Poesi genom förvirring och förvandling

Gunnar Wærness
Bli världen och andra dikter
Översättning: Sofia Eriksson
Ariel förlag

”Jag ser en som inte kan se
Han hör något jag inte kan höra”

På fler än ett sätt är Bli världen och andra dikter ett verk som förvirrar, men det saknar inte kvalitéer. Den i Skåne bosatte författaren Gunnar Wærness är knappast helt anonym, även om han aldrig tidigare har haft en egen volym utgiven på svenska. Det har dock Ariel förlag här rått bot på, tack vare en gedigen översättning av Sofia Eriksson. Och för det bör vi vara dem tacksamma.

Här samlas dikter från en rad norska diktböcker, vars titlar på svenska lyder: Kungaskärva, Tack, Varandras och Bli världen. Just detta verk utgör en sammanfattning, en utgåva som baseras på vad som har blivit en rätt diger diktproduktion, även om illustrationer också här återfinns. För i denna bok ingår en fanzineliknande klippaklistra-orienterad serieberättelse, från den sida av Wærness som utgör illustratören snarare än lyrikern.

Inleder denna bok gör en kort berättelse kallad Tungan och tåren, vilken är nyskriven för i år. Som kortare prosapoetisk inledning lägger det an en ton för resten av verket. Fortsättningen lyckas sedan ge en helikopters överblick från 1999 tills nuet. För den som genom denna utgåva får chans att för första gången stifta bekantskap med denna poet, finns en hel del att upptäcka. För Bli världen och andra dikter känns som en gedigen och en mogen bokproduktion, den framstår som komplett, även om antalet sidor enbart landar mellan ett- och tvåhundra.

Innehållsmässigt kommer jag att tänka på två ord som sätter fokus på viktiga delar av denna textvärld, vilka kan sägas vara förvandling samt förvirring.

Texterna innehåller nämligen en mångtydighet med föränderliga subjekt i centrum. Jag, du, vi, han och hon förvandlas. Dessutom sker denna föränderlighet i förhållande till det kroppsliga, genom vilket livets ord och meningar formas under stor existentiell osäkerhet. Likt ett barn som känner ett slag landa i dess ansikte, säger ”aj” och får ont; så påminns ibland texternas olika ”jag” om sina vara.

Vid läsning av flera av de dikter och texter som här finns, slås man också av att tillstånden som skildras inte främst rör sig i helt och hållet abstrakta och upphöjda rum. Det kroppsliga ger det hela en konkret klangbotten, vilket förstärker obehaget och det periodvis skrämmande som en del av berättandet.

Samtidigt rör vi vid något vi kan kalla för subjektsförvirring. Som metod kommunicerar detta grepp ett föränderligt känsloläge och sätter bland annat fingret på vår tids vilja till upplösning av de fasta könskategorierna. Detta tillsammans med kroppsligheten och de personliga undantagstillstånden, som döljs bakom det barnsliga – innebär det att Wærness troligtvis har mycket att säga vår egen tid – även för den som är tämligen ointresserad av lyrik.

Och även om språket ibland gestaltar ett våld, är det som om språket rymmer en naiv dimension inför dessa tillstånd. Liksom människan genom kroppen ibland inte förmår begripa vad den utsätts för. Förståelsen är ju så att säga vuxen, det är människan som har lämnat den ursprungliga oförmågan att skilja mellan gott och ont – barndomens Eden. Kanske just därför är också våldet som här skapas genom text så mycket mer angelägen och relevant.

”Jag klämmer huvudet och låter det läcka
ner i knäet – vätska snyftningar och jag
hör mitt eget blodflöde
trumma mig längre bort
mot barnet jag är för stor för att vara
och gråten jag inte vill det ska höra
från mitt knä där jag satt
så taggigt magert
med hår och gråt mellan benen”
(Utdrag från Kungaskärva)

Men det finns också ett ljus, en form av jubel, en grundmurad känsla för språkets skönhet. Även när uttrycket går mot olika upplösningstillstånd. Denna känsla har antagligen lika mycket ursprungsförfattaren som Sofia Eriksson att tacka.

Det framstår dessutom som att varje diktrad inbjuder till en mångfald olika tolkningsmöjligheter. Vilket gör att den som vill avkoda Wærness lär behöva återkomma med än en gång. Avslutningsvis kan undertecknad inte göra annat än att rekommendera den som är intresserad av nutidslyrik, norsk eller övrig, att låta denna bok förvirra även dig.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Per Rhönnstad

Om Robert Halvarsson

Ordförande för kooperativet Mediagruppen Karlstad, redaktör för tidskriften ASP Bladet och verksamhetsutvecklare för Miljöpartiet Värmland. Kontakt: robert.halvarsson@mediagruppen-karlstad.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s