Bokstavskombinationer – inte bara av godo

barbroDiagnoserna har förlorat sin betydelse, i den mening att den målar in människor i hörn. De tycks fungera som viloplatser och försvarsmodeller inför påverkan utifrån. Människor ursäktar sig gentemot det som uppfattas som normalt, i värsta fall lämnar det dig än mer ensam.

Det skapas nya identiteter. Man presenterar sig med sin diagnos, ursäktar sig gentemot det som kallas normalt, och säkrar därmed en plats av mer förståelse och opåverkan av sin inre cirkel. Den cirkeln som ska skydda dig mot yttre vidare åverkan. Men som egentligen lämnar dig ensam, kanske förstådd, men ensam.

Efter många års upprepade försök att en få förklaring på upprepad beteende problematik. Kom domen. Överläkaren i psykiatrin sträckte en dag ut hela sin hand, riktad mot mig, uttalande ett utrikiskt begrepp. Detta skulle nu förstås och begrundas av mig. Jag hade blivit tilldelad en diagnos.

Utslängd i kylan eller inslängd i elden. Onormaliserad av bättre vetande. Omedelbart exploderade motståndet. Detta tystades ner av mediciner med efterföljande effekter på såväl min omgivning som min intelligens. Efter motstånd kom acceptans. Det finns en bra terapeut. Hon räddade mitt liv. Med den ständiga hemläxan, ta tankarna i motståndet, hitta de motsatta perspektiven. Jag fann dem, i allt.

Omvandling av energi
Efter acceptans kom förändring och nu klingade överläkarens ord som en startsignal. En boxhandske hade träffat mig med kraft. Det visste jag inte då, men kände när tillbakastudsen kom. Den som skulle studsa mig ut till omvandlingen av många begrepp. Inte minst av begreppet diagnoser.

När diagnoser fastställs är nog syftet att inbegripa personen, vars beteende anses vara ofördelaktigt, i nån slags insikt i att hjälp finns att få. De brister deras uppväxt har tillfogat dem eller upplevelser de ofrivilligt har berikats med, finner ett hem för en lösning. Ett kryss har fyllts i.

Indirekt har alla vi med kryssen ifyllda blivit ett stoff för forskning. Både bakåt och framåt i tiden. Vi kan läsa om oss. Vi kan prata om oss. Vi tar del av forskningen och förankrar oss i den. Känner gemenskap.

Plötsligt ska vi möta skepsis. Av de som inte har diagnoser. En del, av de som har blivit erbjudna ett hörn att krypa in i, välkomnar detta och slappnar av. Åker med i förklaringsmodellen. En del sänker ögonbrynen, knappt märkbart. Ett tyst ifrågasättande ägs rum och lägger en otillfredsställande stämning på situationen. En dold konflikt har uppstått. Mellan de som tror, kontra inte tror på denna nya stämpling av folket. Den energin kan omvandlas till bränsle i ditt nya transportmedel – tron på dig själv, och viljan att överbevisa de andra.

Dags att sätta livets matematik främst
I min övertygelse att diagnoserna ställer till lika mycket som de förklarar, ligger en lika stark övertygelse om att själva bakåtlutandet är ett hinder i dagens samhälle. Under inga som helst omständigheter borde dessa diagnoser få användas som ett sätt att slippa undan ansvar. Att det blir till ett verktyg att bygga sin egen fängelsecell. I en reträtt från en strävan att bli frisk finns en stor risk att fastna i utvecklingen.

Endast med din egen kognitiva matematik kan du ta dig ur det greppet. Enkel matematik. Där summan av två positiva tankar bildar en positiv handling. Det driv som människan är rustad med sätts obönhörligt på prov. I framåt processen dras nya variabler in och skjuter in nya pilar. De slår i bästa fall bara hål på luften och stärkta av framgång tappar vi inte fokus.

Nackdelar och fördelar tar varandra i hand
Diagnostiserade människors framfart skapar en effekt, vi byter plats, byter värderingar och främjar nyttiga förvirringar. Man skulle kunna se, med viss ansträngning, överläkarens gest med tillhörande starka ord, som ett smörgåsbord. Plocka det du tycker om. Lämna resten kvar till andra. Jag efterlyser den udda friska människan som håller på att minoriseras i vimlet av dessa excentriska människor. Vi bildar ju tillsammans ett rikt samspel, där minoriteter tenderar att bli mest intressanta.

Tidigare var de diagnostiska modellerna och dess betydelse inte lika stora, eller viktiga. Men de senaste åren har psykiatrin verkligen tagit ut svängarna och segrat. Vi diagnostiserar de som inte finner frågorna och svaren på andra sätt. Vi stänger vissa dörrar genom att hävda att de inte är behandlingsbara. Frågorna och svaren finns där ute, inte i det ensamma hörnet. Med diagnosen som förklaringsmodell istället för försvarsmodell kan man se det som en verktygslåda istället för en dom. Förhoppningsvis ställer sig de diagnosticerade vid smörgåsbordet och känner hungern.

Det egna jaget har fått alldeles för stor betydelse. Att reflexmässigt dessutom skydda sig och begränsa sig, skulle behöva bli satt ur sitt spel – om man vill utvecklas i livet. Man bör istället leta sig utåt och känna vinden av förnyelse, byggt på en nyfikenhet av att se mer.

Placera smockan rätt
Varje gång det förflutna försöker ge dig ett irrelevanta budskap. Använd kängan, skapa din egen relevans. Den som är attraktiv för omvärlden, och därmed också för dig själv. Vi lever i ett anpassat samhälle och det är vi som sätter ramarna, med olika krafter och metoder. Men det är inte sammanhanget som ska sättas in i ditt liv utan du ska placera dig själv i sammanhanget. Nivån bestämmer du och välbehaget kommer som brev på posten. Ställ dig i skottlinjen för din egen smocka. Sätt inte andra där.

Ni som balanserar på linjen mellan förr och nu. Ta två tennisbollar, en i vardera hand. Försök att få något vettigt gjort med dem i handen. Vänd händerna neråt och släpp bollarna. De kommer att vilja studsa upp till dig igen, men ta inte upp dem. Slutligen studsar dem färdigt och stillar sig en bit ifrån dig. Först då kan du ”kicka” undan dem, utom synhåll. Låt förr bli nu. Låt bakåt bli framåt. Ta med dig en kappsäck med något planterbart. Sjung en ny sång och låt dem andra få lyssna på dig. Härmed blir du tilldelad livets diagnos i fritt blås.

Text: Barbro Bruun
Foto: Per Rhönnstad

Om aspbladet

Tidningen ASP Bladet, utgiven av Kooperativet Mediagruppen Karlstad med fokus på sociala frågor i solstaden. Chefredaktör är Robert Halvarsson. Frågor? Maila: kontakt@mediagruppen-karlstad.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s