Vårt behov av närhet är djupliggande och fundamentalt, viss närhet krävs för att vi ska kunna bli emotionellt balanserade individer. Men vad händer när en människa växer upp i en kramlös miljö? En person som arbetar med dessa frågor är Iris Johansson, socialpsykologisk konsult.
Människan har fysiska existentiella behov så som att äta, sova och ha kläder på kroppen för att inte frysa, annars överlever vi inte. Människan har också ett immateriellt existentiellt behov, en viktig del av detta är behovet av beröring. Vad händer om vi inte får kontinuerlig beröring som skapar förnimmelser i kroppen?
– Vår anknytning och relationen till andra människor blir störd. Våra sinnen utvecklas godtyckligt och vi blir både överkänsliga och okänsliga på ett obegripligt sätt, säger Iris Johansson.
Iris Johansson jobbar som socialpsykologisk konsult, hon tar emot människor enskilt och i grupp. Människor med missbruk, utbrändhet, relationsproblem eller diagnoser som adhd och autism kommer till Iris för stöd och vägledning. Iris har diagnosen autism och flera års universitetsstudier bakom sig, inom psykologi, pedagogik och religion.
KRAMAR I FORSKNING
Forskning visar att barn behöver kramar, det kan tyckas vara självklart, men är inte alltid en självklarhet. Behovet styrks i en avhandling av Caroline Johansson på Lunds universitet. Forskningen berättar också vad som händer med de barn som växer upp i en kramlös miljö. Som vuxen kan man ha svårt för beröring, det kan vara svårt att veta vilken sorts beröring som passar olika tillfällen.
Problem kan uppstå med den egna kroppen, på fler än ett sätt. En kroppsfixering kan bli påtaglig. I nära relationer kan kärlekstörsten upplevas krävande av partnern, och för den som har dessa erfarenheter, kan det vara påfrestande att bli avvisad. Det är först i partnerns famn som kärleken upplevs bekräftad.
Det är aldrig försent att läka genom beröring. Beröringen läker samt lugnar i stunden, men läker också de gamla såren. Det fungerar som ett vaccin för framtiden, menar Kerstin Uvnäs-Moberg, knuten till Lantbruksuniversitetet i Skara.
MASSAGE I SKOLAN
I skolan har kloka lärare fört in massage i undervisningen. Eleverna får lära sig att massera varandra. Massagesagor och sånger har framställts till undervisningen. Att eleverna masserar varandra visar goda effekter både för den enskilda eleven, men också för gruppen. Professorerna Anne-Liis von Knorring vid barnpsykiatriska kliniken i Uppsala och Kerstin Uvnäs-Moberg, tillsammans med Axelsons Gymnastiska Institut, har gjort en långtidsstudie på förskolebarn och massage. Där visar det sig att aggression mellan barn minskar, den som berör och berörs slåss mindre. Barnen blir mer sociala och mobbningen minskar. Barnen presterar bättre i skolan och är friskare.
Iris berättar att det i Ryssland finns en grupp som jobbar aktivt med att ge barnen taktil stimulering. Det sker direkt när de märker att barnen är oförmögna att vara i kontakt, de bryr sig inte om orsaken, utan de vet att varje barn behöver bli berört och att så sker regelbundet. Under en timma varje dag, får de taktil stimulering. Får barnen den beröring de behöver, blir de optimalt kommunikativa utifrån deras egen förmåga.
ATT GE TRÖST
För att hjälpa ett barn, som behöver närhet och beröring, så behöver man inte alltid veta orsaken till varför barnet känner smärta. Svaret kan komma innan frågan, beröringen kan komma först, exempelvis i form av taktil stimulans.
Iris Johansson talar ofta om begreppen ”autonom” och ”anpassning”. Hon menar att en människa som är autonom, är i sig själv. Ordet autonomi betyder självstyre. Här betyder anpassning att försöka rätta sig efter hur andra förväntar sig att du ska bete dig.
– Barnet är i grund och botten autonomt, ett i sig självt, och det bryr sig inte om vad den andra personen håller på med inuti sig själv. Den lägger ingen värdering på hur den andre skall vara, berättar Iris.
Detta är något som brukar få många föräldrar att pusta ut. De behöver inte vara färdiga med sitt eget trassel. De kan fortsätta att jobba med sitt eget och behöver inte vara glada och spralliga i mötet med barnet. De känner att de får tillåtelse att må som de mår.
Om den vuxne har ett bekräftelsebehov av barnet, vill vara ”duktig” och i det försöker överträffa sig själv, så ställer det till med problem för barnet. Detta bakåtvända bekräftelsesökande är väldigt vanligt i vår kultur, menar Iris.
Att säga att det räcker med att ge beröring, är möjligtvis att förenkla en till ytan enkel, men samtidigt komplex sanning. Beröringens effekt beror på beröringens styrka, fasthet, och hastighet. Beröring kan upplevas njutningsfylld och livsviktig men också vara mycket skrämmande och smärtsam. Lyhördhet för vilken beröring som är passande, beror på vilken relation de som berör varandra har. Vi kan också ge beröring genom att ta i hand, eller att lägga en hand på axeln. Vi kan i all enkelhet fråga: får jag ge dig en kram?
Text: Johanna Englund
Foto: Per Rhönnstad
ASP BLADET 