Karlstads kommuns familjeenhet har länge sysslat med att handha ärenden med barn som far illa. Men nu har verksamheten omorganiserats. En av de första i behandlingskedjan heter Magnus Albinsson och ASP Bladet har träffat honom.
Karlstads kommuns familjeenhet har en längre tid arbetat med barn som far illa och nu är verksamheten omorganiserad. Förutom familjen, är socialen ofta inblandad, ett mottagningsteam, där Magnus Albinsson sitter med ett utredningsteam. Dessutom finns ett behandlingsteam som ingår i ett annat projekt men de har ändå anknytning till mottagnings- och utredningsteamet.
Efter en ansökan/anmälan kommer familjen först till mottagningsteamet som gör en bedömning, för att se om en utredning behöver göras. I så fall sänds de vidare. Skulle den utredningen visa att en form av behandling behövs, skickas de vidare till behandlingsteamet, vilket är det sista ledet.
Mottagningsteamet arbetar efter en modell som kallas ”Sign of safety”, där även föräldrarna är delaktiga. Mest för att ge barnen trygghet och hitta resurser hos föräldrarna. Det är också viktigt att komma ihåg att alla insatser är frivilliga. Det är inga ”måsten” inblandade, säger Magnus Albinsson.
Lagen om vård av unga
Han uppger att även om insatser är frivilliga, kan utredningen visa att en familjehemsplacering är nödvändig i vissa fall. Det sker i så fall med stöd av LVU, vilket står för Lagen om Vård av Unga. Dessa fall sker när barnens hälsa och utveckling riskeras att skadas allvarligt och frivilliga insatser inte är möjliga.
Ibland inträffar det att behandlingen visade sig vara fel, i så fall får de gå en ny utredning för att se vad som borde ha gjorts och så sätts den behandlingen in i stället. I sällsynta fall händer det att familjen kommer tillbaka till mottagningsteamet. Alla fall som leder till behandling följs upp för att se att insatsen var riktig och har gett ett bra resultat för barnen, säger han.
Skyldiga att utreda
Oftast är det skolan, sjuk- och hälsovården, barnomsorgen, grannar och släkten som gör en anmälan och det händer även att barnen själva gör en egen ansökan, men det är ovanligt. Mindre ovanligt är att ungdomar kommer. Alla anmälningar/ansökningar leder inte till behandling, men mottagningsteamet har en skyldighet att se till att alla ärenden som kommer in får en vidare bedömning.
Skulle de göra bedömningen att en utredning inte behövs, läggs anmälan ner. Den som gjort en anmälan vilken läggs ner, riskerar inget. Om det inte bygger på medvetet falska uppgifter för att smutskasta eller förtala någon, då detta är en brottslig handling. Tvärtom, det är bättre att slå larm en gång för mycket, än att inte alls bry sig alls, menar Magnus.
Mottagningsteamet åker runt i skolorna och informerar om sin verksamhet. Eftersom det är anmälningsplikt i Sverige, informerar de även sjuk- och hälsovården och övriga inblandade om sitt arbete.
Avslutningsvis säger han att det råder en större vaksamhet i dag, så antalet anmälningar har ökat. Men, det betyder inte att andelen barn som far illa har ökat. Troligen var mörkertalet högre tidigare, så att andelen barn som lever i utsatthet är kanske konstant, men nu fångar man upp fler som far illa, avrundar han.
Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad
ASP BLADET 