande. För en del kan det vara att handla eller att praktiskt fixa i bostaden. Vi jobbar oftast en och en, någon gång ibland är vi två. Sedan har vi ju kollegor i tjänst som vi kan diskutera med om det behövs.

Hur går det till att få boendestöd?

– Det man gör är att ta kontakt med Mottaget på Vuxenavdelningen. Där lämnar den sökande in en skriftlig eller muntlig ansökan till en socialsekretare. Sedan gör socialsekreteraren eller en annan handläggare en utredning. Utifrån den utredningen beviljas eller avslås ansökan om boendestöd. Ett avslag kan alltid överklagas. Om ansökan beviljas kommer socialsekreteraren med ärendet till oss.

Hur ser brukarrelationen ut?

– Det ser olika ut. En del brukare har man lärt känna väl genom åren. Att skapa en relation är lättare om man har liknande intressen. Då är det roligare och enklare att hitta varandra. Det kan vara svårt för en del unga tjejer att träffa en ensam kille som är boendestödjare. Sedan kan det vara tvärtom, att det finns killar som tycker det är jobbigt att det är en ung tjej som kommer hem till dem. Om det är ett problem för brukarna tycker vi att det är viktigt att de tar upp det. Som boendestödjare kommer man väldigt nära brukaren och ibland vet jag saker om den personen som den inte avslöjar till sina närmaste vänner och bekanta.

Vad har förändrats i ditt jobb sedan du började som boendestödjare?

– Den största förändringen är att vi kommer i kontakt med mycket yngre personer än tidigare. De har också en annan problematik än förr. De klassiska psykospatierna är inte lika vanliga som förut. De finns där men är färre. Personer med neurospsykiatriska diagnoser dominerar bilden nu. Många av dessa är inte färdigutredda eller inte utredda alls.

Vilka utmaningar finns i ditt arbete?

– Utmaningen ligger i att försöka få varje person att bli så självständig som det går.

 

Text: Henrik Sjöberg

Foto: Per Rhönnstad

Om aspbladet

Tidningen ASP Bladet, utgiven av Kooperativet Mediagruppen Karlstad med fokus på sociala frågor i solstaden. Chefredaktör är Robert Halvarsson. Frågor? Maila: kontakt@mediagruppen-karlstad.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s