Semester – en historik

Semester är en självklarhet, tycker de flesta av oss. Vi uppfattar det som en mänsklig rättighet att några veckor varje år få koppla av från vårt arbete. Den rättigheten har inte alltid varit en självklarhet. Betald semester är egentligen ett relativt nytt påfund.

Under 1930-talet hade tanken om lagstiftad rätt till semester fått grepp om opinionen. 1936 antogs en internationell överenskommelse som rörde rätten till betald semester. Samma år fick Frankrike och Norge en lagstiftning som fastställde arbetstagarnas ledighet.

1938 var det Sveriges tur att få en semesterlag. Sveriges riksdag beslutade 1937 att införa semester för alla arbetare. Beslutet innebar att man fick rätt till två veckors ledighet per år.

I Emma Högbergs D-uppsats i sociologi med titeln Semester – en social konstruktion beskriver hon det historiska förloppet innan den första semesterlagen blev en realitet. Hon skriver att under 1920-talet hade man inriktat sig på arbetstidsregleringar istället för längre sammanhållande perioder av ledighet. När dessa hade införts i slutet av 1920-talet växte tanken om en betald semesterperiod.

Den då gällande arbetarskyddslagen gav som rekommendation åt arbetsgivarna att ge sina arbetare fyra dagars semester. Det var upp till varje enskild arbetsgivare att ge sina anställda ledigt. Ledigheten placerades vid midsommar och medförde att man var ledig i en hel vecka.

Innan semesterlagen antogs var rätten till semester en klassfråga, menar Högberg. I mitten av 1930-talet kunde de arbetare som hade turen att inneha ett kollektivavtal med tillhörande semester få ut minst sjudagars ledighet. Högberg skriver vidare att en fjärdedel av de kollektivanslutna saknade semesterätt i sina avtal.

För andra samhällsgrupper såg det annorlunda ut. Yrken med högre status hade vanligen två till tre veckors semester, eller ännu längre. Innan semesterlagens genomförande gällde det att tillhöra rätt socialgrupp för att åtnjuta ledighetens fördelar.

Under årens lopp har man utökat semesterperiodens längd. 1951 förlängdes semesterperioden till tre veckor. Fyra veckors semester infördes 1963. 1978, femton år senare, kunde svenskarna se fram emot fem veckors ledighet per år.

Semesterlagens utformning

Semesterlagen säger i sin nuvarande form att arbetstagare har rätt till semesterledighet, semesterlön och semesterersättning. Lagen skiljer på betald och obetald semester. Betald semester måste tjänas in för att kunna erhållas. För att detta skall fungera måste man ta i beaktande begreppen semesterår och intjänandeår

Under ett semesterår har en arbetstagare 25 dagars semester som den tjänar in under det föregående intjänandeåret. Semesteråret omfattar tiden från 1:a april till 31:e mars följande år. Med andra ord är varje semesterår intjänandeår för närmast följande semesterår.

I artikeln i National Encyklopedin som behandlar semester kan man läsa att ordet är ett franskt låneord. Ordet betyder halvårspermission och har sina ursprungliga rötter i latinets seme´stris.

Text: Henrik Sjöberg

Om aspbladet

Tidningen ASP Bladet, utgiven av Kooperativet Mediagruppen Karlstad med fokus på sociala frågor i solstaden. Chefredaktör är Robert Halvarsson. Frågor? Maila: kontakt@mediagruppen-karlstad.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s