Behovet av jämlik beslutsprocess

Inom psykiatrin finns det olika metoder och arbetssätt i mötet med patienten. I Socialtstyrelsens skrift Shared decision making – en introduktion till delat beslutsfattande inom psykiatrisk vård, behandlas ett arbetsätt som involverar patienten på ett tydligare och mer influensrikt sätt. Tanken med metoden är att patienten ska öka kunskapen om sin behandling, uppleva en stärkt autonomi och förbättrad hälsa.

Mötet mellan patient och läkare är viktigt och avgörande. Det är där som förtroendet och tilliten byggs upp, som i förlängningen kan påskynda tillfrisknandet. För att bra resultat ska uppnås i den psykiatriska vården är relationen mellan patient och behandlare av största betydelse.

Shared decision making (SDM) går ut på att ge patienten en större roll i mediciniska och behandlings relaterade frågor. I Socialstyrelsens text förklaras det att det handlar om att öka patienternas delaktighet i vården. Från patientens synvinkel är det är av stort värde att mötet med läkaren eller annan vårdpersonal sker på en jämlik nivå.

Enligt Socialstyrelsen visar det sig att många som inleder en behandling avbryter den. Ett skäl till detta kan vara att vissa patienter känner att de inte kan påverka sin behandling. En annan orsak är att många upplever att ingen lyssnar på dem.

En jämlik relation

Det arbetsätt som förespråkas inom Shared decision making är ett som betonar jämlikhet i relationen mellan patient och behandlare. Behandlaren ska inbjuda patienten till samarbete. Det ska ske ett jämlikt utbyte av information och att man tillsammans kommer fram till ett beslut. Patienten och behandlaren har som mål att hitta en gemensam grund för behandlingen.

Traditionellt har förhållandet mellan patient och läkare varit ojämlikt. Det är den som behandlar som har all kunskap och har genom sin status en avgörande auktoritet. Patienten får helt enkelt lita på att läkaren ger rätt råd och får den relevanta vård som han eller hon behöver.

Rollen som behandlare i ett SDM-perspektiv bygger på att förmedla kunskap om evidensbaserade behandlingsmetoder. Det gäller också att behandlaren förklarar för- och nackdelar med behandlingen och uppmuntrar patienten att aktivt delta i besluten rörande vården. Sedan är det också viktigt att patienten i sin tur berättar om sina sjukdomserfarenheter, värderingar och preferenser.

För att Share decision making ska kunna fungera kärvs ett antal förutsättningar. Det fodras att minst två personer deltar och delar all relevant information som rör behandlingen. Vanligtvis är det läkare och patient som medverkar men ibland kan det finnas behov att fler personer deltar.

Beslutsprocessen måste involvera alla inblandade och beslutet måste godtas av alla parter. Slutligen avslutas processen med att man kommer fram till ett aktivt beslut. Det kan leda fram till att ingenting behöver göras. Det viktiga är att beslutet tas gemensamt och att alla är överens om dess konsekvenser.

Finns det bevis eller evidens att Shared decision making fungerar som modell i mötet mellan patient och behandlare? I Socialstyrelsens text kan följande läsas om de studier som har gjorts om SDM:

”De största och mest konsistenta vinsterna jämfört med vanlig vård, det vill säga där beslutsprocessen inte särskilt fokuseras, var att patienterna fick mer kunskap om olika behandlingsalternativ och deras förväntade resultat.”

Under dessa förutsättningar färgade av ett systematiskt beslutsstöd kunde patienterna göra nya ställningstaganden. Det visade sig att i vissa fall ändrades det initiala beslutet när patienten fått hjälp att väga fördelar och nackdelar med olika behandlingsmetoder. Beslutsstödet förde även med sig en ökad nöjdhet med de beslut som hade tagits. Patienterna upplevde också en mindre osäkerhet kring sin behandling.

De patienter som fick vård under normala förhållanden fick inte tillräckligt med information. Detta medförde att de inte kunde förstå innebörden och resultaten av vårdinsatserna. Men när det gäller tillfredställelse med vården och effekter på patienternas hälsotillstånd märktes inga skillnader mellan beslutsstöd eller normal vård, konstaterar Socialstyrelsen.

På minner om Motiverande samtal

Om man lyfter blicken från det psykiatriska området har Shared decision making även berörningspunkter med behandlingsmetoden Motiverande samtal. Likheten med Shared decision making ligger i principen om ett jämlikt förhållande mellan behandlare och klient. Det är i samtalet mellan två likvärdiga parter som framsteg kan göras.

Motiverande samtal bygger på respekt, empati och en jämlik relation mellan patient och behandlare. Det är en samtalsmetod som genom motivation ska kunna påverka till beteendeförändring. Tanken är att klienten eller brukare ska vara delaktig i förändringsprocessen. Motiverande samtal används bland annat inom socialpsykiatrin för att förbättra livssituationen både sett ur ett psykologiskt och socialt perspektiv.

Oavsett vad man kallar metoden är det alltid viktigt att mötet mellan behandlare och klient sker på en likvärdig nivå. Det finns ingen som tjänar på att inte klienten känner att någon lyssnar på hans eller hennes historia. Alla parter vinner på att kommunikationen är så öppen som möjligt. Shared decision making och Motiverande samtal visar på att det att det finns en väg dit.

Text: Henrik Sjöberg

Om aspbladet

Tidningen ASP Bladet, utgiven av Kooperativet Mediagruppen Karlstad med fokus på sociala frågor i solstaden. Chefredaktör är Robert Halvarsson. Frågor? Maila: kontakt@mediagruppen-karlstad.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s