Lena Nordqvist är ordförande för riksförbundet Insolvens. För ASP Bladet har hon skrivit hon en exklusiv debattartikel om skuldbördan och vilka som drabbas av den.
”Den som är satt i skuld är icke fri”, så sa Göran Persson i mitten av 90-talet, och det uttrycket håller väl än idag. Lena Nordqvist skriver för ASP Bladet en exklusiv debattartikel om Jag sitter och skriver detta mitt uppe i alla förberedelser för Almedalen. Representanter för föreningen åker dit för sjunde året i rad och det är en fantastisk möjlighet att nätverka och påverka villkor för de överskuldsatta.
I år kommer vi att fokusera extra mycket på våra ungdomar och deras ekonomiska problem och deras problem att överhuvudtaget få chansen att starta upp ett vuxet liv. Vi kommer bland annat att ha ett seminarium där dessa problem behandlas. De överskuldsatta i denna grupp ökar, precis som i alla andra grupper.
Uppemot 1,2 miljoner medborgare i alla åldrar har idag ekonomiska problem. Många av dessa kommer säkert att reda ut sin situation på egen hand eller med stöd från sin familj och sina vänner, men många blir överskuldsatta. Överskuldsättning är ett växande samhällsproblem. Varje år drabbar det tiotusentals svenskar. Studier genomförda 2011 visar att uppemot en halv miljon svenskar har återkommande problem att betala sina dagliga räkningar. De vanligaste orsakerna till överskuldsättning är sjukdom, arbetslöshet, konkurs och skilsmässa.
Kronofogden bedömer att överskuldsättningen kostar samhället mellan 30 – 50 miljarder varje år i sjukdom och produktionsbortfall. I en annan rapport på uppdrag av Konsumentverket konstaterar Professor Ingvar Nilsson att en överskuldsättning som leder till socialt utanförskap kostar 650 000 kronor per individ och år. Han framhåller även i samma rapport vikten och vinsterna av att ge tidig och relevant hjälp till de utsatta.
Problemen har också visat sig ha en spinoffeffekt, det sociala arvet lever vidare, barn till skuldsatta är oftare själva skuldsatta. Dessa barn klarar sig generellt sett sämre i skolan och har ett sämre socialt samspel. Man kanske inte kan bjuda hem kompisar, inte delta i föreningslivet eller gå med vänner på bio. Skolavslutningar, skolresor och friluftsdagar är inte glädjeämnen i dessa familjer, det är påfrestningar för att det inte finns pengar. Sommarlovet blir inte så underbart som man vill.
När andra åker bort blir de här barnen ofta kvar hemma och har inget att berätta om när skolan börjar igen. Dessutom vräks flera hundra barn varje år tillsammans med familjen från sina bostäder och blir då av med sina rötter och trygghet. Det finns politiker och tjänstemän som undrar varför barn i socialt utsatta områden har dåliga betyg. De behöver inte undra, orsakerna är inte svåra att hitta.
Skammen är värst
Många vittnar om att skammen över att inte klara ekonomin är värre än att leva fattigt. Deras värsta mardröm är att grannarna ska råka få deras brev från Kronofogden i sin brevlåda, eller att någon ska se de tydliga logotyperna på breven från inkassobolagen. Många klarar till sist inte av pressen, utan blir sjukskrivna för depression eller annan psykisk ohälsa. Vi vet att överskuldsatta har ca 35 procent lägre hälsovärden än normalbefolkningen. När hälsan försämras är det än svårare att ”komma igen”. Vi vet också att självmord är vanligare bland skuldsatta.
Det är viktigt med tidiga insatser, inte minst för hälsans skull. När man kommer efter med hyran, eller när man hamnat hos inkasso eller hos Kronofogden för första gången är det i regel lätt att ordna upp ekonomin med lite hjälp och stöd. Att arbeta med att förebygga överskuldsättning och att utbilda ungdomar i privatekonomi är några insatser som alla vinner på. Vi vet ju också att försenade stöd och hårda bedömningar inom trygghetssystemen sätter folk djupare i skuldfällan och vår förhoppning är att en mer förlåtande och långsiktig attityd skall breda ut sig.
Det finns vidare ett antal områden som bidrar till problemet där vi vill se förändringar. Vi har i Sverige idag en kreditgivning som är alltför lättsinnig. Lagen säger att kreditprövning måste ske, men inget om att det är fel att ändå låna ut pengar till redan skuldsatta. Många sitter fast med dyra krediter utan chans att betala av på ett vettigt sätt. Det borde därför finnas ett statligt saneringslån, där man kan samla ihop skulderna i ett lån till låg ränta. Absolut preskription bör också införas, har man inte kunnat betala något på sina skulder på 15 år är det rimligt att de skrivs av.
Betalningsanmärkningar ska tas bort när skulderna är betalda. De kan annars göra det omöjligt att hyra bostad eller få arbete. Handeln med skulder bör ses över. Idag säljs skulderna mellan bolagen för mellan 5 – 10 procent av värdet, och man vet till slut inte vem man är skyldig pengar. Den som är skuldsatt bör därför erbjudas att få köpa loss sina skulder för samma summa som inkasso betalar. Bedömningen för vilka som skall få skuldsanering bör dessutom göras mildare och saneringen skall ske under kortare tid.
Bilden av skuldsatta som slarviga eller misslyckade är förlegad. Vem som helst kan hamna i skuldfällan. Vi på Insolvens vill att alla ska få en andra chans. Alla vill göra rätt för sig, men inte alla kan göra det.
Text: Lena Nordqvist
Ordförande Riksförbundet Insolvens
ASP BLADET 