När gamarna bjuder in till dans

En anställning, skötta räkningar och en anspråkslös lön. Detta har jag, vilket tydligen är gott nog för dem. Vilka då, frågar du dig? Den nya generationens banker.

När jag väl fick min nuvarande anställning innebar detta ett ekonomiskt lyft för mig, ett betydande sådant. Men min famlj lärde mig pengars värde. Jag är tacksam för det. Jag började betala av lån jag hade, först studielån för journalistutbildning, senare bolån – så min bank hade all anledning att vara nöjd med mig som kund.

Även CSN hade anledning att vara nöjda, trots att jag en tid var tvungen att begära uppskov från inbetalningar. Lånet växte så sakteliga under tiden min ekonomi var djupfryst. Att därför kunna gå in till banken och göra en massamortering var sällsynt tillfredställande. Jag löste då ut det som skulle tagit åtskilliga år för de flesta att betala av.

Varför gjorde jag då detta? Delvis på grund av räntan. Just nu befinner den sig på historiskt låga nivåer, förvisso – men hur ser den ut i morgon? Om europeiska ekonomier kraschar igen, hur kommer då relationen att se ut mellan banker och dess kunder? Sanningen är att vi vet väldigt lite om detta. Så jag gick in, betalade och lämnade banken med en betydande känsla av frihet i kroppen.

Efter en tid började dock brev komma hem till mig. Trots ett klistermärke på min dörr som säger ”Nej tack till reklam”. Det hindrar dock inte företag från att sända direktpost hem till mig, med det ena erbjudandet efter det andra, som har som gemensam nämnare att de är totalt värdelösa. De går i soporna direkt, och jag sörjer lite över resursslöseriet som präglar den karusell av meningslös information som konstant cirkulerar i vårt samhälle.

Du är godkänd

Men några av dessa brev var annorlunda. De innehöll förvisso direktreklam, men det hade en personlig stil och prisade mig som potentiell kund. ”Du är kreditvärdig”, fick jag mer än en gång veta. Det är dags för dig att ta lån. Till vad, kan man undra? En båt, en bil, en tv, ja – tydligen till vadsomhelst.

Företagens räntor var så klart högre än de vanliga bankernas, men i gengäld är det enkelt. Och enklast av alla är förstås sms-lånen, som också i särklass är dyrast. För den som vill förstå allt detta kan man göra sämre än att studera sociologen Zygmunt Bauman. I hans bok Konsumtionsliv driver han idén att vi idag i mångt och mycket har utvecklat samhället i riktning mot en människotyp som förväntas att förverkliga sig själv genom sin konsumtion. Borta är den aktiva medborgarskapstanke som ligger till grund för vår demokratisyn.

Lånet du tar blir alltså till medel att fullt ut delta i samhället. Inte konstigt att människor trillar dit? Själva budskapet som trummas in så effektivt från varenda reklamskylt är ju att du ska begära det de har att erbjuda. Och kan du inte tjäna in pengarna som krävs för att köpa det du vill ha, inga problem! Det är bara att lösa ett lån, trots att din vanliga bank inte vill ha med dig att göra.

Ja, även bankerna och staterna är fast i lånefällan. För när jag skriver detta har det inte gått särskilt lång tid sedan de spanska bankerna beviljades nödlån av Europeiska centralbanken (ECB). Genom en insättning av upp till hundra miljarder euro ges marknaden den injektion av kapital som förväntas ge tidsfrist innan nästa kris står för dörren. En och annan ekonomijournalist har inte utan anledning liknat dessa lån vid heroinistens jakt på nästa fix. Men istället för droger sker jakten istället på offentliga medel, vid kapitalinjektion blir patienten frisk en kort tid för att återigen insjukna när ”medicinen” går ur kroppen. Värre än förra gången.

När jag tänker på detta, är dessa brev som kommer hem till mig inte bara ett exempel på vad som förväntas av mig som samhällsdeltagare, ett löfte om självförverkligande, utan också en tidsdiagnos. ”Alla gör det, häng med!”

Det man som enskild person kan göra är förstås att vägra deltagande. Så återigen går brevet i soporna, en dag hoppas jag att alla dessa verksamheter kommer att gå samma väg. Gärna lika dramatiskt som när Sverker Olofsson basade över Plus och dramatiskt slaktade skitföretag på löpande band.

Text: Robert Halvarsson

Om aspbladet

Tidningen ASP Bladet, utgiven av Kooperativet Mediagruppen Karlstad med fokus på sociala frågor i solstaden. Chefredaktör är Robert Halvarsson. Frågor? Maila: kontakt@mediagruppen-karlstad.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s