Ett svärmande hem

12222Det är en varm sensommardag i Överstebostadens gamla trädgård, där människor och djur stretar och gnor. Här finns numera ett par prydliga bikupor omgivna av sina trogna arbetare. ASP Bladet tog sig en närmare titt på dem.

I en rabatt skymtar en kvinna fram vars mål verkar vara att rensa bort vissna blommor. Under ett träd ligger en hund och iakttar några män som befinner sig en bit bort.

Med en vandrande blick söker vi våra arbetsamma vänner. Snart uppenbarar de sig, tätt intill en stor buske. För ett år sedan hade deras närvaro varit skrämmande. De är många, ett samhälle kan bestå mellan 60 till 80 000 invånare. I dessa bostäder är siffran okänd. För en vanlig människa, är detta en svindlande siffra. Trots det är deras situation i vår värld kritisk och hotad. Utan deras hjälp stannar pollineringen upp, växterna slutar att växa och till slut så kommer vi inte ha vår färgsprakande natur kvar.

Bina. Naturligtvis är det dessa hårt arbetande bin vi betraktar. Länge har olika rapporter om deras situation sköljt över oss, men det är först nu ASP Bladet beger sig ut på en upptäcktsfärd, för att få veta mer om deras liv på Sandbäcken. Samt att ta reda på hur de kom hit.

122121Kärlek till bin
Vi talade med Annica Olsson, handledare för trädgårdsgruppen. Hennes kittlande entusiasm för bina är påtaglig och medryckande. Många andra har också smittats av kärleken till våra vänner. Christina Malmström, kooperatör på Grön Rehab, som varsamt vårdade blommorna mötte upp oss följd av Susanne Lersten, handledare på Kilstad Gård med hunden Molle. Snart var vi samlade i den japanska trädgården, även Petra Reijers, IPS- vägledare, hade tagit sig tid för att delta i samtalet.

Annicas intresse för bin vaknade när hon såg en dokumentär och hennes historia om upplevelsen berör. Bina är viktiga för oss men ibland är vår okunskap om dem ett stort hot. Det behövs inte mycket för att intresse och kamp ska ta fart. Annica berättar:

– Efter att jag sett en film om hur bin i Amerika transporteras genom halva landet i lastbilar, grät jag och blev chockad. De är misskötta och misshandlade. Bina är hotade av sjukdomar och besprutning. En tredjedel av maten vi äter är beroende av att bli pollinerad av bin. Eftersom jag går runt i en vacker trädgård med blommor, växter och vatten, så vaknande mitt intresse och idén dök upp. Även vår chef blev eld och lågor av idén, vilket ledde till att vi fick bikupor.

345345Lugn vid kupan
Under tiden som bina har funnits på Sandbäcken, har man lärt sig att de kan fungera i rehabiliterande syfte. Många finner ro i att sitta och titta på bin när de arbetar. Hur de flyger in och ut ur kupan. De berättar att det finns utomstående personer som varit utbrända, men att de genom att se på bisamhället har funnit sig själva och hittat inre ro. Petra delar med sig av hur funderingarna kring trädgården har förändrats sedan bikuporna kom:

– Man får ett nytt sätt att tänka. Bina behöver ju hämta pollen och nektar under hela säsongen. Det gör att man tittar på sin omgivning på ett annat sätt. Vad har vi för träd, vad är det för buskar, vilka blommor har vi i trädgården. Vad är det vi behöver odla? Det blir ett helt annat helhetstänk.

På Sandbäcken har man ännu inte pratat så mycket med deltagarna om bina, men alla vet att de finns där. Förhoppningarna är att bikuporna ska bli en del av arbetsträningen och även att deltagarna ska få lära sig mer om hur bin sköts.

Man planerar även för kupor på Kilsta Gård, som är en del av samma verksamhet. De funderar på att försöka producera honung så småningom, den kommer man då använda i verksamheten. Man värnar om att ta hand om bina och deras skörd.

8950478907890754Bin behövs
Glädjefylld entusiasm lyser i deras ögon, liksom hoppet om binas framtid. De hoppas att fler ska ta sig an biodling i sina trädgårdar. Om man inte vet hur man gör så finns det kurser att gå.

– Man håller koll på bikuporna under hela året, något händer hela tiden, berättar Christina glatt.

Trots glädjen i gruppen framför oss finns det ett allvarsamt budskap i samtalet. De tänker mycket på miljö och närproducerad mat i verksamheten. Vilket blir tydligt när vi blickar ut över deras egenodlade grönsaksland. När frågan kommer om de skulle vilja uppmuntra människor att skaffa egna kupor svarar Petra spontant:

– Ska man göra något för miljön kan man skaffa ett bisamhälle, det är världens insats!

När vårt möte börjar gå mot sitt slut har många tankar och idéer färdats från mun till öron. Till sist är det dags att ta farväl. Men en sista tanke från Susanne låter sig höras:

– I levande trädgårdar och landskap så behöver vi bin!

Text: Theresia Axelgård
Foto: Stefan Ek

Om aspbladet

Tidningen ASP Bladet, utgiven av Kooperativet Mediagruppen Karlstad med fokus på sociala frågor i solstaden. Chefredaktör är Robert Halvarsson. Frågor? Maila: kontakt@mediagruppen-karlstad.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s