Tiggeriet och det historiska

Synen på fattigdom och tiggeri har genom historiens gång förändrats stort. I och med att religionen och kristendomen har varit viktig i västerlandets idéhistoria kan det vara intressant att veta hur den religiösa synen har varit på fattigdom och tiggeri.

Det finns ett antal grunddrag som skiljer ut en äldre religiöst färgad tanke på människan från en modern samhällshällssyn. Bland annat återfinns en skillnad i förhållning till tiggaren som något som du som medmänniska har skyldighet att stödja och hjälpa. Här har kristna rent historiskt gjort ett avsevärt avtryck på både synen på fattigdom och tiggeri.

De som idag betraktar det som en kristen plikt att hjälpa fattiga ur sitt sin situation, hämtar stöd bland annat hos Lukasevangeliet, som innehåller berättelsen om den barmhärtiga samariten. Denna historia handlar om en skadad man som befinner sig i nöd. En präst och en väl ansedd person går förbi honom och väljer att inte hjälpa, den enda som faktiskt hjälper mannen är den föraktade samariten.

Jesus lyfter enligt troende lyfter fram samaritens handling som ideal för sina lärljungar. Detta tjänar som grund för stöd till senare hållning om välgörenhet och tolerans gentemot människor som befinner sig i nöd, och därmed även tiggare. Detta stöd kan exempelvis ske genom så kallade allmosor, en form av uppmuntrad gåva till mindre lyckligt lottade.

I Ekumeniska rådet i Finland poängterar man att: ”Ingen ifrågasätter skyldigheten att ge allmosor förrän på 1900-talet; det är då utlokaliseringen av givandet börjar. Tito Colliander redogör i Korståget (1937) för hur han reagerade mot att man i början av 1930-talet kunde köpa små plaketter med texten ”Jag hjälper via kyrkan” att hänga på dörren för att värja sig mot tiggare, (…)”

Gåvan är det viktiga

De skriver vidare att: ”Fattigdom ska avhjälpas i alla situationer och sedan är det inte givarens sak att bedöma om den tiggande eventuellt har gjort sig förtjänt av fattigdom eller fängelse. Att ge är gott i sig, med gåvan övergår ansvaret för vad som görs med pengarna på mottagaren, det är inte givarens sak.”

Med andra ord: tiggaren ska inte dömas, givaren har heller inget ansvar för var den tiggande sedan gör med pengarna eller maten. Kanske ska man heller inte bekymra sig alltför mycket om detta, enligt denna logik?

En världsreligion som idag också växer i västerlandet, nämligen Islam, går liksom vissa kristna församlingar ut med tydliga riktlinjer om vad du som välmående deltagare i samhället förväntas bidra till de mindre lyckligt lottade. Genom påbudet Az-Zakat, föreskriver Islam krav på ekonomiskt bidrag, i natura om så krävs, genom en form av skatt till fattiga. Detta enligt sajten islamska.org.

Man konstaterar även följande: ”Det krävs av den islamiska staten att den ska garantera ett anständigt liv för dem som är inkapabla att tjäna sitt eget levebröd; det är underförstått att en sådan skyldighet inte har med välgörenhet eller förnedrande behandling att göra.” Staten ska sörja för de mindre lyckligt lottades omsorg, känns det igen? Det vore inte så konstigt, då det är själva grundidén bakom den moderna välfärdsstaten som den sett ut i exempelvis Sverige.

Tiggarmunkar

Åter till det kristna kan vi också konstatera att det inom religionen bland de djupreligiösa har funnits praktiker som förespråkar tiggande. Munkar som levt likt asketer finns det gott om i kyrkohistorien, och även idag finns det exempelvis i Östasien tiggarmunkar av buddistisk sort. Tiggeriet kan vara rituellt,

Om aspbladet

Tidningen ASP Bladet, utgiven av Kooperativet Mediagruppen Karlstad med fokus på sociala frågor i solstaden. Chefredaktör är Robert Halvarsson. Frågor? Maila: kontakt@mediagruppen-karlstad.se

En reaktion till “Tiggeriet och det historiska

  1. Den kristna kyrkan såg ganska avspänt på fattiga fram till att den calvinistiska rörelsen fick insprång i många delar av Europa. Calvinismen blev grundideoligin för kapitalismen. Sakta men säkert blev den fattige ett hot. Samtidigt blev fattigdom den fattiges egna problem. För den som var rätt troende hade självklart framgång och var frisk och rik.

    En syn som var vanlig i den kontext där Jesus framträdde… och som han gick i klinch mot. Och vi kan se den framträda igen… i politiken av idag… och i vissa religiösa rörelser.

    Fattiga kan vem av oss bli närsomhelst. Så skört är livet. Därför bör det inte vara en så stor affär att sträcka ut sin hand.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s