Mannen tittade med desperation i blicken ned på det tomma papperet. Arket hånade honom, skapade ymnig ångest och han hatade faktumet att det var hans ansvar att fylla det med innehåll.
Han upplevde det inte som en stimulerande utmaning, utan blev snarare provocerad av blotta tanken. Smaken av själslig kräkning fyllde snabbt hans mun och allt han önskade var att fly undan situationen.
Den fyrkantige vitingen hade knappast tett sig mer hotfull om den så attackerat mannen med en dolk. ”Bäst att få in första smällen”, tänkte han, greppade sin blyerts och gick till häftigt anfall mot det snövita papperet. Offerkoftan låg kvar hemma på kammaren.
En ohygglig batalj utbröt, där det verkade som att ingen av parterna riktigt kunde få överhanden. Mannen pinade arkets yta med sin vassa penna, men papperet som tycktes besitta övernaturliga förmågor, utlöste en armé av inre demoner i mannens psyke, vilka han tvingades bekämpa. Den ena besten hiskligare än den andra angrep hans sinne.
Så snart mannen etsat in en brännande mening i arkets bleka yta, konfronterades han av en ny helvetesdemon anstormandes från insidan. Ena stunden ifrågasatte mannen sin egen förmåga, nästa ställdes han öga mot öga med fruktansvärda barndomsminnen.
Demonerna öppnade mannens hela bagage och vägrade att stänga det innan han skådat i dess mörkaste djup. De manipulativa odjuren stred fult, och angrep där det gjorde som mest ont. Mannen skrev och skrev men mådde allt sämre av arkets onda motstrategi. ”Jag kommer aldrig bli klar med mitt cv”, tänkte han och vacklade för en sekund.
Arket såg sin chans att besegra mannen en gång för alla, och åkallade med blodisande illvilja en vedervärdig satansbest, vilken fick honom att känna sig värdelös, oduglig och hatad. Allt tedde sig meningslöst och mannen kunde inte förmå sig att fortsätta skriva. Arket avlossade en häcklande skrattsalva, knycklade ihop sig självt och rullade av skrivbordet, ned i papperskorgen.
Mannen blev sittandes ensam kvar med upprivna gamla sår. Med en smärtande ångestklump i halsen och skamplågat bröst erkände han sig besegrad och besökte aldrig arbetsförmedlingen igen.
Text: Peter Sundström
Illustration: Martin Bäckström-Ledin
ASP BLADET 