Forskning och juridik om sociala arbetskooperativ

Hur är det med de sociala kooperativen som projekt hos kommunerna? Hur går det med stöd och hjälp från kommunal och statlig sida till sociala arbetskooperativ? Vad har forskningen att säga om detta? ASP Bladet har kikat på två forskningsrapporter för att se vad de har att säga om saken.

Vad är ett socialt arbetskooperativ?

Först kanske vi ska starta med syftet. Redan här kan det bli problem för kommunerna, för vad är syftet med det sociala kooperativet? En form av hjälp att starta företag? Ett sätt att rehabilitera människor så den kan gå till vanligt arbete? Eller en social gemenskap för personer som inte kan få jobb på den öppna arbetsmarknaden?
Vi hamnar så att säga i själva definitionsfrågan av vad ett socialt företag är.

I Arbetsmarknadsprojekt som kooperativ, Erfarenheter från fyra ESF-projekt med ett kooperativt arbetssätt av Josefin Andersson för Temagruppen Integration i arbetslivet (TIA) (Andersson, 2010) tar man upp Nuteks föreslagna definition av social arbetskooperativ:

  • Målet med näringsverksamheten är att människor med stora svårigheter att få ett arbete ska integreras i samhälle och arbetsliv
  • De sociala företagen gör medarbetarna delaktiga (genom ägande eller annat avtal)
  • Vinster investeras i den egna eller liknande verksamheter
  • Företagen är fristående från den offentliga sektorn organisatoriskt (Nutek 2008:20) (Andersson, 2010)

Men det är, som de flesta ser, ett problem med detta när man använder Nuteks föreslagna definition. Det är när kommunerna använder sociala arbetskooperativ som ett verktyg i arbetsmarknadspolitiken. De blir inte till en början och kanske aldrig fristående från det offentliga, i form av kommun eller samverkansförbund. Vidare så är det på inget sätt säkert att personer som får möjligheten att gå en kommunal utbildning i kooperation i slutändan kommer att tycka att detta är en god idé. Kommunerna bär därför vara medvetna om att det där med finns en risk i att det inte blir någon nystartad verksamhet. Vilket kommunen bör acceptera.

Nutek definierar tre typer av sociala företag:

[1]Den första har en tydlig inriktning på arbete, marknad och löneanställningar och medarbetarna arbetar ofta hårt med att utvidga och utveckla verksamheten.[2] Den andra typen är företag som har större fokus på rehabilitering som förberedelse för annat arbete eller studier. [3]Den sista kategorin är främst inriktad på att ge medlemmarna en social gemenskap och sysselsättning anpassad efter deras förmåga och behov” (Nutek 2008:22–23)(Andersson, 2010).

1. Den första typen av företag och fråga är den som kommer kräva mest utbildning av personerna som kan tänka sig att starta företaget. Företagsekonomi, Lagen om ekonomiska föreningar, Avtalslagen, med många fler är något man måste få veta innan man kan starta ett företag. För att inte tala om de lagar som kan tänkas styra den verksamhet som man nu tänker bedriva, ex: Livsmedelslagen om man ska driva restauranger eller på andra sätt hantera livsmedel. Nu gäller det inte bara de personer som kan tänka sig att starta sociala arbetskooperativet. De av kommunen anställda handledare som befinner sig på kooperativet för att hjälpa till måste också få utbildning i dessa lagar.

2. Är företaget till för att rehabilitera personer så måste det finnas en bas att ta av så att medlemmarna fylls på allt efter som de, förhoppningsvis, blir bättre och lämnar kooperativet för att gå till annat arbete eller till studier. Där är det viktigt att ge medlemmarna strukturerna i föreningens organisations så att föreningen överlever rotationen av medlemmar. I det här fallet så blir det, förmodligen, kommunens personal som kommer att utgöra en fast struktur i föreningen.

3. I den sistnämnda typen så är det viktigt att organisationen är enkel nog att förstå. Vidare att kommunen inser att det är en verksamhet där handledarna från kommunen kommer att ha den största rollen. Det kommer att ligga på dem att den dagliga verksamheten och föreningens åtaganden sköts på ett korrekt sätt.

Vanligt är att kommunen/samverkansförbundet har en eller flera handledare där för att ge hjälp och stöd till det nystartade kooperativet. Vidare så är handledare där för att tillvarata kommunen intresse i företaget.

Kommunernas juridiska problem

Det är viktigt att kommunen inser att det finns vissa problem med att kommuner är med och startar arbetskooperativ. Ekonomiska föreningar är en juridisk person, med andra ord ett företag så som alla andra företag, oavsett ifall de är aktiebolag eller någon av de andra företagsformerna.
Därför kan man vid första anblick anta att kommunen bryter mot kommunallagen då man ger stöd till sociala arbetskooperativen. Det finns dock ett visst svängrum som man kan hävda, vilket
Kommunala stöd till enskilda näringsidkare av Magnus Reiborn (Reiborn, 2010) visar på.

De stöd som medges i enlighet med 2 kap. 8 § 2 st. KL kräver synnerliga skäl. Hur de dessa två rättsliga konstruktioner är ämnade att fungera och vad de leder till i praktiken ska behandlas genom följande exempel på stöd till privata näringsidkare:
Allmänt främjande i form av borgensåtaganden,
Arbetsmarknadsåtgärder, allmänt främjande som leder till enskilt stöd, synnerliga skäl, Synnerliga skäl i avknoppningsprocesser med underprissättning,
Hyresrättsomvandling som parallell till avknoppningar,
Stöd till näringsidkare som utför kommunal kompetensenlig syssla,
Synnerliga skäl genom vikande servicenivå för stöd till enskild näringsidkare
”.

I den uppräckningen så är det särskilt: Arbetsmarknadsåtgärder, allmänt främjande som leder till enskilt stöd, synnerliga skäl samt Stöd till näringsidkare som utför kommunal kompetensenlig syssla som man kan hävda att kommunen använder för att försvara sitt stöd till de sociala arbetskooperativen.

Kommunerna har ett problem, de har sett sociala arbetskooperativ som oproblematiska sätt att lösa arbetsmarknadens ovilja eller oförmåga att anställa personer med svårigheter. Det har dock visat sigatt kommunerna har agerat trots att det saknas lagrum som reglerar de sociala arbetskooperativen. Ett sådant lagrum skulle kunna vara att erkänna de sociala arbetskooperativen som en särskild företagsform.

Nu börjar kommunerna och samarbetsorganen få problem. Detta för att det börjar gå upp för deras jurister att stöd och hjälp kan betraktas som oförenligt med kommunallagen, lagen om offentlig upphandling samt kompletterande lagar. Därför kan det nu bli nödvändigt att lyfta de sociala arbetskooperativens juridiska status och det offentligas förhållande till de sociala kooperativen till Riksdagen för att reda ut förhållandena.

Litteraturförteckning

Andersson, J. (2010). Arbetsmarknadsprojekt som kooperativ. Linköping : Temagruppen Integration i arbetslivet (TIA), Linköpings universitet.

Reiborn, M. (2010). Kommunal stöd till enskilda näringsidkare.Stockholm: Stockholms Universtet .

Text: Johan Holst

Om aspbladet

Tidningen ASP Bladet, utgiven av Kooperativet Mediagruppen Karlstad med fokus på sociala frågor i solstaden. Chefredaktör är Robert Halvarsson. Frågor? Maila: kontakt@mediagruppen-karlstad.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s