En julkrönika: min tro

34554Nu i årsslutstider är det vanligt att tänka kring tro, i julsångerna finns även för icke-troende budskap om försoning, hopp och berättelser som i vår världsdel har kristna rötter. I denna krönika nystar Johanna Englund i frågan om tro, för detta års sista nummer.

Jag ser mig som troende, kan inte sälla mig till en kyrka, till en församling. Utan jag vill behålla öppenheten, inte vara styrd under några regler och en pastor. Jag trivs med direktkontakt. Att plocka det som känns rätt ur religionerna till mig.

Samtidigt kan jag sakna just den gemenskap som jag känner in hos det som har en församling att vila hos.

Min Gud är ingen fördömande Gud, utan är Kärleken. Är en förlåtande, allseende Gud. Inte ser Gud till något särskilt folk utan är betydligt större än så. Inte ser Gud endast de som är innanför kyrkans murar, utan Gud ser oss alla.

Jag gillar Jesus, jag blir alltid varm och glad när jag tänker på honom. Han var en healer, en kärleksspridare, en anarkist som vågade gå emot etablissemanget för sin starka tro.

För mig är Gud både Fader och Moder, för mig är Gud så mycket större än ett kön. Gud finns i allt och allt finns i Gud. Gud ser alltid mig och jag ser alltid Gud.

Jag tycker det är spännande med religion, men min känsla är alltid en känsla av missförstånd. Att människan gör Gud till mindre än vad Gud är. Gud är aldrig trångsynt, fördömande och ondsint. Gud vill inte oss människor ont. Gud älskar dig som du är. Gud bryr sig inte om vilket kön du vill dela säng och hjärta med. Gud bryr sig inte om vilket namn det står på din kyrka, eller om du ber utanför kyrkan. Gud bryr sig inte om vilken hudfärg ditt skinn har, eller vilket land du föddes i.

Den dömande guden har människan skapat för att mästra andra, enligt min tro. Gud är mycket större än så.
I min tro så uppenbarade sig aldrig Gud för att få folk att offra varken barn eller lamm för Guds skull, bad de aldrig slakta andra människor i krig. Gud hejade aldrig på ett land i de fruktansvärda våldsamheter som hänt. Gud grät för deras småsinthet. Gud önskar att vi kan samsas på jorden vi fått som gåva. Att vi skövlat moderjord och varan är aldrig Guds verk. Det är gjort av människohand, och människan fortsätter sitt vanvett att kriga och mörda i Guds namn.

Älska din nästa så som dig själv, men det är svårt att förstå för människor som tappat bort sin självkänsla. För hur många älskar sig själva i dag?
Så börja älska dig själv och du kommer även älska andra, börja gräva där du står. Det finns behövande människor i din närmiljö.

Det behöver inte vara så svårt, le mot nästa människa du möter. Som ringar på vattnet sprider sig kärleken över jorden. Börja i dag. Du kommer inte alltid få ett leende tillbaka, utan kanske precis tvärtom men någonstans så har ett leende frö väckts. Så ge inte upp.

Störst av allt är kärleken!

Text: Johanna Englund
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Om aspbladet

Tidningen ASP Bladet, utgiven av Kooperativet Mediagruppen Karlstad med fokus på sociala frågor i solstaden. Chefredaktör är Robert Halvarsson. Frågor? Maila: kontakt@mediagruppen-karlstad.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s