I förra numret av ASP Bladet kritiserade Torsten Kindström projektet (H)järnkoll för att motverka sina egna syften. Efter organisationens genmäle till Kindströms ursprungliga debattartikel, publicerar vi här Kindströms slutreplik – som också får sätta punkt för debatten.
”Hjärnkoll har varit ett unikt statligt projekt på så sätt att man redan från början involverat patient- brukar- och anhörigorganisationer i arbetet.” Så skriver Rickard Bracken som svar på min artikel ”Hjärnkoll skapar dimridåer”. Han synliggör därmed sin, statens och ledningens för projektet överhetsattityd. För i själva verket hade ju de organisationer som enligt Bracken ”involverats” under många år tidigare arbetat mot stigma och gått i bräschen för och varit förutsättningar för den attitydförändring som nu möjligen är på väg.
Vad som skett är att staten tagit över styrning av antistigmarbetet från den ideella sektorn, med en försvagad ställning för organisationerna som följd. Det är positivt att det fortsätter att gå åt rätt håll med attityder till psykisk sjukdom men det är gott omdöme att ta de siffror Braken levererar på attitydförändringar med en stor nypa salt.
Bracken kommenterar inte det som är kärnan i min kritik – patientorganisationernas utveckling till serviceorgan för staten och andra delar av det offentliga samhället, just det som projektet Hjärnkoll är ett tydligt exempel på.
Att organisationerna ”hybridiserats” beskriver exempelvis forskarna Urban Bäckström och Mikael Karlsson i en rapport från Ersta Högskola på projektets hemsida (se nedan). Jag kan förstå varför inte Braken vill diskutera att intresseorganisationerna ”lämnar funktionen som intressepolitisk påtryckare…”, men det är sorgligt att ingen vill diskutera hur intresseorganisationerna i praktiken involverats i statsapparaten, en korporativ utveckling som kanske är starkast på området psykisk hälsa.
Det kan nämnas att i Norge diskuteras hur upplyftandet av arbete mot stigma döljer de omfattande problem som finns i själva vårdapparaten som skadar och dödar långt fler än stigma någonsin kan göra.
Bäckström/Karlsson: ”Resultaten visade på att det alltigenom dominerande perspektivet på ”non-profit organizations” var som serviceproducenter i samarbete (konsensus) med det formella vård- och stödsystemet. Ett mindre antal studier uppmärksammade organisationernas roll som ”röst” eller intressepolitisk aktör, och endast några få exempel fanns på aktörer med ett tydligt konfliktperspektiv gentemot vårdsystemet.
Våra slutsatser var att resultaten låg i linje med en internationellt välbeskriven rörelse av hybridisering där civilsamhällets organisationer i allt högre grad kompletterar eller till och med lämnar funktionen som intressepolitisk påtryckare till förmån för att bedriva verksamhet och erbjuda olika former av service till målgruppen. ”
Text: Torsten Kindström
ASP BLADET 