En kopp kaffe att minnas

123123123Roger Ericsson möter en blandad publik i Gamla Wermlandsbanken. Temat är demens, i hans fall sett ur den anhöriges perspektiv.

Genom Rogers berättelse får åhörarna stifta bekantskap med Märta, en kvinna som beskrivs som både social och omtänksam. Hon gillade att bjuda på kaffe och bullar, och hade ett stort hjärta för sina nära och kära. Roger är ett av hennes barn, här står han nu som en medelålders man och delar öppenhjärtigt med sig om historien kring sin mor, som sedan en tid är bortgången.

Roger växlar bilder på en dator, på den stora skärmen visas bilder på Märta, från olika åldrar, och han berättar kort att hon under sitt yrkesverksamma liv bland annat jobbade som kokerska. Med andra ord lagade hon väldigt mycket mat. God sådan, intygar Roger.

Men det fanns något som var än viktigare för henne.

– Kaffe var väldigt viktigt i hennes liv. Hemma frågade de inte: ”hur står det till?”, utan, ”du vill väl ha kaffe?” Det var kaffe, kaffe, kaffe, säger han med eftertryck.

Rogers pappa fick en stroke 1999, och blev då en vårdkrävande make, och Märta, som så ofta är, en vårdgivande maka. Redan där började familjen märka att allt inte riktigt stämde, men hans mor brukade skylla på pappa. Han krävde så mycket, och hon var sliten…

Riktigt så enkelt var det dock inte, skulle det visa sig. Några år senare, 2006, fick familjen veta att Märta hade Alzheimers.

När Roger minns tillbaka ser han inte bara det som varit påfrestande i sjukdomsförloppet, utan även det ljusa. Minnet vandrar bakåt några år, sätter fokus på ett ögonblick då han visste att hennes sjukdomsprocess gått för långt för att de skulle kunna ta hand om henne själva.

– I juli 2011 målade jag om stugan hemma, jag och min brorson. Då kom mamma ut, ni kan nästan lista ut vad hon sa: ”vill ni ha kaffe?”. ”Jajamän, vi vill ha kaffe!” sa vi. Och det kunde hon ju sköta, hon hade perkolator. Det var bara det att det började lukta så himla konstigt. Hon hade hämtat perkolatorn, gått till spisen och ställt den där.

Det luktade bränd plast, utgjorde såklart en utomordentlig brandrisk, och där någonstans insåg Roger tillsammans med hans familj, att detta inte höll längre.

Livet blev bättre
De tog det tunga beslutet att kontakta kommunen, för att fråga om det fanns något boende för hans mor att komma till.

Till skillnad från det som många möjligtvis är vana vid att höra via media, gick det väldigt fort från fråga till beslut i detta fall. Ja, bara tre dagar. Något som han menar var väldigt positivt i hennes fall, livet blev bättre.

Genom resor till vårdboenden och förvirrade besök hos akuten följer åhörarna med i Rogers medryckande berättelse. I en dyster passage beskriver han den mängd mediciner hon ett tag fick utskriven, vilket gjorde Märta både förvirrad och apatisk. Dessa togs sedermera bort, till stor del tack vare kunnig personal som arbetade för kommunen, menade Roger.

En personal han vill ta tillfället i akt att prisa.

– Det var dråpligheter och inte bara ledsamheter. Herre gud – man måste kunna skratta åt det hela! När min syster var med mamma till en hårfrisörska berättade mamma på vägen hem att det hade flyttat en medelålders karl hem, och fortsatte: ”men jä taler ittna ven”.

Hans syster försökte övertyga Märta om att det var Roger hon tänkte på, detta var då de fortfarande levde tillsammans. Men; sade Roger, det var nästan tyngre att mamma tyckte han var medelålders.

Publiken undslapp sig ett skratt. Ett varmt skratt i ett allvarligt ärende. Rogers berättelse är den anhöriges, lätt att glömma bort men viktig för att förmedla hopp.

När det drar ihop sig till avslut delar Roger med sig av en avslutande tanke.

– Hon var en fantastisk mamma, det tycker alla som har träffat henne. Ibland har jag fått frågan vad hon skulle ha tyckt kring att bli utelämnad. Det kan jag ju inte svara på egentligen, men jag vet vilken person hon var, och att hon gillade att bjuda på kaffe. Och bara idag har hon bjudit alla er på kaffe.

Text och foto: Robert Halvarsson

Om aspbladet

Tidningen ASP Bladet, utgiven av Kooperativet Mediagruppen Karlstad med fokus på sociala frågor i solstaden. Chefredaktör är Robert Halvarsson. Frågor? Maila: kontakt@mediagruppen-karlstad.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s