I skrivandets magiska land

12343Jag minns den magiska känslan när jag som åttaåring skrev min första berättelse. Plötsligt hade bokstäverna blivit ord och orden bildade meningar. Det var jag som bestämde vad som skulle stå skrivet och fantasin flödade. Det var som att stiga in i en annan värld, en slags vaken dröm där allting kunde hända. Jag både skapande och upplevde berättelserna.

Poesi har för mig också ett magiskt skimmer. Det magiska blir då att genom liknelser och metaforer måla en tavla av ord, som varje gång man tittar på den delvis ändrar motiv. Dikten liksom lever sitt eget liv. Det är en utmaning att försöka fånga känslor och stämningar i några få rader, få texten att andas.

Även min dagbok andas magi. Den för mig tillbaka veckor, månader, år, som en tidsmaskin, för att sedan landa i nuet. När jag skriver blir jag ett med pappret och pennan framför mig. Jag känner pennans sträva trä mot min hand, hör spetsens raspande mot pappret och känner lukten av nyligen vända blad i den bok jag gjort till min egen.

Det är som att tänka på papper, min inre värld med alla tankar, känslor, upplevelser och erfarenheter, fyller blocket utan att jag riktig vet hur det gick till. Jag får syn på mig själv på ett helt annat sätt, som om jag vore någon annan. Denna distans till mig själv som skrivandet då skapar har många gånger fungerat som en livlina, det har hjälpt mig att se saker ur andra perspektiv och bidragit till större självkännedom.

Hur vilsen och rotlös jag än har känt mig, har skrivandet alltid känts som ett hem, något att vila i. Pennan och pappret har varit en vän i alla lägen. Under perioder har jag känt mig ensam och letat efter något att hålla fast vid när det känns som om allting rasar samman, då har skrivandet funnits där som en famn att krypa upp i. Pennan och pappret har torkat mina tårar och vaggat mig till sömns. Jag har kunnat skapa ljus i en grå vardag, trollat och pusslat med ord och på så vis byggt ett inre rum där skrivandets magi från barndomen fortfarande finns kvar.

Länge höll jag mina texter för mig själv, det var som om magin skulle försvinna om någon annan fick läsa. Successivt insåg jag dock det magiska i att våga bjuda in någon annan i sin värld. Olika skrivarform på Internet blev mina oaser. Där kunde man utbyta tankar om skrivandet och lära känna andra genom deras texter. Plötsligt var skrivandet inte bara en vän i sig utan jag hittade även vänner genom mitt skrivande, men under tiden som andra vänner kommer och går finns skrivandet alltid kvar.

Den existentialistiska tanken att livet får den mening du själv ger det tror jag stenhårt på och en sak är säker, jag lever inte för att skriva, jag skriver för att leva.

Text: Therese Nilsson
Foto: Per Rhönnstad

Om aspbladet

Tidningen ASP Bladet, utgiven av Kooperativet Mediagruppen Karlstad med fokus på sociala frågor i solstaden. Chefredaktör är Robert Halvarsson. Frågor? Maila: kontakt@mediagruppen-karlstad.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s